Hur gick det sedan?

[MiniLi]

Exakt! Det är DET han reagerar på. Vara ensam hela tiden, eller vara den som lämnar går oftast bra. Kruxet den här gången var att jag behövde hästsällskapet redan för promenaden från skogshagen upp till stallet (ca 500 m) för den sträckan accepterar han inte att gå utan sällskap. Så då var liksom ”sällskapligheten” redan etablerad..

Ja det är ju helt normalt och något som vettiga hästmänniskor med skaplig hästkunskap borde tänka på.

 

[Sirap]

Exakt! Det är DET han reagerar på. Vara ensam hela tiden, eller vara den som lämnar går oftast bra. Kruxet den här gången var att jag behövde hästsällskapet redan för promenaden från skogshagen upp till stallet (ca 500 m) för den sträckan accepterar han inte att gå utan sällskap. Så då var liksom ”sällskapligheten” redan etablerad..

Ja och då borde sällskapet haft vett att stanna kvar inne!

 

[Emuliiaa]

Jag har själv en iberisk häst som är importerad samt en PRE. De är lite känsligare hästar än vad många är vana vid men väldigt roliga att träna. Rekommenderar varmt att ge Naf Magic för att ta udd av den värsta nervigheten. Fungerar suveränt på min ena som är lite känslig.

OT: du som har både PRE och en iberisk, vet du om det ska finnas ägarkort till båda vid köp eller gäller det endast PRE?

Jag har fått hem en CDE (pre/sa) med spanska papper och funderar över det här med ägarkort

 

[QueenLilith]

OT: du som har både PRE och en iberisk, vet du om det ska finnas ägarkort till båda vid köp eller gäller det endast PRE?

Jag har fått hem en CDE (pre/sa) med spanska papper och funderar över det här med ägarkort

Hur menar du med ägarkort? Jag vet med mina så skall dom tilläggsregistreras i Sverige om det är så du menar? (Inte PRE jag äger men lusitano)

 

[WBanna]

Hur menar du med ägarkort? Jag vet med mina så skall dom tilläggsregistreras i Sverige om det är så du menar? (Inte PRE jag äger men lusitano)

För PRE registrerar man ny ägare hos ANCCE och får då ett ägarkort.

 

[QueenLilith]

För PRE registrerar man ny ägare hos ANCCE och får då ett ägarkort.

Ah men då fick hon iaf svar på frågan men skall dom inte också tilläggsregisteras?

 

[WBanna]

Ah men då fick hon iaf svar på frågan men skall dom inte också tilläggsregisteras?

Jo, dom måste reggas Sverige.

 

[inaa]

Den här tråden kom att handla en del om PRE . Jag tar den tillbaka till där den var från början: hur det har gått.

Med hjälp av en bra transportör och bra input från kloka människor fick jag hem Bravo. Vi grät både jag och min man för den hästen han verkligen krupit in i våra hjärtan men vi vet att det inte var rätt häst för mig, med tanke på min situation.
Min nya häst Fille har bott här nu i snart 4 v och han är en dröm. Så snäll, lugn, bomb proof, lättriden. Och då är han ändå: Fullblod Nu törs jag erkänna det. Jag har inte berättat det för folk för att inte framstå som galen, som går från PRE till Fullblod. Men nu när jag ägt honom i 6 v (4 hemma) och ser att han verkligen är det jag letade efter och fann, törs jag erkänna det.
Jag är lycklig samtidigt som jag fortsätter små-brottas med mitt hästägande i förhållande till stallkompisar och stallägare. Små saker, som att vi förväntas att inte tända i stallet på dagtid för att spara el, fastän jag vet att det tar tre gånger längre tid för hästars ögon att anpassa sig till mörker än för människors. Jag har löst det genom att famla i mörkret när jag inte har hästen med mig in men om han är med så tänder jag. Väntar på en reprimand.
En annan utmaning är hälsan.
Vid min senaste röntgen fann de en avvikelse som kommer att behöva behandlas separat. Sådan vetskap är fruktansvärt tung att bära och när jag fick veta, svor jag över mig själv. Över att jag gått och skaffat en häst fastän jag vet vad jag har framför mig. Strax efter beskedet var jag med F för att skrapa flugägg mm, känslorna välde över och jag bara grät. Då stod han bara och snusade vid sidan om mig med halvslutna ögon och väntade ut mig. Då bestämde jag mig för att han istället är en välsignelse. Senare på kvällen red jag en sväng i solnedgången.

P.S. Det finns förstås en plan för Fille. Han är 20 år och ska inte behöva byta ägare igen. Min man kommer att behålla honom och hans syster som har hästar, kommer att rida honom ibland och hålla ett vakande öga över honom. D.S.

 

[Blyger]

Din tråd berör mig så himla mycket
Jag är så glad över att du hittade din häst, och att du vågade.

 

[pajaztar]

Den här tråden kom att handla en del om PRE . Jag tar den tillbaka till där den var från början: hur det har gått.

