Sv: Hur gör man??
läs gärna den här frågan också. Besvarad av Eva Hoff, utveckligspsykolog i Lund, om hur föräldrar påverkar sina barn vid skilsmässor.
Vill inte åka till pappa?
Fråga:
Min son är skriven hos sin pappa men har inte varit där på 8 veckor. Pappan har inte varit angelägen om att träffa honom och nu vill jag att han ska bli skriven hos mig. Är det sant att folkbokföringen skriver barn där dom har sin mesta dygnsvila?
Min fråga är om det bra för min son att bara bo hos sin pappa varannan helg eftersom han verkade må dåligt över att bo där varannan vecka? Är det sant att små barn (3 år) kan bli sårbara av att hoppa mellan sina föräldrar varannan vecka (vi bor inte i samma stad) ?
Nu har han nämligen inte varit sjuk på 8 veckor men förut när han hoppade mellan oss så var han sjuk jämt. Han har även börjat sova i sin säng hela nätterna. Är det bra för honom att börja hoppa varannan vecka igen efter att ha bott här så länge? Jag tror att han kommer må dåligt igen!
Svar:
När det gäller hur barn påverkas psykiskt av delat boende finns det inte så mycket forskning som har belyst detta. Alldeles klart är att alla barn som utsätts för en skilsmässa påverkas av det. Det är ett av livets trauman som barn får stå ut med och föräldrar bör göra det bästa möjliga av situationen.
Allra bäst mår ett barn om föräldrarna kan reda ut sina problem och kunna fortsätta planera för barnens bästa tillsammans även när de lever separata liv. I de fall där föräldrarna inte kan lägga sina negativa känslor bakom sig gentemot den före detta partnern blir skilsmässan mer besvärlig för barnen.
Det är mycket vanligt att barn tar på sig skuld för skilsmässan som gör att de mår dåligt, vilket tar sig uttryck i oro, sömnproblem, aggressivitet eller inåtvänt grubberi. Det är också vanligt att barn mår dåligt av att bo hos olika föräldrar för att de tvingas ta parti för olika personer under de olika boendena. Speciellt blir det så om pappan uttrycker negativa känslor gentemot mamman känner barnen att de måste tycka illa om mamman när de är där och sedan kanske situationen är omvänd när de är hos mamman.
Detta är mycket psykiskt påfrestande för ett litet barn som så gärna vill samarbeta. Om föräldrarna har gjort sig fria från negativa känslor gentemot varandra, behöver inte situationen med delat boende vara problematisk i sig. Antagonism mellan föräldrarna kan också göra att barnen känner sig tvingade att uttrycka att de inte vill vara hos pappan när de är hos mamman och tvärtom hos pappan för att föräldrarna på olika sätt gör klart för barnen att båda föräldrarna vill att barnen helst ska vilja bo hos dem. Detta kan göra barnet otryggt och osäkert.
Om det är dåligt eller bra för barn att ha delat boende i sig vid en "bra" skilsmässa, d v s en skilsmässa utan större samarbetssvårigheter mellan de vuxna, är svårt att svara entydigt på. Man får lyssna till barnets signaler. Olika barn kan uppleva flyttsituationen på olika sätt, även två syskon. Det är vanligt att barn saknar den föräldern de inte är hos. Men en del barn kan tycka det är positivt att ha två hem och andra skulle ha föredragit ett.
Problemen med att en förälder får ensam vårdnad är väldokumenterade, såsom att barnet löper stor risk att förlora den nära kontakten med den förälder som den bara helgbor hos. Bristande nära relation till endera förälder är i de flesta fall negativt för barnets välmående och utveckling. Barn mår bäst av att ha tillgång till båda sina föräldrar i sin vardag. Detta löses praktiskt oftast enklast med delat boende om föräldrarna bor i närheten av varandra. När föräldrarna bor på olika orter blir det förstås mer komplicerat.
Föräldrar bör fundera på vilka känslor de har och vad de förmedlar till barnen. Föräldrar skall undvika att använda barnen som en bricka i spelet i skilsmässan. Barn måste få lov att älska och träffa både sin mamma och pappa utan att känna skuld för det.
Vidare är det viktigt att föräldrar lyssnar på barnen och tar deras egna funderingar kring skilsmässan och boendet på allvar.
I de fall föräldrarna fortsätter att ha negativa känslor gentemot sin före detta partner eller har samarbetssvårigheter kan det vara bra att det före detta paret träffar en familjeterapeut eller rådgivare för att bearbeta de värsta negativa känslorna och hitta ett fungerande sätt att samarbeta.
Om ett föräldrapar väljer ensam vårdnad bör de diskutera hur de kan motverka att den andra förälderns relation till barnet försvagas.
Besvarad i maj 2005