Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

[anhe]

Har en nioårig tjej som ligger på gränsen till att bli överviktig, och trenden är att hon hela tiden ökar i vikt. Jag tycker att det blivit en hel del viktökning senaste halvåret. Jag vill självklart bromsa detta i tid, innan det blir ett problem. Frågan är bara hur? Ska försöka förklar lite kring mitt problem/hur jag ser på saken:

*Vi äter väldigt sällan godis och chips, desto oftare grönsaker med gräddfilsdipp, vilket ungarna älskar. Det här är ju bra förstås.

*Vi dricker extremt sällan läsk/saft, ungarna älskar vatten, tack och lov.

*Tyvärr har farmor/farfar fått för sig att låta ungarna fika sig halvt fördärvade, de får fri tillgång, vilket gör att de trycker i sig ½liter glass, plus bullar och kakor osv när de är där. Vi har sagt åt dem att vi inte vill att de ska äta obegränsat, men får dåligt gehör. Detta händer förstås inte varje dag, men varför vänja sig med abnorma mängder fika?

*Hon är lite av ett matvrak och en gourmand och kan gärna äta feta ostar, mycket smör på mackorna, och stora portioner mat. Detta bör ju givetvis begränsas. Problemet där är att hon har tre syskon som kan trycka i sig vad som helst utan att gå upp i vikt. Hur bemöter jag/förklarar för henne och säger att "du får inte äta mer", när de andra kan äta större mängder mat?

*Hon har jättesvårt att äta frukost, vill helst inte äta något vettigt utan bara någon macka. Dålig start på dagen och bidrar till överätning vid lunch antagligen.

*Surar ihop över att hon inte får mumsa i sig t.ex riskakor till fm mellis i skolan, när vi kräver att hon äter frukt/grönsaker istället, utan då hoppar hon hellre över mellis. Summa summarum så bidrar det säkert till att hon sen kommer hem och är jättehungrig. Märker även det på att hon har humörsvängningar.

*Hemmamiljön är ju en sak, den kan ju vi vuxna kontrollera, men i skolan? Vi har pratat lite lätt om vad som är bra och dålig mat, vad man ska tänka på, vad som egentligen är lagom portioner osv. Men jag vill ju absolut inte skuldbelägga en nioåring och få henne att känna att hon inte duger, att hon är tjock osv. Samtidigt kan jag inte låta vikten skena. Än är det ingen fara på taket, men fortsätter trenden blir det inte bra. Hur förklarar man på ett bra sätt att hon måste tänka sig för? Framförallt i skolan där inte vi har någon som helst påverkan. Vill ju så gärna lära henne sunda matvanor och inte släppa upp henne i de ändå redan jobbiga tonåren med övervikt. Jag vill inte hon ska ha de tonåren jag hade. Hon kan ganska mycket om mat, men är en typisk "äta för att det är gott" karaktär.

Input please

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag tycker det låter konstigt med en nioåring som närmar sig övervikt för att hon får fika hos farmor och tar mycket smör på mackan...? Det måste vara mer än så? Rör hon sig inte alls? Är inte en macka till frukost ett vettigt alternativ så kanske ni behöver köpa/baka bättre bröd och ta hem nyttigare pålägg?

Uppmuntra henne till att skaffa en aktiv hobby?

Min mamma försökte begränsa mitt intag när jag var liten, vilket slutade med att jag gick bananas när jag äntligen kom hemifrån. Jag tror det bästa man kan lära sitt barn är att känna efter när man är MÄTT och borde sluta äta.

 

[trazel]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Undra om våra barn har samma farmor och farfar.

Min första tanke var, precis som Skogstrollet, hur mycket rör hon på sig? Maten låter ju inte katastrofal på något sätt (mer än fikat då), så det borde ju finnas en annan ände att dra i.

Uppmuntra till någon spännande, aktiv hobby!

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Vi har varit i samma situation.
Då så förklarade vi läget, att alla inte kan äta lika mycket.
Och att det är orättvist och kommer att så förbli.
Gemensamt så kom vi överens om att begränsa maten till vad en normal vuxen kvinna kan äta.
Vilket i praktiken var att barnet inte fick äta mera än vad jag gjorde.
Och jag äter ganska så mycket.
Det fungerade för oss.
Att öka motionen var inte möjligt då det var ett mycket livligt och rörligt barn som redan rörde sig mycket.
Det viktiga var att träna på vad som är ett normalt ätande.

