Hur gör man??

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Barn precis som vi vuxna vill ibland "välja" sitt umgänge, många anledningar kan spela in till att ett barn trivs bättre hos en av föräldrarna.

Det behöver inte alltid vara något allvarligt eller ens i dess närhet för att ett barn skall vilja vara mer hos en förälder.

Istället för att kanske tillbringa en hel helg med pappan så kanske del av dag kan vara en lösning under tiden som man försöker få barnet att tala om varför det inte vill tillbringa en hel helg där.

Precis som jag tycker att Ts sambo ska göra. Adressen till tösen har han så han kan väl åka dit och gå en promenad och prata med huvudpersonen istället för att gå via andra?

Är det så att mamman snackar illa om honom så får väl han visa att han inte är rädd för att konfrontera henne om det och att han inte är som mamman säger.....

Men det är kanske så att mammorna ska göra allt för att umgänget mellan barn och papporna ska fungera, medan papporna själv är alldeles handfallna och "kan" inte göra nåt? Gud så jämställt.......

Kanske kan TS man bjuda ut sin dotter på kafé eller restaurang eller museum eller nåt som kan bli en trevlig utflykt, som sker medan flickan bor hos sin mamma. En utflykt kan bli till fler, och anstränger sig pappan lite så löser det sig nog om det inte finns riktigt allvarliga problem i botten.

Det verkar väldigt underligt att mamman ska ta ansvaret både för sin egen och pappans relation till barnet.

Skönt att se att fler tänker samma.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Du tar orden ur munnen på mig!
Exakt det där hade jag tänkt skriva. Det är faktiskt en väldigt märklig idé att anta att om ett barn inte vill vara med sin pappa, så är det mammans fel. I vilka andra relationer gör man så? Om jag inte vill vara med min svägerska, vems fel är det? Min mans, min svärmors, min sons, min mammas kanske?

Jag tycker nog att både du och andra flitigt förvränger mina ord. Jag har skrivit att båda föräldrarna påverkar sina barn, medvetet eller omedvetet. I just skilsmässor lär det inte vara ovanligt att föräldrarna smutskastar varandra och självklart kan barnen ta intryck av sådant. Mamman ska inte ta ansvar för relationen mellan pappan och dottern, men hon kan försöka hjälpa till. Är det också för mycket begärt?

Jag tycker inte heller att vuxna relationer ska jämföras med barns.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

När jag var liten ville jag inte heller vara hos min pappa varannan helg, jag har världens underbaraste pappa!! Mamma tvingade mig aldrig. Jag ville hellre va i stallet så pappa fick komma ner till mig istället och hjälpa till med stalltjänst! Jag och pappa har jättebra relation idag men det kanske hade varit annorunda om jag blivit tvingad att åka dit. Jag tror inte det är bra att tvinga barnen om dom absolut inte vill.

Jag tycker inte heller att tvång är bra. Kommunikation, däremot, är viktigt. Hade jag varit mamman - som barnet uppenbarligen har bäst kontakt med - hade jag frågat varför dottern inte ville åka till pappa och försökt hitta ett sätt som hon skulle gilla att umgås med pappan på och sedan diskutera det med fadern. Många barn är blyga och inåtvända och då kan mamman hjälpa till med dialogen. Det är inte att ta ansvaret, utan att kommunicera på ett sätt som underlättar för barnet. Hade det varit tvärtom - att barnet inte ville vara hos sin mamma - hade jag resonerat likadant. Det är ingen feministdiskussion om att mammorna ska lösa pappornas relationer.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Hade jag varit mamman - som barnet uppenbarligen har bäst kontakt med - hade jag frågat varför dottern inte ville åka till pappa och försökt hitta ett sätt som hon skulle gilla att umgås med pappan på och sedan diskutera det med fadern.

Jag gjorde så. Och jag ångrar det så innerligt. Det är min stora miss som förälder. Och jag hoppas bara min dotter förlåtit mig det.


Pappan är vuxen. Hans relation med hans dotter måste han reda ut.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Jag gjorde så. Och jag ångrar det så innerligt. Det är min stora miss som förälder. Och jag hoppas bara min dotter förlåtit mig det.

Du ansåg inte att pappan var en bra pappa, av någon anledning. Det är inte fallet här och det är en väsentlig skillnad! Det behöver som sagt inte vara någon stor grej som gör att tjejen inte vill vara där. Men man måste försöka lösa knuten, vad den nu är. Jag tror dessutom att alla föräldrar är bra och dåliga på sina sätt. Men att det automatiskt diskvalificerar dem för rollen är ingen lösning. Även en sämre relation med sin pappa är nog i många fall bättre än ingen alls.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Skönt att läsa det du skriver Enya. I början höll du också på att slå knut på dig själv för att ordna mellan din dotter och ditt ex. minns du att jag varnade dig för att göra samma misstag som jag gjorde? Skönt att se att du tänkte om i tid. Grattis!

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Det beror på vad som menas med en bra resp dålig pappa. Min dotters pappa har aldrig gjort henne illa fysiskt t.ex. Han är en skötsam man som jobbar med barn.

Men jag respekterade inte vad min dotter sa och ville och det är det jag ångrar idag.