Med hjälp av en bra transportör och bra input från kloka människor fick jag hem Bravo. Vi grät både jag och min man för den hästen han verkligen krupit in i våra hjärtan men vi vet att det inte var rätt häst för mig, med tanke på min situation.
Min nya häst Fille har bott här nu i snart 4 v och han är en dröm. Så snäll, lugn, bomb proof, lättriden. Och då är han ändå: Fullblod Nu törs jag erkänna det. Jag har inte berättat det för folk för att inte framstå som galen, som går från PRE till Fullblod. Men nu när jag ägt honom i 6 v (4 hemma) och ser att han verkligen är det jag letade efter och fann, törs jag erkänna det.
Jag är lycklig samtidigt som jag fortsätter små-brottas med mitt hästägande i förhållande till stallkompisar och stallägare. Små saker, som att vi förväntas att inte tända i stallet på dagtid för att spara el, fastän jag vet att det tar tre gånger längre tid för hästars ögon att anpassa sig till mörker än för människors. Jag har löst det genom att famla i mörkret när jag inte har hästen med mig in men om han är med så tänder jag. Väntar på en reprimand.
En annan utmaning är hälsan.
Vid min senaste röntgen fann de en avvikelse som kommer att behöva behandlas separat. Sådan vetskap är fruktansvärt tung att bära och när jag fick veta, svor jag över mig själv. Över att jag gått och skaffat en häst fastän jag vet vad jag har framför mig. Strax efter beskedet var jag med F för att skrapa flugägg mm, känslorna välde över och jag bara grät. Då stod han bara och snusade vid sidan om mig med halvslutna ögon och väntade ut mig. Då bestämde jag mig för att han istället är en välsignelse. Senare på kvällen red jag en sväng i solnedgången.

P.S. Det finns förstås en plan för Fille. Han är 20 år och ska inte behöva byta ägare igen. Min man kommer att behålla honom och hans syster som har hästar, kommer att rida honom ibland och hålla ett vakande öga över honom. D.S.

Det låter underbart, fullblod är fantastiska.

 

[Libbsticka]

Så underbart att du hittat rätt häst! Vad glad jag blir för din skull. Fullblod är underbara

 

[EZMK]

Det låter underbart, fullblod är fantastiska.

Håller med!

 

[QueenLilith]

Den här tråden kom att handla en del om PRE . Jag tar den tillbaka till där den var från början: hur det har gått.

Med hjälp av en bra transportör och bra input från kloka människor fick jag hem Bravo. Vi grät både jag och min man för den hästen han verkligen krupit in i våra hjärtan men vi vet att det inte var rätt häst för mig, med tanke på min situation.
Min nya häst Fille har bott här nu i snart 4 v och han är en dröm. Så snäll, lugn, bomb proof, lättriden. Och då är han ändå: Fullblod Nu törs jag erkänna det. Jag har inte berättat det för folk för att inte framstå som galen, som går från PRE till Fullblod. Men nu när jag ägt honom i 6 v (4 hemma) och ser att han verkligen är det jag letade efter och fann, törs jag erkänna det.
Jag är lycklig samtidigt som jag fortsätter små-brottas med mitt hästägande i förhållande till stallkompisar och stallägare. Små saker, som att vi förväntas att inte tända i stallet på dagtid för att spara el, fastän jag vet att det tar tre gånger längre tid för hästars ögon att anpassa sig till mörker än för människors. Jag har löst det genom att famla i mörkret när jag inte har hästen med mig in men om han är med så tänder jag. Väntar på en reprimand.
En annan utmaning är hälsan.
Vid min senaste röntgen fann de en avvikelse som kommer att behöva behandlas separat. Sådan vetskap är fruktansvärt tung att bära och när jag fick veta, svor jag över mig själv. Över att jag gått och skaffat en häst fastän jag vet vad jag har framför mig. Strax efter beskedet var jag med F för att skrapa flugägg mm, känslorna välde över och jag bara grät. Då stod han bara och snusade vid sidan om mig med halvslutna ögon och väntade ut mig. Då bestämde jag mig för att han istället är en välsignelse. Senare på kvällen red jag en sväng i solnedgången.

P.S. Det finns förstås en plan för Fille. Han är 20 år och ska inte behöva byta ägare igen. Min man kommer att behålla honom och hans syster som har hästar, kommer att rida honom ibland och hålla ett vakande öga över honom. D.S.

Skickar en stor kram till dig. Är glad för din skull att du har häst I livet. min sambos mamma har också cancer och vi fick besked att vi inte vet hur lång tid hon har kvar heller. Så kan förstå dina känslor. Vi är i någonsorts dimma med förnekelse inblandat. Det känns overkligt. Så tycker du förtjänar alla bra saker du har just nu. Du verkar som en himla härlig och positiv människa med humor. Vet inte ens vad jag försöker säga med inlägget, svamlar på lite; men stor kram till dig och så himla fint med hästen med. Dina stallkompisar verkar vara; inte riktigt kloka varit med om liknande. Fattar inte varför man skall vara dum snål. Om det är mörkt i stallet och man inte ser, så är det väl klart man vill ha tänt ljus. Det är ju inte det som gör den största el kostnaden heller....

