Hur hade du gjort?

[TheRedLightning]

Jag är nyfiken på hur just du hade tacklat det här scenariot:

Det är första gången du ska träffa din närmaste väns föräldrar. Din vän vill inte att du ska svära framför dom och inte klia dig i näsan.

Hade du följt din väns vilja eller hade du varit dig själv? Varför?

Om du valde att va dig själv och ett svärord råkar krypa ur din mun för att ditt ordförråd är så dåligt och du sen får höra av din vän att du inte ska svära framför dennes föräldrar. Hur hade du reagerat?

Skulle vara roligt att veta hur du med livserfarenhet ser på scenariot och gärna varför du väljer att göra så som du gör, samt vad du själv tycker om svärord generellt sett. Är de fortfarande lite tabu eller är det bara vi "gamlingar" som tycker det?

 

[tigerflicka]

Jag är nyfiken på hur just du hade tacklat det här scenariot:

Det är första gången du ska träffa din närmaste väns föräldrar. Din vän vill inte att du ska svära framför dom och inte klia dig i näsan.

Hade du följt din väns vilja eller hade du varit dig själv? Varför?

Om du valde att va dig själv och ett svärord råkar krypa ur din mun för att ditt ordförråd är så dåligt och du sen får höra av din vän att du inte ska svära framför dennes föräldrar. Hur hade du reagerat?

Skulle vara roligt att veta hur du med livserfarenhet ser på scenariot och gärna varför du väljer att göra så som du gör, samt vad du själv tycker om svärord generellt sett. Är de fortfarande lite tabu eller är det bara vi "gamlingar" som tycker det?

Personligen svär jag bara om jag är riktigt arg. I scenariot du beskriver skulle jag försökt vara en så bra version av mig själv som möjligt, att jag hade tänkt på hur jag formulerar och framställer mig, men inte så mycket att det börjar kännas onaturligt eller inte som jag.

 

[skiesabove]

Jag har inga som helst problem med att vårda mitt språk en kort stund. Jag lever i den verkligheten då ena sidan av släkten är "gammel-kristna". Snusar inte heller framför mina föräldrar eller släktingar. Det är svårare för sambon att vårda språket, men han gör det. Och jag tänker på mitt språk på ett annat sätt när jag är med hans släkt.

Jag orkar helt enkelt inte ta konflikten (och vad vore poängen? bara för att hävda min mänskliga rätt att svära trots att dom blir ledsna?), och så jobbigt är det inte att vårda språket. För mig handlar det om respekt. På samma sätt som jag dammsuger huset noggrannt och köper allergitabletter om en pälsdjursallergisk vän/släkting ska komma på besök. Det är inte en stor uppoffring och jag gör den gärna utan att behöva känna att jag kompromissar min själ, eller nåt.

 

[Fan of Bill]

Jag är nyfiken på hur just du hade tacklat det här scenariot:

Det är första gången du ska träffa din närmaste väns föräldrar. Din vän vill inte att du ska svära framför dom och inte klia dig i näsan.

Hade du följt din väns vilja eller hade du varit dig själv? Varför?

Om du valde att va dig själv och ett svärord råkar krypa ur din mun för att ditt ordförråd är så dåligt och du sen får höra av din vän att du inte ska svära framför dennes föräldrar. Hur hade du reagerat?

Skulle vara roligt att veta hur du med livserfarenhet ser på scenariot och gärna varför du väljer att göra så som du gör, samt vad du själv tycker om svärord generellt sett. Är de fortfarande lite tabu eller är det bara vi "gamlingar" som tycker det?

Hade låtit bli att svära och klia mig i näsan. Allmänt hyfs och önskar vännen dessutom att jag ska låta bli det, så är det inga problem för mig.

