Höstföräldrar 2016

[Tassetass]

Vill bara säga att följande inlägg är inte att jag klagar - mer bara ett konstaterande.

Hur tycker ni att det är allmänt att vara gravid?
Jag mår förhållande vis bra nu, jag har en -vad jag tror är- en lättsam graviditet hittills. Huvudvärken har så smått börjat ge med sig och illamående har sedan länge gått över. Det ända jag kan klaga på är smärta under nedre revbenet på högersida men det är full hanterbart. I övrigt mår jag riktigt bra. Att människor med ett övrig lugnt liv verkligen njuter av graviditeten har jag absolut stor förståelse för. Det är ju sjukt mysigt och spännande

Men nu börjar ändå verkligheten komma ikapp, Jag börjar vara så pass stor nu att det är något av ett hinder i vardagen och då är det ändå nästan halva vägen kvar. .
De flesta här inne har eller kommer väl få ge upp ridningen en kortare period iaf- så även jag, men just ridningen har jag ändå tagit det lugnt med det senaste året så det är ganska lugnt..... MEN hundträningen- det gör mig sjukt frustrerad på så många vis. Dels så är hundträningen den grej som jag verkligen har gemensamt med min pappa och vi träffas varje dag för att träna hund, dels så har jag en sjukt lovande unghund som skulle kunna komma hur långt som helst men nu måste meriteringen av henne vänta trots att hon kommer vara färdig för start inom närmsta månaderna.

Det känns fan surt.
Missförstå mig inte, jag ger gärna upp ridning och hundträning för det lilla mirakel jag bär i kroppen och jag skulle aldrig i mitt liv byta bort det men att gå från att aldrig sitta still till att faktiskt börja inse sina begränsningar ( typ näh det är inte möjligt för mig att vara skyddsfigurant länge till inte heller att tävla min egen hund i skydd, som kräver att vi klarar både skydd spår, lydnad och sök på samma dag) bara så där inom loppet av några veckor är inte jättelätt smällt för min aktiva gärna även om det bara är för några månader fram över.

Är det bara jag som funderar så här? Vet att man typ inte får nämna sådant här högt med risk för att uppfattas som att man inte är glad och tacksam men som sagt tacksam är jag men man måste väl ändå få vara lite frustrerad över de jag inte kan/inte kommer att kunna göra en tid?

Jag tycker det är roligt att springa fort på lopp men jag avskyr de pass (intervall, tröskel mm) som gör att jag kan springa fort.

Jag gillar att lära mig mycket och få visa det på tentan, men tentaplugg och själva tentatillfället skulle jag gärna slippa.

Jag älskar min familj men skulle gärna slippa packa ihop ungen för att köra bil i två timmar, flyga och sen köra mer bil för att träffa dem.

Jag älskar min dotter till månen och tillbaka, men graviditeten hade jag gladeligen låtit någon annan genomlida.

Ergo, bara för att man vill nå ett visst mål eller resultat måste man inte gilla och uppskatta vägen dit.

 

[Ravishing]

Det är först förra veckan (21) som min mage började ploppa ut. Nu tycker jag att den är gigantisk!!! Hade varit i princip rätt platt tills dess och inte synts så mycket. Utan kläder har jag så klart sett mer rund ut än vanligt men då är jag helt platt normalt.

Bebis pappa har älskat det lilla livet sen dag 1 tror jag. Han är hennes pappa och pratar mycket om henne varje dag. Vill alltid veta hur dagen varit och hur hon hållt igång. Han känner mycket mer samhörighet än vad jag gör tror jag. För honom är det redan det bästa som hänt. Det är snarare så att han blir orolig över att jag är lite bortkopplad ibland och är orolig över att jag inte ska knyta an.

Det är samma för mig, man kan ana liiiite om man vet hur jag ser ut i vanliga fall men jag är fortfarande smal och ser ogravid ut. Längtar tills det syns lite så kanske det känns mer verkligt. Oroar mig rätt ofta fö att den har dött... Önskar jag kunde känna den!

Skönt med en partner som knyter an så! Min sambo har väl börjat inse lite nu, men tror inte det blir verkligt förrän det är en mage där. Är avundsjuk på de som känner sån kärlek, för det gör inte jag. Vill att den ska leva och oroar mig, ja, men kan inte säga att jag känner någon kärlek. Det är fortfarande overkligt trots att jag såg liten för två v sen. Tror inte anknytningen blir svårare, faktiskt, för det är skillnad på att ha bebisen i magen eller utanför, tror jag.

