Hur gick det sedan?

[Blyger]

Vad härligt att höra! Försök njuta medans du kan

 

[inaa]

Uppdatering:
M var lös i magen första tiden hos mig, och när jag då hade ut hans ”husläkare” för att kolla tänderna sa hon att han är i gott skick, men sa också: ”men det kan gå snabbt med en så gammal häst”..
Senaste två veckorna har jag märkt en förändring, försämring. Först bara att han var mera håglös och tröttare än han varit förut, han sov mer. Sov i stallgången, sov när jag sadlade, somnade i hagen så fort jag släppte honom där efter att vi gjort något. Nästa försämring var i rörelsen; han ville helt enkelt inte använda benen mer än nödvändigt. När jag haft honom lös i ridhuset har han rullat sig för att därefter (numera) gå och ställa sig i ett hörn och hänga med huvudet. Jag har fortsatt att rida lite försiktigt för att han inte ska tappa de musklerna helt, med

en tanke om att det kanske är en tillfällig svacka och att det blir bättre när snön och isen är borta så vi kan skritta ut i skogen, när han fått av sig vinterpälsen och när det börjar bli bättre gräs att beta. DÅ kanske han piggnar till? Men det börjar sjunka in hos mig att det sannolikt inte kommer att hända. Jag tror det här är hans sätt att visa mig att han inte orkar mer. Efter påsk ska jag kontakta vår veterinär och så tar vi det därifrån, men jag börjar förbereda mig på att mista honom, redan. Jag är så ledsen, både över att mista just honom men också över att inte ha en häst mer. Jag har verkligen älskat att vara hästägare och det har givit mitt sköra liv så mycket glädje och mening.
Älskade Mikesch.

 

[Hippocampus]

Uppdatering:
M var lös i magen första tiden hos mig, och när jag då hade ut hans ”husläkare” för att kolla tänderna sa hon att han är i gott skick, men sa också: ”men det kan gå snabbt med en så gammal häst”..
Senaste två veckorna har jag märkt en förändring, försämring. Först bara att han var mera håglös och tröttare än han varit förut, han sov mer. Sov i stallgången, sov när jag sadlade, somnade i hagen så fort jag släppte honom där efter att vi gjort något. Nästa försämring var i rörelsen; han ville helt enkelt inte använda benen mer än nödvändigt. När jag haft honom lös i ridhuset har han rullat sig för att därefter (numera) gå och ställa sig i ett hörn och hänga med huvudet. Jag har fortsatt att rida lite försiktigt för att han inte ska tappa de musklerna helt, medVisa bifogad fil 116149 en tanke om att det kanske är en tillfällig svacka och att det blir bättre när snön och isen är borta så vi kan skritta ut i skogen, när han fått av sig vinterpälsen och när det börjar bli bättre gräs att beta. DÅ kanske han piggnar till? Men det börjar sjunka in hos mig att det sannolikt inte kommer att hända. Jag tror det här är hans sätt att visa mig att han inte orkar mer. Efter påsk ska jag kontakta vår veterinär och så tar vi det därifrån, men jag börjar förbereda mig på att mista honom, redan. Jag är så ledsen, både över att mista just honom men också över att inte ha en häst mer. Jag har verkligen älskat att vara hästägare och det har givit mitt sköra liv så mycket glädje och mening.
Älskade Mikesch.

jag har inte följt er men kan de också vara att han fäller osv? Vissa blir ju mer håglösa och trötta.

 

[Blyger]

jag har inte följt er men kan de också vara att han fäller osv? Vissa blir ju mer håglösa och trötta.

Håller med. Tycker du känns väldigt ansvarsfull @inaa men många påverkas mycket av fällning också.

 

[ameo]

Nu har jag flyttat diskussionen om tillskott. Fortsätt den gärna på den nya platsen, under rubriken "vård"
/moderator

 

[Cattis_E]

