Hur gör man när allt är meningslöst?

[sorbifolia]

Det där framstår för mig som en liten aning mer klämkäckhet än @Lyan behöver.

Det är faktiskt så att just det där att patienten tappar förtroende för vården, är en sorts biverkning av (misslyckade) psykiatriska/motsvarande behandlingsformer, som inte är så lindriga att det bara är att vifta bort dem. Det är på riktigt, och det är ju på riktigt en bieffekt som den sjuke minst av allt behöver.

Som "ny erfarenhet" betraktad, är den alltså rätt tung, eller kan vara. TS visar ju tydligt att den är väldigt tung för henne.

Oj, det var inte menad så, jag satt på jobbet och skrev lite snabbt. Ville bara uppmuntra TS och hålla med om det som @Grazing skrev innan mig ang. misslyckanden.

Min tanke var/är att även om det känns som att terapin är misslyckad där och då så är det inte säkert att det är så i det stora sammanhanget - ibland så kan det vara så att man får en "down period" innan det går uppåt, därför gäller det att försöka inte ge upp utan tänka att man lär sig även av det som känns jobbigt och tungt.

Hoppast det blev lite tydligare, och at TS inte tog illa upp!

 

[Rosett]

Är det sådana vanliga c-vitaminbrus? Eller tabletter?

Jag köper Ido-C tuggtabletter med 1 gram per tablett, de finns i 0,5 gram också. Psst! Apotea är nog billigast.

 

[Lyan]

Mamma skulle försöka få tid att följa med till läkaren någon gång och då ska vi troligen prata om någon annan samtalskontakt. Problemet är att om jag får en ny samtalskontakt och det inte funkar så kommer jag inte att klara att ta kontakt med någon annan alls.

Går också och funderar mer och mer på litium, men alla blodprov, biverkningar och hur noga det verkar vara tvunget med allting skrämmer mig. Just nu funkar det rätt bra med de mediciner jag har, men jag vet ju att det inte kommer att hålla i längden. Jag vet inte heller hur det kommer att se ut om jag börjar med litium, måste jag sluta med de mediciner jag har nu först? För det är jag riktigt rädd för.

Har iallafall varit ute en del i det vackra vädret med hundarna och jag känner att solen har gjort gott. Till och med Ping har sprungit och busat lite.

 

[Grazing]

Mamma skulle försöka få tid att följa med till läkaren någon gång och då ska vi troligen prata om någon annan samtalskontakt. Problemet är att om jag får en ny samtalskontakt och det inte funkar så kommer jag inte att klara att ta kontakt med någon annan alls.

Sluta förutse hur du kommer att känna om du inte passar med samtalskontakten.

Precis som du kan välja att tänka negativa tankar kan du välja att tänka positiva tankar. Du är trots allt kapabel till det. Även om det känns fel så tänk ändå positivt, även om du inte tror på det positiva så tänk positivt ändå. Det är ett val du kan göra.

 

[labb]

Men ibland ångrar jag verkligen att jag skrev den för jag känner att jag måste svara er när ni bryr er och skriver ...

Du kan strunta i att svara (och läsa) inlägg precis som du känner för, det gör de flesta andra så det tycker jag du skall göra också!

Nej, jag dör inte av motgångar, men för varje motgång så blir jag räddare och räddare att prova nya saker.

Jag tror jag förstår det, så är det för mig också och även omvänt, när jag har flyt och lyckas med det mesta jag försöker göra stärks självförtroendet.

 

[Petruska]

Sluta förutse hur du kommer att känna om du inte passar med samtalskontakten.

Precis som du kan välja att tänka negativa tankar kan du välja att tänka positiva tankar. Du är trots allt kapabel till det. Även om det känns fel så tänk ändå positivt, även om du inte tror på det positiva så tänk positivt ändå. Det är ett val du kan göra.

Det där är att väldigt gravt förringa de problem TS beskriver. Jag tycker att det är direkt respektlöst att skriva sådana käckheter i den här tråden.

 

[Grazing]

Det där är att väldigt gravt förringa de problem TS beskriver. Jag tycker att det är direkt respektlöst att skriva sådana käckheter i den här tråden.

