Hur gör man när allt är meningslöst?

[Artax]

Jag tar melatonin varje kväll. Det hjälper mycket men allting med sömnen går i vågor och jag sover aldrig bra mer än några nätter åt gången. Nu efter alla veckor med sjuka drömmar så är det jättemycket ångest att gå och lägga mig, vilket jag för tillfället löser med dubbel dos stesolid men det är ingen bra lösning för ångesten är lika stor på kvällarna, det enda det hjälper för är att sova djupare och slippa drömmar

Jag drömmer vansinnigt mycket (och dåligt) om jag tar melatonin. Tror du att det skulle kunna påverka dig på samma sätt? Bara något att fundera över.

 

[Lyan]

Jag drömmer vansinnigt mycket (och dåligt) om jag tar melatonin. Tror du att det skulle kunna påverka dig på samma sätt? Bara något att fundera över.

Jag vet faktiskt inte, kanske. Drömmarna ökade ju explossionsartat när jag höjde lamictal och har minskat när jag slutat men jag drömde mer än jag normalt gör även innan dess. Samtidigt så behöver jag ta melatonin för innan jag började med det så somnade jag aldrig före 02.30 oavsett hur lite jag hade sovit eller hur trött jag var. Att jag låg vaken fram till morgonen var inte ovanligt.



Jag ska iallafall börja med lamictal ikväll igen för nu börjar tankarna bli otäcka och jag känner hur depressionen försöker ta sig igenom min försvarsmur

 

[sorbifolia]

Jag ska iallafall börja med lamictal ikväll igen för nu börjar tankarna bli otäcka och jag känner hur depressionen försöker ta sig igenom min försvarsmur

Kram!

 

[Lyan]

Mår jättedåligt nu. Har gnagt ned alla naglarna så jag lär ha riktigt ont imorgon.Jag är väldigt tacksam för min kunskap i att stänga av just nu, annars hade det nog varit riktigt illa

 

[vallhund]

Mår jättedåligt nu. Har gnagt ned alla naglarna så jag lär ha riktigt ont imorgon.Jag är väldigt tacksam för min kunskap i att stänga av just nu, annars hade det nog varit riktigt illa

Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att få dig att må bättre.

 

[Lyan]

Börjar bli rädd nu

 

[Lyan]

Kram!

Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att få dig att må bättre.

Tack

 

[sorbifolia]

Har du fått sova, @Lyan ? Tog du lamicil ikväll?

 

[Lyan]

Tog Lamictal igår. Det tog lång tid innan jag somnade och jag har nästan precis vaknat så jag vet inte riktigt hur jag mår ännu men jag har inte sådan panikkänsla som jag hade när jag vaknade igår. Det beror ju troligen inte på att jag tig Lamictal igår utan att jag inte har drömt så obehagligt som igår men får hoppas att det håller i sig över dagen

 

[Lyan]

@vallhund Jag finns här. Känner mig bara för jobbig för att skriva. Tack för att du tänkte på mig

 

[Hyacinth]

@vallhund Jag finns här. Känner mig bara för jobbig för att skriva. Tack för att du tänkte på mig

Skriv du om det hjälper och känns bättre

 

[Lyan]

Skriv du om det hjälper och känns bättre

Det känns mest bara som att jag är ett hopplöst fall så jag vill liksom inte ta upp någons tid

 

[vallhund]

@vallhund Jag finns här. Känner mig bara för jobbig för att skriva. Tack för att du tänkte på mig

 

[Hyacinth]

Det känns mest bara som att jag är ett hopplöst fall så jag vill liksom inte ta upp någons tid

Fast det gör du inte. Skriv om du vill.
Jag läser alltid, jag gillar dig och dina marsvin

 

[Lyan]

Tack

Fast det gör du inte. Skriv om du vill.
Jag läser alltid, jag gillar dig och dina marsvin

Tack Jag har så svårt att förstå hur någon kan gilla mig. Marsvinen däremot Har fått hem tre nya, två små farbröder från en vän som inte kunde ha dem kvar och en teddyhona

Just nu känner jag mig ganska oduglig, det känns som att killen tycker att allt nästan jag gör är fel och jag misslyckas hela tiden

 

[cirkus]

Jag läser också varje gång du skriver här!

Berätta om de nya små vännerna.

(killen ska inte få bestämma din sinnesstämmning kan jag tycka)

Du är inte oduglig alls

 

[sorbifolia]

Du tar absolut inte upp någons tid! Jag har saknat dina uppdateringar.

Om du vill ventilera lite så finns vi här.

 

[Lyan]

Tack alla Det känns bara som att jag inte har så mycket att uppdatera för det mesta är antingen ingenting eller dåligt. Jag gör inga framgångar, om man bortser från att stänga ute så mycket jag bara kan och låtsas som att det inte finns någonting utanför min egen bubbla. Ångesten har ökat, om än fortfarande hanterbar. För det mesta känns allt tomt och meningslöst. Jag vet inte om jag borde öka medicinen mer, men jag är så rädd för att få mer biverkningar. Om jag sätter upp håret så har jag tappat mer än 1,5cm i omkrets och jag mår jättedåligt för det. Jag är också rädd för att få mer aptit för när jag slutade med den så försvann nästan all matlust och jag försöker att gå ned i vikt och om jag blir hungrigare så kommer jag inte att klara det. Killen "tjatar" om att jag måste äta nyttigare och det ger oerhörd prestationsångest eftersom jag inte klarar det. Om jag inte har ätit godis och är stolt för det så känns det som att det ändå inte duger för det är för lite. Jag vet inte om det är så eller om det är jag som överreagerar, men jag känner mig så oduglig som inte klarar att äta som han vill att jag ska göra

 

[tanten]

Det känns mest bara som att jag är ett hopplöst fall så jag vill liksom inte ta upp någons tid

Fast du - det är väl ändå upp till oss om vi lägger tid på att läsa det du skriver?
Ta hand om dig och skriv. Skriv!

 

[tanten]

Tack alla Det känns bara som att jag inte har så mycket att uppdatera för det mesta är antingen ingenting eller dåligt. Jag gör inga framgångar, om man bortser från att stänga ute så mycket jag bara kan och låtsas som att det inte finns någonting utanför min egen bubbla. Ångesten har ökat, om än fortfarande hanterbar. För det mesta känns allt tomt och meningslöst. Jag vet inte om jag borde öka medicinen mer, men jag är så rädd för att få mer biverkningar. Om jag sätter upp håret så har jag tappat mer än 1,5cm i omkrets och jag mår jättedåligt för det. Jag är också rädd för att få mer aptit för när jag slutade med den så försvann nästan all matlust och jag försöker att gå ned i vikt och om jag blir hungrigare så kommer jag inte att klara det. Killen "tjatar" om att jag måste äta nyttigare och det ger oerhörd prestationsångest eftersom jag inte klarar det. Om jag inte har ätit godis och är stolt för det så känns det som att det ändå inte duger för det är för lite. Jag vet inte om det är så eller om det är jag som överreagerar, men jag känner mig så oduglig som inte klarar att äta som han vill att jag ska göra

Skriver gör du för att du vill - inte för att visa att du är "duktig". Vi behöver inte få nya stordåd från dig - vill vill bara veta hur du har det.
Precis HUR du har det. Oavsett mående.

"Killen" vill sker väl men du ska inte göra honom belåten. Du ska göra saker för dig själv. Låter klyschigt men så är det.
Du ska inte äta som han vill. Du ska äta som du vill och klarar av.

Varma tankar
/tanten