Sv: Hur firar ni nyår?
Det knepiga tycker jag är de som inte reagerar på skott, men sen reagerar på fyrverkerier och smällare (eller kombinationen kanske).
Min lilla var så. Var helt skottfast från början, inga som helst problem. Första nyåret var lugnt, och i sällskap med en äldre helt skottfast och raketorädd hund. Och ingen av oss människor var ju oroade/signalerade någon fara, för hon var ju så skottfast. Hon höll på att skita knäck av fyrverkerierna. Kanske var det 'tjuten' eller de andra biljuden, kanske var det i kombination med ljussken, jag vet inte men hon var RÄDD.
Hon var fortfarande skottfast efter det nyåret. Nästa nyår var ännu lugnare, vi sköt inga egna raketer etc, men hon reagerade på grannen 3 km borts fyrverkeri. Sen blev hon skottberörd med. Inte jättemycket, men berörd. Raketrädd var hon alltid, och smällarrädd.
De tycker jag är absolut knepigast.
Övriga har ju varit både skottfasta och raketfasta osv. Hanen var skottberörd på MH, men har aldrig ever efter det visat minsta lilla skottberördhet. Inte raketrädd etc heller. Greyhoundtiken stod 5 meter från pappa när han sköt hagel utan att reagera ett dugg med, nästan så man började tro hon var döv
Greyhoundhanen däremot. Jag vet inte vad som hänt, mer än att han varit hundgårdshund till han var 6 år, han måste lidit alla helvetets kval stackarn. För mer skottSKRÄCKSLAGEN hund har jag aldrig mött. Han kom i december, fd ägarna sa inget som raketrädsla, och vi bor avsides, ingen skjuter i byn, man hör bara små avlägsna puffar, och polaren var oberörd. Han var hysterisk, jag har aldrig sett en så blockad och skräckslagen hund, han gick in i chock tillslut.
Han var också livrädd för skott, var man ute och de långt borta i skogen sköt ett skott började han skaka och ville in. Han var åskrädd med, paniskt rädd för åska, gick inte att få kontakt med. Många mil åkte han och jag runt runt med bilen med stereon på högsta volym under åskoväder.
Han fick drogas - tungt - när det skulle smälla minsta lilla. Men åska gick ju inte att förutse. Jag gläds åt att han slipper uppleva mer åska, fast han var bra som åskvarnare. Innan man hörde första mullret, så kom han, skakandes och hässjandes och det var bara slita ur kontakterna.
Han gick inte att träna, det var försent (kanske hade det alltid varit det? Vet inte, men tror inte det, det var en stabil hund i övrigt). han blev hysterisk av raketcd:n med, såfort den var på hörbar ljudnivå =/