Hur börja skilja sig med småbarn?

[Sonic76]

Det var ju snällt tänkt.....men... Samtidigt känner jag att det är obehagligt. Att han tar sig tiden när han handlar för att köpa något till mig och den släkting som är på besök, för att komma förbi hit, när jag har besök. Utan att jag vet om...

Fruktansvärt obehagligt

 

[DarkInNight]

Men fy så obehagligt, det kryper i mig av bara tanken ...

 

[LadySara]

Det känns fel egentligen att skriva men jag blir glad att du @Framtiden Tycker att det är obehagligt. Att du tycker det visar att Du kommit långt!!

 

[Nytant]

Det känns fel egentligen att skriva men jag blir glad att du @Framtiden Tycker att det är obehagligt. Att du tycker det visar att Du kommit långt!!

Eller hur, jag tänkte samma sak! Heja heja @Framtiden!

 

[Nytant]

Förresten, Framtiden: mitt ex gjorde precis sånt här. T.ex. en ask specialbeställd, dyr favoritchoklad som hängdes på porten till mitt lägenhetshus. Det vill säga, han hängde det i vägen inte bara för mig om jag ville ta mig ut, utan också för eventuella grannar som ville passera. Jag kan fortfarande känna den där illamående-känslan. Jag är väldigt obekväm med att dra till mig uppmärksamhet bland folk, inte som i att tala inför publik utan som i att t.ex. gräla offentligt. Jag avskyr det. Han visste om det. Och i den här situationen upplevde jag i alla fall det som att han utnyttjade just det för att tvinga mig att interagera med honom via presenten. Jag kunde ju liksom inte låta den hänga där. Det hade inneburit ett sånt enormt obehag om min breakup på något vis blivit snackis bland grannarna.

Att lämna oombedda presenter och oinbjudet besöka personens hem när denne precis gjort slut är inte snällt eller omtänksamt. Det är gränslöst, självcentrerat, manipulativt, obehagligt och till och med hotfullt. Det spelar ingen roll om det är avsiktligt eller medvetet för att manipulera eller hota.

När jag berättade detta för en manlig släkting (som inte är den patriarkalt beskyddande eller särskilt involverade typen) sa han direkt: ”Ska jag göra något? Vill du ha hjälp? Ska jag åka och prata med honom?” Han förstod precis.

Det var även i det skedet jag började bli rädd på riktigt. Jag visste inte hur långt över gränserna mitt ex skulle gå. Jag var väldigt, väldigt glad över att folk i min omgivning, om än inte alla och absolut inte de jag räknat med mest, såg vad som hände och tog det på allvar.

Den där chokladen åt jag upp. Jag äter för att reglera stress när jag mår för dåligt för att använda sundare strategier, och det blev en så vidrig blandning av känslor. Jag behövde ju tröst i den situationen, men inte av honom. Dessutom var det sånt jag inte hade råd med på den tiden. Han brukade köpa samma choklad när vi var tillsammans och kära. Det är ingen slump att samme man vrålade ”Efter allt jag gjort för dig?!” när jag gjorde slut. Den där asken kändes som ett enda stort dåligt samvete, en påminnelse om att jag inte skulle klara mig utan honom, förebrående hotfulla små bitar av sliskighet. Jag mådde illa under tiden jag åt, men när den där asken var tom och äntligen kunde slängas kände jag sådan otrolig lättnad. Äntligen var jag fri från honom igen. Det var ju bara det jag ville.

Släng chipspåsen, Framtiden, släng den direkt så du slipper ha den i ditt hem. Du kan köpa dina egna chips. Numera köper jag min egen lyxchoklad och äter den med odelad njutning. Och fortfarande känner jag en liten triumf varje gång jag tänker på att jag klarar mig hur bra som helst utan den där mannen, faktiskt tjugo gånger bättre.

Det blev långt det här, men det triggade många gamla känslor.

 

[Gnist]

Det var ju snällt tänkt.....

Nej, det är bara creepy och sjukt manipulativt

 

[Acer]

Chipspåsen är också något slags desperat love bombing. Urs. Väldigt manipulativt.

 

[Nahar]

Skrämmande beteende. Så sjukt gränslöst.

 

[em-pirre]

Chipspåsen är också något slags desperat love bombing. Urs. Väldigt manipulativt.

Vad betyder urs?

 

[athena_arabians]

Vad betyder urs?

Usch.

 

[em-pirre]

Usch.

Aha, försökte hitta olika förkortningar .