Barnet är nu en normalviktig vuxen som måste vakta litet på vad den sätter i sig.

 

[Jho]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Nu vill man inte bara säga till ett barn, "ursäkta men du börjar bli tjock, tänk på det."
Slutar aldrig lyckligt.
Men förstår att det inte är den vägen du vill gå, men det underlättar att alltid börja middagen/frukosten/mellanmålet med grönsker, sallad eller frukt.
Jag själv ser inget fel i att äta riskaka, fika onyttigt etc. OM man inte äter för mycket, att inte stoppa i sig mer energi än det man gör sig av med.

Så jag hade gjort så att skurit upp en morot/banan/äpple till frukost och sen en macka. Fm fika en riskaka o en frukt/grönsak, Lunch börjat med att servera grönsaker/sallad, sedan maten. Bästa är att hämma den akuta hungern så hinner hon/barnen känna att de blir mätta.


När det gäller fika så hade jag pratat med farmor och farfar varför du som förälder anser det vara onyttigt med för mycket. Lagom är bäst
Att det räcker med en bulle till fikat. eller en skål med lite glass. Barn lär sig så fort att de snart förstår att det inte blir mer. Inte ens om de tjatar.
Men säg till farmor och farfar att frukt, grönsaker, bär även funkar perfekt som fika. Allt behöver inte vara sött.

Sen är regelbunden matintag det viktigaste, för att slippa den akuta hungern och hetsätning.
Sedan är det motion/lek och skoj som förbränner. Minska tv o lek mer med barnen eller aktiviteter, Skridskor, promenad, fotboll, skattkartor, eller om ni har möjlighet gymnastik eller någon idrott som barnet vill utöva. Allt för att motivera. All motion är bra motion.
Då äter de bättre, sover bättre och mår bättre

Sen är det aldrig lätt med barn, dom förstår inte själva därför får man som förälder ändra deras tankar och matvanor. men utan att kliva dem på tårna. Flickor är ju så känsliga

 

[TinyWiny]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag tycker inte att maten låter alarmerande på något vis alls. Vad är det för fel på riskakor till mellanmål? En macka till frukost tycker jag inte heller är fel. Givetvis beroende på vad man har på och vad det är för bröd. Jag menar en skiva skogaholmsbröd med smör och marmelad är ju ingen höjdare men däremot ett grovt bröd med en skiva ost, skinka eller leverpastej är ju helt okej.
Jag tror inte heller att fikat hos farmor och farfar gör så mycket till eller ifrån om det inte sker varje vecka. Annars får ni helt enkelt göra klart för dem att ni inte kan komma dit om de inte respekterar att det inte funkar med så mycket fika.

Eftersom det är ni vuxna som bestämmer vad som handlas hem så sluta köpa feta ostar och liknande. Ni kan ju inte handla hem saker som inte alla får äta för det ger ju helt fel signaler.

En nioåring är ju väldigt påverkbar och det är lätt att det slår över i ätstörningar. Det första jag tycker att du ska göra är att ta reda på om hon verkligen är överviktig i förhållande till sin längd. Jag fick hela min barndom höra att jag var mullig men ser man på kort och på journalen ifrån skolan så ligger jag helt normalt i förhållande till min längd och till och med under ibland men jag jämfördes med en kompis som var sjukligt mager och det är klart att de såg mig som tjock då. Jag behöver nog inte skriva att anorexian kom som ett brev på posten i tonåren.

När ni har slutat köpa hem onyttiga och feta saker så se istället över hur mycket hon rör sig. Sitter hon mycket framför dator och tv så erbjud henne diverse roliga aktiviteter där hon verkligen rör sig så att hon hittar sin rörelseglädje istället. En nioåring ska ju hoppa, springa och röra på sig mest hela tiden och inte sitta still någon längre stund. Om hon nu inte gör det av sig själv så får ni hjälpa henne att hitta aktiviteter som hon tycker är roliga. Har man väl hittat rörelseglädjen så blir man beroende av att röra sig istället för att äta för mycket och sitta still.

Ha ett allvarligt samtal med henne ifred ifrån syskon och andra människor där du förklarar att du vill hjälpa henne så att hon inte lägger på sig mer. Hon har säkert en hel massa egna ideer på vad och hur ni ska gå tillväga. Min son var visserligen något äldre, han var elva när han började lägga på sig men efter vårt samtal så löste det sig eftersom han själv tänkte på vad han åt och hur mycket han rörde på sig.

Till sist. Prata inte med folk om din oro för hör hon detta så kommer det inte bli bra. Antingen kommer hon att börja tröstäta eller så kommer hon börja svälta sig och inget av det blir ju bra.

Lycka till! Det är bra att du bryr dig och stämmer i tid.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag har ju försökt förklara att det är situationen sammantaget som är problemet, lite här och där, inte enskilda fenomen. Det är väl ingen katastrof att det blir fika hos farmor och farfar, det är ingen katastrof att man äter en macka till frukost. Problemet blir ju när portionerna är alldeles för stora, i kombination med att det lite för ofta blir för mycket och fel fika osv. Jag tycker nog att vi på det stora hela har ganska goda matvanor hemma, det är främst portionsstorleken man kan ändra på, och synen på t.ex smör och pålägg, såser och annat, just det där "äta för att det är gott". Anledning till att jag inte gillar att hon äter mackor till frukost bara, är att det är lätt att äta många "bara för att det är gott", och då spelar det ingen roll att det är vettigt pålägg. Vi äter inte mycket mjukt bröd och så, dessutom bakar jag mycket bröd själv, så där vet jag vad som de stoppar i sig, men det är hemma det. Vi försöker få dem att grunda med lite fil/gröt/ägg, som ska mätta lite mer. Jag vill ju också lära henne att känna när hon är mätt och borde ge sig, men "det är ju så gott" är svårt att stå emot för ett barn (även för en vuxen).

Hon rider några gånger i veckan och har alltid rört sig mycket på promenader och sånt. Har god kondition och kan springa 5-6 km om så krävs.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Vi har varit i samma situation.
Då så förklarade vi läget, att alla inte kan äta lika mycket.
Och att det är orättvist och kommer att så förbli.
Gemensamt så kom vi överens om att begränsa maten till vad en normal vuxen kvinna kan äta.
Vilket i praktiken var att barnet inte fick äta mera än vad jag gjorde.
Och jag äter ganska så mycket.
Det fungerade för oss.
Att öka motionen var inte möjligt då det var ett mycket livligt och rörligt barn som redan rörde sig mycket.
Det viktiga var att träna på vad som är ett normalt ätande.

Barnet är nu en normalviktig vuxen som måste vakta litet på vad den sätter i sig.

Det är ungefär så här jag också ser det. Man måste träna på vad som är normalt ätande. Tycker vår situation låter lik din. Vi har varit inne och nosat på ämnet om att det är olika hur mycket man kan äta, och tyvärr är det kanske enda sättet att framställa det. Man är ju livrädd för att orsaka någon sorts negativ tankebild kring mat bara.

 

[Amha]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag funderar på hur stora tallrikar du serverar maten på. Jag vet ju själv med mig att jag äter MYCKET mer om det ser lite ut på tallriken. Får man inte rum med så mycket på tallriken kanske man kommer fram till att det ändå känns okej med det "lilla" man redan ätit.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Nyckeln för oss var att man inte måste äta tills att man är mätt.
Det räcker att äta tills att man inte längre är hungrig.

Vi lade inga restriktioner på vad som åts utan bara på mängden.
Typ en bulle men inte två, två mackor till frukost men inte tre och så vidare.

 

[mandalaki]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Riskakor är ett ganska värdelöst mellanmål, mättar inte alls men skjuter iväg blodsockret. Långsamma kolhydrater är bättre.

 

[Sar]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Angående frukost kan ni köra med att det är ex.vis en macka som räcker, sedan får man ta fil (jag är själv ytterst tveksam till gröt till frukost, stabbig bukafylla som är svår att få ner om man inte är en frukostfanatiker).
Och jag kan tänka mig att överfikandet hos farmor och farfar till viss del beror på att hon sällan äter sötsaker annars, rätt vanlig reaktion.

Jag tror egentligen inte att det är matvanorna som behövs ses över, jag tror mer att det är att hitta en motionsform som gynnar. Rör hon sig mer blir helt enkelt matfrågan mindre viktig.

