Hopptränare som mer än gärna slår

[Zora]

Jag anser att det är fel att slå en häst med upprepade slag över ett hinder, spelar ingen roll vad det finns för bakgrund. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att driva ett djur med tillhyggen.
Samma sak som jag har allför många gånger sett hästar som upprepade gånger blir slagna in i en transport. Jag har aldrig sett en enda av dessa hästar bli lättare att få in i transporten. Däremot de som får lära sig att det inte är farligt varken bakom eller framför är det inga problem att lasta.

Visst finns det undantag, men den genomsnittliga hästen är varken farlig eller elak.

Jag tycker inte att det daltas för mycket, jag tycker inte att man behöver använda mer slag och bestraffning för att träna, utbilda, hantera en häst.
Däremot så saknas det kunskap. Kunskap om att en häst faktiskt många gånger kan lägga ihop två och två. Det gäller bara att veta hur man ska förklara för den och även ha tålamodet att verkligen göra det. Kunskap om hur en ranghög individ pratar med en ranglåg. Kunskap om att använda ett nyanserat kroppspråk istället för att skrika med kroppen. Många gånger ger vi inte hästarna en chans och de tröttnar förmodligen på oss då vi varken förstår dem eller vet hur vi ska prata med dem. Det är inte hästens ansvar att lära sig förstå oss, det är vårt ansvar att lära oss kommunicera med hästen.

 

[noppitoppan]

har jag sagt att man ska använda sig utav mer slag och bestraffning för att träna, utbilda eller hantera en häst?

inte riktat enbart till dig utan till fler. det verkar som om några här aldrig slår sin häst, aldrig behöver ta till hårdare tag. det är ju skit bra! men bara för att man tar hårdare tag ibland å då menar jag inte att man bankar skiten ur hästen utan kanske smäller till den, som ex när vår hingstunge bits, då får han en smäll vill jag lova! så betyder det inte att man på heltid slår sina djur eller på något sätt stödjer djurmisshandel. precis som någon nämnt tidigare så måste man se till individen hur man kan ta den. precis som med människor som några här gärna vill hänvisa till.

 

[Nelle]

Nu kommer jag väl bli halshuggen, men jag tror såhär:
Hästarnas instinkter lever kvar sen de levde i det vilda och vi kommer inte att kunna påverka det hur mycket vi än vill. Alltså måste VI anpassa oss. Det innebär att för att det inte ska bli farligt för oss att hålla på med dessa djur som är flera hundra kilo tyngre och starkare än oss så måste det vara vi som är flockledaren. För att hästen ska se oss som ledaren krävs det olika saker (tydlighet) för olika hästar eftersom de är individer precis som vi människor. En del är tuffa i huvudet och andra är mer ängsliga av oss, det är därför viktigt vi som ledare kan läsa av hästarna och betee oss rätt mot rätt individer. Dvs att man kan behöva vara riktigt tuff och sätta stenhårda gränser som man aldrig kan rucka på när man är med just den hästen och att man även måste kunna vara betydligt "mjukare" med den andra hästen. Det gäller även att vara konsekvent och tydlig med vad man menar för annars kommer de att bli osäkra/testa gränser hela tiden. När hästen väl accepterat en som sin ledare så gäller det också att man "lever upp" till det också, eftersom man lätt kan förstöra förtroendet.
Därför tycker jag inte att vi kan dömma detta beteende eftersom vi inte vet hur det ligger till. Jag tycker inte att det låter som att ledarskapet är riktigt uppgjort. Om det nu skulle röra sig om en mycket känslig ponny som är lite osäker kan det mycke väl ha orsakat mycket skada som kommer ta tid att reparera, men om det är en stentuff ponny så kanske det inte alls var så "farligt". Missförstå mig nu inte att jag tycker att det är okej att slå en häst hur som helst. Däremot SKA man sätta tydliga gränser, även om jag tycker att det ska vara gjort innan man kommer till en hoppträning.