 

[Framtiden]

Tack Buke för att ni hjälper mig navigera! Då hade jag rätt i mina känslor, och det fyller bara på min paranoja tyvärr alla kjedjor jag notoriskt kollar vid dörren.... Att jag drar ner persiennerna när jag är ensam för att jag helt nojjigt tror att han går förbi för att kolla om jag är hemma eller ej. Fruktansvärd känsla när det slår in! Och det är ju inte första gången då han kommit förbi innan när jag haft barnen och att nuvarande bostad för mig "ändå är på vägen till affären". Det värsta med att få bekräftat att det är sjukt beteende är att jag annars bara försökt att skaka bort allt, och det är lättare. Att ta in att det är fel är jobbigare på något sätt. Det känns tyngre och jag vill bara ge upp, jag är väll van att tänka att det är Mig det är fel på, och att Jag ska ändra min inställning... Än att försöka navigera Hans beteende som är irrationellt. Oj, det här blev kanske flummigt.

Men med allt annat i livet som måste snurra i ekorrhjulet är det så absurt att också ha den här cirkusen som bara närstående känner till.

Tack för att ni finns! Igen

 

[Framtiden]

Jag hoppas verkligen att du håller dörren låst och att han inte har nyckel till ditt nya boende!

Det gör jag. Och nej det har han inte.

 

[Framtiden]

Jag uppfattar det inte som vänligt. Jag uppfattar det som ett uppvisande av kontroll och gränslöshet.

Mitt förslag är att inte berätta mer för honom än att du är upptagen, inte vad du ska göra, inte vem som ska komma eller när denne kommer. Han behöver egentligen inte ens veta att du är upptagen med annat, han ska respektera att du säger nej och det ska du inte behöva utveckla.

Jag har försökt så, hans reaktion är då så arrogant,att jag är "hemlig" och inte vill ha kommunikation med honom och så blir han barnslig. Att "nä, vi kanske har planer jag och barnen, men måste jag berätta det för dig då? Du kan ju inte vara öppen med vad du gör? Så varför ska jag berätta något för dig!" Osv om jag skulle fråga något i förbifarten. Det blev så i höstas men jag minns knappt ens .. det var något med ett av barnens fritidsintressen och jag ville med eller nått...

Så jag försöker väll ha nått spel antar jag, där jag delar med mig av vissa saker för att verka öppen, samtidigt som jag inte berättar allt... För att slippa 1000 frågor och hans beteende

 

[em-pirre]

Men usch! Så himla sjukt beteende. Jag är lite orolig över att han kan bli farlig...

 

[tanten]

Det var ju snällt tänkt.....men... Samtidigt känner jag att det är obehagligt. Att han tar sig tiden när han handlar för att köpa något till mig och den släkting som är på besök, för att komma förbi hit, när jag har besök. Utan att jag vet om...

Din hjärna är fortfarande kapad av honom.

Det är kontroll, stalking - vad man nu använder för ord. Han håller KOLL på dig. Det är synnerligen obehagligt.

HUR i hela friden kunde han veta att du hade en släkting på besök???

(Hur hade det känts om de var en äcklig gammal gubbe som gjorde sådär? )

 

[Luff]

Du får öva in lite smidiga repliker som klipper samtalet men som inte ger honom en chans att dra upp det senare. Oj, nu välte jag mitt vattenglas. Oj, nu knackade det på dörren. Oj, jag tror en fågel flög in i rutan. Oj, nu är barnet färdigt på toan. Oj, nu är maskinen färdig. Måste lägga på, Hejdå och klick. Låt honom inte svara på något. Låt käck, rabbla ursäkten, säg hejdå översvallande och tryck på knappen. Till slut fattar han.

 

[tanten]

Förresten, Framtiden: mitt ex gjorde precis sånt här. T.ex. en ask specialbeställd, dyr favoritchoklad som hängdes på porten till mitt lägenhetshus. Det vill säga, han hängde det i vägen inte bara för mig om jag ville ta mig ut, utan också för eventuella grannar som ville passera. Jag kan fortfarande känna den där illamående-känslan. Jag är väldigt obekväm med att dra till mig uppmärksamhet bland folk, inte som i att tala inför publik utan som i att t.ex. gräla offentligt. Jag avskyr det. Han visste om det. Och i den här situationen upplevde jag i alla fall det som att han utnyttjade just det för att tvinga mig att interagera med honom via presenten. Jag kunde ju liksom inte låta den hänga där. Det hade inneburit ett sånt enormt obehag om min breakup på något vis blivit snackis bland grannarna.

Att lämna oombedda presenter och oinbjudet besöka personens hem när denne precis gjort slut är inte snällt eller omtänksamt. Det är gränslöst, självcentrerat, manipulativt, obehagligt och till och med hotfullt. Det spelar ingen roll om det är avsiktligt eller medvetet för att manipulera eller hota.

När jag berättade detta för en manlig släkting (som inte är den patriarkalt beskyddande eller särskilt involverade typen) sa han direkt: ”Ska jag göra något? Vill du ha hjälp? Ska jag åka och prata med honom?” Han förstod precis.

