Hur gör man??

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Det beror naturligtvis på situationen och varför hon inte vill träffa mig.

Om du inte har någon aning, men misstänker att den andre föräldern snackat skit om dig?

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Du kanske gör det, men långt ifrån alla.

Svara på min fråga istället för att syfta på mig.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Vi talar inte om konflikten i mellanöstern här, utan små barn. Hur får man till stånd en vettig kommunikation, rent praktiskt, om barnet inte har förtroende för den som vill prata?

Lustig du var nu :smirk:

Det finns människor i vårt samhälle som har det som yrke och som kan hjälpa till om man inte själv klarar det.

Eftersom du ändå vet så mycket så vet du också att barn inte talar med sina föräldrar om ALLT utan vissa saker kanske det finns andra vuxna/kompisar som de kommunicerar med.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Svara på min fråga istället för att syfta på mig.

Jag har själv varit barn och haft mycket med andra barn och familjer att göra genom tidigare jobb. Jag vet inte om det förändrar saken.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Eftersom du ändå vet så mycket så vet du också att barn inte talar med sina föräldrar om ALLT utan vissa saker kanske det finns andra vuxna/kompisar som de kommunicerar med.

Barn är väl individer precis som vuxna. Huvudsaken är att man försöker lösa problemet och att den ene föräldern inte säger "det skiter väl jag i, det är inte mitt bekymmer" av ren princip.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Då hade jag rett ut ev. missförstånd med barnet.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Då hade jag rett ut ev. missförstånd med barnet.

Det är där problemen börjar. Barnet får två versioner och har lärt sig att inte lita på dig.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Jag har själv varit barn och haft mycket med andra barn och familjer att göra genom tidigare jobb. Jag vet inte om det förändrar saken.

Det är väl ganska tydligt att de som inte kommunicerar med sina barn inte heller vet vad barnen sysslar med eller blir de barn som känner sig otrygga i vårt samhälle.

Barn är väl individer precis som vuxna. Huvudsaken är att man försöker lösa problemet och att den ene föräldern inte säger "det skiter väl jag i, det är inte mitt bekymmer" av ren princip.

Men det spelar ingen roll om det är mamman eller pappan som säger detta då eller hur?

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Det är där problemen börjar. Barnet får två versioner och har lärt sig att inte lita på dig.

Varför känns detta som moment 22.....

Det finns alltid två sidor av ett mynt det är vi överrens om eller?

Den vuxne får lägga energi på att få barnet att förstå dessa versioner genom att kommuncera oavsett vem det gäller.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Men det spelar ingen roll om det är mamman eller pappan som säger detta då eller hur?

Nej, absolut inte.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Barn är väl individer precis som vuxna.

Detta var precis detta jag skrev i mitt allra första inlägg och som jag citerat till ganska många gånger nu.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Detta var precis detta jag skrev i mitt allra första inlägg och som jag citerat till ganska många gånger nu.

... vilket jag heller aldrig har argumenterat emot. Det jag har diskuterat är hur föräldrar påverkar sina barn att tycka det ena och det andra omedvetet eller medvetet, för att sedan säga att barnen har gjort sina egna val. Den förälder som har bäst kontakt med barnet kan utnyttja detta till sin fördel - och i smutsiga fall verligen slå in kilar mellan barn och ex - men också till att förbättra relationen med den andre föräldern. Det är en klar maktfaktor.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Den vuxne får lägga energi på att få barnet att förstå dessa versioner genom att kommuncera oavsett vem det gäller.

Och hur lätt är det? För samtidigt vill du inte blanda in barnet i kriget mellan föräldrarna, men det går ju nästan inte att undvika. Du får det att låta som den enklaste saken i världen. Jag tror att det kan vara oerhört svårt och dessutom mår den förälder som får barnet emot sig säkerligen mycket dåligt. Att föräldrarna samarbetar måste underlätta något oerhört.

 

[cirkus]

Sv: Hur gör man??

Jag håller med, men ibland är det inte så enkelt.

Det finns knäppa föräldrar av bägge könen.

Läs här

 

[chrysler]

Sv: Hur gör man??

*KL*

Barnen har rätt till båda föräldrarna & jag tycker vuxna glömmer bort sånt, de börjar smutskasta varandra om barnet inte vill träffa den ena tex, det verkar ju snarare vara så att föräldrarnas "rättigheter" eller viljor är viktigare än barnets.

Annars skulle det inte bli bråk över sånt här, barn har perioder där de ändrar vanor & tappar vissa intressen, barnet vill helt enkelt inte vara hos pappan just nu & då tycker jag att man som förälder kan respektera barnets vilja & ta det som en vuxen person, utan att sjunka till bråknivåer.

Det är säkert svårt att inte ta det personligt men jag tycker ändå det är trist när föräldrar sätter igång stora rabalder & fixar utredningar för att ett barn inte känner att den är i en "pappa period", det kommer med tiden.

Barnet kommer själv meddela när denna vill umgås med andra föräldern igen, OM den förälder barnet bor hos, inte smutskastar eller talar illa om den andra föräldern för då sätter man skuld på barnet för att denna vill umgås med båda föräldrarna.
Jag tror snarare att pappans agerande gör att barnet känner mer skuld & ångest över hela situationen vilket gör att denna än mindre vill umgås med pappan.

