Jag tror att anledningen till att många skriker psykopatvarning, stick all världens väg osv är att många av oss antingen har levt under liknande förhållande eller jobbar med kvinnor som vittnar om just detta. Vi ser varningstecken även om inte TS idag ser dom. Sen tror jag att alla hoppas att vi har fel.
Min historia lite kort är en typ kopia av vad ts idag går igenom. Jag såg inte den psykiska misshandeln, den sexuella misshandeln och den ekonomiska misshandeln. Men den fanns där redan från början. Frågade ni mig för 3 år sedan hade jag den mest underbara make som fanns. Vi hade jättekul ihop, han uppvaktade mig osv. Men ibland så kom det, han respekterade inte mig och mina åsikter, men jag var ju så kär. Att hästen fick mer mat än vad jag sa okej då, att han aldrig lärde sig att jag inte tyckte om lök etc. När utbrotten kom så var det utfrysning, han stack, hotade medskilsmässa osv och jag bad på mina knän att han skulle komma tillbaka. Allt var alltid mitt fel det var bara att acceptera, för de bra stunderna var långa. Men allt accelererande långsamt långsamt och en vacker dag fick jag nog, och lämnade med buller och bång som det såg ut som utifrån. Men med starka kompisar på min sida som skrev rakt ut på Messenger att jag måste lämna min make och att han inte var riktigt klok osv.
Jag bodde 3 månader på kvinnojouren jourboende innan jag och sonen lyckades ta oss till Sverige. Men den psykiska misshandeln fortsätter.
Men som sagt hade ni frågat mig för 4, 5 år sedan så hade jag sagt att mitt ex var en underbar pappa och äkta hälft. Idag delar jag inte den bilden alls som jag hade då.