Hur finner man modet att anmäla någon?

Hej alla fina människor :heart.
Jag kom att tänka på tråden och det är helt otroligt att det har gått 2,5 år nu...

Jag är fortfarande trasig, väldigt trasig. I oktober (förhoppningsvis...) ska jag äntligen få hjälp med terapi. Jag har NU äntligen fått träffa en psykolog och har fått någon som lyssnar på mig, han är expert på just övergrepp. När jag var hos honom första gången var han till och med osäker på att släppa hem mig, jag har utvecklat väldigt svår PTSD som han nu ska hjälpa mig med. För ca ett år sen fick jag diagnosen paranoia och medicinerar för det, har väntat på remiss till psykolog sen dess. Det första året lyckades jag leva ganska bra, det gör jag inte nu. Allt som hänt, och händer, tär något fruktansvärt på mig. Mamma är döende i cancer, jag utreds för cancer (igen..) och som om det inte vore nog bröt jag foten i början av året (gåendes på plan mark, trillade inte ens, det är nog fan bara jag som lyckas med sånt...) och det tog nästan fem (!!) månader innan det läkte. Allt på en gång och övergrepp som inte är behandlade, jag går fan under alltså. Och då är jag ändå van vid motgångar i livet kan man lugnt säga.

Men jag har mina underbara vänner :heart! Min älskade häst, gulligaste katten i världen och mina två lurvbollar som bor i sin nya bokhyllebur :heart (klart marsvinen ska ha en större bur, så jag slaktade min enda bokhylla :angel::o:rofl: ). Utan dessa vore jag bara en våt fläck på golvet.

Aset gifte sig i somras, grattis till frun,
Så trist att du inte mår så bra. Men jag tycker ändå jag skymtar att du har hopp.
Så himla skönt att du äntligen fått psykolog.
Ibland undrar jag varför vissa människor ska få så mycket på "sitt fat". Kan det inte spridas ut lite?
 
Hej alla fina människor :heart.
Jag kom att tänka på tråden och det är helt otroligt att det har gått 2,5 år nu...

Jag är fortfarande trasig, väldigt trasig. I oktober (förhoppningsvis...) ska jag äntligen få hjälp med terapi. Jag har NU äntligen fått träffa en psykolog och har fått någon som lyssnar på mig, han är expert på just övergrepp. När jag var hos honom första gången var han till och med osäker på att släppa hem mig, jag har utvecklat väldigt svår PTSD som han nu ska hjälpa mig med. För ca ett år sen fick jag diagnosen paranoia och medicinerar för det, har väntat på remiss till psykolog sen dess. Det första året lyckades jag leva ganska bra, det gör jag inte nu. Allt som hänt, och händer, tär något fruktansvärt på mig. Mamma är döende i cancer, jag utreds för cancer (igen..) och som om det inte vore nog bröt jag foten i början av året (gåendes på plan mark, trillade inte ens, det är nog fan bara jag som lyckas med sånt...) och det tog nästan fem (!!) månader innan det läkte. Allt på en gång och övergrepp som inte är behandlade, jag går fan under alltså. Och då är jag ändå van vid motgångar i livet kan man lugnt säga.

Men jag har mina underbara vänner :heart! Min älskade häst, gulligaste katten i världen och mina två lurvbollar som bor i sin nya bokhyllebur :heart (klart marsvinen ska ha en större bur, så jag slaktade min enda bokhylla :angel::o:rofl: ). Utan dessa vore jag bara en våt fläck på golvet.

Aset gifte sig i somras, grattis till frun,

Usch, så jobbigt du har det! Men jätteskönt att du fått en psykolog som kan hjälpa dig hantera all den här skiten. Många jättekramar och styrka till dig! :heart:heart:heart
 
Hej hörrni :heart.

En nästan 4 år gammal tråd väcker jag till liv igen... Det lugnade sig, han gifte sig...sen började han dricka igen. Gissa vem som fick ta smällen av det då och fram till nu..... bokstavligt talat ta smällarna.
Någon psykologhjälp blev det inte länge, jag ansågs vara i för dåligt skick och istället började dom på adhd-utredning. Visade sig att jag har en jäkligt svår sådan och det är inte konstigt att jag tar väldigt ogenomtänkta beslut så nu medicineras jag.

