Jag tror att de flesta som inte har en närmare relation till mig tycker om mig och tycker att jag är helt okej, kanske lite jobbig och babblig ibland bara. Men för de som jag betyder något för, som min familj, nära vänner eller pojkvän är jag ingen bra person att vara nära för jag drar med mig andra ned. Jag var mycket värre innan för då var jag inte medveten om det, nu när jag är medveten om det så undviker jag att utsätta andra för mina problem så mycket jag bara kan.
Det känns bra att du tycker att tråden är givande, att jag iallafall ger något. Samtidigt så känner jag mig så misslyckad som inte klarar att bli "normal", det hade varit ett bra slut på tråden!
Men jag är så tacksam för alla som har stöttat för många gånger vet jag inte vad jag hade gjort utan denna tråden! Jag har fått mycket bättre hjälp av alla er än vad jag nog någonsin har fått från sjukvården
Ja, det är mycket möjligt att jag gör! Min syster står som singel på sin facebook av någon anledning trots att hon har sambo. Jag hoppas verkligen att jag inte har "förstört" honom för mycket. När vi var tillsammans så styrde min ångest förhållandet väldigt mycket, men jag var inte tillräckligt medveten om det då och även om jag hade varit medveten så hade jag inte haft kunskap eller kraft att göra något åt det. Jag brukade ofta tänka att jag hade sådan tur att ha en så bra kille och vi pratade om att flytta ihop mm och sedan bara pang så fick jag ett sms att han inte ville vara tillsammans mer. Jag fick till och med gissa mig till vad han menade med sitt sms för han var så vag, han skrev bara att han "inte ville mer", men inte vad det var han inte ville.
Det tog ju såklart ganska lång tid att komma över och jag var inte intresserad av att ha en ny pojkvän men så dök nuvarande killen upp. Jag försökte varna honom om hur jag fungerade, att jag inte var bra att ha i sin närhet och verkligen försöka skrämma bort honom men han gav sig inte och till slut blev jag kär i honom. Han stod inte ut mer än någon månad innan han gjorde slut och jag fick hjärtat krossat igen. Nu vill jag inte ha någon pojkvän och jag tvivlar på att jag kommer att klara att ha någon för nära mig i framtiden. Killen och jag har någon typ av "förhållande" men jag vet inte var jag har honom och jag försöker att hålla mina känslor nere för att inte bli sårad. Vi mår båda dåligt och ibland drar vi ned varandra, men ändå kan vi inte släppa taget om varandra.
Jag har två helsystrar, en halvsyster och en fostersyster, jag har också två bröder och en fosterbror. Min halvsyster är äldre och har aldrig bott med oss då pappa flyttade 80mil från henne när hon var liten och vi har knappt någon kontakt alls idag. Mina fostersyskon är bara 12 och 13år så vi har inte mycket kontakt. Mina helsyskon och jag har bra kontakt även om vi kanske inte ses eller pratar så ofta men vi har mycket roligt när vi ses. Jag är äldst men blir behandlad som att jag är yngst och alla vill typ skydda mig. Mina syskon gör allt för mig och för varandra
heart
Igår var jag, mamma, min äldsta syster och fostersystern på Ikea och vi hade jätteroligt! Vi råkade ut för magnetiska bestick, hade vagnrace i tag själv-lagret och lekte biltetris
Det är sista anmälningsdagen till nästa utställning idag och det är en dubbelutställning så det blir dyrt. Trots att jag lagt undan pengar till utställningar så sitter jag och tvekar på om det verkligen är värt att slänga iväg så mycket pengar nu när jag äntligen faktiskt har lite pengar över. Men samtidigt så är ju utställningarna det enda som jag verkligen tycker är roligt