 

[tjenixen]

(lanar din svarsknapp..)
detta ar en intressant trad!!

det verkar som fallet bara blir mer o mer extremt ju langre ner man laser.

det skrevs tidigare att ponnyn i vanliga fall hoppar jattebra, o sen ibland vill den inte hoppa alls. om det nu ar en liten ponny o en liten ryttare sa ar det val mycket mojligt (utgar fran att den inte har fysiska problem) att ponnyn ar bussig mesta delen av tiden o sen ibland inte kanner for att vara sa himla bussig (later definitivt inte som en fobi iallafall).

i detta fall haller jag med om att ponnyn ar opalitlig. inte sa att den ar elak eller sa, men det ar inte ratt ponny for flickan kanske o de har inte ett fortroende for varandra, vilket inte nodvandigtvis betyder att detta ar resultatet av felbehandling, utan som alla vet handlar det en del om personkemi ocksa. alltsa ar ponnyn opalitlig eftersom hon inte kan berakna nar den kommer stanna igen.

saaa, i detta fall (verkar det som) att det kan ha varit befogat att fa hasten att ga over hindret (sager ej att misshandel mm ar befogat), annars ar det mycket mojligt att hasten borjar stanna mer o mer. jag anser mig sjalv vara mjuk med hastar och anvander hellre rost o kroppsprak for att kommunicera och tillrattavisa (med framgang enligt mig sjalv ), och haller for ovrigt med de som anser att det daltas for mycket med hastar i sverige.

om man tittar hur hastar beter sig i det fria, ser man att det finns en viss rangordning. dar har vi aven 'hogsta honset' som ar ganska man om att halla sin plats o delar ut valvalda sparkar o bett till dem som hotar dens plats. detta ar en mycket viktig anledning till att vi manniskor maste se till att vi halls pa hogsta rangordning, da vi annars kan utsatta bade oss sjalva och andra manniskor for fara om vi later hasten ha hogsta rang. de sparkar hastarna delar ut ar ibland tillrackligt for att bryta manniskoben, om vi lappar till dem nagon gang nar det ar befogat, ger nog inte storre men.

med detta menar jag inte att 'misshandel' aller dyl ar ok, jag pratar om att ha en sund relation till hasten som den aven forstar. detta med att leva med o respektera de djuren man alskar ar ju naturligtvis det ultimata, men ar det inte trevligast om man fasktiskt forsoker lara sig en del av det sprak hasten pratar?

jag tror i allmanhet att det ar svarare med ponnier da de som hanterar ponnier mest ar barn o undomar vilket innebar att manga ponnier inte har samma respekt for masnniskan som stora hastar har (kanske ar att dra saker o ting over en kam... men men, ni vet vad de sager ju mindre, desto j**ligare ) o da blir det ju extra jobbigt nar de val satts pa plats eftersom det kanske inte har hant sa ofta.

jag undrar hur lange flickan har haft ponnyn o vem som hanterar den mest - hon eller foraldrarna? samt ar foraldrarna hastmanniskor eller 'ponnyforaldrar' (inget ont menat alls!!)?

 

[Snuffsan]

Jag tänker då inte halshugga utan bara instämma.

 

[tjenixen]

hoppsan! ditt svar va inte dar nar jag borjade skriva... bra poang du har!

 

[Lazio]

jag var och kollade på en träningstävling för ett tag sen,
jag gick därifrån mkt illa berörd.
bland annat var det med: en arab, något nervös men gjorde sitt bästa och hoppade det mesta, stannade tre ggr på samma hinder, efter varje gång hästen stannade, ryckte ryttaren den hårt i munnen, och smällde till den rejält tre ggr med spöet. till sist lade dom ner hindret och hästen hoppade, men inte fick den något beröm.
fy fan för den tjejen, man ska inte hoppa om man inte fixar att hästen stannar!
sen fortsatte det med: två småkillar på två islandshästar, hästarna stannade vid varenda hinder ungefär. småkillarna var jättearga, och sparkade hästarna i sidorna hela tiden, och slog dom mer än 10 ggr på raken med spöet. inte hoppade hästarna för det, dom fick bara panik.
snacka om djurplågeri.

 

[tjenixen]

med den beskrivningen sager jag bara -
gav inte domaren en varning till smagrabbarna m islanningar?

for ungefar 10 ar sen fick jag en varning...

hoppade en hast som var riktigt osaker o brukade antingen sprina forbi hindret eller ploja rakt igenom. vi byggde upp ett jattebra fortroende (det var min skothast vid den tiden ocksa, sa jag spenderade mycket tid med henne) och fran att vara tvungen att halla, halla, halla, driva, driva, driva, m pessoabett o sporrar, kunde jag behalla mjuk kontakt mellan hand o skankel. flyttade upp bettet o tog bort sporrar o kande jag att hon tvekade, ramade jag in o klappade (bokstavligen) med mitt hoppspo pa bogen som ett 'kom igen - du vagar' (ja, det var min tanke da iallafall).
nu fastnade jag val antagligen i det beteendet tom nar det kom till en punkt att hon var urbussig o stallde upp aven de ganger jag sjabblade till ordentligt. men det var inte forrans jag fick en varning en domare pa en regional tavling jag forstod att vi hade kommit sa langt att det inte var nodvandigt langre.

fasen vad jag skamdes

ja det kanske inte hade sa mycket med saken att gora, men om jag kunde fa en varning for det, kunde man hoppas att nagonting had uppmarksammats pa ovanstaende tavling...?