Den sista månaden har anmälningar ramlat in (även från vänner och poliser), polisbilarna hittar till min lägenhet själva... Våldtäkter, misshandlad så det även syns vilket han inte har gjort tidigare. Så som jag såg ut ett tag så ville jag inte att barnen i stallet skulle få se mig så jag fick pussla som fan. Handla var ett helvete... Igår fick jag en kram av en av personalen på ICA, som sett mig smyga för att ens kunna handla. Nu syns det inte längre, då ville hon säga att jag var modig som faktiskt vågat gå ut rakryggad trots ett sönderslaget ansikte. Pannband är fina grejer istället för mössa när det är kallt - man kan gömma mycket då...

För tio dagar sen fick han tag på mig ute och jag blev knivskuren. Illa, men det kunde gått värre. Mycket värre, jag tog mig loss, sprang hem och ringde polisen. Igen.

Riskanalys gällande skyddat boende är gjort, jag och djuren kan få flyttas vid akuta situationer. Skönt. Brottsofferjouren stöttar och följer med överallt.

Sista månaden ligger följande brottsbeskrivningar och anmälningar.

Misshandel
Övergrepp i rättssak
Grov misshandel x 3
Fullbordad våldtäkt inkl grov x 2

Bevis finns, mängder med bilder finns och jag går på såromläggning plus bilddokumentation av vårdpersonal varje dag för knivskadan (8 cm lång, 2 cm djup). Poliserna gör ALLT de kan.
Förundersökningsledarna däremot...

Allt blir nerlagt, jag får ingen hjälp.

En av poliserna som varit här hemma sa helt kallt - han kommer ju slå ihjäl dig en dag. Då stod jag i min hall med svart ansikte, helt uppgiven och sa att ja så kommer det nog bli. Veckan efter blir jag knivskuren...ja, han kommer lyckas en dag...

Tack Sverige, tack. Det går bra nu.

Jag kommer bli en i statistiken, en av de som det skrivs om i tidningarna. Kanske inte idag, kanske inte om en månad - men det kommer ske. Han har lovat att ha ihjäl mig.
 
Hej hörrni :heart.

En nästan 4 år gammal tråd väcker jag till liv igen... Det lugnade sig, han gifte sig...sen började han dricka igen. Gissa vem som fick ta smällen av det då och fram till nu..... bokstavligt talat ta smällarna.
Någon psykologhjälp blev det inte länge, jag ansågs vara i för dåligt skick och istället började dom på adhd-utredning. Visade sig att jag har en jäkligt svår sådan och det är inte konstigt att jag tar väldigt ogenomtänkta beslut så nu medicineras jag.

Den sista månaden har anmälningar ramlat in (även från vänner och poliser), polisbilarna hittar till min lägenhet själva... Våldtäkter, misshandlad så det även syns vilket han inte har gjort tidigare. Så som jag såg ut ett tag så ville jag inte att barnen i stallet skulle få se mig så jag fick pussla som fan. Handla var ett helvete... Igår fick jag en kram av en av personalen på ICA, som sett mig smyga för att ens kunna handla. Nu syns det inte längre, då ville hon säga att jag var modig som faktiskt vågat gå ut rakryggad trots ett sönderslaget ansikte. Pannband är fina grejer istället för mössa när det är kallt - man kan gömma mycket då...

För tio dagar sen fick han tag på mig ute och jag blev knivskuren. Illa, men det kunde gått värre. Mycket värre, jag tog mig loss, sprang hem och ringde polisen. Igen.

Riskanalys gällande skyddat boende är gjort, jag och djuren kan få flyttas vid akuta situationer. Skönt. Brottsofferjouren stöttar och följer med överallt.

Sista månaden ligger följande brottsbeskrivningar och anmälningar.

Misshandel
Övergrepp i rättssak
Grov misshandel x 3
Fullbordad våldtäkt inkl grov x 2

Bevis finns, mängder med bilder finns och jag går på såromläggning plus bilddokumentation av vårdpersonal varje dag för knivskadan (8 cm lång, 2 cm djup). Poliserna gör ALLT de kan.
Förundersökningsledarna däremot...

Allt blir nerlagt, jag får ingen hjälp.

