Hur gör man??

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Nej, men jag är vuxen och har rösträtt och tar ansvar för mig själv. Som sagt var, i bland undrar jag om dagens föräldrar anser att barn ska ha rösträtt också.

Du har inga egna barn eller?

Rösträtt har ingenting med barns rätt till respekt att göra.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Varför skall man styra/tvinga ett barn till att göra något som den absolut inte vill bara för att en vuxen vill det, låt det istället få gro och växa fram om det nu är meningen att det skall ske.
Låt barnet känna att det är delaktigt men att man också respekterar dess vilja.

Jag lovar att lönen man får för den mödan är hundra gånger mer värd än om man gör tvärtom.

Att kommunicera med barnet om problemet är knappast att inte respektera dess vilja. Det gäller att hitta en lösning som uppskattas både av barnet och pappan - det borde inte vara omöjligt.

 

[KAFFE]

Sv: Hur gör man??

Ja hur gör man ... ni verkar ha hamnat i en
situation som endast kan bli värre om ingenting görs.
Sambon till Mamman verkar tycka en massa,
han verkar vara omogen och utan erfarenhet av att skapa
goda relationer till andra människor.
Det ser ut som om det är hos honom och mamman skon klämmer.
Sambon verkar tycka att ni skall bekosta mer med tanke
på att han tycker att ni ska resa.
Det är fel av honom att kräva vad ni ska göra.
Det låter som om han har ekonomiska grubblerier, eller?
Familjerådgivning är nog viktigt, även senare att barnen
får vara med och diskutera.

Den där situationen är ohållbar om ni inte reder ut
problemen.
Sambon verkar ha byggt upp ett agg mot er
och säkerligen har det inte ens med er att göra. Något annat är galet.

Hjälp utifrån är nog det bästa.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Du har inga egna barn eller?

Rösträtt har ingenting med barns rätt till respekt att göra.

Nej, men det frågade du inte heller. Du frågade om jag ansåg mig fullärd. Jag lär mig saker varje dag, men jag är vuxen och tar det ansvaret. Det kan inte ett barn göra.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Det gäller att hitta en lösning som uppskattas både av barnet och pappan - det borde inte vara omöjligt.

Och det är inte mammans sak att göra det.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Att kommunicera med barnet om problemet är knappast att inte respektera dess vilja. Det gäller att hitta en lösning som uppskattas både av barnet och pappan - det borde inte vara omöjligt.

Så kommunikation är inte ett sätt att lära sig respekt?

För att hitta lösningen så måste man kommunicera och respektera.

Plättlätt. :smirk:

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Och det är inte mammans sak att göra det.

Så självklart för vissa men inte för alla.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Och det är inte mammans sak att göra det.

Men det tycker Annelie Arrefelt. Och det tycker jag också. Problemet kräver samarbete om det ska kunna lösas - och det innebär inte att hela ansvaret vilar på mamman. Varför skulle hon inte medla, enligt dig? Av princip?

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Nej, men det frågade du inte heller. Du frågade om jag ansåg mig fullärd. Jag lär mig saker varje dag, men jag är vuxen och tar det ansvaret. Det kan inte ett barn göra.

Barn är bland det klokaste jag vet, de har inga fördomar och tänker på ett rakt sätt, krånglar inte till saker som vuxna kan göra.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Barn är bland det klokaste jag vet, de har inga fördomar och tänker på ett rakt sätt, krånglar inte till saker som vuxna kan göra.

Ja, men det finns stora risker med det också.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Ja, men det finns stora risker med det också.

Om man inte kommunicerar och respekterar ja.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

läs gärna den här frågan också. Besvarad av Eva Hoff, utveckligspsykolog i Lund, om hur föräldrar påverkar sina barn vid skilsmässor.

Vill inte åka till pappa?

Fråga:
Min son är skriven hos sin pappa men har inte varit där på 8 veckor. Pappan har inte varit angelägen om att träffa honom och nu vill jag att han ska bli skriven hos mig. Är det sant att folkbokföringen skriver barn där dom har sin mesta dygnsvila?

Min fråga är om det bra för min son att bara bo hos sin pappa varannan helg eftersom han verkade må dåligt över att bo där varannan vecka? Är det sant att små barn (3 år) kan bli sårbara av att hoppa mellan sina föräldrar varannan vecka (vi bor inte i samma stad) ?

Nu har han nämligen inte varit sjuk på 8 veckor men förut när han hoppade mellan oss så var han sjuk jämt. Han har även börjat sova i sin säng hela nätterna. Är det bra för honom att börja hoppa varannan vecka igen efter att ha bott här så länge? Jag tror att han kommer må dåligt igen!

Svar:
När det gäller hur barn påverkas psykiskt av delat boende finns det inte så mycket forskning som har belyst detta. Alldeles klart är att alla barn som utsätts för en skilsmässa påverkas av det. Det är ett av livets trauman som barn får stå ut med och föräldrar bör göra det bästa möjliga av situationen.

