Hur gick det sedan?

[inaa]

Alltså va?
Dom som kan hästar verkligen säger inte sånt. En riktigt bra relation med en häst är ett samarbete, inte ena är bossen som jämt säger åt den andra. Känner bara nej nej nej, backa bandet. Rekommenderar verkligen Warwick Schiller och sen equipodden har ett avsnitt #140 Paulina Lundberg och även #146 angående mustanger. Lyssna på dom innan du tar några beslut.

"Stallägaren har som regel att man inte får ta ut andra instruktörer, bara hon som får undervisa här."

MÄRKLIGT!!! Jag har stått på anläggning vart stallägaren själv är instruktör och hon hade hur många andra som kom och gav lektioner också. Det anser jag är ok om man är vettig.
Jag tycker inte alls du skall tappa luften över detta utan personerna runt dig låter inte vettiga. Tyvärr finns otroligt mycket gammal skit kvar inom hästvärlden och otroligt många håller på med hästar som faktiskt inte borde ha med djur att göra överhuvudtaget. Nu menar jag inte dom specifikt du skrivit ovan, men det finns ett visst tankesyn runt hästar som gör att hästar far illa.

Finns där ett annat stall ni kan flytta till?

Nu finns där vissa som enbart tränar belöningsbaserat och jag tycker det är väldigt intressant att se och ta lärdom av. Nu jobbar jag inte själv enbart så, utan jag får ibland säga till på skarpen, tex med 3åringen som visade noll omtanke när han blev stressad och han har blivit hur duktig som helst med det nu. Men anser ändå att runt hästar får man vara ödmjuk, vilket många verkar sakna och tänka tanken "men varför gör dom såhär?", där finns alltid en anledning.

Ja, jag känner mig ganska tilltufsad av attityden.
Jag tror inte längre på ”visa vem som bestämmer” i alla lägen som vi fick lära oss på 70-talet. Jag är mera intresserad av frågan Varför, och försöker hitta en listig lösning för att liksom få med mig hästen på tåget. Jag kan ändå egentligen inte tvinga 500 kg häst till någonting.
Jag bor ju på hästgården så flytta känns inte som ett alternativ, det var ju lite av det fina med kråksången, att jag har kunnat ha hästen hemma.
Folk är snälla här med de är av gamla skolan och har bestämt sig vilken nivå jag ligger på. Och den är chockerande låg i deras ögon, jag är inte ens betrodd att luncha hästarna .. Jag förstår inte riktigt.

 

[QueenLilith]

Ja, jag känner mig ganska tilltufsad av attityden.
Jag tror inte längre på ”visa vem som bestämmer” i alla lägen som vi fick lära oss på 70-talet. Jag är mera intresserad av frågan Varför, och försöker hitta en listig lösning för att liksom få med mig hästen på tåget. Jag kan ändå egentligen inte tvinga 500 kg häst till någonting.
Jag bor ju på hästgården så flytta känns inte som ett alternativ, det var ju lite av det fina med kråksången, att jag har kunnat ha hästen hemma.
Folk är snälla här med de är av gamla skolan och har bestämt sig vilken nivå jag ligger på. Och den är chockerande låg i deras ögon, jag är inte ens betrodd att luncha hästarna .. Jag förstår inte riktigt.

Jag tror om du börjar från början så skall du absolut få hästen med dig i det hela. Jag skulle säga, bry dig inte om vad dom säger utan dra på axlarna och hitta ett läge där dig och hästen kan njuta av varandras sällskap istället, tror dom andra pusselbitarna kommer ramla på plats av sig själv. Jag upplevd i många lägen när "hästen skall veta vem som bestämmer" att hästen ifråga faktiskt inte förstår vad vi som människor vill, särskilt om det är en PRE, dom kan vara känsliga och kanske har tråkigheter med i bagaget från Spanien, men får du med dig dom, så har du en riktig kompis Ni har inte känt varandra så länge än heller, så klart han är osäker då med tycker jag.

 

[MJLee]

Jag tänker att med den livssituation du befinner dig i så ska du inte ta på dig att jobba långsiktigt med hästen för att det ska fungera utan du ska roligt och kunna njuta av hästen från första dag. Det låter hårt och kallt, men lämna tillbaka och hitta en enkel, okomplicerad och lugn häst som du har glädje av så länge det än varar.

