Höstföräldrar 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tänk på att ALLT dom gör på MVC är frivilligt. Ingen kan tvinga dig till något så vill du inte väga dig så behöver du faktiskt inte det.

Pga min ätstörningsproblematik så hoppade jag över att vägas alls under denna graviditeten. Förklarade varför jag inte ville och sen var det inget mer med det. Bm kom givetvis inte ihåg det på alla besök att jag inte skulle väga mig så fick påminna några ggr om att jag inte väger mig utan att hon sa ett ord om det.

Så vill du inte så skit i det. Jag har haft en underbar graviditet och har njutit varenda sekund av att slippa vikthetsen. Det sköter jag så bra själv så det räcker.
Det har varit SÅ BRA att slippa se siffrorna :)

Tack för tipset, har helt klart tänkt att ta upp det med henne direkt.
 
  • Gilla
Reactions: MM
Jag tycker att det är rätt sjukt att vi behandlas olika i landet, lika vår för alla, eller hur :meh:

Vi kommer också vilja försöka hålla det hemligt, framför allt på jobbet, så länge som möjligt. Jag jobbar på en riktigt kvinnlig arbetsplats där det skvallras hej vilt och jag orkar inte med en massa snack. Är överlag en person som inte orkar med kallprat med folk jag inte är vän med och kan ju bara tänka mig hur det är när man är gravid... :wtf:


Håller med dig fullständigt! Också pratar de om lika sjukvård för alla.....
 
Tiden tickar på, men går ju så sakta... Hade en blodblandad flytning i torsdags men varken mer eller mindre sedan.... Försöker tänka att det är fler graviditeter som blir bebisar än som blir missfall efter positivt grav test även om det är väldigt mycket som ska bli rätt. Gjorde praktik på gyn och hjälpte till med den biten och ofta var det synliga fel... Tröstar mig med att blir det så är det meningen, även om tiden gärna får gå väldans fort fram till v.13 så man kan känna sig lite säkrare. Fast riktigt säker blir man ju inte förrän den är ute o då kommer typ en sillion andra saker o oroa sig för ;-)

Har mått apilla sen o satt o svalde på jobbet igår. Min manliga kollega såg ruskigt road ut (han har fyra barn själv) o var finkänslig nog o inget säga, vad han tänkte är nog en annan femma

Vad gör ni annars om dagarna då?
Jag kan börja med en liten presentation, bor på landet med man och två barn, en pojke född november -10 och en flicka född juli -12. Har två hästar hemma och två katter. Är 32 år och jobbar som lärare.

Nu är nästa stora projekt här hemma o bygga en ridbana så jag kan träna när bebis kommer eller de andra två leker. Känns smidigare så än o behöva vänta på att mannen är hemma.
 
Tiden tickar på, men går ju så sakta... Hade en blodblandad flytning i torsdags men varken mer eller mindre sedan.... Försöker tänka att det är fler graviditeter som blir bebisar än som blir missfall efter positivt grav test även om det är väldigt mycket som ska bli rätt. Gjorde praktik på gyn och hjälpte till med den biten och ofta var det synliga fel... Tröstar mig med att blir det så är det meningen, även om tiden gärna får gå väldans fort fram till v.13 så man kan känna sig lite säkrare. Fast riktigt säker blir man ju inte förrän den är ute o då kommer typ en sillion andra saker o oroa sig för ;-)

Har mått apilla sen o satt o svalde på jobbet igår. Min manliga kollega såg ruskigt road ut (han har fyra barn själv) o var finkänslig nog o inget säga, vad han tänkte är nog en annan femma

Vad gör ni annars om dagarna då?
Jag kan börja med en liten presentation, bor på landet med man och två barn, en pojke född november -10 och en flicka född juli -12. Har två hästar hemma och två katter. Är 32 år och jobbar som lärare.

Nu är nästa stora projekt här hemma o bygga en ridbana så jag kan träna när bebis kommer eller de andra två leker. Känns smidigare så än o behöva vänta på att mannen är hemma.

Försöker också tänka som så att om han eller hon inte klarar sig så är det något allvarligt fel och inte meningen att klara sig i livet. Känns lättare att acceptera då.

Jag mår väldigt bra fysiskt, brösten fortsätter att växa och ömma. Lär börja ha dubbla sportbh vid löpning tror jag. Lite labil i humöret, försöker skärpa mig så sambon orkar med det här året. Inget illamående än så länge, jag hoppas att det håller sig på avstånd.

Bor i en relativt stor stad i Sverige med sambo. Är privatanställda inom vården. Har en häst som är under inridning, så jag hoppas kunna rida läänge till. I övrigt hyfsat träningsfreak. Det här blir vårt första barn. Sambon har velat en evighet och är överlycklig just nu.
 