Det var även i det skedet jag började bli rädd på riktigt. Jag visste inte hur långt över gränserna mitt ex skulle gå. Jag var väldigt, väldigt glad över att folk i min omgivning, om än inte alla och absolut inte de jag räknat med mest, såg vad som hände och tog det på allvar.

Den där chokladen åt jag upp. Jag äter för att reglera stress när jag mår för dåligt för att använda sundare strategier, och det blev en så vidrig blandning av känslor. Jag behövde ju tröst i den situationen, men inte av honom. Dessutom var det sånt jag inte hade råd med på den tiden. Han brukade köpa samma choklad när vi var tillsammans och kära. Det är ingen slump att samme man vrålade ”Efter allt jag gjort för dig?!” när jag gjorde slut. Den där asken kändes som ett enda stort dåligt samvete, en påminnelse om att jag inte skulle klara mig utan honom, förebrående hotfulla små bitar av sliskighet. Jag mådde illa under tiden jag åt, men när den där asken var tom och äntligen kunde slängas kände jag sådan otrolig lättnad. Äntligen var jag fri från honom igen. Det var ju bara det jag ville.

Släng chipspåsen, Framtiden, släng den direkt så du slipper ha den i ditt hem. Du kan köpa dina egna chips. Numera köper jag min egen lyxchoklad och äter den med odelad njutning. Och fortfarande känner jag en liten triumf varje gång jag tänker på att jag klarar mig hur bra som helst utan den där mannen, faktiskt tjugo gånger bättre.

Det blev långt det här, men det triggade många gamla känslor.

 

[Red_Chili]

Tack Buke för att ni hjälper mig navigera! Då hade jag rätt i mina känslor, och det fyller bara på min paranoja tyvärr alla kjedjor jag notoriskt kollar vid dörren.... Att jag drar ner persiennerna när jag är ensam för att jag helt nojjigt tror att han går förbi för att kolla om jag är hemma eller ej. Fruktansvärd känsla när det slår in! Och det är ju inte första gången då han kommit förbi innan när jag haft barnen och att nuvarande bostad för mig "ändå är på vägen till affären". Det värsta med att få bekräftat att det är sjukt beteende är att jag annars bara försökt att skaka bort allt, och det är lättare. Att ta in att det är fel är jobbigare på något sätt. Det känns tyngre och jag vill bara ge upp, jag är väll van att tänka att det är Mig det är fel på, och att Jag ska ändra min inställning... Än att försöka navigera Hans beteende som är irrationellt. Oj, det här blev kanske flummigt.

Men med allt annat i livet som måste snurra i ekorrhjulet är det så absurt att också ha den här cirkusen som bara närstående känner till.

Tack för att ni finns! Igen

Det blir tyvärr lätt så med män som manipulerar. Det är ju just därför det är så svårt att lämna destruktiva relationer, och du gör ett fantastiskt bra jobb nu med att ta dig därifrån och börja förstå att du faktiskt ÄR jäkligt bra, för det är du, oavsett vad han försöker få dig att tro!

Nu vet jag inte hur många du räknar som dina närstående och hur många som vet hur allvarligt läget är, men för säkerhets skull så kan det vara klokt att låta så många som möjligt veta hur det ligger till. Om jag tex hade vetat att någon av mina grannar hade ett ex som höll på såhär, ingen tvekan om att jag hållit ett extra öga öppet när jag gått ut för att rasta hundarna, sett till att inte släppa i någon okänd i porten och även lyssnat extra efter eventuellt bråk som kan behöva stoppas. Den här mannen kan i värsta fall bli farlig på riktigt. Försök få hjälp från alla som kan hjälpa, för då blir det lättare att hålla ordning på eländet.

 

[Migo]

Tack Buke för att ni hjälper mig navigera! Då hade jag rätt i mina känslor, och det fyller bara på min paranoja tyvärr alla kjedjor jag notoriskt kollar vid dörren.... Att jag drar ner persiennerna när jag är ensam för att jag helt nojjigt tror att han går förbi för att kolla om jag är hemma eller ej. Fruktansvärd känsla när det slår in! Och det är ju inte första gången då han kommit förbi innan när jag haft barnen och att nuvarande bostad för mig "ändå är på vägen till affären". Det värsta med att få bekräftat att det är sjukt beteende är att jag annars bara försökt att skaka bort allt, och det är lättare. Att ta in att det är fel är jobbigare på något sätt. Det känns tyngre och jag vill bara ge upp, jag är väll van att tänka att det är Mig det är fel på, och att Jag ska ändra min inställning... Än att försöka navigera Hans beteende som är irrationellt. Oj, det här blev kanske flummigt.

Men med allt annat i livet som måste snurra i ekorrhjulet är det så absurt att också ha den här cirkusen som bara närstående känner till.

Tack för att ni finns! Igen

Du är inte paranoid, du är berättigat rädd i ditt eget hem på grund av hans gränslösa kontrollbeteenden.

Var rädd och dig och lita på din känsla!