 

[Zora]

Vill bara kommentera en sak till i denna fråga, annars så har jag inget mer att säga utan kommer då bara upprepa vad jag skrivit i tidigare inlägg.

Alla hagar jag studerat har den ranghögste hästen varit den som varit lugnast och det är de hästarna som har lägre rang som bråkar med varandra vid utfodringar och dyl. Ledarhästen i hagen har gjort upp sin plats och behåller den med små medel som vi människor inte oftast ser. Det behöver definitivt inte vara den fysiskt starkaste hästen som är ledare, jag har sett ardenner vika för hästar i ponnystorlek.
Jag trodde att det var mer vedertaget bland folk idag att den ranghögste hästen behöver inte vara den som bråkar och hutar åt de andra hästarna jämt och ständigt.
Hästar som tvingas att ha rollen som ranghögst och inte klarar av det brukar däremot vara väldigt bråkiga med de andra hästarna, just för att de är inte en så stark individ i huvudet.

Och alla som har arbetat med ranghöga ston, det har väl aldrig varit problem med den fysiska styrkan, eller hur? Utan deras vilja, den psykiska styrkan.

 

[tjenixen]

ja, jag haller absolut med dig. kanske det var lite oklart i mitt tidigare inlagg. jag menade nog mest att hastar generellt funkar genom rangordning och att vid nagot tillfalle kommer ens rangordning ifragasattas, vare sig hogst eller inte. sa med mitt inlagg menade jag att rangordning maste etableras tidigt och hallas konsekvent o med det kan man undvika en del problem.

som jag skrev ocksa, anser jag inte att fysisk styrka har nagon storre betydelse i hantering, men sade enbart att det kan vara en mycket mer skadlig overraskning om det kommer i form av spark fran hast an slag fran manniska iom att hasten ar mycket mycket starkare o pa manga satt mer 'hardhudade' an vi.

jag haller aven med om att det med ston verkar hanga tyngre pa deras psyke, vilket ar en del av anledningen till att jag namnde att flickan o hasten inte verkar ha nagot fortroende for varandra. det ar anda nagot jag tycker mig ha upplevt - med ston spelar personkemi ofta en storre roll.

 

[Ramona]

Jag haller inte alls med om detta med rangordning!! Det ar nagonting som ar helt svenskt tycker jag.
Jag ar chef i stallet, efter mej kommer stallhjalpen - det vet alla hastar som bor hos oss.
Ibland kan vissa hastar braka med stallhjalpen, men ser jag det brukar jag bara ryta till sa haller de sej pa plats!! Han har fatt mycket mera respekt efter att jag hjalper honom med "rangorningen".

Inom hastarna dock, finns det ingen rangordning, de ar lika glada att ga med vem som helst utav hastarna och det ar ingen brak vid fodring i hagen, eller intagning osv.
Visst ar det nagon som tror att den ar battre an resten, men den blir snabbt nedtagen pa jorden igen.
Det ar inte en ar chef, och sedan foljer en rangordning, alla ar lika. Tex sa kommer folet (numera 1-aringen) in forst varje dag. Hon blir latt otalig och vill komma in tidigt. Ibland star hon och gnaggar vid grinden och da brukar jag hamta in henne. Nar de andra kommer in sa ar det olika varje dag.
Samma vid utfodring, ingen brakar med varandra.
Inte for att jag har nagon slags telepati med hastarna och att de vet att dete inte ska brakas, men det ar mycket sallan nagon forsoker satta sej pa en annan hast, och de vet att fred i hagen kanns mycket battre.

Jag har "pli" pa mina hastar i stallet. Man sparkar inte pa dorren, oavsett om man kanner att man haller pa att do av hunger, man star still mar man blir hanterad osv osv.

Nar det kommer nagon ny hast till stallet, sa brukar det ta en dag eller tva innan den fattat hur allting fungerar och de flesta hastar accepterar hur mitt stall ar uppbyggt. Jag tanker inte pa uppfostring, rangordning mm nar jag hanterar mina hastar. Om nagon hast opponerar sej mot mitt beslut och vilja sa vet hasten om att en asikt ar valkommen, men i slutandan ar det jag som bestammer.