Uppdatering:
M var lös i magen första tiden hos mig, och när jag då hade ut hans ”husläkare” för att kolla tänderna sa hon att han är i gott skick, men sa också: ”men det kan gå snabbt med en så gammal häst”..
Senaste två veckorna har jag märkt en förändring, försämring. Först bara att han var mera håglös och tröttare än han varit förut, han sov mer. Sov i stallgången, sov när jag sadlade, somnade i hagen så fort jag släppte honom där efter att vi gjort något. Nästa försämring var i rörelsen; han ville helt enkelt inte använda benen mer än nödvändigt. När jag haft honom lös i ridhuset har han rullat sig för att därefter (numera) gå och ställa sig i ett hörn och hänga med huvudet. Jag har fortsatt att rida lite försiktigt för att han inte ska tappa de musklerna helt, medVisa bifogad fil 116149 en tanke om att det kanske är en tillfällig svacka och att det blir bättre när snön och isen är borta så vi kan skritta ut i skogen, när han fått av sig vinterpälsen och när det börjar bli bättre gräs att beta. DÅ kanske han piggnar till? Men det börjar sjunka in hos mig att det sannolikt inte kommer att hända. Jag tror det här är hans sätt att visa mig att han inte orkar mer. Efter påsk ska jag kontakta vår veterinär och så tar vi det därifrån, men jag börjar förbereda mig på att mista honom, redan. Jag är så ledsen, både över att mista just honom men också över att inte ha en häst mer. Jag har verkligen älskat att vara hästägare och det har givit mitt sköra liv så mycket glädje och mening.
Älskade Mikesch.

Edit: Hittade hur det gick i annan tråd.
Kram!

 

[inaa]

Uppdatering:
Mikesch fick somna in den 20/4, två dagar innan han skulle fylla 27 år. Det var en strålande morgon, han njöt av sitt hö i solen, koltrastarna sjöng. När det var dags gick vi till den utsedda platsen med hans blå foderhink som han alltid fick sin lunch i. Nu var den full av extra goda saker, han trippade så förväntansfull bredvid mig. Väl där sa jag Hejdå och lämnade över till stallägaren som höll honom, och utföraren som givit honom en morot och visat honom bultpistolen (på min inrådan) så M var helt lugn. Jag och min man gick in i stallet och grät båda två. Vi hann knappt in så var det klart. Vi fick veta att han inte hunnit märka något, att han dog med öronen framåt. Jag har låtit göra ett fint armband av lite av hans tagel och förstorat en fin bild som jag ska ha på väggen tillsammans med hans namnskylt. Och jag fortsätter gråta..
Men, innan M gick bort hade jag fått löfte om en annan häst som skulle triangelmärkas och pensioneras från en ridskola (detta har jag skrivit om i en annan tråd). Jag besökte honom och kom överens med ridskolan om det hela. Dagen innan han vi skulle flytta till mig ringde jag för att få de sista detaljerna på plats och då visade det sig att det måste blivit ett missförstånd för ingenting var längre som vi kommit överens om, t.ex ett annat pris. Jag drog mig ur och deppade ihop ett par dagar, försökte ställa in mig på att vara utan häst. Men, så gjorde jag ett sista ryck och satte in en annons, fick några svar och ett av dem resulterade i en PRE. Han är till salu men då försäljningen går trögt vill de ha honom ute på foder och försöka igen senare. Om allt går som vi nu har avtalat (lite bränd..) så flyttar han till mig på fredag. Först på prov i två veckor då jag vill se om vi funkar ihop, han var lite spänd när jag träffade honom. Om allt funkar stannar han över sommaren, och vem vet, jag kanske köper honom ..
Har en känsla av att fortsättning följer.

 

[Blyger]

Vad sorgligt @inaa men är helt säker på att hans sista tid var full av kärlek.
Hoppas verkligen fortsättning följer!

 

[ako]

Så sorgligt att er tid blev så kort! Och trist med ridskolehästen! Hoppas nu på PREn!
Lycka till!!

 

[Myzan87]

Jag önskar dig all lycka och M hade en fin tid hos dig

 

[Fiorano]

Fortsätt gärna uppdatera här i tråden! PRE är underbara men kan vara just lite stresskänsliga. Prova ge Naf Magic när den kommer, det har gjort stor skillnad på min lilla iberier.

 

[inaa]

Nu är Bravo på plats sedan i fredags. Det går bra men är en utmaning, det ska jag erkänna. Han har varit väldigt stressad men landar mer och mer. Jag ger honom Stress Relief utan att veta om det hjälper men jag vill ha provat allt. Han är ståtlig, känslig, lyhörd, energisk, snäll för all del. Han kastrerades för bara ett år sedan (när han var 10) så en del av hans personlighet beror säkert på det, att han nästan är hingst.. Och vid den tanken tar jag mig för pannan: vad är det jag har gett mig in på?!? Nu kan det gå åt ett av två håll: antingen lugnar han ner sig ännu mera, jag vänjer mig vid hans reaktiva personlighet och det blir bra, eller så kan vi hamna i en negativ spiral där jag blir rädd för honom vilket kommer att göra honom ännu osäkrare. Jag har 12 dagar på mig att bestämma mig..