Allra bäst mår ett barn om föräldrarna kan reda ut sina problem och kunna fortsätta planera för barnens bästa tillsammans även när de lever separata liv. I de fall där föräldrarna inte kan lägga sina negativa känslor bakom sig gentemot den före detta partnern blir skilsmässan mer besvärlig för barnen.

Det är mycket vanligt att barn tar på sig skuld för skilsmässan som gör att de mår dåligt, vilket tar sig uttryck i oro, sömnproblem, aggressivitet eller inåtvänt grubberi. Det är också vanligt att barn mår dåligt av att bo hos olika föräldrar för att de tvingas ta parti för olika personer under de olika boendena. Speciellt blir det så om pappan uttrycker negativa känslor gentemot mamman känner barnen att de måste tycka illa om mamman när de är där och sedan kanske situationen är omvänd när de är hos mamman.

Detta är mycket psykiskt påfrestande för ett litet barn som så gärna vill samarbeta. Om föräldrarna har gjort sig fria från negativa känslor gentemot varandra, behöver inte situationen med delat boende vara problematisk i sig. Antagonism mellan föräldrarna kan också göra att barnen känner sig tvingade att uttrycka att de inte vill vara hos pappan när de är hos mamman och tvärtom hos pappan för att föräldrarna på olika sätt gör klart för barnen att båda föräldrarna vill att barnen helst ska vilja bo hos dem. Detta kan göra barnet otryggt och osäkert.

Om det är dåligt eller bra för barn att ha delat boende i sig vid en "bra" skilsmässa, d v s en skilsmässa utan större samarbetssvårigheter mellan de vuxna, är svårt att svara entydigt på. Man får lyssna till barnets signaler. Olika barn kan uppleva flyttsituationen på olika sätt, även två syskon. Det är vanligt att barn saknar den föräldern de inte är hos. Men en del barn kan tycka det är positivt att ha två hem och andra skulle ha föredragit ett.

Problemen med att en förälder får ensam vårdnad är väldokumenterade, såsom att barnet löper stor risk att förlora den nära kontakten med den förälder som den bara helgbor hos. Bristande nära relation till endera förälder är i de flesta fall negativt för barnets välmående och utveckling. Barn mår bäst av att ha tillgång till båda sina föräldrar i sin vardag. Detta löses praktiskt oftast enklast med delat boende om föräldrarna bor i närheten av varandra. När föräldrarna bor på olika orter blir det förstås mer komplicerat.

Föräldrar bör fundera på vilka känslor de har och vad de förmedlar till barnen. Föräldrar skall undvika att använda barnen som en bricka i spelet i skilsmässan. Barn måste få lov att älska och träffa både sin mamma och pappa utan att känna skuld för det.

Vidare är det viktigt att föräldrar lyssnar på barnen och tar deras egna funderingar kring skilsmässan och boendet på allvar.

I de fall föräldrarna fortsätter att ha negativa känslor gentemot sin före detta partner eller har samarbetssvårigheter kan det vara bra att det före detta paret träffar en familjeterapeut eller rådgivare för att bearbeta de värsta negativa känslorna och hitta ett fungerande sätt att samarbeta.

Om ett föräldrapar väljer ensam vårdnad bör de diskutera hur de kan motverka att den andra förälderns relation till barnet försvagas.

Besvarad i maj 2005

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Om man inte kommunicerar och respekterar ja.

Jag har inget problem med det. Men det betyder inte att de ska bestämma.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Vad Annelie Arrefeldt tycker struntar jag faktiskt i.

Mamman har ingen som helst anledning att blanda sig i sitt ex relationer. Han är en vuxen människa, han får klara sånt själv.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Vad Annelie Arrefeldt tycker struntar jag faktiskt i.

Mamman har ingen som helst anledning att blanda sig i sitt ex relationer. Han är en vuxen människa, han får klara sånt själv.

Du talar utifrån principer, inte utifrån vad som är bäst för barnet. Annelie jobbar med den här typen av problem. Det borde ha en viss betydelse.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Nej, till skillnad från dig utgår jag från egna erfarenheter.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Jag har inget problem med det. Men det betyder inte att de ska bestämma.

Så att tvinga ett barn att åka till sin andra förälder är bättre då menar du?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Nej, till skillnad från dig utgår jag från egna erfarenheter.

Som inte har med TS:s erfarenheter att göra.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Nej, till skillnad från dig utgår jag från egna erfarenheter.

Liksom jag gör.


Tack för texten, mycket tänkvärd.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Så att tvinga ett barn att åka till sin andra förälder är bättre då menar du?

Nej. Men mamman borde ta på sig en medlarroll och diskutera problemet med barnet för att hitta en lösning.