Hur får vi bukt med problemen?

[Emelie381]

Jo jag brukar också gå i väg, annars kan jag få en stol i skallen och det är inte så kul. Idag på morgonen gjorde jag dock bort mig, min 9-åring hade fått lov att ha paddan för att inte väcka de andra och kunde såklart inte sluta se det superduper roliga programmet. Där var fel nummer ett, jag ställde för höga krav på vad han klarar av. Så såklart fick jag paddan efter tag när vi skulle äta frukost efter tjatande. Då var han redan i affekt och sen behövdes inte mycket utan han gav sig såklart på mig. Nu är jag väldigt lugn i de här situationerna och eftersom han är så smal och klen slår han ju inte så hårt. Problemet är ju att nu känner sig så misslyckad förstås, han vill ju inte skrika och bete sig såhär men kan inte hjälpa det. Jag måste verkligen tänka igenom vilka krav jag ställer på honom så han får en chans att lyckas och inte misslyckas som idag.

Jobbig situation, men vilken underbar förälder du verkar vara!
Har du testat timstock eller äggklocka? Jag upplever att det funkar mycket bättre än tjatande, iaf på många jag jobbar med. Men alla är ju olika

 

[pollex]

Av dom barn och ungdomar jag jobbar med och även mitt eget så har jag upplevt att ilskan går att ta ut på andra saker än mig, tex saker, dörrar mm. Säger självklart till innan jag går tex "När du slåss får jag ont och kan inte leka mer med dig".
Ett annat alternativ är att följa med i rörelsen av slagen, vilket gör att de som slår inte får lika mycket kraft, bli slapp i kroppen och inte göra motstånd, men det är i tillfällena vi inte kan komma undan.
Jag har inte alternativet att hålla fast, vi jobbar inte så och det blir anmälan, dessutom är många jag jobbar med mycket starkare än vad jag är= ingen chans.
Sen är det så jäkla svårt att faktiskt göra allt man lärt sig i situationer där någon slåss, kroppen har egna reflex och hjärnan kan låsa sig.
Sen att gå iväg är också något som bör göras innan situationen går för långt. Hjälper inte avledning och jag känner att personen nog kommer bli våldsam så går jag undan för att skapa utrymme, utrymme för personen att lugna sig.

Det blir ju jättestor skillnad att jobba med barn gentemot att vara förälder - såklart. oftast blir situationen lugnare när vi avlägsnar oss, eftersom vi nästan alltid är en del i att det blir fel. Men, vi har ju givetvis inte samma känslomässiga band till dom vi jobbar med att vårt avvikande är en lika stor förlust så att säga. Jag/på mitt jobb går vi ju inte heller långt och bara lämnar barnen vind för våg (så ingen tror det) utan det handlar kanske om att lämna rummet och vänta ut barnet eller bara börja göra något annat för att rikta om uppmärksamheten om möjligt (typ ta på sig skorna och gå ut för att få med barnet ut istället där dom kan röra sig mer och bli av med lite uppdämd energi, sätta sig och vara tråkig etc)

Sen har vi såklart (!) inga magiska lösningar och det händer absolut att vi får stryk men ja, vi får alltid rådet att i sådana lägen försöka lämna situationen för det är bättre att saker går sönder än människor. (Sen jobbar vi ju stenhårt på att inte hamna där, men det ör ju vårt jobb och vi förväntas orka ta det jobbet det innebär - det tror jag ingen någonsin förväntar sig att en förälder ska orka alla dagar i veckan, all tid på dygnet)

Tack för era svar, väldigt intressant att höra! Det fick mig också att inse att jag inte kan påminna mig om något tillfälle där någon av de barn jag har i min närhet (tillräckligt ”nära” för att ha sett dem ”svämma över” då) varit intresserade av att slå på något annat än den de varit arga på, märkligt att det kan vara så när det låter på er att det är ett relativt vanligt ”ersättningsbeteende”!

 

[Flixon]

Jag har inte ett barn som slåss, och barnet är dessutom ungefär ett år yngre. Men det kanske kan hjälpa ändå, i annat fall kan TS bara ignorera inlägget! Men jag undrar lite vad som händer mellan tillsägelse och slagsmål, alltså hur det eskalerar?

Apropå avledning, så brukar vi följa upp ett nej med ett alternativ. Typ: inga fötter på bordet är du snäll. Ska vi ta och plocka undan tallriken nu och gå och leka istället?
Eller, nu måste vi stänga av tvn. Vill du gå ut och leka eller ska vi läsa en bok?
Det vill säga, i ett betydligt tidigare läge än när det blir slagsmål.

