- Gravid - 1år
- Trådstartare Hoppas
- Startdatum
Sv: Höstmammor 2010
Lustgasen påverkade inte mig alls, mer än att den tog udden av värkarna och att den gav mig något att fokusera på. Inte ett dugg full eller snurrig, förutom den gången då jag medvetet drog i mig alldeles för mycket då värken redan var över.
Jag klarade min förlossning utmärkt på bad, varma vetekuddar, akupunktur och lustgas. 19 timmar från start till mål, och då var jag fullt öppen i nästan 5 timmar innan Stella väl kom.
Var öppen för all form av smärtlindring, men ville ändå försöka med så naturliga alternativ som möjligt och det räckte ju för mig. Att gå in i en förlossning och vara bestämd sen innan runt smärtlindringen tror jag kan sätta lite käppar i hjulen, bättre att ta det där och då.
Lustgasen påverkade inte mig alls, mer än att den tog udden av värkarna och att den gav mig något att fokusera på. Inte ett dugg full eller snurrig, förutom den gången då jag medvetet drog i mig alldeles för mycket då värken redan var över.
Jag klarade min förlossning utmärkt på bad, varma vetekuddar, akupunktur och lustgas. 19 timmar från start till mål, och då var jag fullt öppen i nästan 5 timmar innan Stella väl kom.
Var öppen för all form av smärtlindring, men ville ändå försöka med så naturliga alternativ som möjligt och det räckte ju för mig.
Att gå in i en förlossning och vara bestämd sen innan runt smärtlindringen tror jag kan sätta lite käppar i hjulen, bättre att ta det där och då.
Sv: Höstmammor 2010
Hmm... för mig känns det bäst att inte tänka på detta utan ta det som det kommer och inte bestämma någonting i förväg... Samtidigt är jag nog mer eller mindre skräckslagen på tanken med EDA... Faktiskt mer skräckslagen för en EDA än en förlossning (som jag mest bara är nervös för just nu för hur det ska gå..), men jag vet inte.. jag vill kanske inte något hellre än att ha en EDA när jag väl är där. Jag har en hemsk sprutskräck och jobbade under några somrar extra på sjukhuset här och assisterade bland annat vid ett antal ryggmärgsprovtagningar och när narkosläkaren satt EDA.. jag har sett väldigt duktiga och kompetenta läkare men jag har också sett läkare som inte är duktiga och kompetenta och detta i kombination med att jag är väldigt spruträdd (och det är inget jag kan styra över medvetet!) gör att det bara vid tanken på EDA känns som att dra ner en rullgardin och hellre dö. Konstigt men sant, men jag vill heller inte säga aldrig, eller som BM sa, det är bara väldigt kompetenta narkosläkare som sätter EDA, jag vill lita på henne men tyvärr går det inte...
Så jag känner att jag hoppar in i förlossningen som fritt fall lustgas, akupunktur (konstigt nog går det bra om det är någon som verkar ok som sticker), bad är vad jag utgår ifrån och sedan får vi se varthän det bär utifrån det.... men helst inga sprutor (räcker med den där för att jag är Rh negativ om man ska få en när barnet är fött).
Hemma efter en helgs träningsläger med hästen, helt nöjd med insatsen, red alla pass i skritt o trav och markarbetade honom.. nyttigt med tolleransträning o andra hästar min första lilla "bebis" börjar bli stor o duktig nu även om han fortfarande ibland får stolleryck Vi tränade inte på att sätta galoppen utan den får faktiskt vänta till i vår när han sätts igång igen, vill inte riskera att det händer någonting med bebisen om han skulle bli rodeohäst av någon anledning! Så nu åker hästarna på väldigt sent bete i slutet av veckan och jag får lägga träningen på hyllan till efter vintern eftersom det inte finns ridbana på betet utan jag bara kan träna i skogen (och det går ju iofs lika bra det!) men jag kommer inte kunna ta ut tränaren förrän hästen kommer hem och i mitten av september med ca 6 veckor kvar till bebis förhoppningsvis kommer så inser till och med jag att det inte är något bra med träningspass.. men som tränaren sa, han dör inte av att stå ett tag, han kan mogna och ni har ju inte brottom någonstanns...
Hmm... för mig känns det bäst att inte tänka på detta utan ta det som det kommer och inte bestämma någonting i förväg... Samtidigt är jag nog mer eller mindre skräckslagen på tanken med EDA... Faktiskt mer skräckslagen för en EDA än en förlossning (som jag mest bara är nervös för just nu för hur det ska gå..), men jag vet inte.. jag vill kanske inte något hellre än att ha en EDA när jag väl är där. Jag har en hemsk sprutskräck och jobbade under några somrar extra på sjukhuset här och assisterade bland annat vid ett antal ryggmärgsprovtagningar och när narkosläkaren satt EDA.. jag har sett väldigt duktiga och kompetenta läkare men jag har också sett läkare som inte är duktiga och kompetenta och detta i kombination med att jag är väldigt spruträdd (och det är inget jag kan styra över medvetet!) gör att det bara vid tanken på EDA känns som att dra ner en rullgardin och hellre dö. Konstigt men sant, men jag vill heller inte säga aldrig, eller som BM sa, det är bara väldigt kompetenta narkosläkare som sätter EDA, jag vill lita på henne men tyvärr går det inte...