 

[MiniLi]

Jag har stått i stall där ägaren inte vill att man tar dit andra tränare, det är ju ganska begränsande men kan ändå fatta det utifrån deras perspektiv.
Men om nu ägaren är sjukskriven - skulle du kunna förklara att du har ett stort behov av träning och fråga om du kan få dispens för att ta in annan tränare just under sjukskrivningen?
Annars om du kan åka iväg och träna på andra ställen?

Men med det sagt så tycker jag att du ska fokusera på om du tycker att det är roligt att jobba mer denna känsliga och outbildade häst eller om det är bättre för dig att istället hitta någon mer stabil? Det ska vara roligt att ha häst och det är helt okej att tex tycka vissa hästar blir lite läskiga

 

[Fiorano]

Men alltså, var bor du? Kan inte du bli min tränare?! Mest ett uppgivet skämt men i denna digitala värld kanske nåt sånt skulle vara möjligt.

Jag har faktiskt lite träningar via länk, skicka PM om det är intressant .

 

[inaa]

Igår pratade jag med ägaren och det blev ett jättebra samtal. Vi vill varandra väl och hästens bästa, så nu är det bestämt att han får stanna här ett par veckor till, tills de får tillgång till sitt sommarbete. De förstod situationen och är tacksamma att det inte är bråttom för mig att ”bli av med honom”. Om det skulle dyka upp en köpare kan han säljas från mig så han inte behöver flytta i onödan. Om sedan allt mot all förmodan skulle börja kännas mycket bättre så får han förstås stanna.
Jag vill säga till hans försvar (några har rekommenderat en ”snällare” häst) att snäll är han, väldigt snäll. Men hans starka flyktbenägenhet skapar farliga situationer.
Det är rätt beslut, jag känner mig redan lite lugnare. Han kan bli en fantastisk häst i rätta händer men jag har inte kompetensen som krävs för en så osäker och grön häst. Men tråkigt också för nu blir jag hästlös igen och jag har verkligen älskat att ha häst! Det är SÅ roligt. Visst finns det andra hästar men det är väldigt svårt att hitta någon som passar in i min livssituation. Jag vet inte om jag orkar fortsätta leta..

 

[inaa]

Hej.
Här kommer ännu en uppdatering:
Efter att det var bestämt att Bravo skulle åka hem, så sjönk både hans och mina axlar.
Det började gå så mycket bättre att jag tänkte om och han fick stanna. Det gick visserligen fortfarande upp och ned men ändå, sammantaget mycket bättre. Säkert en kombo av att han började landa och jag kände mindre press.
När jag sedan kom på vad det är som triggar hans stress så blev allt ännu lite lättare: det är att förhålla sig till andra hästar. En stress och separationsångest när andra hästar kommer och går. Om han hanteras ensam eller har sällskap hela tiden är han helt lugn. Jag antar att det är för att han varit hingst så länge och förmodligen stått själv. Nu försöker jag göra saker med honom när ingen annan är i stallet och det är en helt annan häst. Vidare backade jag till hans comfort zones som är två: hagen och ridbanan. Stallet är inte lika tryggt så det undviker jag. Jag har satt upp ett beslag med ring att binda fast honom i, i hagen så jag gör i ordning honom där: lugn som en filbunke. Ibland tränar vi på att gå in i stallet och stå där en stund (ibland måste man ju, igår var det hovslagare t.ex.) men jag stressar inte med det mer än nödvändigt. Sakta men säkert utökas hans trygga zone. Jag får ibland kommentarer från andra i stallet om att jag måste vara tuffare mot honom, trycka på mer, tvinga för annars kommer han att "ta över". Jag ser inga som helst tendenser från honom att ta över. Tvärtom, det har nu gått 5 v. och vi har börjat få riktigt fin kontakt. Jag är övertygad om att knepet med denna häst är minsta möjliga stress, för han minns allt. Har vi haft en stressig situation en dag så sitter det i nästa dag, och nästa. Imorgon ska han flyttas över till beteshage i skogen tillsammans med två andra hästar och det ska bli mycket spännande. Samspelet med de andra blir nog toppen för honom (de har stått i hagarna bredvid varandra och lekt över staketet nu), det jag bekymrar mig något över är promenaden dit.. Vi måste nämligen passera ridhuset och det är han livrädd för. Och jag kommer säkert få uppmaningen från de andra människorna att jag ska tvinga honom med spö men det är helt enkelt inte min grej. Jag får hoppas de andra hästarnas sällskap ändå känns tryggare för honom än att stanna kvar på stallbacken.

