Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
TS ska inte må sämre över att må dåligt. Det är ingen skam i att ha cancer. Det är heller ingen skam i att vara deprimerad. Det är inget man rår över, eller bara kan "ta tag i".

Är det en så långvarig depression med ett så hemskt förlopp där TS under en lång tid fått ett felaktigt tankemönster och en snedvriden självuppfattning, är det inget som går att ändra på kort tid. Det är hårt jobb och mödosam väg.

TS, må inte dåligt över att du mår dåligt. Du förtjänar att må bra, och jag tror av hela mitt hjärta att du kan hitta dit.
 
Läs t ex här:
---
Kemiska obalanser och depressioner
Neurotransmittorer är kemiska budbärare i hjärnan. De påverkar allt som hjärnan styr inklusive humör och känslor. I människor som lider av depressioner har man funnit låga nivåer av serotonin, noradrenalin och dopamin. Den upptäckten ligger bakom teorin om kemisk obalans som säger att depression orsakas av en brist på ett av eller alla av dessa neurotransmittorer. Men det är osäkert om det är obalansen i dessa neurotransmittorer som orsakar depression eller om det är depression som orsakar obalansen i hjärnan.
---
http://www.johanydren.se/depression/depressionens-orsaker/

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=16969
"Faktum är dock att den så kallade serotoninhypotesen trots år av idog forskning, bland annat i Sverige, aldrig kunnat bevisas. Ingen har konsekvent kunnat påvisa låga serotoninnivåer hos deprimerade patienter. Tvärtom hade majoriteten av forskarna redan i början av 1990-talet, när SSRI-preparaten stod för dörren, klart för sig att depression inte alls orsakades av låga serotoninnivåer. Detta understöddes bland annat av experiment där man gav friska försökspersoner diverse substanser som sänkte deras serotoninnivåer utan att försökspersonerna i fråga blev deprimerade"
 
På sätt och vis så vill jag ju må bättre, men samtidigt vill jag inte må bättre för om jag mår bättre så måste jag leva, samtidigt som jag måste bestämma mig för att vilja leva för att må bättre.
Den lilla detaljen där är att när du kommer till det stadiet så kommer du att vilja leva. För oavsett vad du skriver eller tycker så vill du leva nånstans för annars hade du inte levt nu och suttit här och skrivit. Du har bara fastnat i mellanläget och vågar inte släppa på dom "trygga" invanda tankarna.
Jag gjorde jättestora framsteg under några år med hjälp av samtalen med min läkare, sedan tog det stopp och det var för att om jag skulle komma längre så skulle jag vara tvungen att jobba aktivt för det och det klarar jag inte. Jag har varken viljan, orken eller möjligheten (kan inte hitta rätt ord) för det
Det tog inte stopp av den anledningen, det tog stopp för att din läkare inte kunde hjälpa dig vidare. Det är det en samtalsterapeut ska hjälpa en igenom, dom jobbiga motgångarna som kommer komma.
Jag har inte uppfostrat mig till att jag inte duger, för detta började långt innan jag ens var medveten om det själv, när jag var jätteliten. Det är bara att kolla på pappas släkt så syns det tydligt att det är medfött.
Nej, tankar är inte medfödda. Du kontrollerar dig och din värld, du kontrollerar mer än vad du vill tro. Tankarna kontrollerar mer än vad du tror. Känslighet och skörhet däremot kan vara medfött. Vissa har lättare att falla in i ett dåligt mående.
Min läkare har flera gånger föreslagit att jag ska ha någon mer att prata med men jag klarar inte att släppa in någon mer för jag kan inte lita på någon och jag klarar inte fler misslyckanden och motgångar.
Du får sluta förutse hur saker och ting kommer vara. Du kan inte sitta och säga att du inte litar på en person du aldrig träffat eller gett en chans. Och vadå klarar inte av mer misslyckanden och motgångar. Du dör inte av en motgång eller ett misslyckande. Så du klarar av dom, det gör alla. Kan bli en jobbig period kanske men du klarar av dom.
 
@Lyan om dina urinvägsinfektioner, har du prövat riktiga tranbärskapslar från hälsokosten? En kompis hade jätteproblem och gick på smärtsamma undersökningar hos läkare. När hon började ta kapslar som förebyggande försvann eländet.
Jag tycker att det här förtjänar att upprepas. Jag har haft enorma problem med urinvägsinfektioner, de återkom och återkom. Och man ska ju gärna vara lite restriktiv med penicillin - jag fattar varför, men det blev hemskt jobbigt.