 

[cambodia]

Så glad för din skull

 

[Fjordfrälst]

Sånt där är bara idioti!! Kostar ju för faen att gläppa med!! Försök att låta ev pekpinnar och värdelöst skit bars rinna av dig och njut av din häst så mycket du bara kan ❤

 

[inaa]

Sånt där är bara idioti!! Kostar ju för faen att gläppa med!! Försök att låta ev pekpinnar och värdelöst skit bars rinna av dig och njut av din häst så mycket du bara k

Skickar en stor kram till dig. Är glad för din skull att du har häst I livet. min sambos mamma har också cancer och vi fick besked att vi inte vet hur lång tid hon har kvar heller. Så kan förstå dina känslor. Vi är i någonsorts dimma med förnekelse inblandat. Det känns overkligt. Så tycker du förtjänar alla bra saker du har just nu. Du verkar som en himla härlig och positiv människa med humor. Vet inte ens vad jag försöker säga med inlägget, svamlar på lite; men stor kram till dig och så himla fint med hästen med. Dina stallkompisar verkar vara; inte riktigt kloka varit med om liknande. Fattar inte varför man skall vara dum snål. Om det är mörkt i stallet och man inte ser, så är det väl klart man vill ha tänt ljus. Det är ju inte det som gör den största el kostnaden heller....

Tack för ditt "svammel", det kommer från hjärtat! När man står inför döden slits man hela tiden mellan insikt och förnekelse. Jag har vetat sedan jag fick diagnosen att det inte finns något hopp om överlevnad, ändå fortsätter man på något vis. Sedan hästarna kom in i mitt liv igen, har jag upplevt att de håller mig friskare, att jag skulle ha en chans att hålla mig frisk längre (och det kanske jag gjort också, det får man aldrig veta). Typ: NU kan jag ju inte dö, jag har ju signat upp för hela terminen på ridskolan! Så kändes det när jag fick hem Mikesch, som att han gjorde mig odödlig. Det är förnekelsen. Samtidigt har man insikten om vad som pågår och det är väl mera den som jobbar nu. När jag är med Fille är jag helt närvarande i stunden med honom och det är inte längre mitt "öde" som ligger längst fram i medvetandet. Men när jag går från stallet kommer det tillbaka. Jag pratade lite med läkaren om detta och hon sa att hon ser på alla sina patienter som har häst, att de klarar sin behandling mycket bättre. Det lilla jag vet om forskning i ämnet säger mig att det är immunförsvaret som kickar igång för att man har något att leva för. Självklart har jag en massa annat att leva för också, barn t.ex. men det är också förenat med en stor sorg. Samvaron med hästen är bara närvaro och flow.

 

[inaa]

Skickar en stor kram till dig. Är glad för din skull att du har häst I livet. min sambos mamma har också cancer och vi fick besked att vi inte vet hur lång tid hon har kvar heller. Så kan förstå dina känslor. Vi är i någonsorts dimma med förnekelse inblandat. Det känns overkligt. Så tycker du förtjänar alla bra saker du har just nu. Du verkar som en himla härlig och positiv människa med humor. Vet inte ens vad jag försöker säga med inlägget, svamlar på lite; men stor kram till dig och så himla fint med hästen med. Dina stallkompisar verkar vara; inte riktigt kloka varit med om liknande. Fattar inte varför man skall vara dum snål. Om det är mörkt i stallet och man inte ser, så är det väl klart man vill ha tänt ljus. Det är ju inte det som gör den största el kostnaden heller....

Tack för ditt "svammel", det kommer från hjärtat! När man står inför döden slits man hela tiden mellan insikt och förnekelse. Jag har vetat sedan jag fick diagnosen att det inte finns något hopp om överlevnad, ändå fortsätter man på något vis. Sedan hästarna kom in i mitt liv igen, har jag upplevt att de håller mig friskare, att jag skulle ha en chans att hålla mig frisk längre (och det kanske jag gjort också, det får man aldrig veta). Typ: NU kan jag ju inte dö, jag har ju signat upp för hela terminen på ridskolan! Så kändes det när jag fick hem Mikesch, som att han gjorde mig odödlig. Det är förnekelsen. Samtidigt har man insikten om vad som pågår och det är väl mera den som jobbar nu. När jag är med Fille är jag helt närvarande i stunden med honom och det är inte längre mitt "öde" som ligger längst fram i medvetandet. Men när jag går från stallet kommer det tillbaka. Jag pratade lite med läkaren om detta och hon sa att hon ser på alla sina patienter som har häst, att de klarar sin behandling mycket bättre. Det lilla jag vet om forskning i ämnet säger mig att det är immunförsvaret som kickar igång för att man har något att leva för. Självklart har jag en massa annat att leva för också, barn t.ex. men det är också förenat med en stor sorg. Samvaron med hästen är bara närvaro och flow.

 

[Nepenthe]

Älskar det här, att du fick din fina häst

Och bilden

 

[Myzan87]

Så underbart att läsa

Njut och lev för nuet. Framtiden vet vi inget om.

Ang att ha tänt i stallet så är det ren dumsnålhet. Har man bara tänt där man rör sig och undertiden man är där så ser jag inget bekymmer med att ha tänt

 

[Ponylove]

Hur går det för dig?