Försöker också tänka som så att om han eller hon inte klarar sig så är det något allvarligt fel och inte meningen att klara sig i livet. Känns lättare att acceptera då.

Jag mår väldigt bra fysiskt, brösten fortsätter att växa och ömma. Lär börja ha dubbla sportbh vid löpning tror jag. Lite labil i humöret, försöker skärpa mig så sambon orkar med det här året. Inget illamående än så länge, jag hoppas att det håller sig på avstånd.

Bor i en relativt stor stad i Sverige med sambo. Är privatanställda inom vården. Har en häst som är under inridning, så jag hoppas kunna rida läänge till. I övrigt hyfsat träningsfreak. Det här blir vårt första barn. Sambon har velat en evighet och är överlycklig just nu.

Min man har kalla fötter, det är jag som alltid velat ha tre o han drömmer just nu mardrömmar om att det bor två därinne :-) Fast han har varit inne på tre med även om det krävdes lite övertalan...

Min häst ska hållas igång så länge det bara går, har ridet långt in i graviditeterna innan (7-8 månaden), till balansen sviktat. Bra träning :-) Viktigare att inte rida två månader efter fl så allt läker som det ska!
 
Jag bor i skogen, har 1 mil till närmsta samhälle, 10 mil till närmsta BB (oros moment.... i vinter har två barn från intilliggande byar föddits i bil vid vägkanten, inte något drömscenario)
Jobbar som förskollärare och bor i en liten torparstuga kan man säga.

Vår största tankeverksamhet just nu lägger vi på om vi ska behöva flytta eller om vi ska satsa pengar på att totalrenovera.
Just nu bor vi på nedervåningen- 2 stora rum, kök, och kallställd hall. Med ett barn i bilden måste vi riva ut övervåningen (som idagsläget används som vind/pysselverkstad) och inreda det till sovrum och barnkammare.

Huset är i övrigt ganska dåligt skick, helt orenoverat på närmare 80 år, bara badrum mm är installerat men allt måste rivas och göras om.

Tyvärr finna det inga andra lämpliga hus i närheten så det känns som om det blir renovering men vet av erfarenhet att renoveringar inte är vår starka sida( ofta blir saker inte gjord)

Kalla fötter har vi båda:angel:
Hur gör ni med att berätta för folk? Håller ni det helt för er själva tills ni går in i "säker" period eller har ni berättat/har planer på att berätta för någon innan dess?
 
Jag bor i skogen, har 1 mil till närmsta samhälle, 10 mil till närmsta BB (oros moment.... i vinter har två barn från intilliggande byar föddits i bil vid vägkanten, inte något drömscenario)
Har själv 7 mil till förlossningen/BB. Sambon har sagt att vi åker in i god tid (dvs innan jag får för ont) och vill de skicka hem oss så tar vi in på hotell så länge.
 
  • Gilla
Reactions: Is
Har själv 7 mil till förlossningen/BB. Sambon har sagt att vi åker in i god tid (dvs innan jag får för ont) och vill de skicka hem oss så tar vi in på hotell så länge.
Ja några av mina vänner ha gjort så också men de kan ju bli väldigt lång väntan. Vi har inte funderat på hur vi ska göra, det blir ju mitt i jakten och vi måste väl prova jakta så mycket som möjligt innan födseln annars kan det bli väldigt klent med kött de här året. Men hur vi gör beror väl lite på hur man mår där i slutskedet också.
 
Vi har 10 mil till förlossningen (50min om sambon kör, kortare om det är bråttom :angel: )men jag kommer nog välja snitt. Har ett myom som troligen kommer vara ivägen för en vaginal förlossning så har redan "löfte" om snitt från kvinnokliniken.

Ska bara plussa först :p
 
Jag bor i skogen, har 1 mil till närmsta samhälle, 10 mil till närmsta BB (oros moment.... i vinter har två barn från intilliggande byar föddits i bil vid vägkanten, inte något drömscenario)
Jobbar som förskollärare och bor i en liten torparstuga kan man säga.

Vår största tankeverksamhet just nu lägger vi på om vi ska behöva flytta eller om vi ska satsa pengar på att totalrenovera.
Just nu bor vi på nedervåningen- 2 stora rum, kök, och kallställd hall. Med ett barn i bilden måste vi riva ut övervåningen (som idagsläget används som vind/pysselverkstad) och inreda det till sovrum och barnkammare.

Huset är i övrigt ganska dåligt skick, helt orenoverat på närmare 80 år, bara badrum mm är installerat men allt måste rivas och göras om.

Tyvärr finna det inga andra lämpliga hus i närheten så det känns som om det blir renovering men vet av erfarenhet att renoveringar inte är vår starka sida( ofta blir saker inte gjord)

Kalla fötter har vi båda:angel:
Hur gör ni med att berätta för folk? Håller ni det helt för er själva tills ni går in i "säker" period eller har ni berättat/har planer på att berätta för någon innan dess?