Så jag känner att jag hoppar in i förlossningen som fritt fall
lustgas, akupunktur (konstigt nog går det bra om det är någon som verkar ok som sticker), bad är vad jag utgår ifrån och sedan får vi se varthän det bär utifrån det.... men helst inga sprutor (räcker med den där för att jag är Rh negativ om man ska få en när barnet är fött).Hemma efter en helgs träningsläger med hästen, helt nöjd med insatsen, red alla pass i skritt o trav och markarbetade honom.. nyttigt med tolleransträning o andra hästar
min första lilla "bebis" börjar bli stor o duktig nu även om han fortfarande ibland får stolleryck Vi tränade inte på att sätta galoppen utan den får faktiskt vänta till i vår när han sätts igång igen, vill inte riskera att det händer någonting med bebisen om han skulle bli rodeohäst av någon anledning! Så nu åker hästarna på väldigt sent bete i slutet av veckan och jag får lägga träningen på hyllan till efter vintern eftersom det inte finns ridbana på betet utan jag bara kan träna i skogen (och det går ju iofs lika bra det!) men jag kommer inte kunna ta ut tränaren förrän hästen kommer hem och i mitten av september med ca 6 veckor kvar till bebis förhoppningsvis kommer så inser till och med jag att det inte är något bra med träningspass.. men som tränaren sa, han dör inte av att stå ett tag, han kan mogna och ni har ju inte brottom någonstanns... 
Sv: Höstmammor 2010
Jag fick en annan spruta än EDA som de satte i skinkan... Visst kände man sticket men jag hade inget val. Jag var tvungen att bromsa av värkarna för jag var inte tillräckligt öppen.
En mkt effektiv spruta i mitt fall. Den tog bort det mesta av det ryggonda som kom på mig.
Fast hade de inte "tvingat" mig hade jag nog försökt utan. Hade lite lustgas i slutet och jag blev full men bara "för stunden". Jag var ju inte påverkad när barnet kom ut o då fick jag ändå ta det sent- många får ju inte använda lustgas när krystvärkarna kommer...
Jag fick en annan spruta än EDA som de satte i skinkan... Visst kände man sticket men jag hade inget val. Jag var tvungen att bromsa av värkarna för jag var inte tillräckligt öppen.
En mkt effektiv spruta i mitt fall. Den tog bort det mesta av det ryggonda som kom på mig.
Fast hade de inte "tvingat" mig hade jag nog försökt utan. Hade lite lustgas i slutet och jag blev full men bara "för stunden". Jag var ju inte påverkad när barnet kom ut o då fick jag ändå ta det sent- många får ju inte använda lustgas när krystvärkarna kommer...
Sv: Höstmammor 2010
Jag är också extremt spruträdd, har i förväg fått reda på och noga planerat in provtagningar med min BM så att jag ska känna mig bekväm med besöken.
Jag kör EMLA plåster och vi tar proven på en gång så jag slipper gå och stressa upp mig.
Samma vid förra graviditeten.
Men väl inne på förlossningen (som jag för övrigt förtränger att det ska komma en till snart) så stod/står det i mina papper att jag var/är så här rädd så var EDAn lycka.
Jag fick plåster på händerna innan dropp sattes men när det var dags för EDAn så sa jag själv att det inte spelade någon roll, bara gör det! Heder åt mig
Det kanske hjälpte att jag hade verkar med 25 sekunders mellanrum....
Men jag förstår din känsla. Jag har samma denna gång....
Jag är också extremt spruträdd, har i förväg fått reda på och noga planerat in provtagningar med min BM så att jag ska känna mig bekväm med besöken.
Jag kör EMLA plåster och vi tar proven på en gång så jag slipper gå och stressa upp mig.
Samma vid förra graviditeten.
Men väl inne på förlossningen (som jag för övrigt förtränger att det ska komma en till snart) så stod/står det i mina papper att jag var/är så här rädd så var EDAn lycka.
Jag fick plåster på händerna innan dropp sattes men när det var dags för EDAn så sa jag själv att det inte spelade någon roll, bara gör det! Heder åt mig
Det kanske hjälpte att jag hade verkar med 25 sekunders mellanrum....
Men jag förstår din känsla. Jag har samma denna gång....
Sv: Höstmammor 2010
Jag hoppas att jag med kommer säga bara gör det om det behövs med en EDA... Jag försöker att inte oroa mig för det men det är jobbigt ifall de skulle försöka o man förvandlas till ett kortslutet monster (sedvanlig vaccinationsspruta under mellanstadiet krävde två som höll och en som stack), och jag tycker det är dö pinigt när det kortsluter på det viset. Jag får skriva ner det inför förlossningen, "är enormt spruträdd, är normalt snäll o trevlig men kan på noll till hundra förvandlas till ett monster i trängda lägen, ta det inte personligt"
Jag har negativ Rh faktor så de måste ta extra blodprov på mig varje gång jag kommer dit. Första gången var det jättebra, var en jättesnäll usk som kolugn sa att nej men du är inte svårstucken. Hon stack och träffade direkt och jag kände mig som stålmannen när jag gick ut inga problem!! Nästa gång sedan var hon på semester o då kom en annan som började kreta o oja sig att det inte fanns några kärl att sticka i, sen kom barnmorskan och fick sticka till slut i handen "där ligger ett bra kärl mot benet, det kan inte rulla undan" Jag ska kolla på såna plåster till nästa gång ifall inte hon den första jobbar, kanonbra tips
Jag hoppas att jag med kommer säga bara gör det om det behövs med en EDA... Jag försöker att inte oroa mig för det men det är jobbigt ifall de skulle försöka o man förvandlas till ett kortslutet monster (sedvanlig vaccinationsspruta under mellanstadiet krävde två som höll och en som stack), och jag tycker det är dö pinigt när det kortsluter på det viset. Jag får skriva ner det inför förlossningen, "är enormt spruträdd, är normalt snäll o trevlig men kan på noll till hundra förvandlas till ett monster i trängda lägen, ta det inte personligt"
Jag har negativ Rh faktor så de måste ta extra blodprov på mig varje gång jag kommer dit. Första gången var det jättebra, var en jättesnäll usk som kolugn sa att nej men du är inte svårstucken. Hon stack och träffade direkt och jag kände mig som stålmannen när jag gick ut
inga problem!! Nästa gång sedan var hon på semester o då kom en annan som började kreta o oja sig att det inte fanns några kärl att sticka i, sen kom barnmorskan och fick sticka till slut i handen "där ligger ett bra kärl mot benet, det kan inte rulla undan" Jag ska kolla på såna plåster till nästa gång ifall inte hon den första jobbar, kanonbra tips 
Sv: Höstmammor 2010
*kl*
Liten uppdatering bara.
