Flickan och Djävulen (verison 2)

Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till bebis som var en flicka. Men det dom inte visste var att hon inte skulle leva. Hon skulle komma hem till Gud och till sin stora syster i himlen.

Flickan föddes och var jätte sjuk. Hon skulle dö. Men då hände nånting som ingen var be redd på. Djävulen kom. Han sa:
Jag kan ta henne! Jag ska låta henne leva!
Och Gud sa:
Okej. Men hon får inte bli vuxen. Hon ska komma till mig innan hon blir vuxen.

Flickan levde. Hon fick en hund som var hennes bästa bästa vän. Och hon hade först en ponny och sen enannan. Hon älskade djur. Hon hade inte såmånga vänner men hon kände endel ifrån kyrkan och hennes föräldrar hade många vänner som också hade barn. Och flickan hade djuren så hon klarade sig.

Men när flickan gick i skolan var det nåt som var fel. Flickan gjorde allt hon kunde men det dög aldrig. Hon var aldrig till räckigt bra i skolan och domandra barnen in såg att hon var fel och konstig och inte passade in. Dom fattade att hon var Djävulens och dom ville inte vara vän med henne så dom mobbade ut henne.

Det gick ändå okej men när flickan var 11 år så gick det inte. Heltplötsligt så kunde inte flickan äta. Det blev bråk och hennes föräldrar tvingade henne till skol sköterskan som sa att hon hade anorexi. Djävulen blev så glad för det be tydde att han kunde flytta in i flickans kropp och alltid alltid vara med henne.

Men flickan kämpade ändå och fick mycket hjälp och när hon var 13 så var hon frisk. Trodde hon iallafall men djävulen bara låg och sov en liten stund.

På påsken när flickan var 14 år var dom på middag hos föräldrarnas kompisar. Då hände något hemskt och den mannen gjorde äckel saker med flickan. Djävulen blev jätte glad för att nu vaknade han och han visste att han var så stark.

Från den dagen så var Djävulen alltid med flickan. Hon fick anorexi igen som var mycket värre motför innan. Hon började att själv skada och hennes ponny blev halt och hon började att skolka ifrån skolan och be tygen droppade. Tillslut blev hon in lagd på bup.

I flera år så var allt i Djävulens makt. Han be stämde om flickan fick äta och om hon fick prata och om hon skulle själv skada. Han be stämde ALLT.
Flickan flyttade till o lika ställen men ingen kunde hjälpa henne. Alla ville bara slippa henne. Hon blev värre mobbad motför nånsin. Hon blev ut satt för äckel saker flera gånger. Hon slogs och fick ut brott mot personalen och hon var vidrig. Iprincip alla hatade henne och ville slippa henne. Men dom visste inte att det var för att hon till hörde Djävulen.

Flickan fick vänner. Men sedan plockade Djävulen bort dom från henne en ochen i flera år. Poff hon orkade inte. Poff hon flyttade. Poff hon tröttnade. Poff poff poff. Flickan blev mera ensam. Hennes ponny dog. En gång skulle Gud hämta flickan men något blev fel och han tog enannan flicka istället. Nu var hon i himlen med flickans ponny.

Flickans hund dog. Hennes bästa vän. Flickan ville följa med men hon fick inte. Gud tog fel igen. Han tog enannan flicka som hette som flickans hund. Det var denandra gången som någon o skyldig dog fast det skulle vara flickan. Som straff så såg Gud till så att flickan inte kunde gå igen. Hon kunde inte ha kvar sin ponny och hon tappade hela sitt liv.

Det sista året började Djävulen att låta flickan ha hopp. Hon fick tro på att det fanns ett liv förhenne. Hon hade en pojkvän och två under bara hundar som hon älskade. Hon hade några vänner och hon hade flera att prata med online.
Och hon hade blivit in bjuden i en tjej grupp hemi från som pratade online. Flickan var glad för att hon trodde att hon för iprincip första gången var acsepterad som hon var och hon trodde att hon hade kommit genom detvärsta. Hon hade ett hopp för fram tiden.