Varken du eller jag vet hur bra eller dålig pappa TS sambo är.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Det beror på vad som menas med en bra resp dålig pappa. Min dotters pappa har aldrig gjort henne illa fysiskt t.ex. Han är en skötsam man som jobbar med barn.

Men jag respekterade inte vad min dotter sa och ville och det är det jag ångrar idag.

Varken du eller jag vet hur bra eller dålig pappa TS sambo är.

Man kan inte respektera allt som barn säger. Det är väl det som det innebär att vara förälder - att fatta besluten åt någon annan.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Varken du eller jag vet hur bra eller dålig pappa TS sambo är.

Oj vad alla misstror TS! Sonen bor ofta där och älskar det. Är han en bättre pappa åt sin son? Och hur troligt är det i så fall?

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Oj vad alla misstror TS! Sonen bor ofta där och älskar det. Är han en bättre pappa åt sin son? Och hur troligt är det i så fall?

Vem är det som misstror TS eller pappan?

Jag kan inte utläsa det någonstans i alla inlägg som skrivits.

Läs åter mitt inlägg om

Barn precis som vi vuxna vill ibland "välja" sitt umgänge, många anledningar kan spela in till att ett barn trivs bättre hos en av föräldrarna.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Man kan inte respektera allt som barn säger. Det är väl det som det innebär att vara förälder - att fatta besluten åt någon annan.

Att visa sina barn respekt är att fatta beslut åt dem, vara lyhörd och försöka förstå varför de tänker som det gör är att uppfostra dem till tänkande individer.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

KL

Klipper in från Aftonbladet in liknande läsarfråga besvarad av Annelie Arrefelt (nanny i tv). Notera att hon tynger på samarbetet mellan föräldrarna.

Min son är 4 år och bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin mamma. Men han är så ”mammig” (han gråter när jag hämtar honom på dagis) att han får bo hos mig varannan helg i stället. Vad kan jag göra?
Rådvill pappa

Svar: Jag tycker du varit lyhörd och bra när du lyssnat till din son. Små barn har inget tidsperspektiv. Det här problemet kan ha uppkommit för att ni har för långa intervaller. Mitt förslag är att ni rullar på ett kort schema, där ni byter på andra eller tredje dagen. Ha ett tätt samarbete med hans mamma.
När han är ledsen vid hämtning på förskolan kan ni bjuda hem mamma en stund på kvällen. Detta i kombination med att mamma hämtar nästa dag, kommer att få honom att känna sig tryggare med dig.
Titta även över kompis-biten. Kan han ha samma vänner som hemma hos mamma? Skapa gärna ett kontaktnät med föräldrarna till hans vänner så de kan följa med hem till er också.
Nanny AnneLie

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Att visa sina barn respekt är att fatta beslut åt dem, vara lyhörd och försöka förstå varför de tänker som det gör är att uppfostra dem till tänkande individer.

Ja, men det betyder inte att barnen alltid har rätt, bara för att de känner olust inför något. En väldigt stor andel av vår rädsla har ingen grund i verkligheten, utan är helt irrationell, och det förstår inte barn. De agerar bara på impuls.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Precis Charlie. Precis så.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

De agerar bara på impuls.

Där förringar du alla barns tankar och funderingar. Det stämmer definitivt inte!

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Vem är det som misstror TS eller pappan?

Jag kan inte utläsa det någonstans i alla inlägg som skrivits.

Läs åter mitt inlägg om

Det upprepas gång på gång att vi bara har hört den ena sidan av historien - implicit, jag är inte säker på att TS är trovärdig och objektiv. Den typen av reservationer från man inte i andra trådar. Tydligen är det väldigt känsligt att kritisera en mammas agerande.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Där förringar du alla barns tankar och funderingar. Det stämmer definitivt inte!

Nej, det har inte med att förringa deras tankar att göra. Det har med att göra att de inte är fullärda i livet skola - de har knappt ens lärt sig läsa och skriva och kan inte rimligen resonera på det sättet en vuxen kan! Eller påstår du att deras logik är lika utvecklad vid 8 års ålder?

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Ja, men det betyder inte att barnen alltid har rätt, bara för att de känner olust inför något. En väldigt stor andel av vår rädsla har ingen grund i verkligheten, utan är helt irrationell, och det förstår inte barn. De agerar bara på impuls.

Vem har sagt att barn alltid har rätt?
Men det är det som är respekt för barns utveckling.

Barn precis som vi vuxna har fel men det är av dem vi lär oss, verkligheten kan se ut precis hur som helst.


Varför skall man styra/tvinga ett barn till att göra något som den absolut inte vill bara för att en vuxen vill det, låt det istället få gro och växa fram om det nu är meningen att det skall ske.
Låt barnet känna att det är delaktigt men att man också respekterar dess vilja.

Jag lovar att lönen man får för den mödan är hundra gånger mer värd än om man gör tvärtom.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Nej, det har inte med att förringa deras tankar att göra. Det har med att göra att de inte är fullärda i livet skola - de har knappt ens lärt sig läsa och skriva och kan inte rimligen resonera på det sättet en vuxen kan! Eller påstår du att deras logik är lika utvecklad vid 8 års ålder?

Är du fullärd i livets skola?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Är du fullärd i livets skola?

Nej, men jag är vuxen och har rösträtt och tar ansvar för mig själv. Som sagt var, i bland undrar jag om dagens föräldrar anser att barn ska ha rösträtt också.