Hur gör man när allt är meningslöst?

[sorbifolia]

Skönt att du mår bättre i dag, hoppast du får njuta av solskenet med hundarna!

Läkare är bra på medicinering, men som flera varit inne på tror jag inte mediciner är tillräckligt för att lösa dina problem. Utan det låter som att du behöver någon form av samtalsstöd.

Kan du fråga din kompis som du litar på, om denne kan hjälpa dig hitta någon profesionell du kan prata med? Kanske även booka en tid och följa med dig i början? Eller fråga din familj om du tycker det är lättare. Dom blir säkert jätteglada över att få en chans att hjälpa dig.

 

[Grazing]

Men vad för hjälp? När medicinerna funkar så har jag vilja att bli bättre men allting är fastkört.

Men likaväl som du kan sitta här och skriva hur du mår och känner likadant kan du ju prata med någon professionell hur du känner.

 

[Lyan]

Min vän kan inte hjälpa mig med något sådant.

Jag pratar ju med min läkare, en typ av kbt-light och gjorde länge stora framsteg men sedan tog det stopp för att jag har inte kapacitet att komma längre

 

[Smulu]

@Lyan Du vill ju må bättre! Det märks mellan raderna när du skriver här i tråden.
Jo, med hjälp och stöd så kan du visst! Det kommer inte vara lätt, men det kommer vara värt det!
Varenda en som skrivit eller läst i den här tråden bryr sig om hur det går för dej. Vi läser, bryr oss och önskar dej gott.

Hälsa dina fina marsvin!

 

[sorbifolia]

Min vän kan inte hjälpa mig med något sådant.

Jag pratar ju med min läkare, en typ av kbt-light och gjorde länge stora framsteg men sedan tog det stopp för att jag har inte kapacitet att komma längre

Eller för att din läkare inte har förmågan att hjälpa dig vidare.... det behöver inte vara så att begränsningarna ligger hos dig. En annan person eller ett annat tilvägasätt kan kanske vara det du behöver just nu.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror att läkare är bra på sitt gebit, men du behöver mer än mediciner. Själv ser jag läkare som en hjälp för den fysiska biten, i ditt fall kanske den obalans som kan finnas i hjärnan vid depressioner? Jag är ingen läkare, så jag uttalar mig inte om den biten, utan nöjer mig med att tänka högt.

Du behöver hjälp med att ändra dina tankebanor. Det är inte gjort på en lunchrast och det krävs hjälp. Det finns de som är bättre på det än läkare, som kan hjälpa dig bättre (och nu pratar jag inte om oseriösa alternativa metoder).

Du har hela ditt liv uppfostrat dig själv att tro att du inte duger. Du behöver hjälp att ändra den självbilden. Det tror jag är mer än du klarar själv.

Varför är du så rädd för att ta hjälp?

 

[Kilauea]

Du är duktig som tar dig upp och ut med hundarna och sköter om marsvinen! Glöm inte det! Duktig, du får berömma dig själv för såna saker.
Själv har jag en skitdag där jag typ legat i dvala och drömt, men inte vetat om jag drömt eller om det varit på riktigt. Nu har det dock släppt och nu ska jag också försöka ta mig ut med mina hundar. Och utfodra katten. Hade han varit ett marsvin hade han oooiiii-at för länge sen

 

[mandalaki]

@Lyan om dina urinvägsinfektioner, har du prövat riktiga tranbärskapslar från hälsokosten? En kompis hade jätteproblem och gick på smärtsamma undersökningar hos läkare. När hon började ta kapslar som förebyggande försvann eländet.

 

[Skogstokan]

@Lyan Jag hade också problem med oerhört smärtsamma urinvägsinfektioner i flera år, i perioder kunde jag inte jobba på grund av smärtan. Provade alla huskurer och till sist fick jag inte äta mer antibiotika, trots att smärtan kvarstod. Tjatade och grät mig till en cystoskopi efter fem (!) år, det visade sig då att jag saknade slemhinna i urinblåsan så urinen frätte direkt på väggarna... Jag säger att det inte är så i ditt fall, men blir det inte bättre, se till att få göra en cystoskopi.