Djävulen vaknade och var arg. Han hade sovit bort massa tid och flickan hade börjat bygga in han i en bur! Han blev så arg så han visste inte vad han gjorde. Han ville bara skada flickan han ville göra henne så illa som han bara kunde för att hon hade svikit han! Hon var INGET utan han hon skulle inte ens finnas utan Djävulen!

Så han slet från henne flera vänner. Han gjorde så att hennes ena hund blev sjuk och att flickan visste att han snart skulle dö. Han tvingade flickan att göra en äckel sak igen. Han gjorde henne så äcklig och värde lös och hemsk som han bara kunde så att INGEN ville vara med flickan. Alla hade mera av stånd från henne ALLA ville slippa henne. Dom visste inte att hon var Djävulens men dom visste att dom inte ville ha nånting och göra med henne.

En dag i mars året 2024 så skulle Gud hämta flickan. Men det som inte fick hända hände. Djävulen hade lurat Gud så att han tog fel flicka IGEN. Denhär gången var det en av flickans vänner.

Flickan visste att det var ALDRIG meningen att hon skulle ha funnits och nu hade FÖR många dött fast det skulle ha varit HON. Hon hade minst fem liv på sitt an svar. Fem stycken som hade dött fast det skulle ha varit hon. Hon stog inte ut med alla skuld känslor. Och hon stog inte ut att veta att hon till hörde Djävulen och att allaandra märkte det fast dom inte fattade exakt. Men dom märkte att hon var fel och att dom ville hålla henne borta. Och hon visste att hon förstörde för allaandra och att hon inte hörde hop med andra.

Och flickan hade så mycket skuld känslor. Hon hade skuld känslor för dom tre andra flickorna som hade dött för hon visste att det egentligen var hon som skulle ha dött. Det var hon som inte skulle ha levt frånbörjan det var hon som skulle ha kommit till himlen direkt när hon var en bebis.
Och hon hade skuld känslor att hennes hund hade dött och hennes ponny. Och mest av allt hade hon skuld känslor att hon var som hon var och att hon på verkade alla så neggativt. Hon visste att det var för att hon till hörde Djävulen men ingen annan visste det. Dom såg inte flickan som HON var utan dom såg bara hur hon var pågrund av Djävulen. Och det var en väldigt hemsk och dålig och fel person.

 

[Fjordfrälst]

Fast jag är ju inte bra för nån av dom iallafall.

Försök vila i att de tycker så även om du känner så . Blev det något bakat ? . Haft en någotsånär bra helg?

 

[Nox]

Jag är ganska så säker att det var @cirkus som skrev det i den första tråden.

Ja det kommer jag ihåg nu! Så klokt av @cirkus tycker jag.

Ibland förstår man inte varför, men man får landa i att det är så, och våga känna sig trygg i det

 

[LiviaFilippa]

Spelar det nån roll egentligen oavsett? Du lever för din egen skull, inte för andras skull. Du har värdet i dig själv, värdet i en själv sitter inte i hur andra ser en eller behöver en.

Fast jag lever ju inte för minegen skull.

 

[LiviaFilippa]

Försök vila i att de tycker så även om du känner så . Blev det något bakat ? . Haft en någotsånär bra helg?

Ja vi gjorde muffins igår. Och nej det har jag inte precis haft utan det har varit en EXTREMT jobbigt helg med jätte mycket jobbiga saker.

 

[Fjordfrälst]

Ja vi gjorde muffins igår. Och nej det har jag inte precis haft utan det har varit en EXTREMT jobbigt helg med jätte mycket jobbiga saker.

Låter gott! Uschan

 

[Sel]

Ja ibland så kan det vara så. Och ibland så kanske man inte bryr sig detminsta om denandra personen som man är o sams med.