Det känns som om att jag får prova på alla små konstigheter man kan stöta på som gravid.
I förrgår kväll gick det inte att sova, då jag knappt kunde andas om jag låg på rygg, låg jag på sidan så spände det i magen på ett obehagligt sätt och att sitta var oxå obehagligt pga mitt revben. Så jätte mycket sömn blev det inte men klockan ringde ju vid 5 ändå. Så jag tog mej iväg till jobbet och jobbade lite mer än halva passet och när jag sen satt jour så började herrn i magen böka runt som aldrig förr och jag vet inte om han tryckte på några organ som gjorde att jag blev alldeles svettig och kännde mej konstig.
Så vad jag ville göra var att ligga ner en stund för att se om det blev bättre samtidigt som jag var så trött så jag bara ville grina.
Tänkte sen att jag nog måste sjukskriva mej dom här två sista passen, att det inte är värt att plåga sej mer nu. Har blivit så stel i bakfogarna efter att ha suttit och kört tåget en längre sträcka, denna trötthet, och om nu nätterna ska bli sömnlösa hur ska det gå.....
Så jag gick hem innan passet var slut och nu ska jag vara hemma hur länge som helst ju
Innan längtade jag, men i väntan på mitt tåg jag skulle åka hem med så kändes det så sorgligt att vara borta från jobbet att jag nästan ville grina. Tur mannen kör tåg han oxå så jag kan följa med när jag orkar och kanske få köra lite iaf. Känner mej som en tågnörd, men det är jag inte fast jag gillar tågen. Sista tiden har jag bara klagat och spytt galla över alla fordon som inte går som dom ska och ändå känner jag så här. Kanske är positivt att känna att man vill tillbaka när allt i ens kropp funkar som vanligt igen.
Men det var nog bra att jag gick hem för min hjärna måste ha varit lite off, för väl hemma, fortfarande trött, så fixade jag maten till mej och maken, tar ut en plåt ur ugnen och konstaterar att den nog ska in en stund till. Vad jag gör jag då..... jo jag tar tag i plåten med båda händerna, utan grytlappar. Kunde inte göra annat än att skratta(och kyla min händer i ljummet vatten), så korkad man kan vara. Dock så klarade sej huden bra utan blåsor.
Nu måste dagarna planeras för det är så tråkigt att inte ha nått att göra och jag vill inte bara ligga på soffan och öka mer än nödvändigt i vikt. Men jag ska lyssna på min gravida kropp och vila oxå.
Men idag sov jag till 10:30. Jag som vaknar av mej själv vid 6 annars. Antagligen så behövdes sömnen.
Sen har jag slipat och målat en byrå till bebisens rum, andra strykningen får jag göra imorrn. Nu sitter jag ju här vid datorn men ska snart till stallet och köra hästen.
Igår hämtade vi våran vagn och då kändes det plötsligt så nära, snart har vi en bebis.
*kl*
Liten uppdatering bara.
Det känns som om att jag får prova på alla små konstigheter man kan stöta på som gravid.
I förrgår kväll gick det inte att sova, då jag knappt kunde andas om jag låg på rygg, låg jag på sidan så spände det i magen på ett obehagligt sätt och att sitta var oxå obehagligt pga mitt revben. Så jätte mycket sömn blev det inte men klockan ringde ju vid 5 ändå. Så jag tog mej iväg till jobbet och jobbade lite mer än halva passet och när jag sen satt jour så började herrn i magen böka runt som aldrig förr och jag vet inte om han tryckte på några organ som gjorde att jag blev alldeles svettig och kännde mej konstig.
Så vad jag ville göra var att ligga ner en stund för att se om det blev bättre samtidigt som jag var så trött så jag bara ville grina.
Tänkte sen att jag nog måste sjukskriva mej dom här två sista passen, att det inte är värt att plåga sej mer nu. Har blivit så stel i bakfogarna efter att ha suttit och kört tåget en längre sträcka, denna trötthet, och om nu nätterna ska bli sömnlösa hur ska det gå.....