Det är inga käckheter. Det är faktiskt så det är. Ingen som säger det är lätt, det är skitsvårt. Dock så är det faktiskt så, man styr en hel del över sina egna tankar. Ofta tänker man automatiskt på ett sätt, man måste bli medveten om det och på så sätt påminna sig om att försöka tänka på annat sätt. Det är det som är så svårt att bryta gamla invanda tankemönster, för dom går på automatik.

Men som sagt, lätt är det inte. Dock är det aldrig för tidigt att försöka börja ändra sitt tankemönster.

Sen tycker inte jag att det är helt fel att faktiskt skriva på ett uppmuntrande sätt. Ts får knappast ut något heller av att folk sitter och tycker synd om henne och skriver att man förstår och stackars dig och jag vet att du har det svårt osv. Lite uppmuntran och lite positivitet skadar aldrig.

Och uppmuntran och positivitet är inte att förringa problemet.

 

[Lyan]

Sluta förutse hur du kommer att känna om du inte passar med samtalskontakten.

Precis som du kan välja att tänka negativa tankar kan du välja att tänka positiva tankar. Du är trots allt kapabel till det. Även om det känns fel så tänk ändå positivt, även om du inte tror på det positiva så tänk positivt ändå. Det är ett val du kan göra.

Om man väntar sig det värsta så blir man inte lika besviken när det åter igen visar sig att det går fel. Däremot blir det en bra erfarenhet om det mot förmodan faktiskt skulle gå bra! Jag har alldeles för många misslyckanden bakom mig för att kunna tillåta mig till att vara positiv och bli besviken gång på gång

 

[Lyan]

Du kan strunta i att svara (och läsa) inlägg precis som du känner för, det gör de flesta andra så det tycker jag du skall göra också!


Jag tror jag förstår det, så är det för mig också och även omvänt, när jag har flyt och lyckas med det mesta jag försöker göra stärks självförtroendet.

Jo, jag vet, men det är så många som bryr sig och försöker hjälpa. Jag blir både glad, irriterad och förvirrad (för att jag måste tänka på annat sätt än jag är van, vilket kanske är positivt?) och ibland arg.

Så är det här också, men det är så sällan jag har flyt. Men som nu med sista utställningen så fick jag tillbaka lite glädje för utställningarna och det kändes bra för jag var på väg att ge upp dem

 

[Lyan]

Det där är att väldigt gravt förringa de problem TS beskriver. Jag tycker att det är direkt respektlöst att skriva sådana käckheter i den här tråden.

Tack. Jag förstår att Grazing, och alla andra som skriver liknande, menar väl, men det känns som att jag måste försvara mig för att jag känner som jag gör. Jag vet att det många gånger kan tolkas att jag gör mig till ett offer (och det gör jag säkert i vissa fall), men tyvärr är det faktum att jag är en svag människa som ger upp alldeles för lätt och sådan har jag alltid varit. Med dessutom en massa misslyckanden i allting bakom mig blir det jättesvårt att "skärpa till mig" och bli en annan människa

 

[Lyan]

Och nu är jag ledsen för jag har hela dagen velat sitta och gosa med marsvinen men det har hela tiden kommit saker i mellan och nu när jag var nere hos dem så visslade de och ville ha uppmärksamhet men det är alldeles för sent. Och så har jag småpanik för jag har haft skitsvårt att somna flera kvällar i rad och igår låg jag i flera timmar utan att kunna sova. Jag hatar verkligen kvällar! Vill bara kunna somna! Jag behöver inte somna på en gång, men inom en timme kan väl inte vara för mycket begärt. Och för varje kväll blir ångesten större och det blir ännu svårare att somna pga det :-(

 

[Smulu]

Vet du, @Lyan Det räcker gott och väl att vara helt neutral. Nu ska jag träffa den här samtalskontakten och så är det bra med det.

Före och efter så har du marsvinen att gosa hos. Prioritera goset, även om du kommer i säng 1 timme för sent, kanske du kan somna lättare om du slipper ligga och tänka på hur du och de så gärna ville gosa?