Jag tänker oense som i "inte överens"... men det kan man förstås bli osams över också. Framför allt i konflikterna som ibland uppstår här på forumet kan det hjälpa att tänka på att det verkligen inte behöver komma ifrån att någon tycker illa om någon annan - det är ju åsikterna som diskuteras framför allt, och ibland kommer kritik från omsorg. Det är inte alltid konstruktivt eller smidigt levererat från alla (ibland inte från någon), men det kan vara bra att ha i åtanke här, där och överallt.
Bara för att någon tycker något om min åsikt betyder det inte att de tycker det om mig som person. De känner trots allt inte mig.

 

[cirkus]

Fast jag är ju inte bra för nån av dom iallafall.

Det tror jag att du är.
Frågar du dom så kommer de svara att du är värdefull och viktig.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker oense som i "inte överens"... men det kan man förstås bli osams över också. Framför allt i konflikterna som ibland uppstår här på forumet kan det hjälpa att tänka på att det verkligen inte behöver komma ifrån att någon tycker illa om någon annan - det är ju åsikterna som diskuteras framför allt, och ibland kommer kritik från omsorg. Det är inte alltid konstruktivt eller smidigt levererat från alla (ibland inte från någon), men det kan vara bra att ha i åtanke här, där och överallt.
Bara för att någon tycker något om min åsikt betyder det inte att de tycker det om mig som person. De känner trots allt inte mig.

Nej såklart och om det är om disskutionen så håller jag med helt. Mera när det är mot själva MIG och inte disskutionen som det är nåtannat tycker jag. Och ibland är det väldigt uppen bart att nån verkligen stör sig på mig eller inte tycker om mig.
Men EGENTLIGEN så är ju det skitsamma om nån helt random på ett forum inte tycker om mig liksom för jag tycker an tagligen inte om den heller Men ingen mening att hoppa på nån bara för man stör sig på den tycker jag iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Det tror jag att du är.
Frågar du dom så kommer de svara att du är värdefull och viktig.

Ja såklart för att det är som dom SKA svara. Alltså tillexempel mamma eller pappa kan ju inte precis säga att jag är värde lös och jobbig även fast det ÄR så.
Som det med jobb tillexempel jag kommer an tagligen ALDRIG att jobba. Såklart att dom nog egentligen tycker att det är störigt eller nånting men dom skulle ju inte säga det.

 

[Albatross]

Som det med jobb tillexempel jag kommer an tagligen ALDRIG att jobba. Såklart att dom nog egentligen tycker att det är störigt eller nånting men dom skulle ju inte säga det.

Nu kan jag inte svara för dina föräldrar men om något av mina syskonbarn (har inga egna barn) inte skulle kunna jobba pga sitt mående eller annan problematik så hade jag ALDRIG tyckt att det var störigt eller konstigt eller jobbigt. Jag hade älskat och stöttar dem oavsett och hade velat ha dem i mitt liv.

 

[Sel]

Nej såklart och om det är om disskutionen så håller jag med helt. Mera när det är mot själva MIG och inte disskutionen som det är nåtannat tycker jag. Och ibland är det väldigt uppen bart att nån verkligen stör sig på mig eller inte tycker om mig.
Men EGENTLIGEN så är ju det skitsamma om nån helt random på ett forum inte tycker om mig liksom för jag tycker an tagligen inte om den heller Men ingen mening att hoppa på nån bara för man stör sig på den tycker jag iallafall.

Jag håller med dig i sak här, men jag kan absolut bli väldigt irriterad på någon i en diskussion eller situation utan att för den skull ha en åsikt om personen som sådan.
Hur som helst tänkte jag inte kapa din dagbok här utan mest ge tipset om att hålla lite emotionellt avstånd till forumet och användarna, för det gör de flesta för det mesta tror jag, och det är därför det blir skevt när någon säger någonting en annan tar till hjärtat.
Det är absolut skitsamma vad någon random människa eventuellt tycker om dig.