Så jag gick hem innan passet var slut och nu ska jag vara hemma hur länge som helst ju
Innan längtade jag, men i väntan på mitt tåg jag skulle åka hem med så kändes det så sorgligt att vara borta från jobbet att jag nästan ville grina. Tur mannen kör tåg han oxå så jag kan följa med när jag orkar och kanske få köra lite iaf. Känner mej som en tågnörd, men det är jag inte fast jag gillar tågen. Sista tiden har jag bara klagat och spytt galla över alla fordon som inte går som dom ska och ändå känner jag så här. Kanske är positivt att känna att man vill tillbaka när allt i ens kropp funkar som vanligt igen.
Men det var nog bra att jag gick hem för min hjärna måste ha varit lite off, för väl hemma, fortfarande trött, så fixade jag maten till mej och maken, tar ut en plåt ur ugnen och konstaterar att den nog ska in en stund till. Vad jag gör jag då..... jo jag tar tag i plåten med båda händerna, utan grytlappar. Kunde inte göra annat än att skratta(och kyla min händer i ljummet vatten), så korkad man kan vara. Dock så klarade sej huden bra utan blåsor.
Nu måste dagarna planeras för det är så tråkigt att inte ha nått att göra och jag vill inte bara ligga på soffan och öka mer än nödvändigt i vikt. Men jag ska lyssna på min gravida kropp och vila oxå.
Men idag sov jag till 10:30
. Jag som vaknar av mej själv vid 6 annars. Antagligen så behövdes sömnen.Sen har jag slipat och målat en byrå till bebisens rum, andra strykningen får jag göra imorrn. Nu sitter jag ju här vid datorn men ska snart till stallet och köra hästen.
Igår hämtade vi våran vagn och då kändes det plötsligt så nära, snart har vi en bebis.
S
suddis
Sv: Höstmammor 2010
Jag är också enormt sprut-rädd och känner att EDA inte är det första alternativet. Så det känns ju skönt att man kanske inte blir så hiskligt snurrig av lustgas som en del vill skrämma upp en till. Men jag tror också att det är bäst att man tar det när det kommer, även om det kanske känns lite läskigt nu (tycker jag ialf!), och jag kanske känner att jag vill ha EDA när man väl är där, vem vet?!
Sen så känns det ju skönt endå att man har sjuksköterskor, läkare osv som kan ge en råd och tips om vad de kanske tror passar bäst till en.
Nu är man inne på v. 32...iih! känns spännande!! nu kan man verkligen känna när den lille lägger sig mer på ena sidan, puttar ut rumpan (eller vad det nu kan vara), magen blir alldeles spänd och hoppar ganska bra, hehe
Jag är också enormt sprut-rädd och känner att EDA inte är det första alternativet. Så det känns ju skönt att man kanske inte blir så hiskligt snurrig av lustgas som en del vill skrämma upp en till. Men jag tror också att det är bäst att man tar det när det kommer, även om det kanske känns lite läskigt nu (tycker jag ialf!), och jag kanske känner att jag vill ha EDA när man väl är där, vem vet?!
Sen så känns det ju skönt endå att man har sjuksköterskor, läkare osv som kan ge en råd och tips om vad de kanske tror passar bäst till en.
Nu är man inne på v. 32...iih! känns spännande!! nu kan man verkligen känna när den lille lägger sig mer på ena sidan, puttar ut rumpan (eller vad det nu kan vara), magen blir alldeles spänd och hoppar ganska bra, hehe
Sv: Höstmammor 2010
*kl*
Aldrig är det ro här i denna del av tänkandet... Var igår på kalas och pratade med en tjej som sa att det är väl klart att du tänker åka till Ystad när det är dags för barnet att komma.. Jag blev ett levande frågetecken och fattade noll... har unigefär en kvart till närmsta förlossningsavdelning och en timme till Ystad... Då berättar hon att hon valde att åka dit och att det var mycket bättre där än här "hemma".
Till saken hör att jag hela tiden varit helt bestämmd på att åka hem efter 8 timmar om allt går bra eftersom jag inte vill ligga tillsammans med en eller två andra mammor på sal och min sambo får inte vara kvar där efter 22.00 på hemmasjukhuset. Många som fött barn där vittnar också om att man inte får hjälp eller stöd så mycket som man skulle önska om man inte vet hur man ska göra... Därför drog jag slutsatsen att det borde vara lugnare att åka hem meddetsamma efter förlossningen när man får och liksom prova sig fram (och givetvis åka tillbaka om det inte fungerade)...
Sen kunde jag ju inte låta bli att kolla in Ystad då.. Där har de familjerum där man bor tillsammans (275kr dygnet) om det finns lediga rum när man kommer, där finns badkar så att man kan bada (finns dusch på några förlossningsrum här "hemma") och det verkar helt klart mindre sjukhusaktigt när man tittar på bilderna... Man får även stanna så länge man vill till man känner sig helt säker. Samtal och genomgång med barnmorskan som förlöste en ingår också (här hemma skickade de journalen till min kompis, jag fick hjälpa henne att förstå vad där stod och jag hade bara koll på latinet, typ )...
Så nu maler de små grå på förfullt Jag tänker på de som normalt har en timmes resväg till förlossningen o de fixar ju det.. eller ska jag helt enkelt tänka att alla andra kan ju föda här hemma, varför göra det mer komplicerat än det är? Samtidigt säger hjärnan att jag vill ha min sambo med alltid (inte bara till 22, det är ju hand barn med!!), jag vill kunna ta det lugnt och inte ha det stressigt och en massa folk runt omkring mig, jag vill kunna använda badet som smärtlindring eftersom jag redan innan inbillat mig att det är bra o avslappnande.. Samtidigt skickar de prematurer och komplikationer från Ystad till mitt "hemsjukhus", så säkerhetsmässigt är det kanske bättre att vara kvar hemma men varför ska man utgå ifrån att något blir fel? Tror att det enklaste vore att åka o göra studiebesök...