 

[QueenLilith]

Hej.
Här kommer ännu en uppdatering:
Efter att det var bestämt att Bravo skulle åka hem, så sjönk både hans och mina axlar.
Det började gå så mycket bättre att jag tänkte om och han fick stanna. Det gick visserligen fortfarande upp och ned men ändå, sammantaget mycket bättre. Säkert en kombo av att han började landa och jag kände mindre press.
När jag sedan kom på vad det är som triggar hans stress så blev allt ännu lite lättare: det är att förhålla sig till andra hästar. En stress och separationsångest när andra hästar kommer och går. Om han hanteras ensam eller har sällskap hela tiden är han helt lugn. Jag antar att det är för att han varit hingst så länge och förmodligen stått själv. Nu försöker jag göra saker med honom när ingen annan är i stallet och det är en helt annan häst. Vidare backade jag till hans comfort zones som är två: hagen och ridbanan. Stallet är inte lika tryggt så det undviker jag. Jag har satt upp ett beslag med ring att binda fast honom i, i hagen så jag gör i ordning honom där: lugn som en filbunke. Ibland tränar vi på att gå in i stallet och stå där en stund (ibland måste man ju, igår var det hovslagare t.ex.) men jag stressar inte med det mer än nödvändigt. Sakta men säkert utökas hans trygga zone. Jag får ibland kommentarer från andra i stallet om att jag måste vara tuffare mot honom, trycka på mer, tvinga för annars kommer han att "ta över". Jag ser inga som helst tendenser från honom att ta över. Tvärtom, det har nu gått 5 v. och vi har börjat få riktigt fin kontakt. Jag är övertygad om att knepet med denna häst är minsta möjliga stress, för han minns allt. Har vi haft en stressig situation en dag så sitter det i nästa dag, och nästa. Imorgon ska han flyttas över till beteshage i skogen tillsammans med två andra hästar och det ska bli mycket spännande. Samspelet med de andra blir nog toppen för honom (de har stått i hagarna bredvid varandra och lekt över staketet nu), det jag bekymrar mig något över är promenaden dit.. Vi måste nämligen passera ridhuset och det är han livrädd för. Och jag kommer säkert få uppmaningen från de andra människorna att jag ska tvinga honom med spö men det är helt enkelt inte min grej. Jag får hoppas de andra hästarnas sällskap ändå känns tryggare för honom än att stanna kvar på stallbacken.

Jag tycker det låter som du gör helt rätt och vad roligt för er du visar honom du lyssnar. Jag brukar köra med mina två att det är ok att tycka saker är läskiga, man får smyga förbi dessa och titta så länge man inte far iväg och sen brukar vi gå fram och nosa. Båda mina har blivit jätte duktiga med såna saker som fladdrande presenningar, saker runt hus etc. Vi red förbi party tält idag och då hade en sida lossnat och fladdrade i vinden. Donna hoppade till lite men tog det så lugnt ändå. Sen gick vi vidare. Så det du gör med att ta det lugnt och bygga förtroende låter verkligen toppen.
Min 3 åring har också separationsångest men jag ser verkligen utvecklingen varje vecka- han har blivit så mycket duktigare nu. Så det kan ta tid, oroa dig inte för mycket jag tror faktiskt ni löser det här

 

[Blyger]

Så fint att du fortsätter uppdatera oss och håller med; följ din magkänsla

 

[Mia_R]

