Jag hade djävulsk ångest i förmiddags. Tog en stesolid och tänkte att nu blir jag helt väck hela dagen men den hjälpte faktiskt helt mot ångesten och jag blev piggare
Det är så stor skillnad på hur jag reagerar på dem och jag börjar komma fram till att om jag är lite åt det hypomaniska hållet så blir jag pigg och om jag är depressiv så blir jag trött och nu har jag ju precis höjt lamictal vilket ger lätt hypomani ett tag.
Så idag har jag plockat undan lite här hemma, sytt överdrag till utställningsplattor, provat att sminka mig med mascara och nålat upp halsduken på mössan och lekt katt
Det blev ingen långpromenad men jag har varit nere hos marsvinen och vägt dem och kelat med allihopa
Några burar behöver städas men jag struntade i det idag och la energin på marsvinen och så satt jag hos vaktlarna ett bra tag och de vågade till och med äta sina mjölmaskar trots att jag var i rummet
Dock inte när jag satt hos dem, men att de äter alls när jag är där är ett jätteframsteg.
Jag har ätit fyra frallor med smör, mentos (ångestfrukost), en proteinpudding, äggröra på två ägg och en halv förpackning bacon och en macka med skinka.
Jag vet att det är väldigt lätt att säga det men försök fokusera på att äta nyttigt istället för att räkna kalorier. En macka är alltid bättre än godis. Igår fick du ju till det bra med maten!
Kroppen behöver energi och näring även om man bara sitter vid en dator, det är ju inte som om behovet går ner till noll.
Tycker att jag lyckades ganska bra med maten idag också, även om det blev lite godis också. Jag vet att behovet inte går ned till noll, men om jag jämför nu mot i somras när jag stressade så mycket så åt jag mycket mer då men gick ändå ned i vikt. Nu går jag upp direkt om jag slarvar en vecka, men förhoppningsvis så kommer ju bättre mat sätta sig lite mer som muskler än som fett.
Så glad jag blev när jag läste att du tyckte om chokladpuddingen
När jag var som sämst i mitt mående så försökte jag släppa tanken på morgondagen och bara fokusera på att göra den här dagen så bra som möjligt. Min räddning var mina djur, dom såg till att jag kom upp ur sängen och gav dom mat och vatten och släppte ut dom i utegården. När jag ändå var ute försökte jag i alla fall gå runt kvarteret vilket inte är så långt. Efter det så kunde jag tillåta mig att sitta resten av dagen i fåtöljen och spela på läpparna. Sen på kvällen när jag släppte in dom så fick jag mig ett gott skratt och en massa kravlös kärlek från dom. Djuren gav mig välbehövliga rutiner.
När jag nu har mina skräpdagar så försöker jag acceptera dom och göra det bästa just den dagen. Släppa alla krav just den dagen vilket är mindre lätt då dom kan fortsätta i det oändliga, känns det som.
Ja, jag är också glad att jag gillade den! Nu kan jag äta "godis" och ändå vara nyttig. Tack för tipset
Så försöker jag också göra. Ibland är det jobbigt att ha djuren, om jag mår dåligt eller de perioder där de hela tiden blir sjuka på något sätt, men för det mesta är jag glad att jag har dem och utan dem hade jag inte gjort något alls.
@Lyan Så synd att de inte hittar någon medicin som fungerar helt.
Känns liksom orättvist att du inte kommer upp I högre dos på lamictal.
Hur har det gått förresten, fungerar 50mg?
Jag behövde ju upp högt I förhållande till dig för att det skulle fungera.
Jag märker skillnad nu när jag äter 50mg, jag är mindre trött. Men har bara ätit 50mg i fyra dagar så inte så stor skillnad ännu. Jag ska till min läkare imorgon och ska faktiskt ta upp att kanske prova att byta medicin för det känns inte hållbart med lamictal längre. Samtidigt så är jag livrädd för det för med lamictal så vet jag iallafall vad jag har att vänta mig. När jag bytte från p-piller till p-ring så var allting kaos i ett halvår! Vill inte ens veta hur illa det kan bli om jag ska prova olika mediciner...
Jag kan ana hur mycket du kämpar!
Strunta i de andra, man måste ha varit nära eller på den botten du är i nu för att förstå på riktigt.
För tio år sedan förstod inte jag heller men var ödmjuk nog att inte säga saker rent ut om något jag inte hade erfarenhet av.
Det är inte lika illa nu som när jag skrev det du svarade på tack och lov. Nej, det är ju tyvärr så att folk som aldrig har varit med om något liknande inte förstår. Det finns dem, som du, som är ödmjuka för de det inte har varit med om, men så finns det dem som verkligen inte kan sätta sig in i situationen. Jag har en kompis jag har fått genom marsvinen som jag brukar prata med på facebook (vi bor tyvärr långt ifrån varandra) och både hon och jag tycker att det är så skönt att vi kan prata om allt med ångest och liknande och den andra förstår! Hon är den enda som förstår hur det känns att vänta in i det längsta med att duscha för att jag inte vill bli blöt, eller att inte klara att träffa folk vi tycker om trots att vi vill osv.