En av poliserna som varit här hemma sa helt kallt - han kommer ju slå ihjäl dig en dag. Då stod jag i min hall med svart ansikte, helt uppgiven och sa att ja så kommer det nog bli. Veckan efter blir jag knivskuren...ja, han kommer lyckas en dag...

Tack Sverige, tack. Det går bra nu.

Jag kommer bli en i statistiken, en av de som det skrivs om i tidningarna. Kanske inte idag, kanske inte om en månad - men det kommer ske. Han har lovat att ha ihjäl mig.
Men va fan vännen ❤❤❤❤ Det finns inga möjligheter att flytta till en annan del av Sverige? För att överleva ❤
 
Hej hörrni :heart.

En nästan 4 år gammal tråd väcker jag till liv igen... Det lugnade sig, han gifte sig...sen började han dricka igen. Gissa vem som fick ta smällen av det då och fram till nu..... bokstavligt talat ta smällarna.
Någon psykologhjälp blev det inte länge, jag ansågs vara i för dåligt skick och istället började dom på adhd-utredning. Visade sig att jag har en jäkligt svår sådan och det är inte konstigt att jag tar väldigt ogenomtänkta beslut så nu medicineras jag.

Den sista månaden har anmälningar ramlat in (även från vänner och poliser), polisbilarna hittar till min lägenhet själva... Våldtäkter, misshandlad så det även syns vilket han inte har gjort tidigare. Så som jag såg ut ett tag så ville jag inte att barnen i stallet skulle få se mig så jag fick pussla som fan. Handla var ett helvete... Igår fick jag en kram av en av personalen på ICA, som sett mig smyga för att ens kunna handla. Nu syns det inte längre, då ville hon säga att jag var modig som faktiskt vågat gå ut rakryggad trots ett sönderslaget ansikte. Pannband är fina grejer istället för mössa när det är kallt - man kan gömma mycket då...

För tio dagar sen fick han tag på mig ute och jag blev knivskuren. Illa, men det kunde gått värre. Mycket värre, jag tog mig loss, sprang hem och ringde polisen. Igen.

Riskanalys gällande skyddat boende är gjort, jag och djuren kan få flyttas vid akuta situationer. Skönt. Brottsofferjouren stöttar och följer med överallt.

Sista månaden ligger följande brottsbeskrivningar och anmälningar.

Misshandel
Övergrepp i rättssak
Grov misshandel x 3
Fullbordad våldtäkt inkl grov x 2

Bevis finns, mängder med bilder finns och jag går på såromläggning plus bilddokumentation av vårdpersonal varje dag för knivskadan (8 cm lång, 2 cm djup). Poliserna gör ALLT de kan.
Förundersökningsledarna däremot...

Allt blir nerlagt, jag får ingen hjälp.

En av poliserna som varit här hemma sa helt kallt - han kommer ju slå ihjäl dig en dag. Då stod jag i min hall med svart ansikte, helt uppgiven och sa att ja så kommer det nog bli. Veckan efter blir jag knivskuren...ja, han kommer lyckas en dag...

Tack Sverige, tack. Det går bra nu.

Jag kommer bli en i statistiken, en av de som det skrivs om i tidningarna. Kanske inte idag, kanske inte om en månad - men det kommer ske. Han har lovat att ha ihjäl mig.
Snälla, snälla Jenny. Har du inga möjligheter att göra som @Snurrfian skriver och flytta långt bort? Visst, han kan fortsätta förfölja dig om han vet var han ska leta men någonstans måste det väl finnas där du kan få känna dig trygg med dina djur? Jag är säker på att vi är många som vill hjälpa dig om vi kan, skicka ett PM om du behöver hjälp på något vis så kommer jag som ett skott om du behöver mig. :heart
 
Hej hörrni :heart.

En nästan 4 år gammal tråd väcker jag till liv igen... Det lugnade sig, han gifte sig...sen började han dricka igen. Gissa vem som fick ta smällen av det då och fram till nu..... bokstavligt talat ta smällarna.
Någon psykologhjälp blev det inte länge, jag ansågs vara i för dåligt skick och istället började dom på adhd-utredning. Visade sig att jag har en jäkligt svår sådan och det är inte konstigt att jag tar väldigt ogenomtänkta beslut så nu medicineras jag.

