Hur gör man när allt är meningslöst?

[Hyacinth]

Tack alla som har skrivit och alla kramar det betyder massor även om jag inte har svarat alla. Ska försöka göra det.

Idag känner jag mig riktigt mörbultad, mycket ångest men ingen panik som igår. Tog ju en massa stesolid och seroquel och båda är förjävliga att sluta med så tror jag har en del abstinens. Hallucinerade som fan när jag låg sjukhuset också.

Ska till apoteket idag och se om de har stesolid inne, men det tror jag inte då det har varit något problem med tillverkningen. Brukar ta en mitt på dagen. Det är konstigt för jag blir sällan trött av dem, utan piggare, och de hjälper inte mot ångest jag redan har (om jag inte häller i mig typ 10st och det funkar ju inte) utan jag måste ta dem förebyggande för då mår jag bättre dagen efter.

Ska ta upp litium med min läkare men vet inte om hon vågar sätta mig på det eftersom jag är suicidal. Det har tidigare också varit tal om iktorivil men den vågade jag inte prova då för den var så otäck och flera avrådde. Nu vågar läkaren nog inte prova den heller.

Jag funkar sällan som man ska på mediciner, det är jättejobbigt för jag kan lika gärna få tvärtomeffekt som reagera jättestarkt redan på låg dos. Likaså kan en medicin som funkar bra vara totalt verkningslös en vecka senare

Vid ångest finns en metod som kallas "andas i fyrkant" som är ett effektivt sätt att bryta framför allt panikångest på.


Andas i fyrkant
Ett knep man kan prova är ”att andas i fyrkant”. Öva gärna på att andas i fyrkant när du mår bra. Om du lär in tekniken kommer du ha en effektiv metod för att lugna dig själv när ångesten är på väg genom att ”andas i fyrkant” under några minuter.

1. Blunda och föreställ dig en fyrkant.

2. Låt blicken följa den vänstra sidan nedifrån och upp medan du andas in långsamt genom näsan. Räkna under tiden långsamt till fyra.

3. Låt blicken följa linjen från det övre vänstra hörnet till det över högra hörnet medan du håller andan och långsamt räknar till fyra.

4. Låt sedan blicken gå från det övre högra hörnet till det nedre högra hörnet medan du långsamt andas ut genom munnen och räknar till fyra.

5. Medan blicken går tillbaka till det vänstra nedre hörnet håller du andan i fyra sekunder.

Fortsätt så under en stund.

 

[mandalaki]

@Lyan Jag undrar - du skulle träffa hyresvärden i torsdags men det blev akuten istället.

I går när du startade den här tråden var det söndag och du var hemma igen.

Skickar de verkligen hem dig ensam, helt utan uppföljning, efter ännu ett självmordsförsök? Det låter helt vettlöst.

 

[Dessy]

Vid ångest finns en metod som kallas "andas i fyrkant" som är ett effektivt sätt att bryta framför allt panikångest på.


Andas i fyrkant
Ett knep man kan prova är ”att andas i fyrkant”. Öva gärna på att andas i fyrkant när du mår bra. Om du lär in tekniken kommer du ha en effektiv metod för att lugna dig själv när ångesten är på väg genom att ”andas i fyrkant” under några minuter.

1. Blunda och föreställ dig en fyrkant.

2. Låt blicken följa den vänstra sidan nedifrån och upp medan du andas in långsamt genom näsan. Räkna under tiden långsamt till fyra.

3. Låt blicken följa linjen från det övre vänstra hörnet till det över högra hörnet medan du håller andan och långsamt räknar till fyra.

4. Låt sedan blicken gå från det övre högra hörnet till det nedre högra hörnet medan du långsamt andas ut genom munnen och räknar till fyra.

5. Medan blicken går tillbaka till det vänstra nedre hörnet håller du andan i fyra sekunder.

Fortsätt så under en stund.

Denna förbaskade fyrkant!

Jag och den kommer inte överens, men nog tar den bort ångesten ändå.
Att blunda och försöka räkna utmed sidorna kan jag inte, den blir sned och krokig vilket gör att jag fastnar på en sida och måste gå tillbaka hundrasjuttioelva gånger för att börja från början och dessutom komma ihåg vilken siffra jag var på. Till slut blir jag så förbannad på fyrkanten att jag glömmer av den värsta ångesten, så den fungerar ju på sitt sätt.

Att hitta en fyrkant i omgivningen fungerar lite bättre, då behöver jag inte räkna samtidigt. Tex ett fönster, TV:n, mönster i tapet, tavla osv. Men även om jag har en riktig fyrkant så brukar jag fastna på något ställe, eller så tappar jag fokuseringen och blicken glider iväg. Då måste jag ju börja om från samma ställe som jag råkade tappa bort. Vilket också brukar bli ganska frustrerande efter ett tag med samma resultat som ovan.