 

[inaa]

Ännu en uppdatering:
PRE’n har nu bott hos mig 11 dagar.
Först hade jag hjärtat i halsgropen men vartefter jag lärde känna honom började jag slappna av. Han är en väldigt fin häst. Känslig, lyhörd, social, kommunikativ, snäll. Så jag blev kär och bestämde mig för att han var en lagom utmaning för mig och att han skulle stanna. Men, sedan hände ett par saker: 1, jag skulle gå på promenad med honom och ett annat ekipage men det gick helt snett. Den andra hästen började spooka och drog med sig Bravo i stressen så till slut stod båda hästarna och hoppade. Det blev farligt så vi avbröt. Gick upp till ridbanan och gick runt med dem där tills de lugnade ner sig.
Dagen efter ville han inte följa med mig ut ur hagen (från att tidigare kommit travande när jag ropat). Min tolkning är att han mindes rädslan från kvällen innan och inte ville uppleva det igen.
Jag fick honom med mig med lite övertalning, in i stallet där han var nervös men ändå ok. Jag och ett annat ekipage (lugnare häst) skulle rida ut och för att känna att Bravo var avslappnad började jag lite på ridbanan. Det har visat sig att han är helt outbildad och inte förstår vad man gör på en ridbana med jag lät honom göra lite saker som jag gjort från marken (gå över några bommar) så att han skulle veta vad han skulle göra. Det gick bra några minuter sedan tappade han koncentrationen och ville inte mera. Jag lät honom då bara stå still medan vi väntade på de andra, samtidigt som jag funderade: intressant att det tog stopp för honom och undrar vilken listig lösning jag kan hitta på. Då hände sak nr 2: Mästerryttaren på gården (verkligen, väldigt duktig och erfaren dressyrryttare) kom förbi och frågade hur det gick. Jag berättade kortfattat och fick detta svar:
”Han måste göra som du säger, annars tar han över och då blir det farligt, då kan du inte behålla honom. Du ska få en enkel övning, rid stora serpentiner, du vet väl vad serpentiner är?”
Jag vet inte vad ni tänker och känner när ni läser den kommentaren men jag försvann fullständigt. Dels för att jag vet att hon har rätt, min kompetens räcker inte till för att utbilda denna nerviga häst hur mycket jag än tycker om honom, men också för att jag tydligen framstår som mera nybörjare än vad jag är. Jag har vetat vad serpentinvägar är sedan jag var sju år. Och jag undrar varför det är så. Jag har en god sits och brukar få hästarna att gå hyfsat. Är det för att jag rider med säkerhetsväst? Det är jag den enda som gör här på gården. Då skickar man kanske en nybörjarsignal.
Hursomhelst, efter de där sakerna har det vänt för oss. Jag har fått dåligt självförtroende och vet inte vad jag ska göra med honom eftersom jag inte litar på min instinkt längre. Jag har också talesättet: green on green makes black and blue (när det handlar om hästar). Det kan bli för farligt helt enkelt. Han kan bli en fantastisk häst i rätta händer men det är inte i mina. Jag önskar att det var det, att jag kunde lära mig. Få en massa verktyg, behärska de tjusiga teknikerna (NH, belöningsbaserat, Akademiskt, younameit). Men det är väldigt svårt att få till här på landet och med begränsad tid. Självklart är jag beredd att ta hjälp utifrån men det är inte helt lätt. Stallägaren har som regel att man inte får ta ut andra instruktörer, bara hon som får undervisa här. Jag nu tar gärna hjälp från henne men nu är hon sjukskriven.. Så jag ser ingen annan råd än att skicka tillbaka honom. Jag ska tänka något dygn till, sedan resonera med ägaren och så får vi se hur vi gör.

 

[QueenLilith]

”Han måste göra som du säger, annars tar han över och då blir det farligt, då kan du inte behålla honom. Du ska få en enkel övning, rid stora serpentiner, du vet väl vad serpentiner är?”

Alltså va?
Dom som kan hästar verkligen säger inte sånt. En riktigt bra relation med en häst är ett samarbete, inte ena är bossen som jämt säger åt den andra. Känner bara nej nej nej, backa bandet. Rekommenderar verkligen Warwick Schiller och sen equipodden har ett avsnitt #140 Paulina Lundberg och även #146 angående mustanger. Lyssna på dom innan du tar några beslut.

"Stallägaren har som regel att man inte får ta ut andra instruktörer, bara hon som får undervisa här."