Jag skriver inte ngt om mamman då jag tar för givet att denna inte smutskastar pappan, ngt jag inte kan veta.

 

[Acses]

Sv: Hur gör man??

Knapplån.

Har inte läst hela tråden men har en fråga.

Scenario: Person A nekar Person B att träffa deras gemensamma barn med orsaken "Barnet vill inte träffa dig pga ....". Person B hade kunnat finna sig i detta om denne inte vetat om att A pratar elakheter om denne inför barnet - och dessutom kan bevisa detta. Det finns även bevis för att barnet visst vill träffa B, A använder detta enbart som ett argument i rädsla för att förlora barnet.


Hur ska B ställa sig i situationen? Om A vaktar barnet med järnhand och inte låter dem prata eller träffas, alls!

 

[Enya]

Sv: Hur gör man??

Gå till familjerätten? Eller vem som nu finns för att hjälpa, kräva ett umgänge.

 

[Mistery]

Sv: Hur gör man??

Jag har inte riktigt läst hela tråden, men även jag är/har varit i samma situation som ts.

Sambons son vill ibland inte komma till oss och ja, jag tror absolut att han färgas av mammans skitsnack och negativitet om oss.

Så fort han väl är hos oss så är allt lugnt, han har kul, trivs och vi tycker alla om varandra. Men då varje fredag när vi ska hämta honom hos hans mamma så skriker han, vrålar, är hysterisk och bara inte vill komma till oss. Oftast säger han bara att han inte vill. En gång sa han att "mamma säger att ni skriker på mig". Då kändes det ganska tydligt att det var hon som omedvetet eller medvetet för över negativitet på honom. Kanske bara genom att sucka över strumpor som saknas, eller att säga dåliga saker om oss.

Problemet kommer och går och vi vet ingen lösning och alla tycker att det är väldigt jobbigt. Jag lider med dig och de omkring dig ts!

 

[Atoxa]

Sv: Hur gör man??

Jag tycker att det är föräldrarnas skylldighet att verka för en god relation med båda föräldrarna... (finns såklart fall där det inte är lämpligt att barnen har en kontakt med båda föräldrarna).. Det är så himmla mycket som är individuellt och familjebundet..

Växelvis boende kanske inte funkar i alla lägen, inte varannan helg heller. Men för den sakens skull så kan man träffas ändå. Prata i telefon.. Sabotage är nog ganska vanligt tyvärr. hur gärna man än vill så färgas ens åsikter av på barnen, omedvetet och i värsta fall ganska medvetet.

Har en nära vän som "inte ville" träffa sin pappa 10 år gammal. I själva verket handlade det om att hon inte orkade med mammans förhör när hon väl kom hem. Hon orkade inte tackla allt. Det var enklast att skita i att åka dit.. pappan ville igenting annat än att ha dottern hos sig.. Men ville inte tvinga en 10 åring till något. Hon fick höra saker av sin mor så många gånger att hon till slut trodde på det.. "pappa älskar inte dig längre, han har en ny familj"....

De fick kontakt nu när hon är vuxen, och en annan verklighet presenterades för henne. När hon pratar om det nu så säger hon saker som att det spelade ingen roll vad pappa sa, eller vad han gjorde för att få träffa mig igen. Jag orkade inte ta i det, och jag visste inte vem jag skulle tro på.. Lämna mamma för något jag inte vet är sant.... Så jäkla vidrigt!

Och jo jag anser att det är mammans skylldighet att försöka få dottern att ha någon som helst kontakt med pappan.. (hon kanske inte behöver bo där, men hälsa på någon gång ibland) (sålänge det inte rör sig om missförhållanden)

Ett barn som bor hos båda sina föräldrar kan aldrig välja vare sig mellan föräldrar eller var dem bor! Hur jäkla trött man än är på någon av föräldrarna eller var man än bor. Jag anser inte att barn bara så där, rätt vad det är ska kunna välja bort en förälder. De är helt enkelt inte mogna nog att ta sådana beslut. Barn skall aldrig behöva välja!

Svårt att vara säker på om barnet har valt bort något efter eget genomtänkt huvud eller om det är under påverkan av andra vuxna..

Svårt sånt här tycker jag.. det är så mycker runt i kring, och man kan aldrig jämföra fall...

 

[jaca]

Sv: Hur gör man??

Ett mycket bra inlägg!

Visst har man som förälder makt att hjärntvätta sitt barn. Om jag hade velat skulle jag lätt ha "fått över" barnen på "min" sida men jag anser det vara av högsta vikt att barn har bra kontakt med bägge sina föräldrar så länge dessa är normala och skulle aldrig komma på idén. Tvärtom har jag gjort allt för att underlätta för barnen att träffa sin far även när det varit struligt. För barnens skull, inte för hans.

Min man som också har varit utsatt för förtal av sitt x har under många år valt bort att ge igen med samma mynt. Under flera år haltade hans umgänge med barnen men nu, när de är nästan vuxna och kan tänka helt själva, har de kommit tillbaka. I nuläget finns viss bitterhet mot mamman för de förlorade åren och som sagt, nu skulle han lätt kunna komma med små subtila pikar mot henne och "vinna" barnen helt.

Naturligtvis finns det fäder som inte förtjänar sina barn(min var en sådan) men det finns också mödrar som verkar se det som ett personligt nederlag om barnen trivs hos sin far.