Hej.
Här kommer ännu en uppdatering:
Efter att det var bestämt att Bravo skulle åka hem, så sjönk både hans och mina axlar.
Det började gå så mycket bättre att jag tänkte om och han fick stanna. Det gick visserligen fortfarande upp och ned men ändå, sammantaget mycket bättre. Säkert en kombo av att han började landa och jag kände mindre press.
När jag sedan kom på vad det är som triggar hans stress så blev allt ännu lite lättare: det är att förhålla sig till andra hästar. En stress och separationsångest när andra hästar kommer och går. Om han hanteras ensam eller har sällskap hela tiden är han helt lugn. Jag antar att det är för att han varit hingst så länge och förmodligen stått själv. Nu försöker jag göra saker med honom när ingen annan är i stallet och det är en helt annan häst. Vidare backade jag till hans comfort zones som är två: hagen och ridbanan. Stallet är inte lika tryggt så det undviker jag. Jag har satt upp ett beslag med ring att binda fast honom i, i hagen så jag gör i ordning honom där: lugn som en filbunke. Ibland tränar vi på att gå in i stallet och stå där en stund (ibland måste man ju, igår var det hovslagare t.ex.) men jag stressar inte med det mer än nödvändigt. Sakta men säkert utökas hans trygga zone. Jag får ibland kommentarer från andra i stallet om att jag måste vara tuffare mot honom, trycka på mer, tvinga för annars kommer han att "ta över". Jag ser inga som helst tendenser från honom att ta över. Tvärtom, det har nu gått 5 v. och vi har börjat få riktigt fin kontakt. Jag är övertygad om att knepet med denna häst är minsta möjliga stress, för han minns allt. Har vi haft en stressig situation en dag så sitter det i nästa dag, och nästa. Imorgon ska han flyttas över till beteshage i skogen tillsammans med två andra hästar och det ska bli mycket spännande. Samspelet med de andra blir nog toppen för honom (de har stått i hagarna bredvid varandra och lekt över staketet nu), det jag bekymrar mig något över är promenaden dit.. Vi måste nämligen passera ridhuset och det är han livrädd för. Och jag kommer säkert få uppmaningen från de andra människorna att jag ska tvinga honom med spö men det är helt enkelt inte min grej. Jag får hoppas de andra hästarnas sällskap ändå känns tryggare för honom än att stanna kvar på stallbacken.

Helt seriöst men vad är det för "hästfolk" du har omkring dig? Som om en osäker häst skulle skärpa till sig för att du går på den? Nej, lita på din magkänsla, den leder dig på rätt väg. Man bygger ett förtroende, man man visar inte vägen med våld.


När han inte förstår får du be honom att lita på dig, oavsett om du sitter på eller går bredvid.

 

[inaa]

Helt seriöst men vad är det för "hästfolk" du har omkring dig? Som om en osäker häst skulle skärpa till sig för att du går på den? Nej, lita på din magkänsla, den leder dig på rätt väg. Man bygger ett förtroende, man man visar inte vägen med våld.


När han inte förstår får du be honom att lita på dig, oavsett om du sitter på eller går bredvid.

Ja, visst kan man undra?
Jag är förvånad för jag trodde att de principerna dog ut på 70-talet. Det är inte så att de förespråkar aga, men de anser att man hela tiden ska visa vem som bestämmer även om det blir med ryckande i grimskaft, höjda röster och spöviftande. Jag har även fått höra att det är extra viktigt med honom för att han varit hingst så länge. Jag har fått lära mig på annat håll att hingstar tvärtom är ännu känsligare. Bravo skulle gå i taket fullständigt om jag höjde rösten mot honom. Med honom är det bara överenskommelser som funkar. Som med barn. Jag tycker överhuvudtaget att det är som att ha ett ängsligt och lite trotsigt barn: han måste få space och medbestämmande men det är jag som har ansvaret och sista ordet.

 

[Mia_R]

Ja, visst kan man undra?
Jag är förvånad för jag trodde att de principerna dog ut på 70-talet. Det är inte så att de förespråkar aga, men de anser att man hela tiden ska visa vem som bestämmer även om det blir med ryckande i grimskaft, höjda röster och spöviftande. Jag har även fått höra att det är extra viktigt med honom för att han varit hingst så länge. Jag har fått lära mig på annat håll att hingstar tvärtom är ännu känsligare. Bravo skulle gå i taket fullständigt om jag höjde rösten mot honom. Med honom är det bara överenskommelser som funkar. Som med barn. Jag tycker överhuvudtaget att det är som att ha ett ängsligt och lite trotsigt barn: han måste få space och medbestämmande men det är jag som har ansvaret och sista ordet.

Jag befäster ju nej med mina hästar och visst händer det att jag ibland säger ifrån på skarpen, men jag måste ju lyssna på dem och är de oroliga så blir de ju inte lugna för att jag stressar dem ytterligare. Jag ska ju vara deras trygghet och det finns alltid en orsak till varför de reagerar som de gör. Det kan vara dåliga erfarenheter och de minskar inte för att du blir arg, det kan vara något annat som tar deras fokus och då behöver du förstå vad de reagerar på när de inte har fokus på dig, de kan ha ont och då behöver du se att något inte är som det ska, de kanske inte förstår vad du vill och då åste du förklara bättre.

