Eller hur, så känner jag med. Den här grabben är sällan nöjd någon längre stund med någon annan än mig men jag vet att snart vill han knappt ge mamsen en kram så jag suger i mig allt gos jag kan få Men ibland blir man ju mätt och behöver få vara själv en stund. Skillnaden är att förra gången kämpade jag på själv tills jag inte orkade mer och bad om hjälp först då. Nu lämnar jag över ansvaret till pappa på kvällen och tar en lång dusch för mig själv. Bebis är inte jättenöjd men bara jag vet att han är mätt och torr så får han stå ut med pappsen en stund. Ringer hit mamma ibland också så får hon bära lite.
Det är så himla fint väder här idag men jag oooorkar inte gå ut. Är det ok att sitta inne och kolla på film och äta choklad?
Idag blir lillebror 1 vecka gammal.. Känns som han har funnits här hur länge som helst och ändå är det ingen till alls..
Storasyskonen är så förtjusta i honom, men det märks att det är en enorm förändring för dom också.. Särskilt för 3 åringen, han har redan så mycket som händer och så kommer en bebis och ändrar på allt.. Det ger sig nog men jag är så glad att sambon är hemma två veckor till..
Idag kommer BVC på hembesök, ska bli spännande att se vad han väger nu, han som ammar nästan hela tiden..
Här blir detta också sista bebisen så jag försöker verkligen att njuta av alla små sista stunder.. Känns dock lite vemodigt, jag förstår och respekterar att sambon inte vill ha fler, men nu ska han till vc för en remiss gör en vasektomi och det känns så definitivt, så absolut.. Men men.. Nu får man gosa så mycket det bara går med lillebror innan han plötsligt är stor..
här tänker också gubben fixa sig. Efter senaste graviditeten och förlossningen är jag nog klar (han var nöjd med två barn) men önskar ändå på nått sätt att jag kanske börjar tidigare, är 36 nu. Dock har vi tre barn på 3 år och 10 månader så full rulle. Totalt 5 graviditeter på 5 år så kroppen är nog sliten