Så, det jag vill med detta inlägg är att berätta att fyrkanten kan fungera även om den inte blir som den ska, den behöver inte vara perfekt!

 

[Hyacinth]

Denna förbaskade fyrkant!

Jag och den kommer inte överens, men nog tar den bort ångesten ändå.
Att blunda och försöka räkna utmed sidorna kan jag inte, den blir sned och krokig vilket gör att jag fastnar på en sida och måste gå tillbaka hundrasjuttioelva gånger för att börja från början och dessutom komma ihåg vilken siffra jag var på. Till slut blir jag så förbannad på fyrkanten att jag glömmer av den värsta ångesten, så den fungerar ju på sitt sätt.

Att hitta en fyrkant i omgivningen fungerar lite bättre, då behöver jag inte räkna samtidigt. Tex ett fönster, TV:n, mönster i tapet, tavla osv. Men även om jag har en riktig fyrkant så brukar jag fastna på något ställe, eller så tappar jag fokuseringen och blicken glider iväg. Då måste jag ju börja om från samma ställe som jag råkade tappa bort. Vilket också brukar bli ganska frustrerande efter ett tag med samma resultat som ovan.

Så, det jag vill med detta inlägg är att berätta att fyrkanten kan fungera även om den inte blir som den ska, den behöver inte vara perfekt!

Jag behövde också en, hade en ritad i handväskan så jag kunde följa med fingret.

 

[Centaur]

Jag tyckte du gjort så otroligt fint för dina marsvin, de har tur som har en så duktig och omtänksam matte.

Jag förstår att du känner att du är en belastning för alla (vilket du inte är, det är din sjukdom som får dig att känna så), men kom i håg att för dina djur betyder du ALLT. Vad ska de göra utan dig? Du är viktig och du har många små varelser som behöver dig.

Du måste försöka söka hjälp igen! Lista dig på en annan vårdcentral så kan du få träffa nya läkare som kanske kan hjälpa dig? Bara för att de läkare du haft har gett upp dig betyder det inte att du är ett hopplöst fall! De saknar bara kunskap om hur de ska hjälpa dig.

Du kanske behöver bli inlagd en längre tid där fokus är att prova mediciner och hitta något som funkar? Då har du vårdpersonal runt dig hela tiden ifall du skulle få hemska biverkningar. Det kan ju faktiskt inte bli värre än det är nu, det enda du vill är ju att dö...

Jag har en vän som haft det som dig, hon hade i tillägg anorexi. Upprepade självmordsförsök. Hon ville inte bli inlagd (det vill nog ingen!) men i dag mår hon bättre och ser att det faktisk var månader på behandlingshem som var räddningen. Där fick hon hjälp med mediciner och samtalsterapi.

 

[IngelaH]

Har lugnat mig lite nu. Kissat hundarna och matat marsvinen. Ai ville ha uppmärksamhet men jag orkade inte så han fick gå ut hagen med Nathalie. Ai och Nathalie är de som jag fixar med mest när jag mår dåligt för Ai litar verkligen på mig till 100% och Nathalie är så lugn och snäll och hennes päls är som bomull att klappa.

Fryser och har ont i magen och huvudet för jag har gråtit så mycket. Hade velat lägga mig och titta på film men ljudet på datorn är trasigt. Ska sätta på musik och se om jag lyckas prova Magianas andningsteknik.

Har inte hört något från killen, vet inte om det är bra eller dåligt. Han förvirrar mig och jag vet inte var han står. Ändå saknar jag honom fruktansvärt.

Slänger in en bild på mig och min älskade Nathalie som togs samma dag som jag försökte ta livet av mig. Förstår inte hur det kan ha hänt samma dag, känns overkligt

- Fina fantastiska du.

 

[Gimlan]

Jag tyckte du gjort så otroligt fint för dina marsvin, de har tur som har en så duktig och omtänksam matte.

Jag förstår att du känner att du är en belastning för alla (vilket du inte är, det är din sjukdom som får dig att känna så), men kom i håg att för dina djur betyder du ALLT. Vad ska de göra utan dig? Du är viktig och du har många små varelser som behöver dig.

Du måste försöka söka hjälp igen! Lista dig på en annan vårdcentral så kan du få träffa nya läkare som kanske kan hjälpa dig? Bara för att de läkare du haft har gett upp dig betyder det inte att du är ett hopplöst fall! De saknar bara kunskap om hur de ska hjälpa dig.

