Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu känns det som att det börjar hända lite grejer här!
Var på läkarbesök/sista ultraljud idag och allt såg bra ut med bebisen Hen beräknas vara ca 10% större än "normalt" (vilket ju är helt normalt ). Uppskattas väga ca 2700 g idag. Det bestämdes att jag inte ska gå över tiden utan det blir igångsättning. Känns väldigt skönt. Besök hos BM den 3/9 och läkaren skrev in att han vill att hon gör en hinnsvepning då samt känner efter hur tappen känns. Sedan återbesök till läkare (blir tyvärr inte samma dock, men han lovade att skriva ner allt vi pratade om idag) två dagar senare, den 5/9, för att kolla om det "hänt något". Om det verkar tillräckligt moget då så blir det igångsättning ganska omgående. Annars gissar jag att man först försöker med typ en hinnsvepning till, men av någon anledning så har jag fått för mig att det kommer ha hunnit hända lite tills dess, så hoppas att jag har rätt!
Men sjukt att tänka sig att det faktiskt kan vara så lite som två veckor kvar innan bebis är här! :O
Hoppar också in här, 98 dagar kvar och börjar inse att det nog är på riktigt. Halsbränna och ångest är väl mina stora bekymmer för tillfället, plus att jag känner mig trött o lite klumpig. Har börjat varva ner på jobbet och skippar dom tunga lyften så gott det går, jobbar på snabbmatsrestaurang så det går inte att ta det hur lugnt som helst.
Skönt att det blir igångsättning om det behövs! För visst ville du det?
Galet snart!
Helt galet att de första bebisarna är på g nuNu känns det som att det börjar hända lite grejer här!
Var på läkarbesök/sista ultraljud idag och allt såg bra ut med bebisen Hen beräknas vara ca 10% större än "normalt" (vilket ju är helt normalt ). Uppskattas väga ca 2700 g idag. Det bestämdes att jag inte ska gå över tiden utan det blir igångsättning. Känns väldigt skönt. Besök hos BM den 3/9 och läkaren skrev in att han vill att hon gör en hinnsvepning då samt känner efter hur tappen känns. Sedan återbesök till läkare (blir tyvärr inte samma dock, men han lovade att skriva ner allt vi pratade om idag) två dagar senare, den 5/9, för att kolla om det "hänt något". Om det verkar tillräckligt moget då så blir det igångsättning ganska omgående. Annars gissar jag att man först försöker med typ en hinnsvepning till, men av någon anledning så har jag fått för mig att det kommer ha hunnit hända lite tills dess, så hoppas att jag har rätt!
Men sjukt att tänka sig att det faktiskt kan vara så lite som två veckor kvar innan bebis är här! :O
Länge sen jag skrev här nu.. Det är jag som är @maybebaby. Har bara följt tråden lite sporadiskt senaste tiden och inte riktigt orkat läsa ikapp allt.
I början av mars var min sambo med om en allvarlig olycka och jag överdriver inte när jag säger att det är ett mirakel att han överlevde. Läkarna är helt förundrade över att han klarade det så bra. Han hade verkligen änglavakt. Jag är så lycklig och tacksam att han fick leva, och att vi nu ska få se fram emot att bli föräldrar till vår lilla tjej Kan säga att han har återhämtat sig helt otroligt snabbt och det syns knappt vad han har varit med om, vilket också är helt fantastiskt...!! Vår lilla dotter kommer att få tänder före sin pappa iaf. Det som hände var att han fick en metallbit stor som en mobil rakt in i mun (från en skoter). Den gick in strax under underläppen och förstörde käkar/tänder ffa hö sida, samt läpp, tunga, gom... Den gick över första kotan i nacken och var 2 mm från hjärnstam och ett kärl upp till hjärnan. Det tog ett dygn tills dom opererade bort den, eftersom det krävdes noga planering och dom behövde ha alla specialister på plats. Längsta och värsta dygnet i mitt liv.
När olyckan hände hade vi precis gått in i vecka 12, och man kan ju säga att det blev ett litet annat fokus ett tag.. Lilltösen i magen har iaf hela tiden mått bra, och jag med under omständigheterna. Vi gjorde KUB-ultraljud en vecka efter olyckan, då kunde inte sambon vara med då han precis genomgått en till operation men min syrra följde med å d va helt underbart å få se lilla bönan sprattla å snurra runt! jag kunde inte sluta skratta så jag fick kolla upp i taket tillslut
Vid RUL så va sambon med, och allt såg bra ut! Lilltjejen envisades med att stå på huvudet hela undersökningen tog lite tid att mäta allt men tillslut så.
Nu är vi i v31 och magen bara växer å växer! Står rakt ut verkligen haha. Jag tål inte värmen alls, så jag håller mig inne eller i skuggan. Har 2 veckor kvar på jobbet och jag längtar till semestern! Kommer inte tillbaka till jobbet, tar ut havandeskapspenning el föräldraledigt.