*kl*
Aldrig är det ro här i denna del av tänkandet...
Var igår på kalas och pratade med en tjej som sa att det är väl klart att du tänker åka till Ystad när det är dags för barnet att komma.. Jag blev ett levande frågetecken och fattade noll... har unigefär en kvart till närmsta förlossningsavdelning och en timme till Ystad... Då berättar hon att hon valde att åka dit och att det var mycket bättre där än här "hemma". Till saken hör att jag hela tiden varit helt bestämmd på att åka hem efter 8 timmar om allt går bra eftersom jag inte vill ligga tillsammans med en eller två andra mammor på sal och min sambo får inte vara kvar där efter 22.00 på hemmasjukhuset. Många som fött barn där vittnar också om att man inte får hjälp eller stöd så mycket som man skulle önska om man inte vet hur man ska göra... Därför drog jag slutsatsen att det borde vara lugnare att åka hem meddetsamma efter förlossningen när man får och liksom prova sig fram (och givetvis åka tillbaka om det inte fungerade)...
Sen kunde jag ju inte låta bli att kolla in Ystad då..
Där har de familjerum där man bor tillsammans (275kr dygnet) om det finns lediga rum när man kommer, där finns badkar så att man kan bada (finns dusch på några förlossningsrum här "hemma") och det verkar helt klart mindre sjukhusaktigt när man tittar på bilderna... Man får även stanna så länge man vill till man känner sig helt säker. Samtal och genomgång med barnmorskan som förlöste en ingår också (här hemma skickade de journalen till min kompis, jag fick hjälpa henne att förstå vad där stod och jag hade bara koll på latinet, typ )...Så nu maler de små grå på förfullt
Jag tänker på de som normalt har en timmes resväg till förlossningen o de fixar ju det.. eller ska jag helt enkelt tänka att alla andra kan ju föda här hemma, varför göra det mer komplicerat än det är? Samtidigt säger hjärnan att jag vill ha min sambo med alltid (inte bara till 22, det är ju hand barn med!!), jag vill kunna ta det lugnt och inte ha det stressigt och en massa folk runt omkring mig, jag vill kunna använda badet som smärtlindring eftersom jag redan innan inbillat mig att det är bra o avslappnande.. Samtidigt skickar de prematurer och komplikationer från Ystad till mitt "hemsjukhus", så säkerhetsmässigt är det kanske bättre att vara kvar hemma men varför ska man utgå ifrån att något blir fel? Tror att det enklaste vore att åka o göra studiebesök...Sv: Höstmammor 2010
Mirifax. Emlaplåster måste du sätta på ett par timmar inan. Så du hinner nog inte se vem som ska ta provet på dig innan tyvärr... Den finns som kräm med förresten.
Du kanske ska sätta på två ställen och ha det säkra i handen som ett alternativ?
Nikki- Det låter som din mage har börjat trycka lite på kroppspulsådern... Jag mådde jättedåligt och blev väldigt olustig då. Tog bara lite tid innan jag fattade att det var det. Det liksom panikrusade i hela kroppen. Det var någon här inne som beskrev sitt och det satt klockrent.
Men håll koll ändå- det kan ju vara annat med såklart. Jag är ju varken BM eller läkare
Mirifax. Emlaplåster måste du sätta på ett par timmar inan. Så du hinner nog inte se vem som ska ta provet på dig innan tyvärr... Den finns som kräm med förresten.
Du kanske ska sätta på två ställen och ha det säkra i handen som ett alternativ?
Nikki- Det låter som din mage har börjat trycka lite på kroppspulsådern... Jag mådde jättedåligt och blev väldigt olustig då. Tog bara lite tid innan jag fattade att det var det. Det liksom panikrusade i hela kroppen. Det var någon här inne som beskrev sitt och det satt klockrent.
Men håll koll ändå- det kan ju vara annat med såklart. Jag är ju varken BM eller läkare
Sv: Höstmammor 2010
Jag var hos barnmorskan förra veckan. Då var jag i v. 26. Nu v. 27.
SF måttet var: 24
Hjärtslagen: 150
Vikt: +4kg (kors i taket! Sist hade jag gått upp 13 kg i v. 29)
Järnvärdet: 127 (utan tabletter, med Tuva var det kasst och låg på ca 100 då)
Det är så kul att jämföra graviditeterna. Magen var större med Tuva också i den här veckan. Hjärtslagen var desamma.
Den här bebisen känns mer vild än vad Tuva gjorde om jag inte minns helt galet. Är ganska säker på att det blir en kille. Någon hormonrand har jag inte fått den här gången heller.
Rider fortfarande och det går bra.
Jag var hos barnmorskan förra veckan. Då var jag i v. 26. Nu v. 27.
SF måttet var: 24
Hjärtslagen: 150
Vikt: +4kg (kors i taket! Sist hade jag gått upp 13 kg i v. 29)
Järnvärdet: 127 (utan tabletter, med Tuva var det kasst och låg på ca 100 då)
Det är så kul att jämföra graviditeterna. Magen var större med Tuva också i den här veckan. Hjärtslagen var desamma.