Efter att ha iakttagit omgivningen skulle jag säga flytta. Det är rätt oromantiskt att renovera och ha småbarn. Undantaget skulle väl vara om läget är makalöst och jag hade möjlighet att leja bort rubbet och bo på annan plats tills det är klart. Jag hatar att renovera.
 
Jag bor i skogen, har 1 mil till närmsta samhälle, 10 mil till närmsta BB (oros moment.... i vinter har två barn från intilliggande byar föddits i bil vid vägkanten, inte något drömscenario)
Jobbar som förskollärare och bor i en liten torparstuga kan man säga.

Vår största tankeverksamhet just nu lägger vi på om vi ska behöva flytta eller om vi ska satsa pengar på att totalrenovera.
Just nu bor vi på nedervåningen- 2 stora rum, kök, och kallställd hall. Med ett barn i bilden måste vi riva ut övervåningen (som idagsläget används som vind/pysselverkstad) och inreda det till sovrum och barnkammare.

Huset är i övrigt ganska dåligt skick, helt orenoverat på närmare 80 år, bara badrum mm är installerat men allt måste rivas och göras om.

Tyvärr finna det inga andra lämpliga hus i närheten så det känns som om det blir renovering men vet av erfarenhet att renoveringar inte är vår starka sida( ofta blir saker inte gjord)

Kalla fötter har vi båda:angel:
Hur gör ni med att berätta för folk? Håller ni det helt för er själva tills ni går in i "säker" period eller har ni berättat/har planer på att berätta för någon innan dess?

Jag skulle nog spontant säga flytta, om ni verkligen inte älskar huset/platsen. Jag tror ju att allt går att lösa, det är iaf den inställningen jag vill ha, så klart att ni kan fixa en renovering med småbarn. Det är ju trots allt "långt" till september.

Vi bor i liten lägenhet, bara 2RoK och är trångbodda som det är redan. Har letat annat boende i över två år nu, lite kräsna när det gäller bostadsområde och så. Dessutom är bostadspriserna hutlösa här i vårt område och det är stor bostadsbrist. Det kommer bli drygt att bo kvar här när bebis kommer men jag är inställd på att det nog kan fungera iaf i ett år med lite små justeringar som t.ex. köpa egen tvättmaskin. Allra helst vill vi hitta något annat såklart så vi hoppas verkligen att det kommer att komma ut något på marknaden under våren. Ny bil behöver vi köpa också.

Vi kommer vänta med att berätta tills det är någorlunda "safe". Ev. kommer min närmaste vän att få veta tidigare, så att jag vet att det finns extra stöd utöver sambon om det skulle sluta illa. Jag tror att det kan vara skönt. Men går ju snart in i v. 7 bara så några veckor till kommer jag vänta, om hon inte frågar mig innan för då vill jag inte ljuga för henne. I och med att mina bröst har börjat växa nå sjukligt, jag är rätt platt i vanliga fall, så tror jag nog att de närmaste vännerna kommer ana ugglor i mossen om inte allt för lång tid. Vi äter dessutom mycket chark och blir jag bjuden på det och tackar nej så är jag nog avslöjad.
 
Vi har 10 mil till förlossningen (50min om sambon kör, kortare om det är bråttom :angel: )men jag kommer nog välja snitt. Har ett myom som troligen kommer vara ivägen för en vaginal förlossning så har redan "löfte" om snitt från kvinnokliniken.

Ska bara plussa först :p

När är det dags för testdag?
 
Jag bor i skogen, har 1 mil till närmsta samhälle, 10 mil till närmsta BB (oros moment.... i vinter har två barn från intilliggande byar föddits i bil vid vägkanten, inte något drömscenario)
Jobbar som förskollärare och bor i en liten torparstuga kan man säga.

Vår största tankeverksamhet just nu lägger vi på om vi ska behöva flytta eller om vi ska satsa pengar på att totalrenovera.
Just nu bor vi på nedervåningen- 2 stora rum, kök, och kallställd hall. Med ett barn i bilden måste vi riva ut övervåningen (som idagsläget används som vind/pysselverkstad) och inreda det till sovrum och barnkammare.

Huset är i övrigt ganska dåligt skick, helt orenoverat på närmare 80 år, bara badrum mm är installerat men allt måste rivas och göras om.

Tyvärr finna det inga andra lämpliga hus i närheten så det känns som om det blir renovering men vet av erfarenhet att renoveringar inte är vår starka sida( ofta blir saker inte gjord)

Kalla fötter har vi båda:angel:
Hur gör ni med att berätta för folk? Håller ni det helt för er själva tills ni går in i "säker" period eller har ni berättat/har planer på att berätta för någon innan dess?


