Hur gick det sedan?

[inaa]

Hej alla.
Jag försökte uppdatera tråden för någon vecka sedan men då hittade jag den inte.. Konstigt. Jaja, nu är den tillbaka:
Vi kämpar lite, Fille och jag. Jag med min försämring som nu behandlas med cellgifter. Det är ett stort och farligt ord, jag var väldigt rädd innan det kom igång. Men nu efter två kurer kan jag konstatera att för mig blev det inte så farligt. Under behandlingsveckan mår jag inte toppen men under viloveckorna mår jag helt ok. Kan vara hemma i skogen, i stallet vilket är det som ger mig mest glädje just nu.
Fille kämpar med skador. Först sprang han rakt igenom ett buskage och drog upp en stor reva på bålen och kunde inte ridas på 4 v. När han precis läkt och vi börjat göra lite saker ihop igen, hände SAMMA SAK IGEN! Den här ggn såg vi när det hände, han blev jagad av en annan häst, och den här ggn blev det sår överallt på bålen. Han fick då byta hage och vara konvalescent 4 v igen.. Nu är såren läkta och vi är så smått igång igen. Korta stunder skritt var tredje dag för att öka sakta. Han är SUPERPIGG och tycker det är jätteroligt att vara igång. Detta är en häst som är alldeles för intelligent för att vara hagsmycke. Och han är så rolig att ha att göra med. Kommer i galopp när man visslar på honom, är med på allt. Jag kan inte fatta vilken tur jag haft med honom, trots alla skador. Men jag har förstått att det ligger i rasen- de är livliga och skadebenägna hästar, men ack så roliga att ha! Nu hoppas jag att det finns lite tid för oss. Att jag får fortsätta må ok ett tag till och att han slipper skador .

 

[Blyger]

Håller tummar och tår @inaa

 

[Ponylove]

Hej alla.
Jag försökte uppdatera tråden för någon vecka sedan men då hittade jag den inte.. Konstigt. Jaja, nu är den tillbaka:
Vi kämpar lite, Fille och jag. Jag med min försämring som nu behandlas med cellgifter. Det är ett stort och farligt ord, jag var väldigt rädd innan det kom igång. Men nu efter två kurer kan jag konstatera att för mig blev det inte så farligt. Under behandlingsveckan mår jag inte toppen men under viloveckorna mår jag helt ok. Kan vara hemma i skogen, i stallet vilket är det som ger mig mest glädje just nu.
Fille kämpar med skador. Först sprang han rakt igenom ett buskage och drog upp en stor reva på bålen och kunde inte ridas på 4 v. När han precis läkt och vi börjat göra lite saker ihop igen, hände SAMMA SAK IGEN! Den här ggn såg vi när det hände, han blev jagad av en annan häst, och den här ggn blev det sår överallt på bålen. Han fick då byta hage och vara konvalescent 4 v igen.. Nu är såren läkta och vi är så smått igång igen. Korta stunder skritt var tredje dag för att öka sakta. Han är SUPERPIGG och tycker det är jätteroligt att vara igång. Detta är en häst som är alldeles för intelligent för att vara hagsmycke. Och han är så rolig att ha att göra med. Kommer i galopp när man visslar på honom, är med på allt. Jag kan inte fatta vilken tur jag haft med honom, trots alla skador. Men jag har förstått att det ligger i rasen- de är livliga och skadebenägna hästar, men ack så roliga att ha! Nu hoppas jag att det finns lite tid för oss. Att jag får fortsätta må ok ett tag till och att han slipper skador .Visa bifogad fil 130951

Skönt att höra ändå, att du mår okej och att du äntligen har en passande häst men väldigt tråkigt med skador och att du behöver cellgifter
Ni förtjänar att njuta i varandras sällskap länge länge

 

[inaa]