Den här bebisen känns mer vild än vad Tuva gjorde om jag inte minns helt galet. Är ganska säker på att det blir en kille. Någon hormonrand har jag inte fått den här gången heller.
Rider fortfarande och det går bra.
Sv: Höstmammor 2010
*kl*
var o kollade hb värdet idag.. har känt mig lite lustig på sistonde och det hade sjunkit till 94. Sist jag var på koll var det 115 och sedan dess (3 veckor) har jag ätit Niferex som jag dock (tvärs emot alla andra) inte får behålla någonting av det jag äter, har provat ta på dagen, till natten och gudarnas vet allt.. BM skulle ringa upp i morgon o kolla vad värdet var eftersom det är sommarstängt och jag gick upp till vårdcentralen och bad dem ta provet (BM har flyttat i till stan när det är sommar, de samkör men hon har semester så det var någon annan).
När jag bad om någonting annat på apoteket och nämde Hemofer tyckte hon som jobbade där att det hjälper väl inte, bara 36mg järn mot 1000mg järn i Niferex.. Sen tittade hon på mig och frågade om det var länge kvar.. jo tack sa jag det är väll sisådär 14 veckor Är det någon som har någon erfarenhet av lågt järnvärde? Vad har ni gjort? För nu tycker jag detta ska bli bra, orkar ju ingenting...
*kl*
var o kollade hb värdet idag.. har känt mig lite lustig på sistonde och det hade sjunkit till 94. Sist jag var på koll var det 115 och sedan dess (3 veckor) har jag ätit Niferex som jag dock (tvärs emot alla andra) inte får behålla någonting av det jag äter, har provat ta på dagen, till natten och gudarnas vet allt.. BM skulle ringa upp i morgon o kolla vad värdet var eftersom det är sommarstängt och jag gick upp till vårdcentralen och bad dem ta provet (BM har flyttat i till stan när det är sommar, de samkör men hon har semester så det var någon annan).
När jag bad om någonting annat på apoteket och nämde Hemofer tyckte hon som jobbade där att det hjälper väl inte, bara 36mg järn mot 1000mg järn i Niferex.. Sen tittade hon på mig och frågade om det var länge kvar.. jo tack sa jag det är väll sisådär 14 veckor
Är det någon som har någon erfarenhet av lågt järnvärde? Vad har ni gjort? För nu tycker jag detta ska bli bra, orkar ju ingenting...
Sv: Höstmammor 2010
Jobbigt med så lågt järnvärde! Själv har jag sjunkit från 130 till 109 och känner absolut av det. Jag äter hemofer nu, men kan inte svara för hur det påverkar järnvärdet förän om tre veckor då jag ska till BM nästa gång.
Min svägerska blev ritkigt kass i magen av Niferexen och hon blev rekomenderad hemofer istället (man kan ju ta ganska många tabletter per dag, fyra tror jag det stod), och det fungerade mycket bättre.
Annars är det väl det vanliga; ät järnrik kost (blodpudding, broccoli och spenat, jordgubbar osv) samt prova blutsaft och ät mycket c-vitamin.
Hoppas att det blir bättre!
//Julia
Jobbigt med så lågt järnvärde! Själv har jag sjunkit från 130 till 109 och känner absolut av det. Jag äter hemofer nu, men kan inte svara för hur det påverkar järnvärdet förän om tre veckor då jag ska till BM nästa gång.
Min svägerska blev ritkigt kass i magen av Niferexen och hon blev rekomenderad hemofer istället (man kan ju ta ganska många tabletter per dag, fyra tror jag det stod), och det fungerade mycket bättre.
Annars är det väl det vanliga; ät järnrik kost (blodpudding, broccoli och spenat, jordgubbar osv) samt prova blutsaft och ät mycket c-vitamin.
Hoppas att det blir bättre!
//Julia
Sv: Höstmammor 2010
kl
Nu är jag i v 35, inte så långt kvar längre
Jag mår fint förutom att jag svullnar en del i fötter och händer, framförallt kvällstid, och har börjat känna mer och mer tryck neråt i sammandragningarna. Jag är tveksam till om bebisen vill stanna kvar så länge som det är sagt, men det var jag ju med My med och hon föddes två veckor över tiden
Jag rider fortfarande (senast i dag) men har lagt träningen på hyllan. Jag fixar inte att rida ihop honom, utan "åker" mest i snabbare gångarter och kan arbeta honom lite mer seriöst i skritten. Det märks även att han har lite svårt att parera upp mitt "dubbelskump" (först skumpar jag och sen magen), men det är otroligt skönt att jag har kunnat hålla igång honom så länge och så bra som jag har gjort! Min plan är att fortsätta med markarbete nu fram tills bebisen föds, och så får en duktig tjej i stallet rida honom några dagar i veckan för att underhålla träningsbiten. Det känns jättebra!
I övrigt är jag helt galen i körsbärstomater, kan sätta i mig två paket på en dag. Jättegott men inte så värst bra för plånboken...