Vi har renoverat, renoverat o renoverat.... Nu för ett år sedan fick vi nog o ringde en byggare som nu håller på med ovanvåningen. Vi bor i hus/torp byggt 1814. Sist här gjordes något var på 60- talet. En liten toalett oinredd kallvind med ett litet rum som var isolerat ovanför trappan.

Vi har fixat bottenvåningen (kök, el o gipsat om väggarna), renoverat grunden, byggt stall o bytt värmesystem. Nu var vi i läget flytta eller göra vid ovanvåningen. Finns nästan inga liknande mindre gårdar så vi valde som sagt att riva själva o ringa byggare.... De lämnar det gipsat, sedan fixar vi el, värme o vvs själva. De har även lagt om papper på taket. Vi tog ner pannorna och de satt dit dem efter o ha pappat om taket. De har även öppnat o byggt en kupa. Har nu två rum till och ett stort badrum där uppe, stor investering men skönt :-) Allt går, även om det är jobbigare o ha med barnen! Men de är rätt nöjda om de får hjälpa till lite på sitt sätt :-)

Långt o köra... Huva! Vi har tre mil till förlossningen. När jag skulle föda dottern ringde vi förlossningen, där var fullt. Blev hänvisade till ett sjukhus tio mil bort. Vi hann fram, det tråkiga var att hon hamnade på neo o sonen fick vara hos mormor här hemma. Då är tio mil långt :-( Hon är född i juli mitt i semestern...
 
Vi bor i hus på landet tillsammans med 1 hund och 2 katter. Ca 800 meter bort bor mina föräldrar på en gård där jag och mamma har 4 hästar tillsammans. Flyttade hit ganska precis en månad innan dottern föddes i juli 2014.

Har ca 1 mil till närmaste förlossning men kommer antagligen behöva åka 4,5 mil till spec mödravården i Örebro denna gång med då mitt bäcken och ena höft är lite kass efter en bilolycka för några år sen.
Jag jobbar på en återförsäljarsupport för Tele2 så sitter och pratar i telefon framför en skärm en stor del av dagen. Sist kunde jag jobba fram till 2 veckor innan så hoppas det funkar lika bra denna gång. :)

Vi har berättat för mina föräldrar och makens föräldrar för ca en vecka sedan genom att dottern kom dit med en tröja som hade texten "worlds most awesome big sister". :love:
Har mått så jäkla illa och har varit svårt att dölja så vi berättade för dem iaf. Min bästa vän vet också. Men de vet ju alla om vår historik med missfall så skulle det gå fel är det skönt att dom redan vet.


Har förresten inskrivning på torsdag. Spännande! :)
 
Senast ändrad:
Vi bor i hus på landet tillsammans med 1 hund och 2 katter. Ca 800 meter bort bor mina föräldrar på en gård där jag och mamma har 4 hästar tillsammans. Flyttade hit ganska precis en månad innan dottern föddes i juli 2014.

Har ca 1 mil till närmaste förlossning men kommer antagligen behöva åka 4,5 mil till spec mödravården i Örebro denna gång med då mitt bäcken och ena höft är lite kass efter en bilolycka för några år sen.
Jag jobbat på en återförsäljarsupport för Tele2 så sitter och pratar i telefon framför en skärm en stor del av dagen. Sist kunde jag jobba fram till 2 veckor innan så hoppas det funkar lika bra denna gång. :)

Vi har berättat för mina föräldrar och makens föräldrar för ca en vecka sedan genom att dottern kom dit med en tröja som hade texten "worlds most awesome big sister". :love:
Har mått så jäkla illa och har varit svårt att dölja så vi berättade för dem iaf. Min bästa vän vet också. Men de vet ju alla om vår historik med missfall så skulle det gå fel är det skönt att dom redan vet.
Hej kollega!:)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
28
· Visningar
1 888
Gravid - 1år Hallå! Gammal hemvändande medlem med nytt användarnamn :) Väntat på att en vintertråd ska starta, men nu tar jag tag i saken själv...
2 3
Svar
59
· Visningar
6 224
Senast: Jahopp
·
Hemmet Jag har kommit över några fina gamla trämöbler, uppskattningsvis från senare delen av 1800-talet. De är rejäla och (så gott som) hela...
Svar
3
· Visningar
293
Senast: MML
·
Skola & Jobb Då jag inte är direkt anonym här på forumet så vill jag inte gå in i detaljer kring min egen situation. Men jag startar ändå en tråd med...
Svar
1
· Visningar
492
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Barn som inte sover
  • Baka matbröd - enklare än du tror!
  • Headset

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Intressanta uppfostringsmetoder?
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp