Hur gör man??

[diamonia]

Sv: Hur gör man??

Min sambo har liknande erfarenheter från uppväxten med en mamma som var bitter och självmordsbenägen och inte "klarade av" att de träffade pappan. Idag är hon lika bitter men min sambo har tagit upp kontakten med sin pappa (som var obefintlig i kanske 10 år?) och den kontakten är BRA. Med sin mamma däremot har han nästan ingen kontakt.

Tror absolut inte att man skall hindra barnen från umgänge med den andra föräldern, det slår tillbaka!

 

[Rina]

Sv: Hur gör man??

Ett litet tillägg bara.

Häromdagen ringde mammans sambo och skäller på mej bara för att vi inte har åkt på semester med barnen. Vem f*n vill åka någonstans när det bara regnar?!? (Fast det sa jag inte) Då tyckte han att vi skulle flyga utomlands...

Vi har åkt på kortare dagsutflykter, men inte på nån semester.

Mamman får barnbidraget och underhållsbidrag + annat bidrag. I måndags när pojken kommer hit har han ett par för små, trasiga skor på sej som han inte ens kan ha. Ska det vara så här?

Jag är så ledsen och frustrerad. Jag går här hemma och har ont i magen för jag vet att vilken stund som helst ringer telefonen, då är det dom som ringer och skäller, eller snart knackar det väl på dörren.

Det verkar som att det egentligen är mammans nya sambo som är problemet, inte mamman. Om han talar till er på ett sätt som får dig att må dåligt så ska du säga ifrån. Jag anser att det är din man och flickans mamma som ska prata med varandra och både du och mammans sambo ska hålla sig utanför konflikten. Be din man kontakta familjerätten ellet BUP, gör inte det själv utan be honnom göra det det är hans ansvar. Om mamman och pappan får en chans att tala med varandra utan andras påverkan kanske de kommer överens. När mitt ex ringer och min sambo svarar lämmnar han över luren till mig, är inte jag hemma så får min son prata med sin pappa, de diskuterar ALDRIG umgänget han svarar trevligt men håller sig undan när det är umgänge. Om min sons pappa börjar diskutera annat än det som berör umgänget så säger jag bara lugnt att "det här vill inte jag diskutera så om det inte är något mer du vill så får du ha det så bra och så ses ni snart hejdå"
Jag har talat med BUP och fått väldigt bra och konkreta svar. Mitt problem är att pappan ibland inte hör av sig på månader och inte kommer när han ska. Det BUP sa till mig var att vill inte min son träffa sin pappa så ska jag inte jag försöka få honom att vilja det. Jag ska inte engagera mig för att min son ska få en bättre relation till sin pappa eller känna sig tryggare, för om min son inte är trygg med sin pappa så är han inte det och han har rätt att inte vara det. Det är hans känslor och upplevelser, de ska jag inte påverka utan respektera. Däremot så förstår jag att det kan vara lite oroligt i början om de inte setts på flera månader självklart får de tid att bryta isen. Pappan ansvarar för sin relation till sitt eget barn. Jag ska inte heller ta några diskussioner med pappan som jag inte vill ta utan avsluta samtalet trevligt men bestämt så slutar han ringa och der har han gjort. Nu ringer han för att prata med sin son inte för att komma åt mig.

Att mamman ringer två gånger om dagen är lite märkligt. förmodligen är hon inte trygg i sig själv. Verkar sonen besvärad eller är han glad när hon ringer? Verkar han besvärad så be din man att tala med mamman om det på ett snyggt sätt utan att anklaga, säg att sonen får ringa när han vill, men jag tror att det bästa är att ignorera det och inte kommentera om relationen mellan pappan och mamman är dålig. Angående rutinerna så brukar det vara så att barn uppskattar när man är konsekvent och de känner att man säger ifrån för att man bryr sig. Min sambo är mycket konsekvent och säger ifrån direkt när det är något, mina barn bråkar sällan med honom och de tycker mycket om honom för de vet var de har honom.

Hoppas det löser sig och kom ihåg det är din man som ansvarar för sin egen relation till sina barn.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Det BUP sa till mig var att vill inte min son träffa sin pappa så ska jag inte jag försöka få honom att vilja det. Jag ska inte engagera mig för att min son ska få en bättre relation till sin pappa eller känna sig tryggare, för om min son inte är trygg med sin pappa så är han inte det och han har rätt att inte vara det. Det är hans känslor och upplevelser, de ska jag inte påverka utan respektera.

Precis!
Om man som mamma försöker övertala barnet har man ju automatiskt sagt att barnet har fel som inte trivs hos den andra parten. Och om jag säger det, vem ska barnet då vända sig till?

Pappan ansvarar för sin relation till sitt eget barn.

Jamen vi är ju så eniga så!

 

[Atoxa]

Sv: Hur gör man??

Svårt ämne det här tycker jag...

Visst ansvarar man själv för sin relation med sina barn... Även pappor..

Ingen lätt sits att behöva bemöta ett barn som undrar varför det går månader mellan kontakten med sin far, inget dröm läge direkt.. Jag skulle inte heller försöka övertala ett barn att ha ett umgänge med en pappa som brustit i sin roll! Barnen främst!

Har också sätt hur pappor glider runt med ursäkten att han blir hindrad att träffa sina barn...

Men det finns som sagt en annan sida också, den sidan som jag beskrev innan.... Pappor som vill och som kämpar med alla medel.. men som inte får möjligheten... och det är om möjligt ännu vidrigare..

 

[Rina]

Sv: Hur gör man??

Har också sätt hur pappor glider runt med ursäkten att han blir hindrad att träffa sina barn... ..

Känner igen det där

Men det finns som sagt en annan sida också, den sidan som jag beskrev innan.... Pappor som vill och som kämpar med alla medel.. men som inte får möjligheten... och det är om möjligt ännu vidrigare
..

Det är fruktansvärt när barnet känner att det inte vill träffa sin ena förälder för att det inte orkar med den andre förälderns tjat och förhör. Men ser man ur barnets perspektiv så är det lika illa om den ena föräldern vägrar träffa barnet som att den andra föräldern hindrar att de träffas. Men det är mer accepterat av samhället att strunta i sina barn. Det går att tvinga barn att träffa föräldrar de inte vill träffa men det går inte att tvinga föräldrar att träffa sina egna barn, hur gärna barnet än vill.