Den sista månaden har anmälningar ramlat in (även från vänner och poliser), polisbilarna hittar till min lägenhet själva... Våldtäkter, misshandlad så det även syns vilket han inte har gjort tidigare. Så som jag såg ut ett tag så ville jag inte att barnen i stallet skulle få se mig så jag fick pussla som fan. Handla var ett helvete... Igår fick jag en kram av en av personalen på ICA, som sett mig smyga för att ens kunna handla. Nu syns det inte längre, då ville hon säga att jag var modig som faktiskt vågat gå ut rakryggad trots ett sönderslaget ansikte. Pannband är fina grejer istället för mössa när det är kallt - man kan gömma mycket då...

För tio dagar sen fick han tag på mig ute och jag blev knivskuren. Illa, men det kunde gått värre. Mycket värre, jag tog mig loss, sprang hem och ringde polisen. Igen.

Riskanalys gällande skyddat boende är gjort, jag och djuren kan få flyttas vid akuta situationer. Skönt. Brottsofferjouren stöttar och följer med överallt.

Sista månaden ligger följande brottsbeskrivningar och anmälningar.

Misshandel
Övergrepp i rättssak
Grov misshandel x 3
Fullbordad våldtäkt inkl grov x 2

Bevis finns, mängder med bilder finns och jag går på såromläggning plus bilddokumentation av vårdpersonal varje dag för knivskadan (8 cm lång, 2 cm djup). Poliserna gör ALLT de kan.
Förundersökningsledarna däremot...

Allt blir nerlagt, jag får ingen hjälp.

En av poliserna som varit här hemma sa helt kallt - han kommer ju slå ihjäl dig en dag. Då stod jag i min hall med svart ansikte, helt uppgiven och sa att ja så kommer det nog bli. Veckan efter blir jag knivskuren...ja, han kommer lyckas en dag...

Tack Sverige, tack. Det går bra nu.

Jag kommer bli en i statistiken, en av de som det skrivs om i tidningarna. Kanske inte idag, kanske inte om en månad - men det kommer ske. Han har lovat att ha ihjäl mig.

Men nej! Jag trodde jag skulle gå in och få läsa en update där du mår så mkt bättre och du var fri.

Fy, vad ledsen man blir över rättsystemet i såna här fall!

Finns det möjlighet att flytta för att komma bort från honom?
Helt sjukt att offret ska behöva göra det. Men tänker att det kanske kan rädda ditt liv.

Just som du säger att du är rädd att han ska ha ihjäl dig så är det ju läskigt att våldet trappats upp.

SÅ ledsen för din skull! Och har verkligen noll att komma med mer än att säga att jag beklagar, hoppas det löser sig och skicka en stor kram. :heart
 
Men va fan vännen ❤❤❤❤ Det finns inga möjligheter att flytta till en annan del av Sverige? För att överleva ❤
Jag vet inte vart jag skulle kunna flytta...och helt ärligt vill jag inte flytta. Jag älskar att bo här, för första gången i mitt 39-åriga liv är jag hemma. Har bott här i 10 år nu..

Jag kom precis ut från sköterskan på vårdcentralen, himmel vad jag grät där inne. Nu ska jag till stallet och krama på min älskade häst ❤. Sen ska jag till en juridikkunnig vän som ska hjälpa mig med att gå igenom den feta bunten med papper och se om det har blivit den sista månaden, kanske något jag missat och som jag kan trycka extra på...

Tog en bild idag, hon trodde det räckte med stripes över helgen bara. Skönt. Vi är förvånade över att det blivit så fint - himmel vad det glipade...
 

Bifogade filer

  • 20200207_144030.webp
    20200207_144030.webp
    99,9 KB · Visningar: 316
Snälla, snälla Jenny. Har du inga möjligheter att göra som @Snurrfian skriver och flytta långt bort? Visst, han kan fortsätta förfölja dig om han vet var han ska leta men någonstans måste det väl finnas där du kan få känna dig trygg med dina djur? Jag är säker på att vi är många som vill hjälpa dig om vi kan, skicka ett PM om du behöver hjälp på något vis så kommer jag som ett skott om du behöver mig. :heart
😭😭😭❤❤❤

Jag är så sjukt ledsen och besviken. Jag var så jävla modig!!! Och så får jag ingen hjälp. Det är skrämmande.

Han har flyttat, men det hindrar inte honom..

Poliserna har pratat om skyddad id och flytt. Men då måste det ju först bli något av det, det blir det inte nu 😞.
 
