Hur gör man??

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Hur det är i TS fall vet vi egentligen inte. Hon är en part i det hela. Mammans eller barnets version har vi ju ingen aning om.

Nej, men vi vet att barnets mamma plus sambo letar efter saker att kritisera och ringer och skäller. Det hör förstås barnet - och hur ska det ställa sig till den konflikten?

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Det finns kanske en anledning till kritiken? Och det är ju inte säkert att barnet hör det.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Det finns kanske en anledning till kritiken? Och det är ju inte säkert att barnet hör det.

Det är nog inte sakens kärna, om kritiken är befogad eller inte. Den negativa inställningen är problemet. Det låter iaf på TS som att exet inte precis gör någon hemlighet av sin skepsis.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Det låter så på TS ja. Men mamman har kanske en annan bild?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Det låter så på TS ja. Men mamman har kanske en annan bild?

Säkerligen. Men det är TS:s tråd och vi får väl utgå ifrån att hon är ärlig?

 

[ainasoja]

Sv: Hur gör man??

Jag måste bara få berätta en sak som hänt i min släkt.

Min morbror skilde sig från sin fru, han kallade henne hora, luder, idiot, utsugare mm allt ni kan tänka er framför barnen, dom drog upp vårdnaden i rätten om barnen som då var 8 och 12 år gammla. Jag vittnade i den rättegången om ett telfonsamtal och om vad barnen sagt åt mig om sin mamma och var dom ville bo mm när jag vittnade frågade mammans advokat om min morbror kallat henne hora inför barnen och jag sa ja trots att jag vittnade för min morbrors fördel.

Han förlorade vårdnaden om den yngsta men fick vårdnaden om den äldsta.

Förra helgen träffade jag den yngsta som nu är 13 år och hon berättade allt ur hennes synvinkel, hur hon upplevde allt som hände när hennes föräldrar skildes.

Hon berättade att det gjorde ont i henne när hennes pappa kallade hennes mamma för div saker, att hon i början hatade sin mamma för att hon var tvungen att bo där hon var så färgad av sin pappas åsikter att hon själv började tro på dom.

Dom tog kontakt med BUP och fick bra hjälp där i från men då vändes agget mot hennes pappa för det han sa och hennes mamma och ville då inte vara hos sin pappa, hennes mamma har aldrig sagt ett ont ord hennes far och hon sa åt flickan att hon en dag måste säga åt sin pappa att hon inte ville höra såna saker om sin mamma och se det funkade, han har respekterat detta sedan dess men hon har inte vågat säga ifrån föränn förra året det vill säga 4 år efter skillmässan.

Hon berättade att hennes mamma sagt åt henne att hennes pappa är en bra människa, att han gjort henne lycklig och att dom levt ett underbart liv tillsammans men att dom utvecklades år olika håll, hennes mamma ville verkligen få umgänget att fungera med pappan och nu fungerar det problemfritt.

Att prata illa och färga sina barn kan slå tillbaka på en själv med en rejäl smäll när barnet inser vad föräldern gjort och jag hoppas att ni får umgänget att fungera.

 

[ainasoja]

Sv: Hur gör man??

Nej, men vi vet att barnets mamma plus sambo letar efter saker att kritisera och ringer och skäller. Det hör förstås barnet - och hur ska det ställa sig till den konflikten?

Gör dom det öppet framför barnen så är det självklart att dom hör det men ingen av oss vet OM dom gör det, det kan hända att dom går in i ett annat rum och pratar eller gör det när barnen inte är hemma.

 

[ainasoja]

Sv: Hur gör man??

Det är nog inte sakens kärna, om kritiken är befogad eller inte. Den negativa inställningen är problemet. Det låter iaf på TS som att exet inte precis gör någon hemlighet av sin skepsis.

Ingen av oss vet hur det egentligen ligger till, det finns alltid två sidor och nu hör vi bara den ena.

Ingen av oss vet om mamma är negativt inställd eller inte, vi vet inte om hon visar det åt barnen mm

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Ingen av oss vet om mamma är negativt inställd eller inte, vi vet inte om hon visar det åt barnen mm

Tja. Mammans sambo ringer och skäller. Mamman ringer två gånger om dagen när sonen är där. Mamman är inte intresserad av att dottern ska få en bättre relation med sin pappa.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Att mamman inte vill lägga sig i är inte samma sak som att hon inte vill att relationen ska bli bättre!

 

[ainasoja]

Sv: Hur gör man??

Tja. Mammans sambo ringer och skäller. Mamman ringer två gånger om dagen när sonen är där. Mamman är inte intresserad av att dottern ska få en bättre relation med sin pappa.

Ja enligt TS men vet vi om det är hela sanningen?

Min morbror tex påstår att mina kusiners mamma låser in sin dotter på rummet, att hon inte får umgås med sina vänner, att hon svälter sin dotter och att hon tvingar henne att äta antideppresiva medans det inte alls är så nu när jag vet sanningen.....

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Att mamman inte vill lägga sig i är inte samma sak som att hon inte vill att relationen ska bli bättre!