Skulle det trots allt slinka ur mig ett litet fulare ord, så skulle jag antagligen vilja bita mig i tungan och ha det osagt, men shit happens och jag borde inte bli hängd för det om det nu är så att vännen skulle ta våldsamt illa upp. Fast då skulle jag nog även tycka att vännen borde slappna av lite eftersom en liten svordom inte är hela världen. Och nu menar jag en enda liten svordom, inte en hel arsenal av svordomar, då är det förståeligt att vännen skulle reagera om det inträffade. Då skulle jag inte bara vara ouppforstrad, då skulle jag även ha väldigt dålig respekt för vännen och hens önskemål.

 

[TheRedLightning]

Tycker ni har vettiga resonemang och jag håller med er och tycker som @Fan of Bill att en enda liten svordom inte är hela världen, men det kanske också spelar in vilken svordom man använder då?

Vad räknar ni som svordomar förresten? Om man säger t ex "Nu jävlar anamma ska här tränas" skulle ni räkna det som en svordom, personligen så tycker jag att det skulle tappa lite av sin effekt att t ex säga "Nu anamma ska här tränas" eller hur ser ni på saken? Super nyfiken här.

 

[Breaktown]

Jag varken svär eller kliar mig i näsan bland folk i vardagen så det hade inte varit några som helst problem.

Rent allmänt tycker jag att om att något är så viktigt för min vän så är det helt självklart att förenkla för vännen i situationen. Däremot vet jag inte riktigt om jag räknas som någon med "livserfarenhet".

 

[skiesabove]

För mig är en svordom de "officiella" orden när de används som förstärkningsord.
Religiösa-helvetes-relaterade: jävlar, fan, helvetes
Religiösa-himmels-relaterade: gud
Könsrelaterade: fitta, kuk
Avföringsrelaterade (mildare): skit

Andra ord som förstärkningsord (järnspikars, sablar) är inte en svordom för mig.

 

[monster1]

Jag är nyfiken på hur just du hade tacklat det här scenariot:

Det är första gången du ska träffa din närmaste väns föräldrar. Din vän vill inte att du ska svära framför dom och inte klia dig i näsan.

Hade du följt din väns vilja eller hade du varit dig själv? Varför?

Om du valde att va dig själv och ett svärord råkar krypa ur din mun för att ditt ordförråd är så dåligt och du sen får höra av din vän att du inte ska svära framför dennes föräldrar. Hur hade du reagerat?

Skulle vara roligt att veta hur du med livserfarenhet ser på scenariot och gärna varför du väljer att göra så som du gör, samt vad du själv tycker om svärord generellt sett. Är de fortfarande lite tabu eller är det bara vi "gamlingar" som tycker det?

Jag skulle nog undra varför jag skulle träffa vederbörandes föräldrar om jag inte kunde vara mig själv (om det nu ingår i mitt personliga register att svära och klia mig i näsan). Jag är den jag är, vad är meningen med att träffa dem om man ska förstäla sig till något man inte är (då är det ju inte "jag" som träffar den utan någon form av putsad version av mig själv)?

Om det var ett nödvändigt möte tex man ska hjälpa till att hämta en möbel eller liknande hos föräldrarna skulle jag bara hålla mig i bakgrunden.

I arbetslivet kan det vara viktigt att ha ett fasad jag som är lite finare och mer slipat än ens vanliga jag, man beter sig strategiskt men i min privatliv förbehåller jag mig rätten att vara som jag är, hela jag.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle låtit bli att svära.
Det är ju enkelt.
Och ett vårdat språk är viktigt när man vill göra ett bra intryck.

Men jag klarar inte av att låta bli att klia näsan.
Den kliar ofta p.g.a. hösnuva så jag har alldeles för starka klireflexer på den.

 

[Inglorion]

klia mig i nasan brukar jag inte gora framfor folk.

Svordomar brukar jag undvika nar det ar nytt folk oavsett vem dem ar, om man redan har blivit varnad att foraldrarna inte tycker om svordomar far man ju halla sig borta fran det. Att bli tillsagd for att man da svar ar val inget att bli sur over.