Nu har det gått ännu lite tid.
Min ”nya” behandling fungerade inte så nu är jag inne i ännu en, ännu tuffare. Jag är hemma ungefär halva tiden och då tyvärr i ett inte så gott skick. Jag har påverkad balans och syn så jag är sparsam med hästhanteringen. Jag vet inte ännu vad det innebär för Fille. Han är helt klart förändrad i sitt beteende och jag har svårt att tolka det. Det började med att han var vääääldigt pigg i ridningen, för att en vacker dag börja sparka mot skänkeln, sparka bakut i traven och bocka i galoppen. Det här beteendet är helt nytt och jag förstår ju att det kan ha att göra med smärta så jag har inte ridit i väntan på att få det utrett. Bara markarbetet när jag kunnat och det har gått bra. Han har varit glad och lyhörd. Så härom dagen hade jag equiterapeut ute som hittade lite småsaker (som jag redan visste om) men inget alarmerande. Han fick behandling under vilken han stod som ett ljus. Men dagen efter var han inte sig själv. Han vägrade gå in i stallet (har aldrig hänt tidigare) och när vi blev osams om det sparkade han efter mig, något som världens snällaste häst heller förstås aldrig gjort tidigare. Terapeuten sa att det kan bli en sådan reaktion efter behandlingen, lite som träningsverk som de inte riktigt vet vart de ska göra av. Kan komma ut som irritation. Jag hoppas ju att det bara är så men jag känner mig ganska uppgiven. Jag tänker att det skulle kunna vara tre andra saker: 1 att vår relation ballat ur helt så att det är mig han protesterar mot, 2 att han är kraftigt understimulerad, 3 att han har dold smärta i kroppen. Han är ändå en gammal häst. Så frågan är hur jag går vidare. Equiterapeut var ett steg vidare, ska se till att få hans tänder kollade härnäst men jag vet inte om det känns vettigt med en stor smärtutredning med röntgen och hela grejen. Det är inte lätt att få med honom till klinik så jag behöver i så fall få tag i en vet som kan röntga på plats och ja.. jag vet inte. Han kanske bara ska få bli pensionär helt och hållet. Han verkar helt nöjd med att gå i hagen nu vilket jag inte har tyckt tidigare. Jag kommer ändå inte kunna rida mer som det ser ut nu. Tanken ha att varit att min svägerska skulle ta över honom, rida honom under de perioder jag inte kan och efter vintern skulle han flytta till henne. Men det har inte fungerat, hon har också varit sjuk och förhindrad så han har blivit stående mer än vad som är bra för en så gammal häst. Så, han kanske inte orkar vara ridhäst mer, det här kanske är hans sätt att tala om det. Som vanligt kämpat jag lite med omgivningens uppfattning (som anser att det inte är något fel på honom alls) och min egen. Jag ser ännu ett tecken på att han har ett obehag som ingen annan verkar lägga märke till: hans swishar med svansen när han arbetar. Inte alltid men för ofta. Och om jag ska vara helt ärlig och rannsaka mig själv så har han nog faktiskt gjort det hela tiden som jag haft honom. Jaja. Jag avvaktar några dagar och ser om behandlingen ändå kan ha haft någon positiv effekt, också .

 

[Fjordfrälst]

Nu har det gått ännu lite tid.
Min ”nya” behandling fungerade inte så nu är jag inne i ännu en, ännu tuffare. Jag är hemma ungefär halva tiden och då tyvärr i ett inte så gott skick. Jag har påverkad balans och syn så jag är sparsam med hästhanteringen. Jag vet inte ännu vad det innebär för Fille. Han är helt klart förändrad i sitt beteende och jag har svårt att tolka det. Det började med att han var vääääldigt pigg i ridningen, för att en vacker dag börja sparka mot skänkeln, sparka bakut i traven och bocka i galoppen. Det här beteendet är helt nytt och jag förstår ju att det kan ha att göra med smärta så jag har inte ridit i väntan på att få det utrett. Bara markarbetet när jag kunnat och det har gått bra. Han har varit glad och lyhörd. Så härom dagen hade jag equiterapeut ute som hittade lite småsaker (som jag redan visste om) men inget alarmerande. Han fick behandling under vilken han stod som ett ljus. Men dagen efter var han inte sig själv. Han vägrade gå in i stallet (har aldrig hänt tidigare) och när vi blev osams om det sparkade han efter mig, något som världens snällaste häst heller förstås aldrig gjort tidigare. Terapeuten sa att det kan bli en sådan reaktion efter behandlingen, lite som träningsverk som de inte riktigt vet vart de ska göra av. Kan komma ut som irritation. Jag hoppas ju att det bara är så men jag känner mig ganska uppgiven. Jag tänker att det skulle kunna vara tre andra saker: 1 att vår relation ballat ur helt så att det är mig han protesterar mot, 2 att han är kraftigt understimulerad, 3 att han har dold smärta i kroppen. Han är ändå en gammal häst. Så frågan är hur jag går vidare. Equiterapeut var ett steg vidare, ska se till att få hans tänder kollade härnäst men jag vet inte om det känns vettigt med en stor smärtutredning med röntgen och hela grejen. Det är inte lätt att få med honom till klinik så jag behöver i så fall få tag i en vet som kan röntga på plats och ja.. jag vet inte. Han kanske bara ska få bli pensionär helt och hållet. Han verkar helt nöjd med att gå i hagen nu vilket jag inte har tyckt tidigare. Jag kommer ändå inte kunna rida mer som det ser ut nu. Tanken ha att varit att min svägerska skulle ta över honom, rida honom under de perioder jag inte kan och efter vintern skulle han flytta till henne. Men det har inte fungerat, hon har också varit sjuk och förhindrad så han har blivit stående mer än vad som är bra för en så gammal häst. Så, han kanske inte orkar vara ridhäst mer, det här kanske är hans sätt att tala om det. Som vanligt kämpat jag lite med omgivningens uppfattning (som anser att det inte är något fel på honom alls) och min egen. Jag ser ännu ett tecken på att han har ett obehag som ingen annan verkar lägga märke till: hans swishar med svansen när han arbetar. Inte alltid men för ofta. Och om jag ska vara helt ärlig och rannsaka mig själv så har han nog faktiskt gjort det hela tiden som jag haft honom. Jaja. Jag avvaktar några dagar och ser om behandlingen ändå kan ha haft någon positiv effekt, också .