Föräldrar är man tillsammans. Även om man är skilda. Uppfostrar gör man tillsammans, även om man inte bor i samma hus. Det går inte att dela upp mitt och ditt när det gäller barn, bara för att man skrivit under några papper.

Relationen blir inte bättre utan hennes stöd och uppmuntran och det är hon förmodligen medveten om.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Ja enligt TS men vet vi om det är hela sanningen?

Det är det ganska lönlöst att spekulera kring, egentligen. Alla mynt har två sidor, men TS blir inte hjälpt av att vi - i just den här tråden - ifrågasätter hennes trovärdighet och uppriktighet. Vi får väl utgå ifrån de fakta som presenterats för oss.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Ja, men när den ena föräldern inte gör sitt jobb då?

Mitt ex var en pappa som inte gjorde sin del. Jag skäms idag för att jag satt och övertalade min dotter att hon skulle åka till sin pappa när hon inte ville.

 

[ainasoja]

Sv: Hur gör man??

Jag ifrågasätter inte henne men jag vill att du öppnar ögonen, min morbror som jag berättat om har fått för sig att mamman gör allt det jag skrev om när hon i själv verket inte gör något alls. Jag tror att TS är ganska objektiv i detta eftersom hon inte är en av föräldrarna och jag tror på det hon skriver i denna tråd.

Jag anser att det bästa är att ta kontakt med BUP och få umgänget att fungera så fort det är möjligt för jag tror att ju längre tiden går destå svårare blir det.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Ja, men när den ena föräldern inte gör sitt jobb då?

Så länge barnets bästa kommer i första hand får man göra det som krävs. Mår barnet kasst pga pappans usla föräldraskap har man inget val än att acceptera en dålig relation. Självklart. Det jag talar om är när föräldrarna använder barnen som vapen.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Och om pappan av någon anledning är en så dålig pappa att dottern inte vill ha kontakt med honom så är det inte mammans sak att ordna upp det. Det är hans bit av föräldraskapet.

 

[Enya]

Sv: Hur gör man??

Jag håller med dig, förstår inte alls varför det plötsligt är mammans fel för att dottern inte vill till sin pappa. Jag var själv ett varannan helg barn och jag ville inte till min pappa ganska ofta..... Mamma sa inget illa om honom, utan det var helt enkelt att jag inte tyckte det var speciellt roligt hos honom och han var ingen bra pappa, men inte en direkt dålig.

Jag gör själv inget extra för att Elin ska umgås med sin pappa, vi har bestämt vissa dagar och har han inte henne då så får det liksom vara. Han har fått besekd på att han är välkommen hit, bara att ringa, så kan vi träffas, här eller ute i en park eller gå en runda i nån stad osv.

Men han hör inte av sig, avbokar dagarna han ska träffa henne och har nu inte träffat henne på en månad. Det är HANS problem och jag tänkter inte tvinga honom till något, och detta kommer säkert att leda till att Elin kanske inte vill till honom i framtiden, men det är också HANS problem. Han vet vart hon bor så det är bara att reda ut problemen.

Precis som jag tycker att Ts sambo ska göra. Adressen till tösen har han så han kan väl åka dit och gå en promenad och prata med huvudpersonen istället för att gå via andra?

Är det så att mamman snackar illa om honom så får väl han visa att han inte är rädd för att konfrontera henne om det och att han inte är som mamman säger.....

Men det är kanske så att mammorna ska göra allt för att umgänget mellan barn och papporna ska fungera, medan papporna själv är alldeles handfallna och "kan" inte göra nåt? Gud så jämställt.......

 

[Bubblie]

Sv: Hur gör man??

När jag var liten ville jag inte heller vara hos min pappa varannan helg, jag har världens underbaraste pappa!! Mamma tvingade mig aldrig. Jag ville hellre va i stallet så pappa fick komma ner till mig istället och hjälpa till med stalltjänst! Jag och pappa har jättebra relation idag men det kanske hade varit annorunda om jag blivit tvingad att åka dit. Jag tror inte det är bra att tvinga barnen om dom absolut inte vill.

 

[Petruska]

Sv: Hur gör man??

Du tar orden ur munnen på mig!

Exakt det där hade jag tänkt skriva. Det är faktiskt en väldigt märklig idé att anta att om ett barn inte vill vara med sin pappa, så är det mammans fel. I vilka andra relationer gör man så? Om jag inte vill vara med min svägerska, vems fel är det? Min mans, min svärmors, min sons, min mammas kanske?

Om en relation inte fungerar, verkar det vara i den relationen arbetet ska läggas. Är den ena i relationen vuxen och den andra barn, ja, då vilar ansvaret på den vuxne.

Kanske kan TS man bjuda ut sin dotter på kafé eller restaurang eller museum eller nåt som kan bli en trevlig utflykt, som sker medan flickan bor hos sin mamma. En utflykt kan bli till fler, och anstränger sig pappan lite så löser det sig nog om det inte finns riktigt allvarliga problem i botten.

Det verkar väldigt underligt att mamman ska ta ansvaret både för sin egen och pappans relation till barnet.