Inne i ett skov o har värk o är uppsvullen i händerna, jag hatar vara "angripen" i händerna Jag är nog med i bitterhetsklubben
Jag vet inte, vi kommer inte ta reda på kön. Graviditeten påminner om den med dottern, därför kommer det säkert ut en pojke... Hoppas på en flicka för då kan den ärva alla dotterns kläder som vi inte gjort oss av med.. Flicka känns lite roligare fast viktigast är att den är frisk o mår bra
Vi har ett flicknamn men inga pojknamn. Eländigt, har ju redan använt de fina namnen, varför har de tre namn var?!?
Sonen heter Algot, dottern Hilma och flicknamnet vi gillar är Edda
Vi har fastnat gamla ursvenska namn. Finns de med humor som tycker vi skulle ha en liten Vilgot Blir bara så svårt när man jobbar i skolan o hitta namn som inte påminner om någon elev.... Nellie är fint!Jättefina namn! Dottern heter Nellie och det tog låång tid innan vi var överens. Hoppas vi är sams snabbare denna gång.
var rädd om dig, tänj inte på några gränser o överväg sjukskrivning på viss del eller hel om fogarna bråkar för mycket, har en tendens att inte bli bättre efter avslutad graviditet om man missköter det, been there, done that... Kan nog bara svara att jo det är fogarna... Vilken typ av eds har du? Det blir ju liksom inte bättre av det om man säger så!
Samma som jag, typ 3 med drag av typ 1 o 2. Dottern har med men ligger närmre typ 1 o 2, bla försenad motorisk utveckling. Men på barnmottagningen som följt henne tror man inte på EDS o vill inte sätta diagnos, det gör ändå ingen nytta...
Som tur är följs hon av en duktig sjukgymnast o får bla inlägg av ortopeden för o få stabilitet i benen. Jaha, idag kom de första oinbjudna magklapparna
allt jag gör är med avvägning om jag ska må mycket eller lite mindre illa. Morgnarna är vidriga, känner mig helt yrslig och kommer knappt upp ur sängen, dock kräks jag inget men vette sjutton om det inte skulle lätta på känslan ibland på plussidan är ivarjefall att jag inte känner av fogarna någonting just nu, hade ju känningar när jag precis plussat men det var väl nåt hormonpåslag hoppas jag, är glad så länge jag slipper Alltså ja, vad ska man säga. Jag uppskattar inte att bli tagen på, inte alls faktiskt. Framför allt inte av den personen som tog sig friheten att klappa på mig. Att min sambo gör det är såklart helt ok, det är lite lite "hans mage" med i min värld. Min älskade syster som är världens mest barnkära person har också tillåtelse men INGEN annan. Känns sjukt obehagligt.
Usch, lider med dig @Terqa
Känner mig lite lyckligt lottad som bara hade ett par veckor där i början, mellan kanske v. 6-v.11/12 som jag mådde rätt kasst fysiskt med lite illamående men det värsta var tröttheten. Sedan dess märker jag inte ens av att jag är gravid, magen har ju knappt börja växa. Så fysisk mår jag bra, värre psykiskt. Det enda som påminner (förutom mina gigantiska nya tuttar som nog står för 70% av de 3 kg jag gått upp hittills...) är bebis små rörelser som jag känner allt oftare och oftare. Men måste nästan ligga ner helt still på kvällen för att känna ännu. Just den biten gillar jag faktiskt, har blivit en liten ny kvällsrutin för mig. En tyst liten pratstund på kvällen med bebis och se om det kommer något litet vagt svar. Hur lång tid har det tagit för er som har tidigare barn, eller er i andra trådar som kommit längre, innan blivande pappa även kan känna från utsidan?
men har förstått att det som med allt annat är otroligt individuellt, jag kände sparkar ganska sent och fick mage ganska sent så även utanpåsparkarna kan ha varit sena 