//Julia
kl
Nu är jag i v 35, inte så långt kvar längre
Jag mår fint förutom att jag svullnar en del i fötter och händer, framförallt kvällstid, och har börjat känna mer och mer tryck neråt i sammandragningarna. Jag är tveksam till om bebisen vill stanna kvar så länge som det är sagt, men det var jag ju med My med och hon föddes två veckor över tiden Jag rider fortfarande (senast i dag) men har lagt träningen på hyllan. Jag fixar inte att rida ihop honom, utan "åker" mest i snabbare gångarter och kan arbeta honom lite mer seriöst i skritten. Det märks även att han har lite svårt att parera upp mitt "dubbelskump" (först skumpar jag och sen magen
), men det är otroligt skönt att jag har kunnat hålla igång honom så länge och så bra som jag har gjort! Min plan är att fortsätta med markarbete nu fram tills bebisen föds, och så får en duktig tjej i stallet rida honom några dagar i veckan för att underhålla träningsbiten. Det känns jättebra!I övrigt är jag helt galen i körsbärstomater, kan sätta i mig två paket på en dag. Jättegott men inte så värst bra för plånboken...
//Julia
L
Luden
Sv: Höstmammor 2010
Tittar in från sommartråden.
Jag har också lågt Hb, ligger på strax över 100 och har gjort så hela graviditeten. Nu har jag visserligen lågt i normalfall också, så jag är inte så extremt trötthetspåverkad av det.
Vad är det som gör att du inte får behålla Niferexen? Kräks du av just tabletterna i samband med att du tar dem? Förstod inte riktigt.
Jag äter Niferex, 2-3 tabletter i ett svep beroende på BM's rek för stunden. Tar dessa sist av allt på kvällen innan jag lägger mig tillsammans med ett STORT glas juice.
Man ska inte ta järn tillsammans med kalciumrik kost utan låta det gå några timmar emellan. Därför tar inte jag järntabletterna tillsammans med något annat än juicen eftersom mycket innehåller en liten den kalcium. Och det har funkat för mig även om magen bivit lite trögare.
Tittar in från sommartråden.
Jag har också lågt Hb, ligger på strax över 100 och har gjort så hela graviditeten. Nu har jag visserligen lågt i normalfall också, så jag är inte så extremt trötthetspåverkad av det.
Vad är det som gör att du inte får behålla Niferexen? Kräks du av just tabletterna i samband med att du tar dem? Förstod inte riktigt.
Jag äter Niferex, 2-3 tabletter i ett svep beroende på BM's rek för stunden. Tar dessa sist av allt på kvällen innan jag lägger mig tillsammans med ett STORT glas juice.
Man ska inte ta järn tillsammans med kalciumrik kost utan låta det gå några timmar emellan. Därför tar inte jag järntabletterna tillsammans med något annat än juicen eftersom mycket innehåller en liten den kalcium. Och det har funkat för mig även om magen bivit lite trögare.
Sv: Höstmammor 2010
Hmm.. jag brukar ligga runt 125 normalt, lämnade blod tidigare men eftersom det ofta låg på gränsen så fick jag sluta... vi försökte dra ner så jag bara lämnade någon gång per år men det återhämtade sig inte tillräckligt bra i mellan gångerna, men då tog jag hemofer och blutsaft.
Jag tog först Niferex på förmiddagen med juice (eftersom det inte skulle vara med mat o magsyramedicin, tog Losec då), men då slog magen (ursäkta!!!) bakut på alla håll kan man säga på båda hållen.. efter ett par dagar (tänkte jag skulle "vänja" in mig) gav jag upp och har börjat ta den på kvällen innan jag går och lägger mig (har gjort i ca 2 1/2 vecka) med juice men det som händer då är att jag blir dålig i magen och inte kan äta ordentligt förrän runt middag (mår väldigt illa innnan o sen kommer det ut fort men inte kräkhållet). Då har jag bara tagit en tablett. Sen har jag kännt mig kallsvettig och konstig ett par dagar och fick idag tanken att det kunde vara sämre Hb så jag var på vårdcentralen o i morgon ska jag prata med BM om värdet och se vad hon säger, jag blev tveksam mot hemoferen när tanten på apoteket sa att de inte hjälper och började undra vad som händer då...
Ska börja jobba nästa vecka och jag jobbar heltid + 10 timmar pendling per vecka (kör själv, en timme enkel till jobbet) och senast för några dagar sedan körde jag ut framför sopbilen av misstag, det kopplar liksom inte riktigt i huvudet Men jag hoppas BM har något bra förslag på lösning i morgon för såhär kan det inte vara. Vill komma tillbaka till mitt normala jag så fort som bara den igen!! 
Hmm.. jag brukar ligga runt 125 normalt, lämnade blod tidigare men eftersom det ofta låg på gränsen så fick jag sluta... vi försökte dra ner så jag bara lämnade någon gång per år men det återhämtade sig inte tillräckligt bra i mellan gångerna, men då tog jag hemofer och blutsaft.
Jag tog först Niferex på förmiddagen med juice (eftersom det inte skulle vara med mat o magsyramedicin, tog Losec då), men då slog magen (ursäkta!!!) bakut på alla håll kan man säga på båda hållen.. efter ett par dagar (tänkte jag skulle "vänja" in mig) gav jag upp och har börjat ta den på kvällen innan jag går och lägger mig (har gjort i ca 2 1/2 vecka) med juice men det som händer då är att jag blir dålig i magen och inte kan äta ordentligt förrän runt middag (mår väldigt illa innnan o sen kommer det ut fort men inte kräkhållet). Då har jag bara tagit en tablett. Sen har jag kännt mig kallsvettig och konstig ett par dagar och fick idag tanken att det kunde vara sämre Hb så jag var på vårdcentralen o i morgon ska jag prata med BM om värdet och se vad hon säger, jag blev tveksam mot hemoferen när tanten på apoteket sa att de inte hjälper och började undra vad som händer då...