Jag bryr mig inte sa mycket om svordomar, varken fran vanner, familj eller mig sjalv. Men det betyder inte att jag använder dem i varje mening sen kan man ju anpassa sig också, jag pratar ju annorlunda framfor min chef t.e.x an jag gor framfor mina vanner.

 

[mandalaki]

Men alltså, är ni väldigt unga? Frågeställningen låter inte så lite tonårig. Jag kan inte påminna mig att en vän någonsin försökt uppfostra mig på det viset (som tur är).

 

[TheRedLightning]

Men alltså, är ni väldigt unga? Frågeställningen låter inte så lite tonårig. Jag kan inte påminna mig att en vän någonsin försökt uppfostra mig på det viset (som tur är).

Vadå får man inte ställa en sådan fråga bara för att man snart är 30 och är nyfiken?

 

[mandalaki]

Får man inte fråga om ni är väldigt unga?

 

[mandalaki]

Om jag frågar såhär istället då: är det ett scenario som du har hittat på för att det är ett skojigt tankeexempel eller har du faktiskt varit med om det?

Om du varit med om det tycker jag att du raskt ska tala om för vännen att du själv avgör hur du ska uppföra dig, i alla sammanhang.

 

[stjarnhimmel]

Att låta bli att svära tycker jag inte är ngt problem. Skulle däremot vara jobbigt att vara tyst om det tex var personer med värderingar jag inte gillar tex rasistiska, homofobi etc

 

[TheRedLightning]

Om jag frågar såhär istället då: är det ett scenario som du har hittat på för att det är ett skojigt tankeexempel eller har du faktiskt varit med om det?

Om du varit med om det tycker jag att du raskt ska tala om för vännen att du själv avgör hur du ska uppföra dig, i alla sammanhang.

Varför verkar du tro att jag ställer frågor bara för att det är kul? Dom frågor jag ställer här är seriösa eftersom jag själv inte vill hamna i massa onödigt tjafs ifall situationen skulle uppstå någon gång i mitt liv. Det är alltid bra att vara förberedd och det skadar aldrig att fråga.

 

[TheRedLightning]

Att låta bli att svära tycker jag inte är ngt problem. Skulle däremot vara jobbigt att vara tyst om det tex var personer med värderingar jag inte gillar tex rasistiska, homofobi etc

Tyst med personer som inte gillar rasisiska, homofobi.. Hur menar du då, på vilket sätt?

 

[Breaktown]

Om du varit med om det tycker jag att du raskt ska tala om för vännen att du själv avgör hur du ska uppföra dig, i alla sammanhang.

Det är klart att det är så.

Men om jag hade en vän som bad mig bete mig på ett visst sätt inför dennes föräldrar för att undvika att vännen skulle få problem med föräldrarna, då hade det varit en icke-fråga för mig. Sen hade jag väl tyckt att föräldrarna var knäppa men självklart hade jag gjort det för vännens skull.

 

[mandalaki]

Varför verkar du tro att jag ställer frågor bara för att det är kul? Dom frågor jag ställer här är seriösa eftersom jag själv inte vill hamna i massa onödigt tjafs ifall situationen skulle uppstå någon gång i mitt liv. Det är alltid bra att vara förberedd och det skadar aldrig att fråga.

Med kul menar jag inget illa, jag menar att man då och då kan ställa helt hypotetiska frågor om t ex moral bara för att det är kul att se hur folk resonerar.

Men du har alltså inte varit med om det utan frågar ifall det någon gång skulle hända? Är ni över 15 så bör det inte hända. Händer det ändå, förklara för "vännen" enligt det jag skrev i förra inlägget.

 

[stjarnhimmel]

Tyst med personer som inte gillar rasisiska, homofobi.. Hur menar du då, på vilket sätt?

Ja om jag blir ombedd att vara tyst och inte säga emot folk som har värderingar jag inte gillar.