Man MASTE lyssna pa vad hastarna vill, hur de mar etc. Ibland kan man forbattra situationen for en hast. Men man maste vara lyhord.
Jag tycker verkligen att det daltas med hastarna alldeles for mycket i Sverige. Jag tycker att varenda svensk skulle behova aka och arbeta utomlands i ett stall.
Jag vet inte om jag vill saga att jag blivit hardad, men jag har definitivt fatt en annan uppfattning av hasthantering och hur en hast fungerar sedan jag flyttade utomlands.

Jag tycker att man i Sverige lar sej alldeles for mycket fran bocker och fran varandra, istallet for att fa praktisk kunskap. Det ar ocksa darfor jag garna anstaller en hastskotare utan papper, an en med. Det spelar ingen roll for mej sa lange de kan arbeta och forstar sej pa vad det ar de hanterar med.

Hastar ar intelligenta djur som forstar varfor de far en small!!
Sedan tror jag mycket pa: "Sadan agare, sadan hast!"

 

[tjenixen]

men du har ju skrivit sjalv att du ar chef i stallet o att hastarna rattar sig efter dig - det ar precis det jag pratar om. att etablera respekt mm. det ar val darfor hastarna ar ok med att ga med varandra hursom helst - for att i forhallande till dig har de alla samma rang.

jag haller ocksa med om att det daltas alldeles for mycket med hastar i sverige (som jag skrev i ett tidigare inlagg) o denna bild starktes nar jag, efter att ha bott utomlands i 4 ar, akte hem o jobbade pa stall en sommar.

personligen anvander jag hellre rost o kroppssprak men drar mig inte for att saga till pa skarpen om det behovs.

hmm, jag kanner mig missforstadd?

 

[Ramona]

Du ar inte ett dugg missforstadd, jag forstar PRECIS vad du menar!!

For mej spelar det ingen roll att det finns manniskor som tycker att jag ar elak mot mina hastar, for jag vet att mina hastar mar bra och ar glada individer.

 

[Ramona]

stannade tre ggr på samma hinder, efter varje gång hästen stannade, ryckte ryttaren den hårt i munnen, och smällde till den rejält tre ggr med spöet.

Jag kanske anvander spot ibland, men att rycka en hast i munnen ar det varsta man kan gora mot en hast!!!
Munnen ar sa kanslig och rycker man en hast i munnen forstor man inte bara for sej sjalv och framtida ridning, man forstor ocksa flera dagars ridande om hastens mun spricker. Dessutom har man medvetet skadat hasten!
Ett sporapp gor ont i ett par sekunder, medans ett ryck i munnen kan gora ont i flera dagar!!
Fy, for manniskor som rycker sin hast i munnen!!!!!

 

[Zora]

Men ryck i hästmunnar är det vanligaste som förekommer, under min livstid iaf. Varför rycka en häst i munnen som stannar har jag aldrig förstått. Det som också är ett lustigt beteende hos människor är när hästen betar när de promenerar eller rider ut. Då rycker människan upp huvudet och rycker upprepade gånger hästen i munnen. Vaför bestraffa att hästen tog upp huvudet? Hästar må vara smarta, men inte så smarta, så fort de gör rätt ska de ju berömmas eller få en frist om man inte är kompetent nog att fatta att berömma hästen.

Jag tror att vi alla kommer hantera hästar olika. Men en sak måste man vara överens om och det är att man ska aldrig misshandla en häst. Tyvärr är misshandel olika för olika människor. En häst tål en dunk och ska man lappa till en häst så tycker jag nog det är bättre att använda händerna än en pisk. Du kan aldrig göra en häst lika illa med handen som med en pisk. Och man ska aldrig slå mot huvudet, har träffat alldeles för många huvudskygga hästar.

Det jag stör mig mest på är att det kan bli så himla fel, det är därför jag är så mycket emot bestraffningsinlärning. På en ridskola jag var på som barn och tonåring hade vi en del tuffa äldre tjejer som var rätt hårdhänta med hästarna. Vissa av dem kunde tajma relativt bra andra var helt ute och cyklade i sina bestraffningar. De yngre barnen såg självklart upp till de äldre och ville göra likadant. Detta resulterade bla i att en unge sparkade sin skötponny i magen. Anledning, hästen ska stå still på gången, den hade flyttat på en fot. Jag visste var det kom ifrån, en av de äldre ansåg att hästen inte skulle röra en fena när den stod på stallgången och bestraffades i princip när den flyttade huvudet åt något håll.

