Mitt intryck blir att ni triggar varandra, eller kanske snarare att båda låter sig triggas av den andra.
Nej så är det inte alls, om det tolkas så är det fel beskrivet av mig eller en missuppfattning. Hon är otroligt omtänksam och vill att jag ska må bra och äta och blir glad om jag erkänner att jag är trött och inte orkar gå så långt och att jag måste ta hand om mig. Jag säger ju inte till henne heller vad jag äter på en dag så där har hon inget att jämföra med och jag vet inte exakt vad hon äter på en hel dag så där kan ju inte jag heller ha koll. Tror snarare att det är så att vi båda har problem med maten, vill stötta och hjälpa varandra men att våra problem liksom krockar. Oftast blir jag inte triggad av hennes dieter för att dom är helt uppåt väggarna, att hon hoppar på vad som helst som hon tror ska få henne att gå ner i vikt snabbt men sen inte fungerar mer än några dagar. Det är viktigt att komma ihåg för mig när hon pratar om mat att vi är i helt olika situationer och inte kan jämföra oss, det krävs ett aktivt arbete men jag blir bättre på det.
Jag vill att hon ska få må bra, jag vill få henne att gå till psykiatrin för jag är i princip säker på att det är en ätstörning och inte "bara" att hon gillar sötsaker och feta saker och sånt som man kanske inte ska äta i dom mängderna. För det tror jag att hon har koll på liksom men att hon dragit det ännu ett varv och förbjuder sak på sak men sen blir det just dom sakerna hon äter när hon väl äter. Smygäter, tröstäter, äter för att hon inte har något att göra osv.
Men jag känner att jag har försökt nu, vi har känt varandra i 4 år och i början så pratade vi ju inte om sånt men annars har hon pratat om dom här sakerna hela tiden. Om jag frågar varför hon vill gå ner i vikt, om det inte är bättre att fokusera på att må bra och följa en dietists råd och få en stadig viktnedgång så säger hon alltid att hon måste gå ner i vikt snabbt för att hon inte trivs med sig själv, att hon inte är nöjd och att hon ska komma i ett visst klädplagg.
Idag kunde vi inte träffas för hon var magsjuk för att hon dom senaste dagarna ätit så mycket fet mat att magen pajade helt, det innebär att den senaste dieten höll en eller två dagar.
Jag ska stötta och fortsätta flytta fokus, det kanske inte går att göra som trådstarten, dvs hjälpa min vän. Jag kan istället hjälpa henne genom att vara en bra kompis, finnas där, träffas, locka till skratt, prata om allt möjligt och omöjligt, hitta på saker med osv. Har insett nu i tråden att det bästa sättet att hjälpa henne är att agera precis så som jag själv vill bli behandlad. Den viktigaste insikten.