Du kanske behöver bli inlagd en längre tid där fokus är att prova mediciner och hitta något som funkar? Då har du vårdpersonal runt dig hela tiden ifall du skulle få hemska biverkningar. Det kan ju faktiskt inte bli värre än det är nu, det enda du vill är ju att dö...

Jag har en vän som haft det som dig, hon hade i tillägg anorexi. Upprepade självmordsförsök. Hon ville inte bli inlagd (det vill nog ingen!) men i dag mår hon bättre och ser att det faktisk var månader på behandlingshem som var räddningen. Där fick hon hjälp med mediciner och samtalsterapi.

Mycket kloka ord.

 

[Lyan]

@Lyan Jag undrar - du skulle träffa hyresvärden i torsdags men det blev akuten istället.

I går när du startade den här tråden var det söndag och du var hemma igen.

Skickar de verkligen hem dig ensam, helt utan uppföljning, efter ännu ett självmordsförsök? Det låter helt vettlöst.

För att inläggning hade gjort allting mycket mycket värre. Min läkare har högt anseende (är det rätt ord?) så de lyssnar på henne när hon säger att det är bäst för mig att få åka hem

 

[mandalaki]

För att inläggning hade gjort allting mycket mycket värre. Min läkare har högt anseende (är det rätt ord?) så de lyssnar på henne när hon säger att det är bäst för mig att få åka hem

Men ÄR det verkligen det? Bäst alltså?

Har de kanske gjort upp om att ni ska ha tät kontakt i stället?

 

[Lyan]

Jag tyckte du gjort så otroligt fint för dina marsvin, de har tur som har en så duktig och omtänksam matte.

Jag förstår att du känner att du är en belastning för alla (vilket du inte är, det är din sjukdom som får dig att känna så), men kom i håg att för dina djur betyder du ALLT. Vad ska de göra utan dig? Du är viktig och du har många små varelser som behöver dig.

Du måste försöka söka hjälp igen! Lista dig på en annan vårdcentral så kan du få träffa nya läkare som kanske kan hjälpa dig? Bara för att de läkare du haft har gett upp dig betyder det inte att du är ett hopplöst fall! De saknar bara kunskap om hur de ska hjälpa dig.

Du kanske behöver bli inlagd en längre tid där fokus är att prova mediciner och hitta något som funkar? Då har du vårdpersonal runt dig hela tiden ifall du skulle få hemska biverkningar. Det kan ju faktiskt inte bli värre än det är nu, det enda du vill är ju att dö...

Jag har en vän som haft det som dig, hon hade i tillägg anorexi. Upprepade självmordsförsök. Hon ville inte bli inlagd (det vill nog ingen!) men i dag mår hon bättre och ser att det faktisk var månader på behandlingshem som var räddningen. Där fick hon hjälp med mediciner och samtalsterapi.

Tack! Bara hoppas att jag får ha kvar marsvinen där de bor.

Inläggning är inte ett alternativ. Har varit det en gång och det var ingen hjälp alls utan de stoppade bara i mig en massa benso för att jag skulle vara lugn och tyst och inte störa.

Jag träffade en annan läkare för något år sedan, men trots att mamma låg på om ny kontakt så hände ingenting. Läkaren jag har nu har jag haft i snart tio år och jag har stort förtroende för henne och rädd för att byta. Hon har tagit upp mig med flera andra läkare när de har stormöte men ingen har något förslag. Jag litar inte på någon.

Problemet med mig är att jag har inget eget driv överhuvudtaget och har aldrig haft. Jag ger upp direkt. Enda gångerna det funkar är när medicinerna får upp mig lite i energi och löser upp lite av depressionen, då funkar en del och livet är uthärdligt, men alla mediciner slutar fungera

 

[Lyan]

Men ÄR det verkligen det? Bäst alltså?

Har de kanske gjort upp om att ni ska ha tät kontakt i stället?

Ja, det är bäst för mig. Jag vill bara gå vidare och glömma allt. Mamma kanske skulle ringa och försöka få en tidigare tid men jag kommer inte ihåg vad vi kom överens om. Har tid 2:a mars

 

[mandalaki]

Ja, det är bäst för mig. Jag vill bara gå vidare och glömma allt. Mamma kanske skulle ringa och försöka få en tidigare tid men jag kommer inte ihåg vad vi kom överens om. Har tid 2:a mars

Ok. Det låter bra att du har en läkare som känner dig väl sedan många år och att du har stort förtroende för henne. Det låter inte lika bra att de har möten om dig utan att komma fram till hur de ska hjälpa dig. För mig låter det som att du måste låta någon hjälpa dig - vården, familjen, vänner osv.