Vi har ett väldigt verbalt kompetent barn, som går att diskutera med, vilket givetvis underlättar många konflikter. Men vi har också haft vår beskärda del, typ när barnet ville ta av sig ytterkläderna själv men inte hade motoriken efter att ha provat att hjälpa, att erbjuda hjälp, att titta på (så jävla meningslöst ) så meddelade jag att barnet kunde säga till om hen behövde hjälp, jag gick och lagade mat så länge. Det var enda sättet för oss att undvika total härdsmälta...

 

[Killaloe]

Tack för era svar, väldigt intressant att höra! Det fick mig också att inse att jag inte kan påminna mig om något tillfälle där någon av de barn jag har i min närhet (tillräckligt ”nära” för att ha sett dem ”svämma över” då) varit intresserade av att slå på något annat än den de varit arga på, märkligt att det kan vara så när det låter på er att det är ett relativt vanligt ”ersättningsbeteende”!

Jag tänker att det beror lite på varför en använder slag som sätt att hantera situatuonen? ”Mina” barn slåss tex för att kraven är för höga - jag är en del av kravsituationen och om jag backar minskar pressen vilket gör att det inte blir lika mycket känslor som svallar (men visst, vi får vår beskärda del av stryk också även om vi jobbar allt vi kan för att inte hamna där - det är ju barn med olika behov, dagsform och egna viljor det handlar om så inget sätt kommer vara 100%)

Sen är ju barn olika med vuxna och föräldrar, det är ju inget konstigt tänker jag och hamnar en i en ond spiral med sina barn är det ju större risk att det fortsätter än om jag som personal hamnar i en ond spiral eftersom jag inte alltid kommer vara närvarande på samma sätt som en förälder.

När jag är barnvakt åt ett reaktivt barn som lätt hamnar i affekt är det mycket mycket svårare att ersätta och lämna eftersom vi har en annan relation - så jag förstår definitivt att det inte är enkelt! Det märks dock på hen när det går åt fel håll och eftersom jag är utvilad och har energi när vi ses så hinner jag ofta avstyra innan hen vill slåss - så jag tror att en stor del ligger i att få avlastning och tid för återhämtning så du orkar ligga ett eller två eller hundra steg före (och jag menar verkligen inte att det är enkelt! Hade det varit det hade tex mitt jobb inte behövts!)

 

[Badger]

Jobbig situation, men vilken underbar förälder du verkar vara!
Har du testat timstock eller äggklocka? Jag upplever att det funkar mycket bättre än tjatande, iaf på många jag jobbar med. Men alla är ju olika

@Kattennizze Jag brukar kontrollera hur långt det är kvar på programmet och säga att inget nytt får startas. Oftast är det ju tio minuter och det brukar alltid vara hanterbart. Är det en film så går det såklart inte, men då brukar det vara lättare att se vidare senare. Du får se klart den här biten (typ fem min till).

Undrans om jag skämmer bort genom att praktiskt taget alltid låta honom slutföra det han håller på med och förvarna kanske fem minuter innan det måste avbrytas. Kanske borde stresstesta mer, men det tar ju mig tio minuter att bli klar att gå genom dörren och jag brukar oftast veta att jag ska gå någonstans en 30 minuter innan jag ska gå i alla fall.

 

[Badger]

borttaget

 

[Rhinos]

@Kattennizze

Undrans om jag skämmer bort genom att praktiskt taget alltid låta honom slutföra det han håller på med och förvarna kanske fem minuter innan det måste avbrytas. Kanske borde stresstesta mer, men det tar ju mig tio minuter att bli klar att gå genom dörren och jag brukar oftast veta att jag ska gå någonstans en 30 minuter innan jag ska gå i alla fall.

Det tror inte jag att du gör. Vi gör likadant som du och låter äldsta sonen avsluta leken själv eller så säger vi att ”du får göra 3 gånger till, sedan går vi” etc. Det funkar bra. Avbryter vi mitt i så blir det starka protester, men förberedelser resulterar oftast i en konfliktfri situation. Jag vill själv avsluta det jag håller på med på mitt eget sätt, och tycker det är rimligt att även barnen får göra det .

 

[Badger]

Det tror inte jag att du gör. Vi gör likadant som du och låter äldsta sonen avsluta leken själv eller så säger vi att ”du får göra 3 gånger till, sedan går vi” etc. Det funkar bra. Avbryter vi mitt i så blir det starka protester, men förberedelser resulterar oftast i en konfliktfri situation. Jag vill själv avsluta det jag håller på med på mitt eget sätt, och tycker det är rimligt att även barnen får göra det .

Jo, jag tycker ju det eftersom vi gör så. Men han får så väldigt härdsmälta hemma, men det händer i skolan... det kanske vore bra att provocera fram hemma. Men neej, kanske inte.