 

[Korven]

@Lyan Jag hade också problem med oerhört smärtsamma urinvägsinfektioner i flera år, i perioder kunde jag inte jobba på grund av smärtan. Provade alla huskurer och till sist fick jag inte äta mer antibiotika, trots att smärtan kvarstod. Tjatade och grät mig till en cystoskopi efter fem (!) år, det visade sig då att jag saknade slemhinna i urinblåsan så urinen frätte direkt på väggarna... Jag säger att det inte är så i ditt fall, men blir det inte bättre, se till att få göra en cystoskopi.

Hur behandlade de det?

 

[Hyacinth]

@Lyan

Min kära granne påstår att marsvin drar till sig orm om man har dem ute i bur på sommaren. Vet du om det stämmer?
Jag gillar marsvin, vi träffade ett gäng i somras på Mickelbo Gård utanför Umeå. De hade en fin hage med högt gräs och små hus. Barnet satt i ösregn med en liten vit fluffig en som hette Sockervadd och strålade, helt lycksalig.
Någon gång hoppas jag kunna ha marsvin, gärna lite lurviga sådana.

 

[Skogstokan]

@Korven Jag fick gå på behandling en gång i veckan där de med hjälp av kateter sprutade in ett medel som förhoppningsvis skulle fästa och ersätta slemhinnan. Efter 6 veckor, fick jag gå var tredje vecka i ytterligare sex veckor. De var tydliga med att det var den enda behandlingen och det var inte säkert att det skulle hjälpa, om inte skulle jag bli remissad till smärtkliniken och få akupunktur etc. Tack och lov (peppar peppar) hjälpte det och jag har nu varit smärtfri i två år och förhoppningsvis kommer det aldrig tillbaka. Behandlingen var inte smärtfri eller trevlig den heller och idag är jag kontaktkänslig vid urinrörsmynningen efter allt katetersättande men det är en fis i rymden i jämförelse med smärtorna innan.

Sorry för OT och läskigt skräckexempel, men som sagt, långdragna och svårbehandlade urinvägsinfektioner tycker jag ska remitteras till urolog snabbare än vad det görs idag.

 

[ainasoja]

Min vän kan inte hjälpa mig med något sådant.

Jag pratar ju med min läkare, en typ av kbt-light och gjorde länge stora framsteg men sedan tog det stopp för att jag har inte kapacitet att komma längre

Effekten planas ut för kroppen vant sig vid den nya dosen och jag inte längre är hög på den. Skulle jag höja den varje gång det händer så hade jag fått höja den varannan vecka

Det är nog inte du som saknar kapacitet, det är snarare din läkare som saknar kunskaperna om hur denne ska kunna hjälpa dig mera.

Jag upprepar mig till gud förbannelse om det är så men du MÅSTE ha någon att prata med! Medicinerna kommer nog aldrig att hjälpa dig hela vägen och du kommer aldrig att kunna gå runt och vara hög på dom för att må bra.

Tror inte du mår bra av dom när du upplever dig påverkad av dom, du är nog snarare avtrubbad och trivs med det och det är nog inte helt rätt.

 

[Grazing]

Min vän kan inte hjälpa mig med något sådant.

Jag pratar ju med min läkare, en typ av kbt-light och gjorde länge stora framsteg men sedan tog det stopp för att jag har inte kapacitet att komma längre

Kbt fungerar inte för alla. Och är det så att det inte fungerar med en så byter man till en annan psykolog eller annan terapeut. Inte alltid man hittar rätt direkt. Samtalsterapi kan ta år innan man kommer någon vart eller så lossnar det fortare.