Om jag har en häst som blir orolig av att stå inne så kan jag ju borsta dem lösa i hagen, jag behöver inte binda upp utan de tycker om det och är glada. Är det bra väder så verkas de även i hagen medan jag håller dem, däremot skos de alltid inne.

Jag tycker du är på rätt spår som frågar dig varför, du frågar, iakttar och försöker läsa/förstå. Fortsätt så.

 

[Mineur]

Ja, visst kan man undra?
Jag är förvånad för jag trodde att de principerna dog ut på 70-talet. Det är inte så att de förespråkar aga, men de anser att man hela tiden ska visa vem som bestämmer även om det blir med ryckande i grimskaft, höjda röster och spöviftande. Jag har även fått höra att det är extra viktigt med honom för att han varit hingst så länge. Jag har fått lära mig på annat håll att hingstar tvärtom är ännu känsligare. Bravo skulle gå i taket fullständigt om jag höjde rösten mot honom. Med honom är det bara överenskommelser som funkar. Som med barn. Jag tycker överhuvudtaget att det är som att ha ett ängsligt och lite trotsigt barn: han måste få space och medbestämmande men det är jag som har ansvaret och sista ordet.

Jag lärde mig att rida på tidigt 2000-tal och fick, tyvärr, lära mig just det där om att "visa vem som bestämmer" m.m. Tror tyvärr att det lär dröja rätt länge innan den "skolan" dör ut, men jag blir så glad när jag läser om hur fint du hanterar din vackra häst! Fortsätt gärna uppdatera oss här när/om du känner för det

 

[inaa]

Jag lärde mig att rida på tidigt 2000-tal och fick, tyvärr, lära mig just det där om att "visa vem som bestämmer" m.m. Tror tyvärr att det lär dröja rätt länge innan den "skolan" dör ut, men jag blir så glad när jag läser om hur fint du hanterar din vackra häst! Fortsätt gärna uppdatera oss här när/om du känner för det

Att vara den som bestämmer vänder jag mig egentligen inte emot, utan snarare att man gör det med aggressivitet. Det går att sätta gränser med vänlighet. Inom NH används (tydligen, jag är inte så bevandrad i NH) talesättet: ”Don’t ask for what you know you’re not going to get”. Det tycker jag är en bra ledstjärna. Då får man tänka till och omformulera ”frågan” så att man kan få ett Jakande svar.

 

[skiesabove]

Hej.
Här kommer ännu en uppdatering:
Efter att det var bestämt att Bravo skulle åka hem, så sjönk både hans och mina axlar.
Det började gå så mycket bättre att jag tänkte om och han fick stanna. Det gick visserligen fortfarande upp och ned men ändå, sammantaget mycket bättre. Säkert en kombo av att han började landa och jag kände mindre press.
När jag sedan kom på vad det är som triggar hans stress så blev allt ännu lite lättare: det är att förhålla sig till andra hästar. En stress och separationsångest när andra hästar kommer och går. Om han hanteras ensam eller har sällskap hela tiden är han helt lugn. Jag antar att det är för att han varit hingst så länge och förmodligen stått själv. Nu försöker jag göra saker med honom när ingen annan är i stallet och det är en helt annan häst. Vidare backade jag till hans comfort zones som är två: hagen och ridbanan. Stallet är inte lika tryggt så det undviker jag. Jag har satt upp ett beslag med ring att binda fast honom i, i hagen så jag gör i ordning honom där: lugn som en filbunke. Ibland tränar vi på att gå in i stallet och stå där en stund (ibland måste man ju, igår var det hovslagare t.ex.) men jag stressar inte med det mer än nödvändigt. Sakta men säkert utökas hans trygga zone. Jag får ibland kommentarer från andra i stallet om att jag måste vara tuffare mot honom, trycka på mer, tvinga för annars kommer han att "ta över". Jag ser inga som helst tendenser från honom att ta över. Tvärtom, det har nu gått 5 v. och vi har börjat få riktigt fin kontakt. Jag är övertygad om att knepet med denna häst är minsta möjliga stress, för han minns allt. Har vi haft en stressig situation en dag så sitter det i nästa dag, och nästa. Imorgon ska han flyttas över till beteshage i skogen tillsammans med två andra hästar och det ska bli mycket spännande. Samspelet med de andra blir nog toppen för honom (de har stått i hagarna bredvid varandra och lekt över staketet nu), det jag bekymrar mig något över är promenaden dit.. Vi måste nämligen passera ridhuset och det är han livrädd för. Och jag kommer säkert få uppmaningen från de andra människorna att jag ska tvinga honom med spö men det är helt enkelt inte min grej. Jag får hoppas de andra hästarnas sällskap ändå känns tryggare för honom än att stanna kvar på stallbacken.

