Höstföräldrar 2016

[pajaztar]

Min mage har börjat växa till sig! 31+0 idag.

 

[Is]

Är det bara jag som inte kan sova? Jag har hela mitt liv varit den som kan sova vart och när som helst. Har alltid velat lägga mig senast 10 och oavsett livskatastoffer så har jag sovit mig igenom det - men nu är sömnen som bortblåst. Sover nu i regel som mest runt 5timmar på en natt (ej sammanhängande), igår sov jag 3, är sedan vaken hela dagen och somnar inte även om jag provar lägga mig en stund.

Resultat blir att jag inte orkar med mig själv. Bli bara ledsen för allt och inget känns helt bra.

Fyllde år igår.
Allt va jätte bra. Sovrummet är färdigt (så gott som) splälsängen är på plats, sovkorgen är på plats, bäbisen har fått en egen garderob, babysittern är upppackad och allt är färdigt. De va folk här hela dagen så det vart lite tröttsamt då sambon va på jakt hela dagen men han hade gjort tårta till mig innan han for hemifrån så överlag en bra dag.
Men så kommer sambon hem på kvällen och när några gäster frågar vad jag fått av honom visar det sig att han inte har fixat någonting alls (att han gjort tårtan är något min hjärna här inte bryr sig om) .
Plötsligt rasar min värld. Inte för att han inte köpt något utan plötsligt kände jag bara att han inte lägger någon tid på verken mig eller barnet. Han tillbringar flera timmar framför datorn och köper jakt och fiskegrejer varje dag men det enda han köpt till pyret är en filt. Alla kläder, skötbord, babygym, babysitter, vagn, babyskydd, blöjor mm mm har jag köp och betalt för (han har istället köpt vår nya säng för 15 000kr och lagt en jävulst massa jobb på vårt nya sovrum men även det ignorera min trötta hjärna). Han har inte orkat lägga någon energi på att ta reda på något alls verken om barnet eller hur han ska underlätta för mig vid förlossning osv.
Och när han då inte ens kunde lägga några minuter på att köpa en blomma och säga "att han älskar mig" så bröt jag ihop. Allt bra han gör försvann i en vindpust och tårarna rann i två timmar - och egentligen handlar det bara om att jag inte får sova.

Kan inte låta bli att fundera hur jag ska orka hantera ett barn när jag har sömnbrist om jag inte ens orkar med mig själv?

Slut på dagens gnäll.
Hur går det för alla andra? Börjar våra nyblivna föräldrar hitta rutiner mm?

 

[viadukt]

Är det bara jag som inte kan sova? Jag har hela mitt liv varit den som kan sova vart och när som helst. Har alltid velat lägga mig senast 10 och oavsett livskatastoffer så har jag sovit mig igenom det - men nu är sömnen som bortblåst. Sover nu i regel som mest runt 5timmar på en natt (ej sammanhängande), igår sov jag 3, är sedan vaken hela dagen och somnar inte även om jag provar lägga mig en stund.

Resultat blir att jag inte orkar med mig själv. Bli bara ledsen för allt och inget känns helt bra.

Fyllde år igår.
Allt va jätte bra. Sovrummet är färdigt (så gott som) splälsängen är på plats, sovkorgen är på plats, bäbisen har fått en egen garderob, babysittern är upppackad och allt är färdigt. De va folk här hela dagen så det vart lite tröttsamt då sambon va på jakt hela dagen men han hade gjort tårta till mig innan han for hemifrån så överlag en bra dag.
Men så kommer sambon hem på kvällen och när några gäster frågar vad jag fått av honom visar det sig att han inte har fixat någonting alls (att han gjort tårtan är något min hjärna här inte bryr sig om) .
Plötsligt rasar min värld. Inte för att han inte köpt något utan plötsligt kände jag bara att han inte lägger någon tid på verken mig eller barnet. Han tillbringar flera timmar framför datorn och köper jakt och fiskegrejer varje dag men det enda han köpt till pyret är en filt. Alla kläder, skötbord, babygym, babysitter, vagn, babyskydd, blöjor mm mm har jag köp och betalt för (han har istället köpt vår nya säng för 15 000kr och lagt en jävulst massa jobb på vårt nya sovrum men även det ignorera min trötta hjärna). Han har inte orkat lägga någon energi på att ta reda på något alls verken om barnet eller hur han ska underlätta för mig vid förlossning osv.
Och när han då inte ens kunde lägga några minuter på att köpa en blomma och säga "att han älskar mig" så bröt jag ihop. Allt bra han gör försvann i en vindpust och tårarna rann i två timmar - och egentligen handlar det bara om att jag inte får sova.