 

[Lyan]

Ska kolla upp den där fyrkanten. Det jobbiga när jag hamnar i sådana situationer är att jag verkligen bara ser det som är precis just då. Jag inte se varken framåt eller bakåt. Är också väldigt impulsiv och känslostyrd i allt och har svårt att hantera det. Klarar inte att avvakta och vänta, ska jag göra det måste jag stänga av och bli apatisk och inte göra något alls förutom idiotglo på något på datorn för att distrahera

 

[Centaur]

Tack! Bara hoppas att jag får ha kvar marsvinen där de bor.

Inläggning är inte ett alternativ. Har varit det en gång och det var ingen hjälp alls utan de stoppade bara i mig en massa benso för att jag skulle vara lugn och tyst och inte störa.

Jag träffade en annan läkare för något år sedan, men trots att mamma låg på om ny kontakt så hände ingenting. Läkaren jag har nu har jag haft i snart tio år och jag har stort förtroende för henne och rädd för att byta. Hon har tagit upp mig med flera andra läkare när de har stormöte men ingen har något förslag. Jag litar inte på någon.

Problemet med mig är att jag har inget eget driv överhuvudtaget och har aldrig haft. Jag ger upp direkt. Enda gångerna det funkar är när medicinerna får upp mig lite i energi och löser upp lite av depressionen, då funkar en del och livet är uthärdligt, men alla mediciner slutar fungera

Det låter inte som ett bra ställe du var inlagd på. Det finns andra som är mycket bättre!

Du skulle behöva ha någon form av kontaktperson som kan driva på och sköta kontakten med sjukvården.

 

[Lyan]

Ok. Det låter bra att du har en läkare som känner dig väl sedan många år och att du har stort förtroende för henne. Det låter inte lika bra att de har möten om dig utan att komma fram till hur de ska hjälpa dig. För mig låter det som att du måste låta någon hjälpa dig - vården, familjen, vänner osv.

Fast vad ska de göra när de inte kan komma på något mer an vad de redan har provat? Förutom litium, elchocker och iktorivil. Vet inte riktigt hur du menar med det sista

 

[Lyan]

Det låter inte som ett bra ställe du var inlagd på. Det finns andra som är mycket bättre!

Du skulle behöva ha någon form av kontaktperson som kan driva på och sköta kontakten med sjukvården.

Nej, det var inte alls bra, men har hört från många andra som har varit inlagda på andra ställen och det har varit lika dåligt. Hittade ett behandlingshem för flera år sedan där jag fick ta med mig mina djur men jag var ett år för gammal för att få åka dit. Nu vill jag bara vara hemma.

Jag klarar inte att ha någon kontaktperson, det gör bara att det blir dubbelt så jobbigt för då måste jag ha kontakt med två personer. Mamma brukar hjälpa mig

 

[mandalaki]

Fast vad ska de göra när de inte kan komma på något mer an vad de redan har provat? Förutom litium, elchocker och iktorivil. Vet inte riktigt hur du menar med det sista

Som jag ser det är det deras jobb att hitta en behandling som kan hjälpa dig. De måste hitta sätt som får dig att lita på dem och hålla ut, även om en behandling inte ger resultat direkt.

Med det sista menar jag nog att du låter som att du inte litar på någon i något enda läge. Varken vården, familj eller vänner. Men du kanske måste våga skapa ett nätverk runt dig av människor som stöttar dig, både vårdproffs och andra.

 

[Lyan]

@Lyan Om du inte sett detta

Har svårt för att ta kontakt med nya människor oavsett vad det handlar om . Var i ren desperation jag skrev här

 

[Lyan]

Som jag ser det är det deras jobb att hitta en behandling som kan hjälpa dig. De måste hitta sätt som får dig att lita på dem och hålla ut, även om en behandling inte ger resultat direkt.

Med det sista menar jag nog att du låter som att du inte litar på någon i något enda läge. Varken vården, familj eller vänner. Men du kanske måste våga skapa ett nätverk runt dig av människor som stöttar dig, både vårdproffs och andra.

Fast vad ska de göra? Problemet ligger mycket i hur jag är. När depressionen släpper lite så funkar jag bättre, men när det inte går att hitta något som häver depressionen så tar det ju stopp. Jag har inget som ger tillräckligt med motivation för att orka kämpa.

Nej, jag litar i princip inte på någon alls. Vad jag än gör så slår det tillbaka på mig. Och de som står mig nära vill jag inte belasta mer än vad jag redan gör för de är redan maktlösa och förtvivlade

 

[mandalaki]

Nej, jag litar i princip inte på någon alls. Vad jag än gör så slår det tillbaka på mig. Och de som står mig nära vill jag inte belasta mer än vad jag redan gör för de är redan maktlösa och förtvivlade

Jag kan lova dig att de inte vill något hellre än att hjälpa dig.