Åh,
@Framtiden, jag önskar jag kunde ge dig en stor, varm kram om du vill ha den.
Det är så tydligt att han fortsätter sin misshandel av dig precis som innan. Och du reagerar som man gör när man blivit och blir misshandlad. Det är inte ditt fel. Du fortsätter ta ansvar för honom både känslomässigt och praktiskt. Att på många vis sätta honom och hans känslor i första rum. Jag förstår helt att det är en överlevnadsstrategi och en strategi som även nu fyller en funktion, nämligen att försöka hålla dig och barnen säkra från hans negativa reaktioner. Det är det misshandel är. Hotet om konsekvenser som gör att fokus riktas helt på att hålla en människa glad och nöjd, oavsett allt annat.
Men. Varje gång du låter bli att svara när han ringer ändrar du ert mönster. Varje gång du påminner dig själv om att han inte är ditt ansvar går du en liten bit på vägen mot en annan slags tillvaro. Varje gång du hejdar tanken från att tänka dig in i hans vilja, hans känsla, hans argument, och istället frågar dig vad du känner och vad du vill, öppnar du upp för möjligheten att börja läka.
Jag vet hur det känns. Jag vet att du hör hans röst i ditt huvud innan du ens börjat fundera på vad du själv tycker och känner och vill. Jag vet att hans pikar fastnat i dina tankebanor som kardborrar i min hunds fluffiga svans. Men nu är det dags att plocka fram pälsglansen och den glestandade kammen. Det är ett mammutjobb att få loss alla de där små taggarna. Men du kan. Du gör det. Ge inte upp bara för att han fortsätter som han alltid har gjort. Det är vad du vill som spelar roll. Och du vill inte fortsätta såhär. Han försöker trasa sönder din tro på dig själv just för att du inte ska se dig själv som vi ser dig: en kompetent, handlingskraftig person som har alla förutsättningar att leva ett tryggt och lyckligt liv utan honom.
Fortsätt vara rädd om dig, fysiskt såväl som mentalt och känslomässigt. Han har inte rätt till dig. Och du behöver inte nöja dig med honom. Ta stöd av advokat, terapeut, journummer, krisgruppen, vänner, familj. Den här fasen är en mellanlandning. Fortsätt samla kraft, fortsätt kämpa. Du fixar det här.