Och nu är du mer hästkompetent än alla jönsar i ditt stall . Skratta inombords åt dom när dom håller på, dom avslöjar bara sin okunnighet och låga utbildning.

Helt rätt jobbat! Du läser häst, jobbar med de förutsättningar hästen har, och utgår från att hästen alltid försöker så gott den kan.

 

[inaa]

Hej.
Här kommer ännu en uppdatering:
Efter att det var bestämt att Bravo skulle åka hem, så sjönk både hans och mina axlar.
Det började gå så mycket bättre att jag tänkte om och han fick stanna. Det gick visserligen fortfarande upp och ned men ändå, sammantaget mycket bättre. Säkert en kombo av att han började landa och jag kände mindre press.
När jag sedan kom på vad det är som triggar hans stress så blev allt ännu lite lättare: det är att förhålla sig till andra hästar. En stress och separationsångest när andra hästar kommer och går. Om han hanteras ensam eller har sällskap hela tiden är han helt lugn. Jag antar att det är för att han varit hingst så länge och förmodligen stått själv. Nu försöker jag göra saker med honom när ingen annan är i stallet och det är en helt annan häst. Vidare backade jag till hans comfort zones som är två: hagen och ridbanan. Stallet är inte lika tryggt så det undviker jag. Jag har satt upp ett beslag med ring att binda fast honom i, i hagen så jag gör i ordning honom där: lugn som en filbunke. Ibland tränar vi på att gå in i stallet och stå där en stund (ibland måste man ju, igår var det hovslagare t.ex.) men jag stressar inte med det mer än nödvändigt. Sakta men säkert utökas hans trygga zone. Jag får ibland kommentarer från andra i stallet om att jag måste vara tuffare mot honom, trycka på mer, tvinga för annars kommer han att "ta över". Jag ser inga som helst tendenser från honom att ta över. Tvärtom, det har nu gått 5 v. och vi har börjat få riktigt fin kontakt. Jag är övertygad om att knepet med denna häst är minsta möjliga stress, för han minns allt. Har vi haft en stressig situation en dag så sitter det i nästa dag, och nästa. Imorgon ska han flyttas över till beteshage i skogen tillsammans med två andra hästar och det ska bli mycket spännande. Samspelet med de andra blir nog toppen för honom (de har stått i hagarna bredvid varandra och lekt över staketet nu), det jag bekymrar mig något över är promenaden dit.. Vi måste nämligen passera ridhuset och det är han livrädd för. Och jag kommer säkert få uppmaningen från de andra människorna att jag ska tvinga honom med spö men det är helt enkelt inte min grej. Jag får hoppas de andra hästarnas sällskap ändå känns tryggare för honom än att stanna kvar på stallbacken.

Snabb-uppdatering: B gick som en tärna i ett lucia-tåg efter de andra hästarna. Högtidligt som bara en PRE kan. Ivrig så ibland fick jag bromsa honom så han inte skulle gå före mig, och då lyssnade han direkt trots ivern.

 

[MJLee]

Snabb-uppdatering: B gick som en tärna i ett lucia-tåg efter de andra hästarna. Högtidligt som bara en PRE kan. Ivrig så ibland fick jag bromsa honom så han inte skulle gå före mig, och då lyssnade han direkt trots ivern.