Kan inte låta bli att fundera hur jag ska orka hantera ett barn när jag har sömnbrist om jag inte ens orkar med mig själv?

Slut på dagens gnäll.
Hur går det för alla andra? Börjar våra nyblivna föräldrar hitta rutiner mm?

Först och främst, grattis i efterskott!
Jag har reagerat precis som du. Hade blivit jätteledsen om bebis pappa inte engagerat sig. Det är ju inte en fråga om pengar, vem som betalat vad, utan om engagemang. Har du pratat med honom om det här, hur du upplever det? Snart kommer ju en bebis till er och då behöver ni ju bli världens bästa team som alla ta hand om den lille.
Stor kram till dig!

Jag har inte så svårt att sova, kan sova mitt på dagen också, men är uppe 2-3 ggr/natt och går på toa nu. Har börjat få mycket sammandragningar dock. Fick avstå tömkörning igår och jobba hästen vid hand istället för det drog ihop sig så hemskt. Var tvungen att minska takten rejält till och från hagen också. Så en galen bebis i magen på det. Är fortfarande förvånad över hur himla bra jag mår och har mått hela tiden, fysiskt iaf.

 

[Pollyhopp]

Är det bara jag som inte kan sova? Jag har hela mitt liv varit den som kan sova vart och när som helst. Har alltid velat lägga mig senast 10 och oavsett livskatastoffer så har jag sovit mig igenom det - men nu är sömnen som bortblåst. Sover nu i regel som mest runt 5timmar på en natt (ej sammanhängande), igår sov jag 3, är sedan vaken hela dagen och somnar inte även om jag provar lägga mig en stund.

Resultat blir att jag inte orkar med mig själv. Bli bara ledsen för allt och inget känns helt bra.

Fyllde år igår.
Allt va jätte bra. Sovrummet är färdigt (så gott som) splälsängen är på plats, sovkorgen är på plats, bäbisen har fått en egen garderob, babysittern är upppackad och allt är färdigt. De va folk här hela dagen så det vart lite tröttsamt då sambon va på jakt hela dagen men han hade gjort tårta till mig innan han for hemifrån så överlag en bra dag.
Men så kommer sambon hem på kvällen och när några gäster frågar vad jag fått av honom visar det sig att han inte har fixat någonting alls (att han gjort tårtan är något min hjärna här inte bryr sig om) .
Plötsligt rasar min värld. Inte för att han inte köpt något utan plötsligt kände jag bara att han inte lägger någon tid på verken mig eller barnet. Han tillbringar flera timmar framför datorn och köper jakt och fiskegrejer varje dag men det enda han köpt till pyret är en filt. Alla kläder, skötbord, babygym, babysitter, vagn, babyskydd, blöjor mm mm har jag köp och betalt för (han har istället köpt vår nya säng för 15 000kr och lagt en jävulst massa jobb på vårt nya sovrum men även det ignorera min trötta hjärna). Han har inte orkat lägga någon energi på att ta reda på något alls verken om barnet eller hur han ska underlätta för mig vid förlossning osv.
Och när han då inte ens kunde lägga några minuter på att köpa en blomma och säga "att han älskar mig" så bröt jag ihop. Allt bra han gör försvann i en vindpust och tårarna rann i två timmar - och egentligen handlar det bara om att jag inte får sova.

Kan inte låta bli att fundera hur jag ska orka hantera ett barn när jag har sömnbrist om jag inte ens orkar med mig själv?

Slut på dagens gnäll.
Hur går det för alla andra? Börjar våra nyblivna föräldrar hitta rutiner mm?

Grattis i efterskott!
Jag förstår att du blir ledsen. Vad säger han om du tar upp det? Min sambo var lite likadan gällande bebis, han förklarade att det kändes så orimligt fortfarande att han inte förstod att han skulle bli pappa, vilket han inte heller gjorde förrän först när lillen var ute egentligen. Då vände allt! Han är jätteengagerad på alla sätt och vis och vår son kunde inte få en bättre pappa Förhoppningsvis kanske det blir likadant för er, även om det är viktigt att han inte glömmer bort dig under tiden!

Jag hade jättesvårt att sova de sista veckorna och brukar också kunna sova var som helst när som helst vanligtvis. Vände och vred och vaknade stup i ett fastän jag var jättetrött. Det släppte direkt när lillen kom! Nu sover jag lite när som istället så fort tillfälle ges. Vissa nätter vaknar han en gång i timmen och vill äta (heeeela natten) och andra nätter sover han som en ängel och vaknar bara någon gång när det är dags att äta. Känns allt annat än rutinmässigt än och imorgon börjar sambon jobba- hur ska jag klara mig alldeles ensam?! Men det kanske är först nu när man tvingas in i "ensamheten" som rutinerna kommer?

 

[Is]

Svarar båda,
Jo jag har väl provat prata med honom en längre tid men jag har liksom inte lyckats formulera mig och tillslut blir jag bara upprörd och då blir det naturligvis bara bråk och inget som blir klarare för någon av oss.

Men kanske lyckades förmedla något i natt än då. Igårkväll när sambon kom och la sig så bad han mig berätta vad som va fel och jag sa då att vi inte skulle ta det då eftersom jag va så trött som jag va och visste att jag inte skulle få fram något vettigt alls. Så imorse (läs 4.30 innan han for och jagade) bad han mig igen berätta vad som mer va fel (för han skulle ju självklart fixa present sedan menade han men jag hade då redan förklarat att det inte va det som va själva grejen). Så provade prata med honom då, lugnt och sansat. Vet inte om han förstod riktigt (för enligt han är han ju delaktig i allt men han måste ha förstått lite vad jag menade eftersom han provade lite vagt att förklara sig med att "vi skulle ju få lära oss allt på föräldragruppen som vi inte fick gå på") men dåligt samvete måste han ha fått så det räckte för han kom hem redan 09.30 från jakten (dragit tidigar från passet) och farit och köpt en STOR famn med rosor (Samt handlat allt till middagen) och har sedan tillbringar hela förmiddagen i soffan med mig och magen.

Jag vet att han kommer bli en fantastisk pappa men han har precis som pollyhopp beskriver svårt att fatta att det här faktiskt händer honom. Han har längtat efter barn väldigt länge, men jag tror inte han vågar hoppas på att detta är verkligheten. Han är väldigt rädd.

Skönt att höra att jag inte är ensam om sömnsvårigheterna

 

[fritz_92]

Svarar båda,
Jo jag har väl provat prata med honom en längre tid men jag har liksom inte lyckats formulera mig och tillslut blir jag bara upprörd och då blir det naturligvis bara bråk och inget som blir klarare för någon av oss.

Men kanske lyckades förmedla något i natt än då. Igårkväll när sambon kom och la sig så bad han mig berätta vad som va fel och jag sa då att vi inte skulle ta det då eftersom jag va så trött som jag va och visste att jag inte skulle få fram något vettigt alls. Så imorse (läs 4.30 innan han for och jagade) bad han mig igen berätta vad som mer va fel (för han skulle ju självklart fixa present sedan menade han men jag hade då redan förklarat att det inte va det som va själva grejen). Så provade prata med honom då, lugnt och sansat. Vet inte om han förstod riktigt (för enligt han är han ju delaktig i allt men han måste ha förstått lite vad jag menade eftersom han provade lite vagt att förklara sig med att "vi skulle ju få lära oss allt på föräldragruppen som vi inte fick gå på") men dåligt samvete måste han ha fått så det räckte för han kom hem redan 09.30 från jakten (dragit tidigar från passet) och farit och köpt en STOR famn med rosor (Samt handlat allt till middagen) och har sedan tillbringar hela förmiddagen i soffan med mig och magen.

Jag vet att han kommer bli en fantastisk pappa men han har precis som pollyhopp beskriver svårt att fatta att det här faktiskt händer honom. Han har längtat efter barn väldigt länge, men jag tror inte han vågar hoppas på att detta är verkligheten. Han är väldigt rädd.

Skönt att höra att jag inte är ensam om sömnsvårigheterna

Bra att ni kunde prata om det i en lugn situation. Ni kommer bli underbara, fantastiska föräldrar när det är dax! Tror många killar har svårt att förstå innan den är ute. De har ju inte levt så nära som vi som bärt barnet gjort. Jag har typ köpt allt själv till henne, inte för att han inte brydde sig, det har bara blivit så. Jag är bäst på begagnatmarknaden och gillar att göra fynd. Han är bra på andra saker.
Min kille har fortfarande svårt att inse ibland. Men han älskar henne så otroligt mycket och våran relation har blivit ännu djupare trots att jag är rätt krävande om jag inte får sova..

Delvis knapplån
Annars går det rätt bra här. Är rädd att mina stygn inte läkt rätt så ska in till bm på torsdag och kolla dem. De gör inte bara ont att föda barn, de smärtar ett tag efteråt också..
De flesta nätter har gått helt okej, igår va inge bra då vi åkte mycket bil så hon sov hela dagen. Så inatt skulle hon vara vaken hela tiden istället.. Men verkar gå rätt fort att vända tillbaka på dygnet för nu har hon somnat gott i sin säng och antagligen sover hon till minst 1 innan de är matdax. Jag har svårt att somna och sover väldigt lätt på natten. Vaknar vid minsta ljud. Men har de flesta dagar kunnat sova en eller två timmar på eftermiddagen.
Kommer bli väldigt konstigt när killen ska tillbaka till jobbet på fredag! Hur ska jag ens kunna gå på toa på morgonen liksom. Brukar lägga henne jämte honom så sover de ihop under tiden men hur gör jag framöver. Får hitta nya rutiner när vi precis börjat få några.

 

[Ferrari]

Bra att ni kunde prata om det i en lugn situation. Ni kommer bli underbara, fantastiska föräldrar när det är dax! Tror många killar har svårt att förstå innan den är ute. De har ju inte levt så nära som vi som bärt barnet gjort. Jag har typ köpt allt själv till henne, inte för att han inte brydde sig, det har bara blivit så. Jag är bäst på begagnatmarknaden och gillar att göra fynd. Han är bra på andra saker.
Min kille har fortfarande svårt att inse ibland. Men han älskar henne så otroligt mycket och våran relation har blivit ännu djupare trots att jag är rätt krävande om jag inte får sova..

Delvis knapplån
Annars går det rätt bra här. Är rädd att mina stygn inte läkt rätt så ska in till bm på torsdag och kolla dem. De gör inte bara ont att föda barn, de smärtar ett tag efteråt också..
De flesta nätter har gått helt okej, igår va inge bra då vi åkte mycket bil så hon sov hela dagen. Så inatt skulle hon vara vaken hela tiden istället.. Men verkar gå rätt fort att vända tillbaka på dygnet för nu har hon somnat gott i sin säng och antagligen sover hon till minst 1 innan de är matdax. Jag har svårt att somna och sover väldigt lätt på natten. Vaknar vid minsta ljud. Men har de flesta dagar kunnat sova en eller två timmar på eftermiddagen.
Kommer bli väldigt konstigt när killen ska tillbaka till jobbet på fredag! Hur ska jag ens kunna gå på toa på morgonen liksom. Brukar lägga henne jämte honom så sover de ihop under tiden men hur gör jag framöver. Får hitta nya rutiner när vi precis börjat få några.

Nu vet jag inte hur nära toan är sovrummet, men jag lämnar bara kvar min bebis i sängen och går på toan. Har alltid öppen dörr för att kunna höra vad som händer, men just den biten har aldrig någonsin fallit mig in att grubbla över. Om bebis vaknar så är det inte hela världen om det blir lite gråt, som mamma måste man ju faktiskt få gå på toa.

 

[Jast87]

Morsomt å høre hvordan det går med dere som har fått deres små :-)

Jeg har selv vært hjemme istedet for jobb denne uka. Første for at guttungen er forkjøla med feber og for at jeg har så mye sammandragningar. Var hos BM på mandag og hun ville jeg skulle være hjemme hvertfall ut uka pluss en kontroll på förlossningen. Ikke vært så lett å slappe av med en liten hjemme men i morgen er han klar for föris igjen. Ikke hört noe ang kontrollen fra förlossningen så får kanskje ringe i morgen. Mindre sammandragningar nå når jeg har värt hjemme noen dager men så fort jeg går litt lenger strekker, løfter eller tar i kommer det med en gang....

 

[vinkelina]

Var på någon form av föräldrarutbildning igår. Två blir tre hette den (två av "tre" av oss var med,vem ordnar kurs 15-17:30 en vardag?)

Tänkte få slag. Alla kvinnor presenterade sina män, typ jag är Lisa och detta är Lasse. Och de gick ut på att mannen inte fattar nått, kvinnan är expert (ok kan ha varit lite hormoner som vinkla och lågt blodsocker)

 

[viadukt]

Var på någon form av föräldrarutbildning igår. Två blir tre hette den (två av "tre" av oss var med,vem ordnar kurs 15-17:30 en vardag?)

Tänkte få slag. Alla kvinnor presenterade sina män, typ jag är Lisa och detta är Lasse. Och de gick ut på att mannen inte fattar nått, kvinnan är expert (ok kan ha varit lite hormoner som vinkla och lågt blodsocker)

Ofta är det ju BM som håller i föräldrautbildningarna och de flesta jobbar ju vanliga tider. Vår föräldrautbildning har t.ex. varit mellan 14.30-16.00. Det är ju till och med giltigt skäl att ta ut föräldraledighet för.

Vår föräldrautbildning har varit jättebra! Vi var en väldigt liten grupp, alla med bf nu i höst och rätt tätt inpå i och med sommaren. Har haft möjlighet att diskutera och ta upp allmänna frågor, går igenom förlossning, smärtlindring, tiden efteråt samt träffa BVC-sköterska. De andra blivande föräldrarna är vettiga, vilket jag tror spelar stor roll i såna sammanhang. Vi kommer kallas efter förlossningen också för att kunna fortsätta att ses och jag kommer hänga på.

Vi valde även att gå amningskursen på sjukhuset här i länet som faktiskt var över förväntan. Både jag och sambon tyckte den gav oss jättemycket och hade nog även gett rätt mycket matnyttigt till föräldrar som inte tänkt amma. Så det behöver verkligen inte vara dåligt

 

[viadukt]

Min mage har börjat växa till sig! 31+0 idag.

Så fin!!
Jag är fortfarande lite avis på er som har runda fina magar
V 39 för mig nu och magen syns ju men fortfarande en dvärg i jämförelse med alla andra magar.

 

[vinkelina]

Ofta är det ju BM som håller i föräldrautbildningarna och de flesta jobbar ju vanliga tider. Vår föräldrautbildning har t.ex. varit mellan 14.30-16.00. Det är ju till och med giltigt skäl att ta ut föräldraledighet för.

Vår föräldrautbildning har varit jättebra! Vi var en väldigt liten grupp, alla med bf nu i höst och rätt tätt inpå i och med sommaren. Har haft möjlighet att diskutera och ta upp allmänna frågor, går igenom förlossning, smärtlindring, tiden efteråt samt träffa BVC-sköterska. De andra blivande föräldrarna är vettiga, vilket jag tror spelar stor roll i såna sammanhang. Vi kommer kallas efter förlossningen också för att kunna fortsätta att ses och jag kommer hänga på.

Vi valde även att gå amningskursen på sjukhuset här i länet som faktiskt var över förväntan. Både jag och sambon tyckte den gav oss jättemycket och hade nog även gett rätt mycket matnyttigt till föräldrar som inte tänkt amma. Så det behöver verkligen inte vara dåligt

Vi har tyvärr inte de systemet att man kan ta ut föräldradagar för dyligt. Skall man gå är de minustimmar på lön som gäller (mannen förlorar fyra timmar om han deltar pga körtid)

Var uppdelat på fyra infotillfällen med olika teman. Men gissar att de kommer vara olika personer som deltar, vissa hade bf om en vecka, vissa i december

 

[lil-sis]

Var på någon form av föräldrarutbildning igår. Två blir tre hette den (två av "tre" av oss var med,vem ordnar kurs 15-17:30 en vardag?)

Tänkte få slag. Alla kvinnor presenterade sina män, typ jag är Lisa och detta är Lasse. Och de gick ut på att mannen inte fattar nått, kvinnan är expert (ok kan ha varit lite hormoner som vinkla och lågt blodsocker)

 

[Is]

Vi har tyvärr inte de systemet att man kan ta ut föräldradagar för dyligt. Skall man gå är de minustimmar på lön som gäller (mannen förlorar fyra timmar om han deltar pga körtid)

Var uppdelat på fyra infotillfällen med olika teman. Men gissar att de kommer vara olika personer som deltar, vissa hade bf om en vecka, vissa i december

Fast va? Du tar ju ut föräldradagarna på försäkringskassan och arbetsgivarna har inte rätt att neka va jag vet?

 

[vinkelina]

Fast va? Du tar ju ut föräldradagarna på försäkringskassan och arbetsgivarna har inte rätt att neka va jag vet?

Fast jag bor ju i Finland så vi har lite andra regler ibland. Vore ju smidigt annars.

 

[Is]

Fast jag bor ju i Finland så vi har lite andra regler ibland. Vore ju smidigt annars.

Ja jäklar det glömde jag helt förlåt. Tillfällig sinnesförvirring pga syrebrist eller nått

 

[sandra87_]

Är det bara jag som inte kan sova? Jag har hela mitt liv varit den som kan sova vart och när som helst. Har alltid velat lägga mig senast 10 och oavsett livskatastoffer så har jag sovit mig igenom det - men nu är sömnen som bortblåst. Sover nu i regel som mest runt 5timmar på en natt (ej sammanhängande), igår sov jag 3, är sedan vaken hela dagen och somnar inte även om jag provar lägga mig en stund.

Resultat blir att jag inte orkar med mig själv. Bli bara ledsen för allt och inget känns helt bra.

Fyllde år igår.
Allt va jätte bra. Sovrummet är färdigt (så gott som) splälsängen är på plats, sovkorgen är på plats, bäbisen har fått en egen garderob, babysittern är upppackad och allt är färdigt. De va folk här hela dagen så det vart lite tröttsamt då sambon va på jakt hela dagen men han hade gjort tårta till mig innan han for hemifrån så överlag en bra dag.
Men så kommer sambon hem på kvällen och när några gäster frågar vad jag fått av honom visar det sig att han inte har fixat någonting alls (att han gjort tårtan är något min hjärna här inte bryr sig om) .
Plötsligt rasar min värld. Inte för att han inte köpt något utan plötsligt kände jag bara att han inte lägger någon tid på verken mig eller barnet. Han tillbringar flera timmar framför datorn och köper jakt och fiskegrejer varje dag men det enda han köpt till pyret är en filt. Alla kläder, skötbord, babygym, babysitter, vagn, babyskydd, blöjor mm mm har jag köp och betalt för (han har istället köpt vår nya säng för 15 000kr och lagt en jävulst massa jobb på vårt nya sovrum men även det ignorera min trötta hjärna). Han har inte orkat lägga någon energi på att ta reda på något alls verken om barnet eller hur han ska underlätta för mig vid förlossning osv.
Och när han då inte ens kunde lägga några minuter på att köpa en blomma och säga "att han älskar mig" så bröt jag ihop. Allt bra han gör försvann i en vindpust och tårarna rann i två timmar - och egentligen handlar det bara om att jag inte får sova.

Kan inte låta bli att fundera hur jag ska orka hantera ett barn när jag har sömnbrist om jag inte ens orkar med mig själv?

Slut på dagens gnäll.
Hur går det för alla andra? Börjar våra nyblivna föräldrar hitta rutiner mm?

Sådär var det för oss före första barnet. Mkt bättre nu andra, men han glömde lite bort att jag inte orkade med att ta hand om dottern helt själv en hel dag och att jag faktiskt var sjukskriven för att jag inte hade någon ork kvar.
Även här är det jag som köper i princip allt till ungarna, men mannen står ju för boende och den mesta maten hemma osv så det känns ändå ok.
Han är inte så intresserad av kläder osv men försöker ändå.
Nu när lilleman har kommit och det blev som det blev vid förlossningen är det stor skillnad. Han är mkt mer närvarande med barnen nu än tidigare och vill göra saker med dottern på ett annat sätt än förut.

Annars är lilla A typ världens snällaste unge. Han äter var 3-4e timme. Amningen fungerar bra men vi kör med amningsnapp. Gjorde det med dottern tills hon slutade amma vid ca 9 månader så får väl se om vi lyckas/orkar vänja av oss denna gång. Det funkar ju både och så. Han sover typ hela natten så jag får väcka honom för mat ibland till och med när brösten spränger alltför mkt.
När han inte äter är han mest bara nöjd.
Kan lägga ner honom och han sover lika bra i nestet eller vagnen som i någons famn. Stor skillnad mot storasyster som vaknade efter 3 minuter om man ens tänkte tanken att lägga ner henne någonstans för att hinna gå på toa typ.
Var lite orolig att han inte skulle ha gått upp i vikt men på BVC igår visade vågen 155 gram upp på 6 dagar så mat får han ju sig. Hade nu 5 gram kvar till födelsevikten. Den skulle dom helst vara uppe i på 2 veckor men det ska väl inte vara några problem att hinna med till på fredag tycker jag.

 

[HeleneK]

Igår var jag på föreläsning på BB gällande förlossningen. Det kändes väldigt bra och informativt! Vi har inte haft möjlighet att gå på någon föräldrakurs genom barnmorskan än, så detta kändes verkligen nödvändigt.

 

[viadukt]

Sådär var det för oss före första barnet. Mkt bättre nu andra, men han glömde lite bort att jag inte orkade med att ta hand om dottern helt själv en hel dag och att jag faktiskt var sjukskriven för att jag inte hade någon ork kvar.
Även här är det jag som köper i princip allt till ungarna, men mannen står ju för boende och den mesta maten hemma osv så det känns ändå ok.
Han är inte så intresserad av kläder osv men försöker ändå.
Nu när lilleman har kommit och det blev som det blev vid förlossningen är det stor skillnad. Han är mkt mer närvarande med barnen nu än tidigare och vill göra saker med dottern på ett annat sätt än förut.

Annars är lilla A typ världens snällaste unge. Han äter var 3-4e timme. Amningen fungerar bra men vi kör med amningsnapp. Gjorde det med dottern tills hon slutade amma vid ca 9 månader så får väl se om vi lyckas/orkar vänja av oss denna gång. Det funkar ju både och så. Han sover typ hela natten så jag får väcka honom för mat ibland till och med när brösten spränger alltför mkt.
När han inte äter är han mest bara nöjd.
Kan lägga ner honom och han sover lika bra i nestet eller vagnen som i någons famn. Stor skillnad mot storasyster som vaknade efter 3 minuter om man ens tänkte tanken att lägga ner henne någonstans för att hinna gå på toa typ.
Var lite orolig att han inte skulle ha gått upp i vikt men på BVC igår visade vågen 155 gram upp på 6 dagar så mat får han ju sig. Hade nu 5 gram kvar till födelsevikten. Den skulle dom helst vara uppe i på 2 veckor men det ska väl inte vara några problem att hinna med till på fredag tycker jag.

Vilken mönsterbebis
Blir inte lite avis.

@vinkelina Sorry, glömde också helt av att du ju bor i Finland.

 

[sandra87_]

Vilken mönsterbebis
Blir inte lite avis.

@vinkelina Sorry, glömde också helt av att du ju bor i Finland.

Det är han verkligen. Passar på att njuta medans vi kan för det kan ju ändras rätt fort.
Nästan lite tur att storasyster kom före honom så man vet hur tufft det kan vara med vaknätter osv. Annars kunde man ju skaffa hur många som helst.