MÄRKLIGT!!! Jag har stått på anläggning vart stallägaren själv är instruktör och hon hade hur många andra som kom och gav lektioner också. Det anser jag är ok om man är vettig.
Jag tycker inte alls du skall tappa luften över detta utan personerna runt dig låter inte vettiga. Tyvärr finns otroligt mycket gammal skit kvar inom hästvärlden och otroligt många håller på med hästar som faktiskt inte borde ha med djur att göra överhuvudtaget. Nu menar jag inte dom specifikt du skrivit ovan, men det finns ett visst tankesyn runt hästar som gör att hästar far illa.

Finns där ett annat stall ni kan flytta till?

Nu finns där vissa som enbart tränar belöningsbaserat och jag tycker det är väldigt intressant att se och ta lärdom av. Nu jobbar jag inte själv enbart så, utan jag får ibland säga till på skarpen, tex med 3åringen som visade noll omtanke när han blev stressad och han har blivit hur duktig som helst med det nu. Men anser ändå att runt hästar får man vara ödmjuk, vilket många verkar sakna och tänka tanken "men varför gör dom såhär?", där finns alltid en anledning.

 

[QueenLilith]

 

[QueenLilith]

Jag tror absolut du kan lösa detta, men du skall ju inte känna dig pressad eller så heller, men tänkte kanske du behöver lite pepp och tips från andra håll. Den sociala miljön i stallet låter inte jätte bra och stöttande för dig. Det är viktigt att ha rätt folk runt sig

 

[Blyger]

Vad tråkigt @inaa
Jag håller med @QueenLilith , miljön/attityden i stallet verkar inte helt bra. Lita på din magkänsla när det gäller hur hästen ska hanteras och ridas.

 

[QueenLilith]

Plus: kan tillägga, jag totalt vägrar att rida ut med folk numera som inte har koll på sina hästar eller hästar som är extremt explosiva. Hade en sån händelse förre sommaren med en som har en häst som beter sig jätte illa ute, vilket totalt stressade upp min häst som är rätt grön (eller va då, numera känns hon inte så grön längre) min stackars häst trodde ju att det borde finnas lejon i buskarna såsom den andra hästen höll på, men skötte sig bra fram till hon råkade trampa på en plastpåse med ena bakhoven och då flög upp i luften och jag åkte av. Aldrig igen känner jag. Vi har ridit själva en del nu och inte fått i närheten av såna reaktioner. Tycker det är helt naturligt att en grön häst förlitar sig på andra hästars reaktioner, dom är ju flockdjur

 

[Fiorano]

Väldigt tråkig inställning från stallägaren. Som tränare har jag dock insett att även folk som kan rida så verkar ridvägar inte vara allmänkunskap. Tror det beror på att de inte har ridskolebakgrund där vägarna präntats in.

Jag har själv en iberisk häst som är importerad samt en PRE. De är lite känsligare hästar än vad många är vana vid men väldigt roliga att träna. Rekommenderar varmt att ge Naf Magic för att ta udd av den värsta nervigheten. Fungerar suveränt på min ena som är lite känslig.

Träningsmässigt kommer du långt med morötter och lugn. Jag gillar belöningsbaserat-till en gräns för jag låter inte hästarna säga nej till basic arbete. Vill jag tex rida en serpentin i skritt så är det så basic att häst faktiskt får ställa upp. Sen att det blir åligt, ojämn bjudning osv osv gör jag ingen grej av. Men häst ska följa mig. Upplever att det skapar trygghet hos hästarna när de får en tydlig uppgift, stöd av ryttaren och förstås massor av beröm på vägen.

 

[inaa]

Väldigt tråkig inställning från stallägaren. Som tränare har jag dock insett att även folk som kan rida så verkar ridvägar inte vara allmänkunskap. Tror det beror på att de inte har ridskolebakgrund där vägarna präntats in.

Jag har själv en iberisk häst som är importerad samt en PRE. De är lite känsligare hästar än vad många är vana vid men väldigt roliga att träna. Rekommenderar varmt att ge Naf Magic för att ta udd av den värsta nervigheten. Fungerar suveränt på min ena som är lite känslig.

Träningsmässigt kommer du långt med morötter och lugn. Jag gillar belöningsbaserat-till en gräns för jag låter inte hästarna säga nej till basic arbete. Vill jag tex rida en serpentin i skritt så är det så basic att häst faktiskt får ställa upp. Sen att det blir åligt, ojämn bjudning osv osv gör jag ingen grej av. Men häst ska följa mig. Upplever att det skapar trygghet hos hästarna när de får en tydlig uppgift, stöd av ryttaren och förstås massor av beröm på vägen.

Men alltså, var bor du? Kan inte du bli min tränare?! Mest ett uppgivet skämt men i denna digitala värld kanske nåt sånt skulle vara möjligt.