Jag läste det som han gick i ett lucia tåg och funderade över att fira lucia i juni

 

[caballus]

Jag läste det som han gick i ett lucia tåg och funderade över att fira lucia i juni

Samma här

 

[inaa]

Nu har Bravo varit på sommarbete i två veckor. Från att de första timmarna ha blivit bortkörd av bossen i hagen, hade han efter ett dygn tagit över helt.. Så pass att förra bossens matte inte vågade ha kvar sin häst i samma hage så nu är de bara två. Bravo leder med ömsom mjuka, ömsom hårda metoder. Hagen ligger en bit upp i skogen. För att komma till stallet måste man gå genom skogen och på vägen passera två hagar, en med ett par grabbar och mitt emot den en hage med fyra ston (och förra bossen). Väl uppe i stallet är det tomt på hästar eftersom alla är på bete, i skogen. Det projekt det skulle innebära att försöka komma upp till stallet och få något ”gjort” med B nu, bedömer jag som omöjligt. Att först ta honom från hans (lilla) flock, eller förresten; leda båda hästarna för kompisen ska inte lämnas ensam i skogen, gå genom skogen med denna nervösa häst, passera de andra hästarna (ni skulle sett cirkusen då jag passerade med honom direkt efter att stona var släppta..), komma upp till en tom hästgård med en vid det laget sannolikt hysterisk häst som jag av det skälet inte skulle kunna jobba med.. Nej. Det får helt enkelt vara nu. Jag tittar till honom i hagen, där han har det toppen, flera ggr om dagen men det får räcka. Men det känns lite tråkigt. Det är ju nu det är härligt ute, dagarna är långa och vi skulle kunna komma en bit i vår relation. Innan han gick på betet hade vi gjort stora synliga framsteg. Det känns som att vi backar lite nu och jag känner mig lite misslyckad som inte kan göra ”vad jag vill” (typ långa uterittter i sommarkvällen.. haha ) med min häst utan måste anpassa mig efter vad som är praktiskt genomförbart, med så är det bara. Han har det bättre i hagen i skogen än vad han skulle ha med mig just nu.

 

[skiesabove]

Nu har Bravo varit på sommarbete i två veckor. Från att de första timmarna ha blivit bortkörd av bossen i hagen, hade han efter ett dygn tagit över helt.. Så pass att förra bossens matte inte vågade ha kvar sin häst i samma hage så nu är de bara två. Bravo leder med ömsom mjuka, ömsom hårda metoder. Hagen ligger en bit upp i skogen. För att komma till stallet måste man gå genom skogen och på vägen passera två hagar, en med ett par grabbar och mitt emot den en hage med fyra ston (och förra bossen). Väl uppe i stallet är det tomt på hästar eftersom alla är på bete, i skogen. Det projekt det skulle innebära att försöka komma upp till stallet och få något ”gjort” med B nu, bedömer jag som omöjligt. Att först ta honom från hans (lilla) flock, eller förresten; leda båda hästarna för kompisen ska inte lämnas ensam i skogen, gå genom skogen med denna nervösa häst, passera de andra hästarna (ni skulle sett cirkusen då jag passerade med honom direkt efter att stona var släppta..), komma upp till en tom hästgård med en vid det laget sannolikt hysterisk häst som jag av det skälet inte skulle kunna jobba med.. Nej. Det får helt enkelt vara nu. Jag tittar till honom i hagen, där han har det toppen, flera ggr om dagen men det får räcka. Men det känns lite tråkigt. Det är ju nu det är härligt ute, dagarna är långa och vi skulle kunna komma en bit i vår relation. Innan han gick på betet hade vi gjort stora synliga framsteg. Det känns som att vi backar lite nu och jag känner mig lite misslyckad som inte kan göra ”vad jag vill” (typ långa uterittter i sommarkvällen.. haha ) med min häst utan måste anpassa mig efter vad som är praktiskt genomförbart, med så är det bara. Han har det bättre i hagen i skogen än vad han skulle ha med mig just nu.

Han får vara häst nu, och det kan vara väldigt läkande även om det innebär att med vissa individer så får man börja om "tämjningen" efteråt.

Vill man ha en ständigt tillgänglig ridmaskin så ska man köpa en häst som är inte bara färdigutbildad i allt vad människoumgänge innebär, men som också gillar det. Det finns en hel del såna hästar, men när man inte har en sån så blir det mest harmoniskt för både häst och människa att man accepterar läget.

Men du kan ju spendera tid i hagen och lära känna honom mer den vägen . Det brukar bli mer genuint så, när dom har allt dom behöver och full autonomi att inte behöva söka kontakt (inte beroende av människan för mat, hagtid osv). Då betyder dom där kontaktsökande stunderna så mycket mer - då kommer han bara för dig, för att umgås med just dig, som du är.

Och visst ska den andra hästen ibland tas in för skötsel och omvårdnad? Passa på att gå tillsammans, eller låna en kunnig hästbekant så ni kan leda en var.