Här är det max en vecka kvar till bebis kommer, blir en sommarbebis helt plötsligt. Längtar så jag blir tokig samtidigt som det känns som att det finns tusen grejer att hinna med innan han kommer. Tyvärr har jag massa förvärkar och ont och illamående och alla krämpor jag kan tänka mig så jag gör inget av det som jag tycker borde göras, viktigare att vila upp mig så jag orkar framöver.
Välkommen till tråden!
Är ångesten något nytt nu vid graviditeten eller nåt du haft problem med sedan tidigare? Låter jobbigt Får du gå på gravledigt iom tungt/stressigt jobb? Själv jobbat på snabbmatsrestaurang tidigare och tänker mig att det skulle vara ganska tungt som gravid!
Ja hörrni, jag håller på å donar å förbereda inför lillfians ankomst.. För en rookie som mig, hur mycket behöver man av allt i början? Bebiskläder syftar jag på då. Har fått lite av bekanta och köpt begagnat litegrann, men just nu mkt i stl 56-62.. Ska man satsa på stl 50 i början? Beror ju förstås på hur stor bebis är..
Ska man tvätta allt oxå en sväng? Både nytt och begagnat?
Sammy hade strl48 första 2veckorna och sen använde strl50 i 3månader, plus att han va kräkbebis så det gick massor med ombyten/dag. (Han föddes i v37+3 och va 49cm lång och vägde 3075g)Ja hörrni, jag håller på å donar å förbereda inför lillfians ankomst.. För en rookie som mig, hur mycket behöver man av allt i början? Bebiskläder syftar jag på då. Har fått lite av bekanta och köpt begagnat litegrann, men just nu mkt i stl 56-62.. Ska man satsa på stl 50 i början? Beror ju förstås på hur stor bebis är..
Ska man tvätta allt oxå en sväng? Både nytt och begagnat?
Hoppar in från sommartråden.Ja hörrni, jag håller på å donar å förbereda inför lillfians ankomst.. För en rookie som mig, hur mycket behöver man av allt i början? Bebiskläder syftar jag på då. Har fått lite av bekanta och köpt begagnat litegrann, men just nu mkt i stl 56-62.. Ska man satsa på stl 50 i början? Beror ju förstås på hur stor bebis är..
Ska man tvätta allt oxå en sväng? Både nytt och begagnat?
Ja hörrni, jag håller på å donar å förbereda inför lillfians ankomst.. För en rookie som mig, hur mycket behöver man av allt i början? Bebiskläder syftar jag på då. Har fått lite av bekanta och köpt begagnat litegrann, men just nu mkt i stl 56-62.. Ska man satsa på stl 50 i början? Beror ju förstås på hur stor bebis är..
Ska man tvätta allt oxå en sväng? Både nytt och begagnat?
@aprilia Det blir planerat snitt, jag har en sjukdom som kan försvåra en naturlig förlossning plus förlossningsrädsla som mitt landsting inte ansträngt sig nämnvärt för att minska så då blev det snitt som förra gången. Känns blandat såklart men mest skönt att snart inte vara gravid längre. Mest för att lillebror kommer men också för att jag slipper kräkas, ta medicinerna mot diabetesen och mäta socker och sluta ha ont. (På det sätt som det gör ont nu i alla fall, ett snitt är ju inte smärtfritt.)
Gällande kläder så tvättar jag allt parfymfritt, begagnat som nytt. Vi använde nästan inga kläder första veckorna till våran dotter, men har nu några ombyten i 50 eftersom han blir något tidig. Har mycket i 56 och vad jag kommer ihåg så gick det mycket ombyten i 56-62. Något som jag tycker har varit väldigt användbart har varit filtar i olika tjocklek och material. Perfekt som värmekälla, liggunderlag, skugga etc.
Jag känner mig faktiskt lite besviken på att jag har fått hamna mellan stolarna på något sätt denna gång. Var i början på graviditeten tydlig med att jag gärna undvek snitt denna gång men att det skulle krävas en del insatser tidigt från mödravården, typ många aurorasamtal samt samtal med min neurolog. Det är ju lite knepigt med min rädsla då den dels är rationell med tanke på min sjukdom samtidigt som det är den (antar jag) vanliga rädslan för komplikationer, kontrollförlust, smärta etc. Hur som helst så blev det trots mina önskemål inget förlossningsplaneringssamtal förrän i v. 31 och då var jag och läkaren hyfsat överens om att min rädsla kanske inte är något som går att lösa på 10 veckor under semestermånaderna. Förra gången var det ungefär samma scenario men jag var då mycket mer tveksam till en vaginal förlossning redan från början.Skönt för dig att få planerat snitt! Ja precis, det blir ju smärta efter ett snitt men det är en annan smärta, och något du tagit dig igenom tidigare. Tänk, snart har du din lilla pojk i famnen
Vad tråkigt att höra att du inte fått något stöd i vården för din förlossningsrädsla. Har dom inte följt upp dig alls sen förra gången? Vet ju inte hur rutinerna är för detta, men d känns viktigt att man får bra stöd om man har förlossningsrädsla oavsett liksom.