😭😭😭❤❤❤

Jag är så sjukt ledsen och besviken. Jag var så jävla modig!!! Och så får jag ingen hjälp. Det är skrämmande.

Han har flyttat, men det hindrar inte honom..

Poliserna har pratat om skyddad id och flytt. Men då måste det ju först bli något av det, det blir det inte nu 😞.
Men vad är motiveringen till att de lägger ner förundersökningarna??
Jag förstår inte med de bevisen du beskriver?! Hur är det möjligt?!
 
Det finns inga ord för din situation och det minst sagt pinsamma "rättssamhälle" vi lever i :( Rent spontant känner jag att det kanske är dags att ringa till media, Kalla Fakta, Uppdrag Granskning osv. Förstår ju att du inte orkar med nåt sånt men det skulle verkligen sätta ljuset på hur klent rättssamhälle vi har i de här frågorna.

Jag hoppas att du tar dig bort därifrån. Du måste ju kunna få skyddat boende?! Har du kontakt med kvinnojour?

Till sist har jag inte mkt att säga som spelar nån roll. Men stort <3 till dig...
 
Men nej! Jag trodde jag skulle gå in och få läsa en update där du mår så mkt bättre och du var fri.

Fy, vad ledsen man blir över rättsystemet i såna här fall!

Finns det möjlighet att flytta för att komma bort från honom?
Helt sjukt att offret ska behöva göra det. Men tänker att det kanske kan rädda ditt liv.

Just som du säger att du är rädd att han ska ha ihjäl dig så är det ju läskigt att våldet trappats upp.

SÅ ledsen för din skull! Och har verkligen noll att komma med mer än att säga att jag beklagar, hoppas det löser sig och skicka en stor kram. :heart
Jag hoppades att kunna få uppdatera med att allt går bra och att livet är helt underbart!
Jag har träffat en helt underbar man som behandlar mig som en prinsessa, men inte ens det är roligt längre...det är bara så jävla tråkigt..😞.

Tack, stoooor kram ❤❤❤❤
 
Jag hoppades att kunna få uppdatera med att allt går bra och att livet är helt underbart!
Jag har träffat en helt underbar man som behandlar mig som en prinsessa, men inte ens det är roligt längre...det är bara så jävla tråkigt..😞.

Tack, stoooor kram ❤❤❤❤

Förstår att det är svårt(omöjligt typ) att glädjas över något när man ska behöva frukta för sitt liv och sin hälsa.
Hoppas, hoppas din juridiskt kunniga vän kan hitta ngn väg att få aset fast. Så du kan bli fri från den galningen och få läka.
 
Jag känner inte heller dig @Jen80 men det tror jag inte att man behöver för att tycka att det här är helt för jävligt :( hur kan de lägga ned förundersökningarna? Hur kan de inte göra allt i sin makt för att en sådan människa blir inlåst?! Obegripligt..
(Du behöver absolut inte svara så klart!)
 
Men hur f-n är det möjligt att någon kommer undan med allt det där!?
Varför lägger de ner förundersökningarna?
Det är ju helt sjukt.
Minns inte exakt vad det stod, ska se när jag kommer hem! Men typ att det är uppenbart att brott inte går att utreda. Så sjukt!! Jag har inte ens blivit förhörd och aset har dom inte heller träffat.
Alla andra har sett hur jag ser ut, hur jag mår och hur fruktansvärt paranoid jag är. Jag vågar inte ens slänga sopor kvällstid! För det var då han knivskar mig. Tur jag har snälla grannar som hjälper mig.

De har ju liksom inte kunnat undgå att något hänt med tanke på alla polisbesök...
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 829
Relationer Hej, jag skriver under anonymt nick på grund av ett mycket personligt problem. Jag skulle verkligen behöva era råd kring hur jag och min...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
13 005
Senast: Anonym_85
·
Skola & Jobb Hej, anonymt nick idag. Jag arbetar som chef på ett företag. Vi tillhör en stor koncern med huvudkontor och HR avdelning i en annan...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
13 041
Senast: FannyN
·
Relationer Jag sitter här och är så himla ledsen, och trots att jag har många nära vänner så är det ingen jag vill prata med för att jag helt...
Svar
4
· Visningar
1 003
Senast: anonym_tjej
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp