Shit vad långt du har kommit sen trådstarten! Heja dig @Framtiden du klarar ju detta otroligt bra!!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men skit i honom och hans jävla trams. Han gör allt för att du ska må dåligt. Låt honom inte lura dig.Glömde sonens jacka och skulle säga att han lägger ut den på trappen.
Han ringer upp och säger nu att han alltid känt sig bortprioriterad, det som nuförtiden kallas Gaslighting. Att jag gaslightar honom
Jag tycker absolut du ska nappa på terapin. Inte för att försöka bli ett par, utan för att få hjälp med ett avslut. Speciellt för barnens skull så att ni kan kommunicera kring dem.
Precis. Jag gick med mitt ex, och terapeuten pratade om just det här med att hjälpa folk skilja sig. Inte fixa förhållanden.OCH, på terapin säga att TS är helt klar med detta förhållande, då kanske det går in hos karln! Om inte annat så kanske terapeuten kan försöka få in det i huvudet på honom, och ge honom tips hur han själv ska hantera det. Kanske också komma på en idé om hur lämningar/hämtningar ska fungera.
Och till TS, går du med på terapi (vilket jag tycker du ska göra) så se till att han förstår att det INTE är för att ni ska hitta tillbaka till varandra! Ta upp det på första mötet. Han ska inte ha några förhoppningar om att det är därför ni ska gå där, utan det handlar enbart om hur ni ska lösa allt nu efter uppbrottet, och lägga upp en vettig plan för barnen.
Ja, det går bra. Men behöver hitta något annan ev, om han inte snart fattar att det är han som ska flytta ur mitt huskanske vettigt för att få ett okej samarbete kring barnen.
Hur går det förresten för dig på boendefronten och det? Funkar det?
Ibland önskar man ju att man hade fått en annan hand, men samtidigt är det bara att göra det bästa av de kort man sitter med. Det blir bra.Jo, det är ju bara att ta 711tusen djupa andetag och så säga att det är slut....
Slås av att helt plötsligt ha en sådan djup sorg över att här är vägs ände, till att vara sjukt bitter och arg.... Till lättnad över att ha flyttat...
Jag har en god vän som är i en liknande situation; där exet tjatar om att de fortfarande är familj trots att de har varit separerade i två år...Allt som händer med honom går ju att skriva en roman om. Men! Lång historia kort.
Efter den katastrofala hämtningen så hade vi ett möte kring vårt ena barn. Han kom till det mötet och eftersom han var så frustrerad över att vi aldrig fick tid att prata så hade jag ju sagt i telefonen att hade han så mycket att prata om så fint, då tog vi det efter det mötet. Så vi gick till ett offentligt ställe där vi pratade. Och faktiskt så är jag så LESS just nu så jag orkar vara arg när vi pratade. På ett bra sätt, tar mindre skit på ett sätt. Fast han är "så ledsen.... Det blev ju så fel."
No shit Sherlock!
Iallafall, vi pratade länge och när jag var tvungen att åka sen så sa jag att jag har ingen ork kvar. Och att vi verkligen ser saker så annorlunda. Men måste få ett samarbete ändå.
Han ville gå till familjeterapueft igen då, eller (!) Håll i er... Gå och vandra tillsammans "no strings attached".
Men hans förslag om att gå till en terapeut tänker jag nog nappa på. Faktiskt. Och säga det som är svårt med en tredje part med.
Jag har också lyssnat på Förövarepodden med Eva Rusz. Hur hjärnan blir kidnappad och hamnar i ett freezeläge. Precis så.... I åååååår! Och hon sa att för att komma ifrån behöver man nästan sektavvänjning. Så Buke, är ni avvänjningen för mig?
Men gud så dumt! De är ju biologiskt en familj även om de slutar vara ett par och BARNEN (man ska skriva med stora bokstäver) behöver ju vårdnadshavare som inte grälar framför dem.Jag har en god vän som är i en liknande situation; där exet tjatar om att de fortfarande är familj trots att de har varit separerade i två år...
Socialtjänsten i deras kommun var tydliga med att familjerådgivningen är till för de som vill fortsätta som par, annars är det samarbetssamtal hos Familjerätten som gäller.
Kolla på din kommuns hemsida om deras definition så att du går med på rätt sort!
Du är grym som tagit dig såhär långt, kämpa på!
Det är helt normalt. Så är det att separera när man är frisk. Du är i gott sällskap med alla oss andra som separerat. Det är en känslomässig bergochdalbana och man undrar hela tiden om man gör rätt, samtidigt som man vet att man gör rätt.Slås av att helt plötsligt ha en sådan djup sorg över att här är vägs ände, till att vara sjukt bitter och arg.... Till lättnad över att ha flyttat...
Jag kanske missförstår dig nu, men "familj" kan ha lite olika betydelse för olika människor.Men gud så dumt! De är ju biologiskt en familj även om de slutar vara ett par och BARNEN (man ska skriva med stora bokstäver) behöver ju vårdnadshavare som inte grälar framför dem.
Men bra att du skrev det där så ts kan kola vad för typ av terapeut det är.
Jag kan inte begreppen. Men poängen var att barnen far illa av att föräldrarna mår dåligt och de verkar behövs hjälp för att kunna fortsätta vara föräldrar även om det är på skilda håll. Nån som är neutral och kan sätta upp lite regler och såJag kanske missförstår dig nu, men "familj" kan ha lite olika betydelse för olika människor.
Det kanske ser lite annorlunda ut med andra begrepp på socialtjänsterna i Finland?
I min väns fall handlar det om att pappan till barnen drar på sig offerallen för att han nu måste ha barnen på fasta veckor istället för när det passar honom och att han inte längre får komma och gå som han vill till mammans sommarhus oavsett om hon är där eller inte...
Hon vill verkligen inte ha någon som helst kontakt med honom utöver rent praktiska saker kring barnen, men det går inte in i hans huvud.
Precis, det är det samarbetssamtalen på familjerätten är till för.Jag kan inte begreppen. Men poängen var att barnen far illa av att föräldrarna mår dåligt och de verkar behövs hjälp för att kunna fortsätta vara föräldrar även om det är på skilda håll. Nån som är neutral och kan sätta upp lite regler och så
Tack för info. Jag har ju ingen aning om hur det funkar därPrecis, det är det samarbetssamtalen på familjerätten är till för.
Citat från min kommuns hemsida:
"Samarbetssamtal syftar till att föräldrar ska kunna fatta gemensamma beslut i vårdnads-, boende- och umgängesfrågor, eller att förbättra sitt samarbete om barnen.
I samarbetssamtal deltar föräldrarna och en eller två samtalsledare. Samtalsledarnas främsta uppgift är att hålla barnfokus. Samarbetssamtal förutsätter att man avstår från en juridisk process eller om en sådan redan är inledd, låter den vila tills vidare. "
Både familjerådgivningen och familjerätten finns under socialtjänstens paraply, men är olika avdelningar.
Nackdelen (för vissa parter som utnyttjas av andra) med familjerådgivningen är att det inte förs några journaler/anteckningar där som får/kan användas i domstol; sekretessen får endast brytas vid speciella undantag såsom t.ex. misstanke om misshandel eller sexuellt utnyttjande av barn.
Har du lämnat in skilsmässoansökan?Det har varit lugna hämtning/lämningar. Men jag har svårt att bearbeta vad som hänt och händer.
Jag har lyssnat på förövarepodden och psykopatpodden... Och skilsmässopodden..
Jag har skaffat en block som jag skriver upp saker jag tar fasta på däri.
Sen har jag ett annat block för vårt samarbete. (Just in case ..)
Idag ska vi ses på publik plats för att diskutera vad vi ska ha vårt samtal hos familjerådgivare till. Så man bokar rätt. Jag sa i telefon när vi hördes av i veckan att jag tyckte att han hade en bra idé.
Då sa HAN (!) att oavsett vad som händer han och mig emellan så kan det vara bra att ha en tredje part med ändå gällande samarbete i framtiden, kring barnen och annat.
Så... Ja. Fortsättning följer antar jag. Jag letar nytt boende också... För det jag har nu har kallhyra och det blir svårt framöver.