 

[Ravishing]

På mig syndens det ganska mycket v.12 men folk trodde mest jag blivit fet så inte så mycket baby mage (och ja det är tydligen det folk säger fortfarande och dom använder verkligen ordet FET ) i ärlighetensnamn så tror jag att lite av dessa FET rykten kommer av skadeglädlje från kvinnor i min egen ålder bara för att vara elak. Det är tråkigt att bo på sådan extremt liten ort i dessa avseenden. (Här bor 1000 pers i centrslorten) För mig är det så jäkla avlägset att diskutera människor utseende på det viset.

Men men, jag kan gärna lägga ut bilder på magen senare

Min sambo vet inte riktigt hur han ska hantera bäbisen. Han kan prata med den och så men så fort han sätter händerna på magen så vägrar den lille att röra sig trots full aktivitet annars.
Dock skulle han en dag lyssna på magen och fick då en spark rätt i örat men i övrigt känns det nog väldigt overkligt för honom.

Att folk inte har bättre saker för sig, skönt att bo i stor stad i det avseendet. Ska också lägga ut magbild senar tror jag! Får bli debut!

Min Sambo A pratar inget med bebisen, nu har han börjat lägga handen på magen ibland, men det blir ju så fånigt för den är ju som en vanlig mage . Haha bebisen blir helt förskräckt och undrar vem som skymmer solen typ . En kompis som är i v 30 nu, hennes bebis blir galen när han hör hennes mans röst, kör värsta lambadan därinne då .

 

[Lilleknodd]

Att folk inte har bättre saker för sig, skönt att bo i stor stad i det avseendet. Ska också lägga ut magbild senar tror jag! Får bli debut!

Min Sambo A pratar inget med bebisen, nu har han börjat lägga handen på magen ibland, men det blir ju så fånigt för den är ju som en vanlig mage . Haha bebisen blir helt förskräckt och undrar vem som skymmer solen typ . En kompis som är i v 30 nu, hennes bebis blir galen när han hör hennes mans röst, kör värsta lambadan därinne då .

Hoppar in från sommartråden.

Min sambo har haft jättesvårt att förstå att bebis är där och visa någon typ av "kärlek". Det har varit någon enstaka klapp på magen och "hej bebis". Det märks däremot på liten i magen att pappas röst är bekant, så det är ju tur att han pratar med mig iallafall
Har alltid högtalaren på på telefonen när jag är hemma och sambon ringer - igår ledde det till värsta yogapasset i magen när lillan hörde sin pappas röst

Tror det kommer bli helt verkligt för sambon när hon väl är ute..

 

[Ravishing]

Hoppar in från sommartråden.

Min sambo har haft jättesvårt att förstå att bebis är där och visa någon typ av "kärlek". Det har varit någon enstaka klapp på magen och "hej bebis". Det märks däremot på liten i magen att pappas röst är bekant, så det är ju tur att han pratar med mig iallafall
Har alltid högtalaren på på telefonen när jag är hemma och sambon ringer - igår ledde det till värsta yogapasset i magen när lillan hörde sin pappas röst

Tror det kommer bli helt verkligt för sambon när hon väl är ute..

Men så gulligt!! Längtar tills jag känner den lille... Men det är ju ganska abstrakt att vänta barn, iaf för mig. Har svårt att ta in att vi nästa sommar om allt går väl har semester med en alldeles egen liten bebis!

 

[Elisha]

Men varför skulle inte din mage bli som förr efter förlossningen? Det låter ju som om du har goda odds för det om du var så vältränad innan. Jag har många vänner som man inte kan se på att de fött barn, deras magar är helt platta eller som de var innan.
Jag känner som du inför förlossningen, är livrädd främst för skador som inte skall gå att återställa. Sedan är jag även rädd för smärtorna för jag har extremt bra känsel i kombination med rädsla för sprutor så jag tänker inte ta ryggmärgsbedövning och jag tål inte lustgas, blev jättesjuk efter jag fått det förut.
Så jag vill ha snitt, men vet inte hur svårt det är att få det. Fast det skall tydligen gå att få snitt baserat på enbart extrem rädsla.

Jag har gjort snitt på humanitära skäl. Var inte svårt att få öht. Är inte extremt rädd heller. Men är olika svårt i olika landsting. I stockholm är det lätt!

 

[viadukt]

Jag kan bjuda på en dagsbild på magen, v. 22.

@Is Jäkla puckon och stolpskott det existerar
Och vad trött jag är på alla kvinnor/tjejer som ska trycka ner andra kvinnor/tjejer.

 

[viadukt]

Men så gulligt!! Längtar tills jag känner den lille... Men det är ju ganska abstrakt att vänta barn, iaf för mig. Har svårt att ta in att vi nästa sommar om allt går väl har semester med en alldeles egen liten bebis!

Det blev lättare för mig att ta in allt med bebis när hon började leva runt, är mer hon och jag nu. Men jag känner inget så där "åh, vad underbart allt är".