 

[Lyan]

Det är många som har skrivit nu så förlåt om jag glömmer något.

På sätt och vis så vill jag ju må bättre, men samtidigt vill jag inte må bättre för om jag mår bättre så måste jag leva, samtidigt som jag måste bestämma mig för att vilja leva för att må bättre.

Medicinerna gör mig inte avtrubbad utan jag blir piggare och gladare och har lättare att hantera sådant som händer. Jag bryter inte bara ihop och vill dö utan jag kan till och med hitta tillräckligt med energi och motivation för att lösa saker, men det är som sagt en begränsad tid.

För varje svacka blir hoppet och viljan om bättring mindre och mindre.

Jag gjorde jättestora framsteg under några år med hjälp av samtalen med min läkare, sedan tog det stopp och det var för att om jag skulle komma längre så skulle jag vara tvungen att jobba aktivt för det och det klarar jag inte. Jag har varken viljan, orken eller möjligheten (kan inte hitta rätt ord) för det.

Jag har inte uppfostrat mig till att jag inte duger, för detta började långt innan jag ens var medveten om det själv, när jag var jätteliten. Det är bara att kolla på pappas släkt så syns det tydligt att det är medfött.

Min läkare har flera gånger föreslagit att jag ska ha någon mer att prata med men jag klarar inte att släppa in någon mer för jag kan inte lita på någon och jag klarar inte fler misslyckanden och motgångar.

Det där som att det som inte dödar härdar stämmer inte på mig. Det stämde till en början men till slut var det så mycket att det istället började bryta ned mig. Jag klarar inte att misslyckas mer.

Angående urinvägsinfektionerna så har jag provat tranbär men det var nog några år sedan. Har tagit hiprex som hjälpte någorlunda men långt ifrån bra. Nu har jag inte jättestora problem då det oftast kommer efter sex. Anledningen till att jag tog upp det var för att visa varför jag inte klarar att ta mer "hjälp", för jag blir bara avfärdad.

Jag är väldigt tacksam för alla som skriver och jag förstår att det måste kännas som att prata med en vägg

 

[ainasoja]

Jag har fruktansvärt svårt att tro att du inte vill må bättre med tanke på denna tråd. Det är ett rop på hjälp!

 

[Lovisaleonora]

Läs t ex här:
---
Kemiska obalanser och depressioner
Neurotransmittorer är kemiska budbärare i hjärnan. De påverkar allt som hjärnan styr inklusive humör och känslor. I människor som lider av depressioner har man funnit låga nivåer av serotonin, noradrenalin och dopamin. Den upptäckten ligger bakom teorin om kemisk obalans som säger att depression orsakas av en brist på ett av eller alla av dessa neurotransmittorer. Men det är osäkert om det är obalansen i dessa neurotransmittorer som orsakar depression eller om det är depression som orsakar obalansen i hjärnan.
---
http://www.johanydren.se/depression/depressionens-orsaker/

En depression kan dessutom vara genetiskt betingat. Inget som handlar om "ryck upp dig"..
Att någon har varit en smula nere under en extremt kort tid av sitt liv, har ingenting att göra med allvarlig, kronisk depression. Alls.

 

[ullo]

Mycket raderat. Ett inlägg fick bestå.


/moderatorerna

 

[Rosett]

Att du har varit en smula nere under en extremt kort tid av ditt liv, har ju ingeting att göra med allvarlig, kronisk depression. Alls.

Jag tycker inte det här låter som "en smula nere under en extremt kort tid av ditt liv":

Jag vet inte vem jag ör. troligen detta eftersom det är det enda jag känenr till ända sedan jag var pytteliten. Jag har velat dö sedan jag visste vad döden är, jag kommer inte ens ihåg det själv, mamma har berättat

 

[ainasoja]

Hoppas att TS mår bra efter allt turbulens i tråden

Kollar denna tråd varenda dag för att se ett livstecken och blir glad varenda gång hon visar sig.