Ska börja jobba nästa vecka och jag jobbar heltid + 10 timmar pendling per vecka (kör själv, en timme enkel till jobbet) och senast för några dagar sedan körde jag ut framför sopbilen av misstag, det kopplar liksom inte riktigt i huvudet
Men jag hoppas BM har något bra förslag på lösning i morgon för såhär kan det inte vara. Vill komma tillbaka till mitt normala jag så fort som bara den igen!! Sv: Höstmammor 2010
Gott Jag har inte lycktats hitta någon ännu, men han är så ung så kanske gör det inte något att han får stå ett halvår nu, orkar inte riktigt hela vägen..
Jag med brukar köpa sådana i lösvikt så man kan välja olika sorter, mums!!
kl
Jag rider fortfarande (senast i dag) men har lagt träningen på hyllan. Jag fixar inte att rida ihop honom, utan "åker" mest i snabbare gångarter och kan arbeta honom lite mer seriöst i skritten. Det märks även att han har lite svårt att parera upp mitt "dubbelskump" (först skumpar jag och sen magen
Gott
Jag har inte lycktats hitta någon ännu, men han är så ung så kanske gör det inte något att han får stå ett halvår nu, orkar inte riktigt hela vägen..Jag med
brukar köpa sådana i lösvikt så man kan välja olika sorter, mums!!Sv: Höstmammor 2010
Ska prova Hemofer.. jordgubbar har jag ätit så det sprutar ur öronen på mig till för ca tre veckor sedan när de inte var så söta och goda länge..
Grönsaker är det väl lite si och sådär med men frukt äter jag i massor tillsammans med multivitamin för gravida och ammande så jag hoppas det kommer på rätt väg snart, vet inte riktigt vad man kan laga med spenat och broccoli, brukar på sin höjd bli stuvad spenat med falukorv eller kokt broccoli till maten ibland i stället för sallad..
Ska prova Hemofer.. jordgubbar har jag ätit så det sprutar ur öronen på mig till för ca tre veckor sedan när de inte var så söta och goda länge..
Grönsaker är det väl lite si och sådär med men frukt äter jag i massor tillsammans med multivitamin för gravida och ammande så jag hoppas det kommer på rätt väg snart, vet inte riktigt vad man kan laga med spenat och broccoli, brukar på sin höjd bli stuvad spenat med falukorv eller kokt broccoli till maten ibland i stället för sallad..
A
aenglah
Sv: Höstmammor 2010
Jag kan inte heller äta Niferex. Blir illamående och kass i magen.
Apotekstanten rekommenderade då Duroferon. Jag tar en tablett om dagen och mitt järnvärde ökade markant.
Dock finns ingen C-vitamin i tabletten så jag tar den alltid i samband med ett glas juice.
Jag kan inte heller äta Niferex. Blir illamående och kass i magen.
Apotekstanten rekommenderade då Duroferon. Jag tar en tablett om dagen och mitt järnvärde ökade markant.
Dock finns ingen C-vitamin i tabletten så jag tar den alltid i samband med ett glas juice.
Liknande trådar
Gravid - 1år
Sonen blev 5 veckor i lördags, och har sen ett par dagar tillbaka börjat med något när han sover eller håller på att somna. Armarna åker...
Senast: Bufera
·
Senast: Derivata
·
Hundhälsa
Häromdagen kom en annons från en hunduppfödare i min närhet om nyfödda valpar som skulle vara leveransklara i mitten av december. Det...
Senast: Puffindog
·
Senast: Annique
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Lena Natt och Dag åtalas för två brott
- Hästnyheter Men fick hon inte massa vite från länsstyrelsen då?
- Blyger
- Svar: 21
- Visningar: 1 460
- Hästnyheter
-
Så skyddar du hästen vid brand – en guide för hästägare- Hästnyheter Bränder utgör en konstant risk för hästägare. Med rätt förberedelser kan du som hästägare öka chanserna för att dina hästar klarar sig...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 46
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Autistisk bror
- Relationer Ja precis! Som exempel: igår hälsade jag på en kompis. Jag fick åka buss totalt ca 2,5 timme inkl väntetid, vi satt bara och pratade i...
- Rosett
- Svar: 311
- Visningar: 12 149
- Allmänt
-
Vad gör vi? Del CCVII- Tjatter P jo för några år sen vad den det salt med mest föroreningar i, så jag har aldrig gett den till mina hästar. Vet ej hur det är idag.
- Hippocampus
- Svar: 1 703
- Visningar: 46 076
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Tips på mellanstor hund för barnfamilj
- Hundavel & Ras Jag har sett det här resonemanget i bland, hos både föräldrar och barn, inom både hund- och hästsport. Barnet har fått "en utmaning"...
- MML
- Svar: 51
- Visningar: 1 802
- Hund
Hästrelaterat
-
Lagningstejp täcken- Utrustning Det verkar inte gå att skicka pm till dig, får upp ett felmeddelande
- cili
- Svar: 21
- Visningar: 451
- Utrustning
-
Är det en vettig lösning att ha en sadel där man byter koppjärn om man vill kunna lägga samma sadel på flera hästar?- Utrustning Jag skulle säga att man inte vill/orkar byta så himla ofta, det är lite bökigt och tar en liten stund.
- Gimlan
- Svar: 4
- Visningar: 102
- Utrustning