Upprepad bevittning av bestraffningsinlärning både i vanlig hantering och på ridbanan har fått mig hitta andra vägar (nej, jag håller inte på med nh, bara vanligt vett). Särskilt då mycket av det jag sett varit så otroligt onödigt.
Tvärtom från dig mao som tycker vi är för mesiga i Sverige. Så jag får väl sälla mig till mesarna och aldrig flytta härifrån.

 

[noppitoppan]

håller med dig, tycker att du verkar ha en sund uppfattning, va själv i england å jobbade i 6 månader innan jag fick åka hem pga bilolycka, å det var otroligt nyttigt, inte bilolyckan men det andra.

tycker att det är roligt när folk berömmer en för att man har uppfostrade hästar å förstår inte hur man lyckas med dem, för de själva har problem, men säger man att jo det händer att man får smälla till henne/honom ibland får man en reaktion oj så skulle jag aldrig göra för jag vill inte slå min häst, ok fine, låt din häst bröta å buffa å lev rövaren då, kom inte å gnäll.

sådan ägare sådan häst , mycket bra! ha ha ha ha

 

[Ramona]

Nu pratar vi generellt sett!!
Jag sager inte att alla mesar med sina hastar i Sverige, inte alls. Daremot sa mesas det mycket med hastarna i Sverige.

Jag tycker sjalv att manga har problem med sina hastar i Sverige, problem som man tex pa Irland inte har.
Man kan inte rida ut en hast ensam, en annan kan man inte rida ut i grupp, en hast kan man inte duscha i dusch-spiltan, en annan kan inte sta pa gangen, en annan kan man inte sadla inne osv osv osv osv. Visst har vi alla hastar med egenheter, men nagon matta far det vara!!
I Sverige anser man att man ska ta sin unghast lungt och sansat, inte pusha pa den...medans man i manga andra lander anser att det ar helt ok att flanga runt pa tavlingar med unghasten. Man har olika hasthantering helt enkelt.
Tex sa tavlas det en hel del med unghastarna pa Irland, men de vilar ocksa minst 4 manader om aret! I strack.
Hopp-hastarna och ponnierna tas in fran bete i februari-mars och gar ut pa bete igen i september-oktober. Sommaren ar hopp-sasongen!
Jakthastarna tas in fran deras bete i september, och de gar ut igen i april!
I Sverige rider man en hast 10 manader om aret, och sa far den ga ute pa bete i juli, och sedan nagon vecka har och dar.....eller varfor inte ge hasten nagon mental vila alls, utan man rider den 7 dagar i veckan, da man anser att skritt ar att vila.

Nar jag flyttade utomlands var det en aldre svensk kvinna som gav mej radet: Kom ihag, sa hon, att ingenting ar fel - bara annorlunda!
Denna kvinnan har bott over hela varlden, da hennes man hade ett sadant arbete att de flyttade runt i varlden.
Hon sa aven att man ska inte ha forutfattade meningar, for de forutfattade meningarna hindrar dej fran att lara kanna sanningen. Ocksa mycket bra!

 

[Ramona]

Man behover inte alltid tycka att saker och ting ar jattebra, men att se nya satt att handskas med hastar ar alltid nyttigt.
Det finns sa manga satt att gora samma saker pa!!

Hoppas att du ar ok efter olyckan - typiskt med vanster-trafik!!

 

[Betsy]

Nar jag flyttade utomlands var det en aldre svensk kvinna som gav mej radet: Kom ihag, sa hon, att ingenting ar fel - bara annorlunda!
Denna kvinnan har bott over hela varlden, da hennes man hade ett sadant arbete att de flyttade runt i varlden.
Hon sa aven att man ska inte ha forutfattade meningar, for de forutfattade meningarna hindrar dej fran att lara kanna sanningen. Ocksa mycket bra!

Vilken klok kvinna!

 

[tjenixen]

hahaha! (jag kanner mig verkligen som en novis har pa buke, man har val mycket kvar o lara )
jag haller med dig - man vet ju tillslut anda om hastarna ar glada eller inte.
jag blev sa himla paff nar jag kom tillbaks till sverige till ett stall dar de tranade hopphastar o de blev klemade med nat sa otroligt att de ville ga ivag nar de stod i vattenspiltan (inte pga av obehag), sparkade nar man borstade pa magen - bara enkla saker som det forstod jag inte varfor de tyckte det var sa illa att saga till da? jaja..


anyway... bigup till citatet!