 

[cirkus]

Ja såklart för att det är som dom SKA svara. Alltså tillexempel mamma eller pappa kan ju inte precis säga att jag är värde lös och jobbig även fast det ÄR så.
Som det med jobb tillexempel jag kommer an tagligen ALDRIG att jobba. Såklart att dom nog egentligen tycker att det är störigt eller nånting men dom skulle ju inte säga det.

Det skulle dom svara för att du ÄR värdefull

 

[LiviaFilippa]

Nu kan jag inte svara för dina föräldrar men om något av mina syskonbarn (har inga egna barn) inte skulle kunna jobba pga sitt mående eller annan problematik så hade jag ALDRIG tyckt att det var störigt eller konstigt eller jobbigt. Jag hade älskat och stöttar dem oavsett och hade velat ha dem i mitt liv.

Ja alltså jag menar inte att mina föräldrar inte skulle älska eller stötta mig då eller nånting sånt. Men tror ändå att domflesta HELST skulle vilja att deras barn var normalt liksom? Alltså jag tror inte att nån förälder skulle säga att dens barn är jobbigt även fast barnet är det.

 

[manda]

Käraste Livia
Jag önskar dig att du fick uppleva att värde är långt bortom att vara enkel/jobbig, frisk/sjuk, ha lätt/svårt socialt.

Min bror brukar säga ”men döden och livet är inte varandras motsatser. Det är födelsen och döden som är motsatser. Livet har ingen motsats.” Jag vet inte om det talar till dig, men för mig är det klokt och givande.

Vi lever i en kultur som bokstavligen lyser upp och vill ha bort allt mörker, och som idoliserar ljus (att det känns lätt, att vara upplyst, att se klart osv) där det finns massor av metaforer som handlar om att mörker är fel eller hemskt. Men mörker är inte nödvändigtvis dåligt. Frön gror i mörker, foster utvecklas i mörker, människor som är ovana vid våra ljusa sommarnätter kan bokstavligen bli galna av sömnbristen från frånvaro av mörker. Jag önskar dig att få reclaima både dina mörka och ljusa sidor. Självklart finns hemska erfarenheter att göra, och du har gjort många i den kategorin på kort tid. Det är så orättvist. Det stämmer inte sådär som talesättet går att allt som inte dödar härdar, utan det finns erfarenheter som lämnar en sårbar, utsatt och skör. Men det betyder inte dålig eller fel. Det betyder just bara att livet kan vara svårt och orättvist. Och jag menar inte att olagliga handlingar är bortom bra och dåligt, utan jag pratar om människovärdet vilket definitivt är bortom våra handlingar.

Din historia som du startar tråden med är så tydlig och samtidigt så sorglig. Jag har tänkt förut när du skrivit om anoreximonstret att det kan vara både hjälpsamt men också plågsamt att peka ut en del av sig själv eller ens livsomständigheter som onda. Att det kan vara både hjälpsamt och plågsamt att dela upp i de goda och de onda, särskilt när bådadera finns inuti (vilket är helt naturligt).

Djävulens namn Lucifer, som är det som används i det första omnämnandet i bibeln, betyder ljusbringare. Det talar om för mig att allt inte är vad det ser ut att vara! Att bra och dåligt är alldeles för smala etiketter för att vara hjälpsamma i livet.

En sak jag beundrar dig för är att du alltid ifrågasätter invanda synsätt. Därför vill jag erbjuda (men självklart inte tvinga på dig) dessa tankar som kanske ifrågasätter lite vanliga synsätt om gott och ont, gud och djävulen, och andra sådana synbara motsatser.

Tänker på dig!

 

[MML]

Jag tror att den där Djävulen ljuger för flickan, och lurar henne att tro att saker är på ett visst sätt, fast det kanske inte alltid stämmer med verkligheten. Jag vet att det finns många, många runt flickan, som älskar henne för den hon är, och som ser när det är Djävulen som ställer till det för henne. Hennes familj, hennes hundar, hennes vänner, hennes pojkvän, och många andra - de ser hur flickan kämpar, och de ser hur jobbig Djävulen är. De vet att det inte är flickan som är jobbig!