 

[Lovisaleonora]

Och nu är jag ledsen för jag har hela dagen velat sitta och gosa med marsvinen men det har hela tiden kommit saker i mellan och nu när jag var nere hos dem så visslade de och ville ha uppmärksamhet men det är alldeles för sent. Och så har jag småpanik för jag har haft skitsvårt att somna flera kvällar i rad och igår låg jag i flera timmar utan att kunna sova. Jag hatar verkligen kvällar! Vill bara kunna somna! Jag behöver inte somna på en gång, men inom en timme kan väl inte vara för mycket begärt. Och för varje kväll blir ångesten större och det blir ännu svårare att somna pga det :-(

Men du, varför var det försent? Hade du något du var tvungen att passa i tid?

Eftersom du ändå inte kunde sova, hade jag hellre gått ner och gosat svin än legat och vänt mig i lakanen. Visst är det viktigt med sömnvanor, men det är heller inte nyttigt att ligga vaken och låta ångesten öka. Det kan vara bättre att bryta mönstret och göra något annat och sedan försöka sova igen senare.

 

[labb]

Och nu är jag ledsen för jag har hela dagen velat sitta och gosa med marsvinen men det har hela tiden kommit saker i mellan och nu när jag var nere hos dem så visslade de och ville ha uppmärksamhet men det är alldeles för sent. Och så har jag småpanik för jag har haft skitsvårt att somna flera kvällar i rad och igår låg jag i flera timmar utan att kunna sova. Jag hatar verkligen kvällar! Vill bara kunna somna! Jag behöver inte somna på en gång, men inom en timme kan väl inte vara för mycket begärt. Och för varje kväll blir ångesten större och det blir ännu svårare att somna pga det :-(

Jag somnar mycket lättare på kvällen om jag varit utomhus under dagen, sämst för mig är att sitta framför datorn eller tv:n på kvällen eller vara på något kvällsmöte eller sammanträde. En halvtråkig bok är också bra, har aldrig kommit många sidor innan jag somnat.

 

[Lyan]

Jag mår inte bra när jag är uppe mitt i natten och lamporna hos marsvinen släcks med timer så är lamporna släckta vill jag inte störa dem för mycket.

I förrgår kväll somnade jag faktiskt relativt snabbt men igår blev jag åter igen liggande i evigheter. Jag är jättetrött så det tar verkligen emot att stiga upp och göra något för att sedan gå och lägga sig igen.

Det är olika från kväll till kväll. Bok funkar sällan för då fastnar jag eftersom den inte tar slut. Oftast brukar jag ligga och lösa sudoku och så somnar jag oftast inom någon timme men vissa nätter kan jag ligga i timme efter timme utan att kunna somna oavsett hur trött jag är och oavsett vad jag gör. Jag har inte kunnat hitta något samband ännu heller, mer än att om jag tar stesolid eller dricker cola för sent på kvällen så somnar jag inte så det undviker jag. Om jag är igång precis hela dagen så somnar jag ibland fortare för att jag är så slut men det finns sällan energi till det och det är långt ifrån alltid det hjälper för det kan istället bli att jag blir så trött att jag inte kan slappna av

 

[Petruska]

Tack. Jag förstår att Grazing, och alla andra som skriver liknande, menar väl, men det känns som att jag måste försvara mig för att jag känner som jag gör. Jag vet att det många gånger kan tolkas att jag gör mig till ett offer (och det gör jag säkert i vissa fall), men tyvärr är det faktum att jag är en svag människa som ger upp alldeles för lätt och sådan har jag alltid varit. Med dessutom en massa misslyckanden i allting bakom mig blir det jättesvårt att "skärpa till mig" och bli en annan människa

Jag hade tagit rejält illa upp av sådana inlägg som det från @Grazing som jag svarade på, om det var jag som mådde dåligt. Och då jämför jag mig inte överhuvudtaget med "ditt sätt" att må dåligt på, utan utifrån mig själv, som tex aldrig har behövt sjukskrivas av det skälet, utan jag har mer lite normalpestig småångest mellan varven. Men inte ens den helt normalvardagliga ångesten skingras av att folk är klämkäcka.

Sen är inte heller ömkan så värst konstruktivt, men kanske att någon bara fattar att det är skit ibland. (Det är ju bara ibland i mitt fall.)