 

[ako]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Har läst o förstår dilemmat, men om barnet vill ha smörgås till frukost och inte fil/gröt etc är det då inte bättre att ge henne det så hon blir mätt innan skolan och står sig till lunch? Prata med far/morföräldrar igen o säg att lite fika räcker. Frågan är ju oxå hur ofta barnen är där? Sker obegrönsad fikamängd hos mormor ett par ggr i veckan eller mer är det ju inte bra om barne börjar bli runt, men om det är någon gång i månaden tror jag imte det är avgörande.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag tycker inte att maten låter alarmerande på något vis alls. Vad är det för fel på riskakor till mellanmål? En macka till frukost tycker jag inte heller är fel. Givetvis beroende på vad man har på och vad det är för bröd. Jag menar en skiva skogaholmsbröd med smör och marmelad är ju ingen höjdare men däremot ett grovt bröd med en skiva ost, skinka eller leverpastej är ju helt okej.
Jag tror inte heller att fikat hos farmor och farfar gör så mycket till eller ifrån om det inte sker varje vecka. Annars får ni helt enkelt göra klart för dem att ni inte kan komma dit om de inte respekterar att det inte funkar med så mycket fika.

Eftersom det är ni vuxna som bestämmer vad som handlas hem så sluta köpa feta ostar och liknande. Ni kan ju inte handla hem saker som inte alla får äta för det ger ju helt fel signaler.

En nioåring är ju väldigt påverkbar och det är lätt att det slår över i ätstörningar. Det första jag tycker att du ska göra är att ta reda på om hon verkligen är överviktig i förhållande till sin längd. Jag fick hela min barndom höra att jag var mullig men ser man på kort och på journalen ifrån skolan så ligger jag helt normalt i förhållande till min längd och till och med under ibland men jag jämfördes med en kompis som var sjukligt mager och det är klart att de såg mig som tjock då. Jag behöver nog inte skriva att anorexian kom som ett brev på posten i tonåren.

När ni har slutat köpa hem onyttiga och feta saker så se istället över hur mycket hon rör sig. Sitter hon mycket framför dator och tv så erbjud henne diverse roliga aktiviteter där hon verkligen rör sig så att hon hittar sin rörelseglädje istället. En nioåring ska ju hoppa, springa och röra på sig mest hela tiden och inte sitta still någon längre stund. Om hon nu inte gör det av sig själv så får ni hjälpa henne att hitta aktiviteter som hon tycker är roliga. Har man väl hittat rörelseglädjen så blir man beroende av att röra sig istället för att äta för mycket och sitta still.

Ha ett allvarligt samtal med henne ifred ifrån syskon och andra människor där du förklarar att du vill hjälpa henne så att hon inte lägger på sig mer. Hon har säkert en hel massa egna ideer på vad och hur ni ska gå tillväga. Min son var visserligen något äldre, han var elva när han började lägga på sig men efter vårt samtal så löste det sig eftersom han själv tänkte på vad han åt och hur mycket han rörde på sig.

Till sist. Prata inte med folk om din oro för hör hon detta så kommer det inte bli bra. Antingen kommer hon att börja tröstäta eller så kommer hon börja svälta sig och inget av det blir ju bra.

Lycka till! Det är bra att du bryr dig och stämmer i tid.

Det är ingen alarmerande kost hon lever på, på det stora hela, det är lite här och där som det riskerar att gå lite fel känner jag. Fikat är tyvärr varje vecka.

Jag ser inget problem att köpa hem ostar och sånt, det får hon gärna äta, så länge nivåerna är lagom, och det är ju där problemet ligger för henne. Jag tror mer på att begränsa allt för snabba och meningslösa kolhydrater. Riskakan har väl fått lite för stort utrymme i diskussionen. Det är väl ingen katastrof att äta ibland, men särskilt nyttigt och mättande mellanmål tror jag inte det är, därför vill jag helst inte att det ska vara det hon äter varje dag, utan hellre frukt och grönt som ger lite bättre intag.

Självklart handlas inte hem saker som inte alla får äta, eller jo, det handlas ibland hem saker enbart för ungarnas skull, som vi vuxna inte äter. Vilket i och för sig kanske är dumt. Vad som räknas som onyttigt är väl en definitionsfråga, jag ser inget problem med att köpa hem fullfeta produkter, men är däremot restriktivare med exempelvis pasta och vitt bröd. Vitt bröd är t.ex en lyxvara i vår familj som vi försöker ta vid speciella tillfällen. Bakar så gott som alltid allt bröd/fikabröd själv som vi äter hemma. Vi kan absolut leva ännu nyttigare än vad vi gör, men vi har nog ganska sunda matvanor i grund och botten. Ska försöka bli ännu bättre på att grunda med sallader, frukt och grönsaker mellan och före maten som någon föreslog.

Hon rör hyfsat på sig, det är svårt att hinna med mer om skolan ska hinnas med. Men visst är hon lite bekväm av sig och skulle må bra av att röra sig ännu mer. När är frågan. Men hon har än så länge god kondition och inga problem att gå/springa långt.

Självklart har jag tagit reda på hur hon ligger till i relation till ev. överviktsklassningar, så jag vet att hon balanserar på gränsen till övervikt. Det är ett känsligt ämne och jag är livrädd att göra detta till ett problem för henne, ätstörningar är liksom det sista jag vill ha. Det är därför jag vill ha lite input på hur man kan förklara på ett sätt som en nioåring kan ta in.

Tack för lyckönskningarna

 

[Badger]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Begränsa alla barnen på en gång och var riktigt skarp om fikat hos farföräldrarna, säg 1 bulle, lite glass, eller säg fruktfat? Är ju synd om man måste begränsa mat för att de överfikar flera gånger i veckan.

Gräddfilsdipp bort och grönsaker kvar? Grönsaksstavar är ännu mer underbara utan dipp.

Några mandlar till skolans fika? (det kanske inte stämmer men det var någon expert ngnstans som sa att frukt kan höja blodsockret snabbt.)

Lyxa till det med att åka till lekland ofta och bara springa runt eller åka till skogen och leka på helgerna.

Var lite rultig som liten och det är verkligen hemskt att bli utpekad och det hjälper inte så mycket. Man behöver ju lära sig begränsa sig såklart (tex hur mycket godis man köper till lördag, några bitar) men inte utpekas.

Hade en släktfamilj som kanske var lite som din, alla barnen åt mycket men det fastnade bara på en, som var rejält rultig. Men jag som ändå var smårultig var häpen (lite avundsjuk kanske ) över hur mycket godis o fika de fick, allihop, det var ju alla som åt men bara en det gick ut över.

Nåja jag är lite rultig (men vältränad) än idag så mina råd är nog kanske inte så bra

Och så behöver man ju inte säga ngt om varför dippet försvinner, portionerna läggs på faten, grytorna står på spisen osv.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag funderar på hur stora tallrikar du serverar maten på. Jag vet ju själv med mig att jag äter MYCKET mer om det ser lite ut på tallriken. Får man inte rum med så mycket på tallriken kanske man kommer fram till att det ändå känns okej med det "lilla" man redan ätit.

Tror det ligger en poäng i det du säger.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Nyckeln för oss var att man inte måste äta tills att man är mätt.
Det räcker att äta tills att man inte längre är hungrig.

Vi lade inga restriktioner på vad som åts utan bara på mängden.
Typ en bulle men inte två, två mackor till frukost men inte tre och så vidare.

Det är precis så vi tänker också, vi tycker vi erbjuder hyfsat ok mat, men vill få ner nivåerna lite.

 

[anhe]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Angående frukost kan ni köra med att det är ex.vis en macka som räcker, sedan får man ta fil (jag är själv ytterst tveksam till gröt till frukost, stabbig bukafylla som är svår att få ner om man inte är en frukostfanatiker).
Och jag kan tänka mig att överfikandet hos farmor och farfar till viss del beror på att hon sällan äter sötsaker annars, rätt vanlig reaktion.

Jag tror egentligen inte att det är matvanorna som behövs ses över, jag tror mer att det är att hitta en motionsform som gynnar. Rör hon sig mer blir helt enkelt matfrågan mindre viktig.

Angående frukost håller jag med, och det är lite så vi redan gör. Mesta frukosten äts ju på fritids, och vad hon gör där vet jag ju inte.

Överfikandet beror inte på att hon sällan äter sötsaker, för det gör hon inte. Jag tycker faktiskt det kan vara mysigt med en fika ibland, bara det stannar vid vettiga mängder. Överfikandet beror på att farmor och farfar aldrig säger nej när mängderna är orimliga utan snarare trugar i alla närvarande så mycket fika som möjligt. Våra protester besvaras med att "klart de ska få".

 

[Sar]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Kanske det kan vara läge att prata med fritids och höra lite hur frukostarna ser ut, bara för att få klarhet.
Vad gör hon på fritiden, spelar innebandy, fotboll?

 

[Badger]

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Fikat hos äldre generationen kanske inte var flera gånger i veckan, utan någon gång varannan månad, i så fall kanske det inte gör så mycket.