 

[cirkus]

Jag tror att den där Djävulen ljuger för flickan, och lurar henne att tro att saker är på ett visst sätt, fast det kanske inte alltid stämmer med verkligheten. Jag vet att det finns många, många runt flickan, som älskar henne för den hon är, och som ser när det är Djävulen som ställer till det för henne. Hennes familj, hennes hundar, hennes vänner, hennes pojkvän, och många andra - de ser hur flickan kämpar, och de ser hur jobbig Djävulen är. De vet att det inte är flickan som är jobbig!

Precis de vet att flickan inte ÄR jobbig men att hon HAR det jobbigt

 

[LiviaFilippa]

Käraste Livia
Jag önskar dig att du fick uppleva att värde är långt bortom att vara enkel/jobbig, frisk/sjuk, ha lätt/svårt socialt.

Min bror brukar säga ”men döden och livet är inte varandras motsatser. Det är födelsen och döden som är motsatser. Livet har ingen motsats.” Jag vet inte om det talar till dig, men för mig är det klokt och givande.

Vi lever i en kultur som bokstavligen lyser upp och vill ha bort allt mörker, och som idoliserar ljus (att det känns lätt, att vara upplyst, att se klart osv) där det finns massor av metaforer som handlar om att mörker är fel eller hemskt. Men mörker är inte nödvändigtvis dåligt. Frön gror i mörker, foster utvecklas i mörker, människor som är ovana vid våra ljusa sommarnätter kan bokstavligen bli galna av sömnbristen från frånvaro av mörker. Jag önskar dig att få reclaima både dina mörka och ljusa sidor. Självklart finns hemska erfarenheter att göra, och du har gjort många i den kategorin på kort tid. Det är så orättvist. Det stämmer inte sådär som talesättet går att allt som inte dödar härdar, utan det finns erfarenheter som lämnar en sårbar, utsatt och skör. Men det betyder inte dålig eller fel. Det betyder just bara att livet kan vara svårt och orättvist. Och jag menar inte att olagliga handlingar är bortom bra och dåligt, utan jag pratar om människovärdet vilket definitivt är bortom våra handlingar.

Din historia som du startar tråden med är så tydlig och samtidigt så sorglig. Jag har tänkt förut när du skrivit om anoreximonstret att det kan vara både hjälpsamt men också plågsamt att peka ut en del av sig själv eller ens livsomständigheter som onda. Att det kan vara både hjälpsamt och plågsamt att dela upp i de goda och de onda, särskilt när bådadera finns inuti (vilket är helt naturligt).

Djävulens namn Lucifer, som är det som används i det första omnämnandet i bibeln, betyder ljusbringare. Det talar om för mig att allt inte är vad det ser ut att vara! Att bra och dåligt är alldeles för smala etiketter för att vara hjälpsamma i livet.

En sak jag beundrar dig för är att du alltid ifrågasätter invanda synsätt. Därför vill jag erbjuda (men självklart inte tvinga på dig) dessa tankar som kanske ifrågasätter lite vanliga synsätt om gott och ont, gud och djävulen, och andra sådana synbara motsatser.

Tänker på dig!

Jag vill bara skriva så jag kommer håg det sen. Men jag ska svara på dethär för det var mycket bra tankar och så! Men jag orkar inte riktigt tänka hur jag ska skriva justnu. Men jag kommer svara bara så du vet

 

[manda]

Jag vill bara skriva så jag kommer håg det sen. Men jag ska svara på dethär för det var mycket bra tankar och så! Men jag orkar inte riktigt tänka hur jag ska skriva justnu. Men jag kommer svara bara så du vet

Ingen brådska alls! Jag blir bara glad att höra att där fanns användbara tankar för dig.