Grattis
Grattis och välkommen till tråden!
+ alla andra
Tack så mycket! Det känns sjukt spännande men också overkligt.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Grattis
Grattis och välkommen till tråden!
Jag tycker omlottbodys var bäst upp till typ 62. Använde inget annat. Vår pojk hatade pyjamas med fot så det använde vi inte alls, men vet att vissa gillar det. Vår pojk vägde 3,1 när han föddes och hade 50 i 2-3 månader och 56 upp till typ 4-5 månader Så det är väldigt olika. Vi fick köpa några extra plagg i 50 när han kom för han liksom drunknade i 56. Klädpaket är toppen tycker jag. Särskilt i de minsta storlekarna där vissa plagg knappt använts.
Om man dessutom tänkt bära i sjal eller sele så kan byxor med fot stasa benen.Åh ja byxor och pyjamas med fot ja. Svärmor köpte bara sånt till oss men det slutade med att jag klippte av fötterna på allt. Funkade ju inte alls.
Ja eller hur ❤. Vi är så sjukt peppade!
Sent omsider hoppar jag in i den här tråden, har varit så nojig hela graviditeten att jag inte vågat förrän nu... jag och min sambo väntar våra första barn, tvillingar, i november . Är i v 22 nu och känner att jag nu behöver börja tänka att det faktiskt kommer bli av.
Nog är jag lite personlighetsförändrad. Vet inte om du följt tråden, men jag tittade på TV och såg när några vänliga själar släppte tillbaka en havssköldpadda i havet. Jag blev helt knockad av hur fint det var och bröt ihop i skrikgråt med tillhörande näsblod.Idag har jag varit hos läkaren och blivit sjukskriven på 50% fram till semestern nästa fredag. Bröt ihop fullständigt på jobbet i måndags, verkar inte alls kunna hantera stress längre? Det som brukar vara min starkaste sida, känner plötsligt att jag inte vet vem jag är längre. Blir ni också personlighetsförändrade? Är det normalt? Jag pendlar en dryg timme till jobbet enkel väg och jobbar i socialtjänsten så är ständigt akut och svårt att planera sina dagar. Känns helt övermäktigt just nu trots att jag i vanliga fall älskar just den delen av mitt jobb.
Nu har jag istället gått på stan och shoppat alldeles för mycket bebiskläder...
Idag har jag varit hos läkaren och blivit sjukskriven på 50% fram till semestern nästa fredag. Bröt ihop fullständigt på jobbet i måndags, verkar inte alls kunna hantera stress längre? Det som brukar vara min starkaste sida, känner plötsligt att jag inte vet vem jag är längre. Blir ni också personlighetsförändrade? Är det normalt? Jag pendlar en dryg timme till jobbet enkel väg och jobbar i socialtjänsten så är ständigt akut och svårt att planera sina dagar. Känns helt övermäktigt just nu trots att jag i vanliga fall älskar just den delen av mitt jobb.
Nu har jag istället gått på stan och shoppat alldeles för mycket bebiskläder...
Känner igen mig mycket! För mig känns det mesta övermäktigt just nu. Klarar inte stress alls. Vill bara krypa in i min bubbla och vara för mig själv. Känner att jag ofta är onödigt hård och otrevlig Ska bli intressant att se hur jag klarar av att börja jobba igen på måndag...
Sent omsider hoppar jag in i den här tråden, har varit så nojig hela graviditeten att jag inte vågat förrän nu... jag och min sambo väntar våra första barn, tvillingar, i november . Är i v 22 nu och känner att jag nu behöver börja tänka att det faktiskt kommer bli av.
WTF jag läcker bröstmjölk??!! Är inte det lite tidigt? Vecka 28.
WTF jag läcker bröstmjölk??!! Är inte det lite tidigt? Vecka 28.
Klarar stress på jobbet bra fortfarande, men mår psykiskt dåligt under graviditeten. Det blev värre efter jag fick fylla i ett formulär hos bm i måndags.Idag har jag varit hos läkaren och blivit sjukskriven på 50% fram till semestern nästa fredag. Bröt ihop fullständigt på jobbet i måndags, verkar inte alls kunna hantera stress längre? Det som brukar vara min starkaste sida, känner plötsligt att jag inte vet vem jag är längre. Blir ni också personlighetsförändrade? Är det normalt? Jag pendlar en dryg timme till jobbet enkel väg och jobbar i socialtjänsten så är ständigt akut och svårt att planera sina dagar. Känns helt övermäktigt just nu trots att jag i vanliga fall älskar just den delen av mitt jobb.
Nu har jag istället gått på stan och shoppat alldeles för mycket bebiskläder...
Ja men exakt! Känner att minsta stresspåslag får mig att vilja gå hem och lägga mig under täcket och aldrig komma ut! Skönt att jag inte är ensam. Hur många veckor ska du jobba innan du går hem?
Klarar stress på jobbet bra fortfarande, men mår psykiskt dåligt under graviditeten. Det blev värre efter jag fick fylla i ett formulär hos bm i måndags.
Hade tänkt jobba 40% i höst, men nu tror jag att jag kommer få ändra till en dag i veckan bara (20%). Får sammandragningar av halva dagar och känner rent psykiskt att jag måste vila också.
Och så ska jag plugga 50% också är tanken.
Känner det dock som jag sviker jobbet. När jag pratade med dom för några veckor sen, innan jag började jobba nu, så sa jag glatt att jag absolut vill jobba och räknar med att göra det till mitten av oktober. Nu vill jag jobba max september ut.
Idag har jag varit hos läkaren och blivit sjukskriven på 50% fram till semestern nästa fredag. Bröt ihop fullständigt på jobbet i måndags, verkar inte alls kunna hantera stress längre? Det som brukar vara min starkaste sida, känner plötsligt att jag inte vet vem jag är längre. Blir ni också personlighetsförändrade? Är det normalt? Jag pendlar en dryg timme till jobbet enkel väg och jobbar i socialtjänsten så är ständigt akut och svårt att planera sina dagar. Känns helt övermäktigt just nu trots att jag i vanliga fall älskar just den delen av mitt jobb.
Nu har jag istället gått på stan och shoppat alldeles för mycket bebiskläder...
Jag är verkligen så imponerad av alla som är gravida och har små barn samtidigt, det måste vara jättetufft emellanåt! För mig som väntar första barnet så går det ju att lägga sig på soffan och vila när det behövs, svårare med barn omkring som har egna behov och önskningar...Ja usch det är hemskt. Senaste dagarna har jag också haft väldigt mycket sammandragningar och nu på kvällen även lite molvärk Känns som både kroppen och huvudet verkligen behöver vila men det funkar ju inte riktigt att inte göra nånting när man har hus och barn att sköta. Jag ska jobba 5 veckor innan jag går hem tänkte jag. Får väl sjukskriva mig om det inte går.