 

[Lyan]

Jag hade tagit rejält illa upp av sådana inlägg som det från @Grazing som jag svarade på, om det var jag som mådde dåligt. Och då jämför jag mig inte överhuvudtaget med "ditt sätt" att må dåligt på, utan utifrån mig själv, som tex aldrig har behövt sjukskrivas av det skälet, utan jag har mer lite normalpestig småångest mellan varven. Men inte ens den helt normalvardagliga ångesten skingras av att folk är klämkäcka.

Sen är inte heller ömkan så värst konstruktivt, men kanske att någon bara fattar att det är skit ibland. (Det är ju bara ibland i mitt fall.)

Jo, jag har tagit ganska illa upp av en del inlägg men försöker se det som att de egentligen vill hjälpa. Däremot diskussionen om inläggning tog jag mycket illa vid mig av eftersom det vägrades accepteras att det är ett helt omöjligt alternativ för min del.

Jag vill inte bli ömkad med för det hjälper inte, men som du säger så kan man visa förståelse utan att ömka.

 

[Lyan]

Just nu mår jag rätt skit för jag har lyckats hamna i världens diskussioner med både mamma, mormor och min syster och med en marsvinsmänniska. Med min familj var vi väl ungefär likvärdiga men med helt olika åsikter men jag har en gnagande obehagskänsla i hela kroppen för jag hatar att hamna i häftiga diskussioner med folk.

Med marsvinsmänniskan är det på gränsen till löjligt. Jag vet att hon är svår att diskutera med överlag (skriver konstigt bland annat) men jag vet inte om det är jag som är så fullkomligt oduglig på att få fram vad jag vill ha sagt eller om det är hon som vrider på det jag skriver

 

[Grazing]

Jag hade tagit rejält illa upp av sådana inlägg som det från @Grazing som jag svarade på, om det var jag som mådde dåligt. Och då jämför jag mig inte överhuvudtaget med "ditt sätt" att må dåligt på, utan utifrån mig själv, som tex aldrig har behövt sjukskrivas av det skälet, utan jag har mer lite normalpestig småångest mellan varven. Men inte ens den helt normalvardagliga ångesten skingras av att folk är klämkäcka.

Jag anser inte att det var klämkäckt det jag skrev. Klämkäckt är när man säger åt någon att rycka upp sig att sluta vara så deppig. Att vara positiv och skriva ideér är inte att vara käck. Liksom seriöst, jag skrev att det är bra att ändra om tankemönstret. Vad är det som är klämkäckt med det? Skrev jag att det bara var att ändra om? Nej, skrev jag att det var lätt? nej det gjorde jag inte. Men faktum är att ändrar man aldrig sitt tankemönster så är det mer eller mindre omöjligt att komma vidare. Och synd skulle jag säga om dig ifall du tar så fruktansvärt illa åt dig ifall någon sa till dig att du bör ändra om ditt tankemönster.

Sen visst, jag när jag är åt det mer nedåt hållet så tar jag illa vid mig av alla som på något vis försöker vara positiva överhuvudtaget. I sådana lägen vill jag med helst ha vad synd det är om dig kommentarer. Men det betyder inte att det är det rätta. Och det betyder inte att alla som kommer med någon positiv kommentar eller någon idé om hur man kan börja må bättre är klämkäckt.

 

[Petruska]

Jag anser inte att det var klämkäckt det jag skrev. Klämkäckt är när man säger åt någon att rycka upp sig att sluta vara så deppig. Att vara positiv och skriva ideér är inte att vara käck. Liksom seriöst, jag skrev att det är bra att ändra om tankemönstret. Vad är det som är klämkäckt med det? Skrev jag att det bara var att ändra om? Nej, skrev jag att det var lätt? nej det gjorde jag inte. Men faktum är att ändrar man aldrig sitt tankemönster så är det mer eller mindre omöjligt att komma vidare. Och synd skulle jag säga om dig ifall du tar så fruktansvärt illa åt dig ifall någon sa till dig att du bör ändra om ditt tankemönster.

Sen visst, jag när jag är åt det mer nedåt hållet så tar jag illa vid mig av alla som på något vis försöker vara positiva överhuvudtaget. I sådana lägen vill jag med helst ha vad synd det är om dig kommentarer. Men det betyder inte att det är det rätta. Och det betyder inte att alla som kommer med någon positiv kommentar eller någon idé om hur man kan börja må bättre är klämkäckt.

Du tar dig rätten att säga rätt mycket om andra människor, du.