 

[Hyacinth]

Varken jag eller partner knöt an till BARNET så länge hen var på insidan. Det var lite för abstrakt.
Partner blev störtkär direkt hen var född, jag fick en förlossningsdepression och var på banan fullt ut först efter nästan ett år.

 

[Ravishing]

Varken jag eller partner knöt an till BARNET så länge hen var på insidan. Det var lite för abstrakt.
Partner blev störtkär direkt hen var född, jag fick en förlossningsdepression och var på banan fullt ut först efter nästan ett år.

Skönt att höra att jag inte är den enda som har lite svårt att knyta an. Tråkigt med fölossningsdepression, det hoppas jag att vi slipper .

 

[Ravishing]

@viadukt åh vilken fin mage! Längtar tills min syns sådär mycket .

 

[Hyacinth]

Skönt att höra att jag inte är den enda som har lite svårt att knyta an. Tråkigt med fölossningsdepression, det hoppas jag att vi slipper .

Jag tror det är ganska vanligt.

 

[Ravishing]

@Hyacinth det tror jag med, hoppas däremot ändå jag slipper!

 

[Is]

Jag kan bjuda på en dagsbild på magen, v. 22.

@Is Jäkla puckon och stolpskott det existerar
Och vad trött jag är på alla kvinnor/tjejer som ska trycka ner andra kvinnor/tjejer.

Haha vilken otrolig skillnad det är på oss, så där såg jag ut v.10 typ
Här är jag v.23
LÄNKTEXT

Äter fortfarande inte mer än tidigare och rör mig ungefär lika mycket

Jag innan graviditeten

 

[Hyacinth]

@Hyacinth det tror jag med, hoppas däremot ändå jag slipper!

Tänkte mest på det där med att knyta an redan innan BARNET är fött

 

[Is]

Kan lägga in under tidens gång också om ni vill se
V.14


V.17

V.20

 

[Ravishing]

Tänkte mest på det där med att knyta an redan innan BARNET är fött

Jaha haha! Trodde du menade förlossningsdepression *goddag yxskaft*

 

[cirkus]

Men varför skulle inte din mage bli som förr efter förlossningen? Det låter ju som om du har goda odds för det om du var så vältränad innan. Jag har många vänner som man inte kan se på att de fött barn, deras magar är helt platta eller som de var innan.
Jag känner som du inför förlossningen, är livrädd främst för skador som inte skall gå att återställa. Sedan är jag även rädd för smärtorna för jag har extremt bra känsel i kombination med rädsla för sprutor så jag tänker inte ta ryggmärgsbedövning och jag tål inte lustgas, blev jättesjuk efter jag fått det förut.
Så jag vill ha snitt, men vet inte hur svårt det är att få det. Fast det skall tydligen gå att få snitt baserat på enbart extrem rädsla.

Ryggbedövning är det som oftast används vid snitt också - eller vill du sova under snittet?

 

[viadukt]

Kan lägga in under tidens gång också om ni vill se
V.14


V.17

V.20

Ja, det är roligt hur olika det är! Du är jättefin
V. 14 ser du ut så där som jag brukar kunna göra efter lite (eller mycket) laktos. Världens buktryck!!

 

[Ottisen]

Har börjat tänka mer om mer på förlossning, och inser vad jag tycker känns lite obehagligt... Det är att många läkare/bm inte bryter i tid när det inte fortlöper som det ska, och snittar istället. Om jag går igenom samma förlopp som Ottisen i vårtrender vill jag bli erbjuden samma utväg, dvs. Snitt. Tyvärr inte så vanligt tror jag utan många gnetar på och ungen SKA ut genom muffen, slutar med typ sugklocka och sfinkterruptur. Tack liksom.

En novell senare men behövde nog skriva av mig lite...

Exakt vad även jag var rädd för innan, tror att man påverkats mkt av alla skriverier i i tidningar etc. Jag vet inte om jag hade tur eller födde på rätt sjukhus. Men jag hade faktiskt redan innan förlossningen blivit mindre rädd för att bli överkörd, detta efter att ha pratat ordentligt om saken med min bm. Kändes inte alls som att det fanns risk för det, för henne lät det som det var självklart att de inte riskerade ngt och den ansvariga läkaren på förlossningen bekräftade det verkligen. Hon sa att man ibland drev det för långt både för att mamman och de kände att det var "så himla nära" men att det var ngt de var medvetna om och gjorde allt för att undvika. Jag hoppas verkligen att det är så på alla sjukhus, är så otroligt imponerad av hela vårdkedjan här i Uppsala nu iaf skulle lätt ha förtroende för en till förlossning eller operation där!