Så testade jag tranbärskapslar! Det finns på apotek. Alltså, om jag har begynnande symtom på uvi och tar en kapsel, så försvinner symtomen inom en halvtimme! Det är magiskt! Numera tar jag en kapsel så fort jag känner det minsta av symtom och även om jag bara tror att jag känner av symtom. Biverkningsfritt, inte särskilt dyrt och fantastiskt. Tyvärr täcks de väl inte av högkostnadsskyddet eftersom de inte är receptbelagda.
 
Jag hade bestämt med en annan person att vi skulle åka ihop och både Dominiks, Såfins och Nathalies uppfödare skulle vara där och det är roligt att visa upp dem för sina uppfödare. Jag hade dessutom redan trimmat stackars Mira och om jag då inte hade åkt så hade jag haft så fruktansvärt dåligt samvete för att jag tvingat henne igenom det till ingen nytta.

Det förstår jag, uppfödarna blev nog glada för att få de dem också!
Finns det något du kan ta med dig från den här helgen och minnas nästa gång du tvekar inför att göra något som tar emot?
 
På sätt och vis så vill jag ju må bättre, men samtidigt vill jag inte må bättre för om jag mår bättre så måste jag leva, samtidigt som jag måste bestämma mig för att vilja leva för att må bättre.

Jag förstår så väl vad du menar, eller åtminstone så kände jag exakt så under så många år. Jag var helt livrädd för att börja leva igen, med alla konsekvenser det innebar. Värst var nog övergången mellan att vara helt avtrubbad och att kunna känna känslor igen. Det var helt hemskt att inte kunna känna något alls, jag var en levande död som bara åt, sov och andades genom dagens schema. Men det var också hemskt att kunna känna all ångest som kom när känslorna kom tillbaka. Det var också helt hemskt att kunna bli kär och därmed förlora kärleken, att kunna längta och därmed gå miste om det jag längtade efter. Precis som du skriver så orkade jag inte med en enda motgång, jag hade liksom inte de marginalerna som "vanliga" människor har. Men lika hemskt var det när jag var tillbaka i avtrubbningen igen, då kunde jag göra nästan vad som helst för att provocera fram en känsla.

Nu håller jag som bäst på att lära mig att leva, och att våga leva. Det är fortfarande svårt men det går. Idag behöver jag inte längre övertala mig själv till att leva en dag till. (All tid och energi som jag lagt på att dividera med mig själv om jag ska leva, eller ska jag inte, ska jag leva, eller ska jag inte...:() Som någon annan skrev så går det lättare med tiden, om du kommer in på rätt spår. Då behöver du inte motivera för dig själv hela tiden varför du ska leva.

Det finns saker du kan göra själv för att komma in i de positiva cirklarna (för det går runt, runt lite framåt skulle jag säga, snarare än rakt fram), men du behöver också få hjälp med det. Mer än mediciner.

Kram :heart
 
Finns ju många mediciner som täcks att högkostnadsskyddet trots att de inte är receptbelagda. (Fast tranbärskapslar lär ju inte höra dit).
Det kände jag inte till. Jag har en ganska låg läkemedelsförbrukning (allt jag vet om högkostnadsskyddet har jag lärt mig av min partner).

Jag hoppas bara att kostnaden för tranbärskapslarna inte avskräcker @Lyan från att prova dem, om hon inte redan har provat dem och då kommit fram till att de inte funkar för henne.
 
Finns jättemånga. Jag har fått en nässpray på recept så jag ska få den på högkostnadsskyddet trots att den finns receptfritt. Finns även nån d-vitamin där det är samma sak, vissa alvedon osv.

Alla Alvedon täcks av det. Jag har vanliga 500 mg Alvedon och helt vanliga 400 mg ipren.
 
Vilka receptfria mediciner täcks av högkostnadsskyddet? Jag har bara varit med om det motsatta.

Man måste få medicinen på recept, men det går att få även receptfria mediciner utskrivna på recept. Vet inte om allt går på högkostnadsskydd, men jag har i alla fall fått Opremazol (stavning?) på det sättet. Och köper samma burk receptfritt, och då utanför högkostnadsskyddet.

Edit: Det verkar som att oklarheten beror på vad vi lägger i begreppet "receptfri medicin". Jag menar alltså medicin som sälj utan att du behöver recept, och med "receptbelagd medicin" sådan som man måste ha recept för att få köpa.
Inte vad läkaren de facto skriver ut på ett recept.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 087
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 821
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 128
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp