Jag fick diagnosen i samband med glukosbelastning v. 29. Eftersom jag haft GDM kommer jag nu få belastas redan v. 12-15. Jag har sen förlossningen följt mina värden på eget initiativ med blodsockermätare hemma och jag kommer få diagnosen igen. Mitt problem var att jag fick höga fastevärden, värden som är helt rimliga om man är inte är gravid (5.3-5.6). Men eftersom gränsen är satt till 3.5 kommer jag få diagnosen denna gång med, vet det.
Hoppas jag med. Dels känner jag absolut noll behov av att varken se eller höra hjärtslag så tidigt, dels anser jag att det måste vara upp till mig om jag vill veta. Förra gången fick den unga läkaren som tog emot mig hjärtsnörp när jag sa nej till VUL, kallade in en bakjour som gjorde allt för att övertala mig. Det enda som hände var att jag blev förbannad.
Pratade med BM igår som sa att de även denna gång kommer rekommendera VUL, men att det är min kropp och jag har rätt att säga nej. Ska till läkaren 25/2 för att diskutera/få innophep insatt och jag kommer vara väldigt, väldigt tydlig med min vilja.
Åh vad tufft! Verkar så himla meckigt, och mår man desutom illa samtidigt och ska försöka tänka på vad man äter...
Så skönt du mår bra MML! Kan förstå det är mkt tanker iom kommande tvillingar, men skönt det känns rätt och bra!
Jag försöker bara överleva en sekund i taget... tiden går så långsamt och kan verkligen inte vara glad för att vara gravid. Ser inte fram emot något alls och ifrågasätter varje dag om vi verkligen vill ha ett mer barn.
(Förlåt alla som kämpar med att bli gravida!!!) Saknar att vara med mitt barn, saknar att träna, saknar att inte må så jävla illa varenda sekund hela dygnet. Sorry för att dra ner stämningen!