❤Kram ❤

 

[Blyger]

Vad tufft det låter, men du är som vanligt fin och empatisk mot din häst

 

[Libbsticka]

Det är också falluari. Pälssätning. Nu bar det några år sedan jag hade häst men jag brukade öka en specifik vitamin redan i december för att underlätta pälssättningen och få en lugnare februari

 

[QueenLilith]

Nu har det gått ännu lite tid.
Min ”nya” behandling fungerade inte så nu är jag inne i ännu en, ännu tuffare. Jag är hemma ungefär halva tiden och då tyvärr i ett inte så gott skick. Jag har påverkad balans och syn så jag är sparsam med hästhanteringen. Jag vet inte ännu vad det innebär för Fille. Han är helt klart förändrad i sitt beteende och jag har svårt att tolka det. Det började med att han var vääääldigt pigg i ridningen, för att en vacker dag börja sparka mot skänkeln, sparka bakut i traven och bocka i galoppen. Det här beteendet är helt nytt och jag förstår ju att det kan ha att göra med smärta så jag har inte ridit i väntan på att få det utrett. Bara markarbetet när jag kunnat och det har gått bra. Han har varit glad och lyhörd. Så härom dagen hade jag equiterapeut ute som hittade lite småsaker (som jag redan visste om) men inget alarmerande. Han fick behandling under vilken han stod som ett ljus. Men dagen efter var han inte sig själv. Han vägrade gå in i stallet (har aldrig hänt tidigare) och när vi blev osams om det sparkade han efter mig, något som världens snällaste häst heller förstås aldrig gjort tidigare. Terapeuten sa att det kan bli en sådan reaktion efter behandlingen, lite som träningsverk som de inte riktigt vet vart de ska göra av. Kan komma ut som irritation. Jag hoppas ju att det bara är så men jag känner mig ganska uppgiven. Jag tänker att det skulle kunna vara tre andra saker: 1 att vår relation ballat ur helt så att det är mig han protesterar mot, 2 att han är kraftigt understimulerad, 3 att han har dold smärta i kroppen. Han är ändå en gammal häst. Så frågan är hur jag går vidare. Equiterapeut var ett steg vidare, ska se till att få hans tänder kollade härnäst men jag vet inte om det känns vettigt med en stor smärtutredning med röntgen och hela grejen. Det är inte lätt att få med honom till klinik så jag behöver i så fall få tag i en vet som kan röntga på plats och ja.. jag vet inte. Han kanske bara ska få bli pensionär helt och hållet. Han verkar helt nöjd med att gå i hagen nu vilket jag inte har tyckt tidigare. Jag kommer ändå inte kunna rida mer som det ser ut nu. Tanken ha att varit att min svägerska skulle ta över honom, rida honom under de perioder jag inte kan och efter vintern skulle han flytta till henne. Men det har inte fungerat, hon har också varit sjuk och förhindrad så han har blivit stående mer än vad som är bra för en så gammal häst. Så, han kanske inte orkar vara ridhäst mer, det här kanske är hans sätt att tala om det. Som vanligt kämpat jag lite med omgivningens uppfattning (som anser att det inte är något fel på honom alls) och min egen. Jag ser ännu ett tecken på att han har ett obehag som ingen annan verkar lägga märke till: hans swishar med svansen när han arbetar. Inte alltid men för ofta. Och om jag ska vara helt ärlig och rannsaka mig själv så har han nog faktiskt gjort det hela tiden som jag haft honom. Jaja. Jag avvaktar några dagar och ser om behandlingen ändå kan ha haft någon positiv effekt, också .

tänk på att många gamla hästar kan reagerar på vädret också. Det har varit väldigt växlande och sen kallt, är det en äldre herre så är det inte alls otänkbart att han kanske har lite artros etc. så vid kallt väder så får dom värk och därav blir det problem. Vi har en äldre häst i stallet som också blivit väldigt personlighetsförändrat nu när det blivit kallt och även bitit i min hästs täcke, och allmänt grinig, vilket den inte brukar vara till den nivå. Tror definitivt den har ont och därav blivit så annorlunda. Nu vet jag inte hur det är med din häst alls, det kan vara mycket som spelar in.

Jag hade testat att ge honom nyponpulver och djävulsklo och se om det gör skillnad. Och försökt att få honom till klinik och kolla upp det, det finns absolut en möjlighet ser jag att han skulle kunna bli bra igen men kanske bara behöver behandling