Hjälp!

[Amaranthe]

Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar.

Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i bagaget via exet.
Idag lever jag i en väldigt fin relation med en som är helt jävla godhjärtad på alla vis. Hen är min klippa!

Det har hänt 2 gånger nu senaste året (vi har känt varandra i knappt 4 år, sovit ihop ungefär lika länge) att hen börjat kladda på mig i sömnen. Jag har då varit vaken och både sagt nej samt flyttat undan hens händer. Men partnern har fortsatt en stund. Aldrig med våld på något vis.

Jag tycker det där är så sjukt obehagligt och det skaver verkligen i mig. Båda gångerna har partnern sovit på soffan i flera nätter efteråt. Hen minns ingenting alls och jag tror på det. Det här hade aldrig någonsin hänt om hen varit vaken.

Men jag blir så illa berörd. Och tycker det är så respektlöst ändå, fast att det kanske då inte är medvetet. En liten del av mig tänker att ”ja det är ju lätt att skylla på att man sover”. Men jag vet ju att hen gör det.

Jag tycker ändå jag har rett ut efterförloppet av all misshandel ganska bra - så går inte runt till vardags och mår dåligt över det direkt men klart det har satt sina spår.

Och jag vet fan inte hur jag ska tänka. Kan parterapi hjälpa? Jag vill inte ha delade sovrum. Jag vill kunna (om det händer igen) lappa till honom, säga skärp dig jag sover, sen släppa det. Jag vill inte behöva vara ledsen i veckor efteråt.

Partnern är helt färdig, hen menar verkligen inget illa och skulle som sagt aldrig uppföra sig så här vaken. Finns inte en enda gång jag känt mig otrygg med hen annars.

 

[Bufera]

Låter som du inte är färdig med att bearbeta händelserna, sånt kan ta väldigt lång tid vad jag förstår det som. Har själv aldrig varit i den situationen som tur är.
Går du i någon form av terapi just nu?

Jag och min partner tar ofta på varandra i sömnen. Går på automatik, man kan inte styra det man gör i sömnen.
Vill man inte bli tagen på i sömnen är det enda 100٪ delade sängar.

 

[Amaranthe]

Låter som du inte är färdig med att bearbeta händelserna, sånt kan ta väldigt lång tid vad jag förstår det som. Har själv aldrig varit i den situationen som tur är.
Går du i någon form av terapi just nu?

Jag och min partner tar ofta på varandra i sömnen. Går på automatik, man kan inte styra det man gör i sömnen.
Vill man inte bli tagen på i sömnen är det enda 100٪ delade sängar.

Jodå, det är jag nog, men terapin har inte lärt mig att stå ut med saker jag inte vill.

Det handlar inte om att ”bli tagen på i sömnen”. Det handlar om att mitt nej inte blir respekterat när jag är fullt vaken. Vi tar säkert på varandra i sömnen flera gånger när vi sover. Men vanligtvis slutar hen direkt när jag tar bort handen (och vice versa såklart).

 

[Gnist]

Att "lappa till" någon som sover och därmed reagerar instinktivt kan ta en ända med förskräckelse, så den metoden hade iaf inte jag provat..
Risken finns ju att reaktionen på att bli tillklappad kan blii en rejäl smäll tillbaka liksom.

Om du vet att partnern sover och är helt omedveten om vad den gör, så väck människan på annat sätt utan våld och sök professionell hjälp för att kunna hantera din reaktion.

Tillägg - sover partnern så hur kan du tro att ditt nej ens registreras på något vis hos partnern?

Att respektera något krävs ju att man hör, förstår och att hjärnan registrerar det som sägs och när man sover registreras inte sånt i medvetandet.

 

[MissFideli]

Tycker som ovan, försöka behandla dina känslor ännu mer om det går. Och ha egna sängar under tiden. Jag kör buss och när jag hittar nån som sover i bussen, ställer jag mig alltid bakom ett säte innan jag väcker personen. En person som väcks hastigt, kan bli farlig utan att mena det. Så att lappa till nån som gör nått i sömnen, låter galet. Och helt fel.

 

[tanten]

Och jag vet fan inte hur jag ska tänka. Kan parterapi hjälpa? Jag vill inte ha delade sovrum. Jag vill kunna (om det händer igen) lappa till honom, säga skärp dig jag sover, sen släppa det. Jag vill inte behöva vara ledsen i veckor efteråt.

Det ovan. För mig låter det helt vrickat. Och jag blir uppriktigt ledsen över att du blir ledsen över det han i sömnen gör. Jag tror att de flesta älskande har varit med om sånt i sömnen.

Han tar på dig av pga den kärlek han känner och som finns där även när han sover.
Det vrickade är din reaktion. Hans ömhet möts av din vilja att klappa till honom och att han ska respektera ditt nej. HAN SOVER.

Det är inte han som ska respektera dig. Det är du som behöver arbeta vidare med dina känslor och reaktioner som fortfarande är alldeles för präglade av dina tidigare upplevelser. Ha delade sovrum tills vidare.

 

[gulakatten]

Han tar på dig av pga den kärlek han känner och som finns där även när han sover.
Det vrickade är din reaktion. Hans ömhet möts av din vilja att klappa till honom och att han ska respektera ditt nej. HAN SOVER.

Det du skriver är hårresande obehagligt. Du vet inte ens hur partnern tar på TS och ändå ska hon vara glad och tacksam för den ”ömhet” han visar genom att ta på henne mot hennes vilja. Du skriver detta trots att TS uppger att hon tidigare blivit utsatt för sexuella övergrepp.

Obegriplig reaktion 2022. Och dessutom väldigt elakt.

@Amaranthe Jag förstår att det är obehagligt. Att bli tagen på mot sin vilja kan vara oerhört skrämmande även om det inte är personens uppsåt att göra så. Jag tror parterapi vore bra för er och, även om du inte vill, olika sängar. Så du kan känna dig fredad och trygg i sängen medan ni pratar och jobbar med detta i terapin. Obs att jag bara rekommenderar detta om du känner dig väldigt säker på att partnern gör detta i sömnen och att relationen inte på något annat vis är destruktiv eller skadlig.

 

[Fruentimber]

Det ovan. För mig låter det helt vrickat. Och jag blir uppriktigt ledsen över att du blir ledsen över det han i sömnen gör. Jag tror att de flesta älskande har varit med om sånt i sömnen.

Han tar på dig av pga den kärlek han känner och som finns där även när han sover.
Det vrickade är din reaktion. Hans ömhet möts av din vilja att klappa till honom och att han ska respektera ditt nej. HAN SOVER.

Det är inte han som ska respektera dig. Det är du som behöver arbeta vidare med dina känslor och reaktioner som fortfarande är alldeles för präglade av dina tidigare upplevelser. Ha delade sovrum tills vidare.

Men herregud, ser du överhuvudtaget vad du skriver?!

 

[Zpunk]

Det ovan. För mig låter det helt vrickat. Och jag blir uppriktigt ledsen över att du blir ledsen över det han i sömnen gör. Jag tror att de flesta älskande har varit med om sånt i sömnen.

Han tar på dig av pga den kärlek han känner och som finns där även när han sover.
Det vrickade är din reaktion. Hans ömhet möts av din vilja att klappa till honom och att han ska respektera ditt nej. HAN SOVER.

Det är inte han som ska respektera dig. Det är du som behöver arbeta vidare med dina känslor och reaktioner som fortfarande är alldeles för präglade av dina tidigare upplevelser. Ha delade sovrum tills vidare.

Det vrickade är ditt svar tycker jag.

 

[Zpunk]

Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar.

Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i bagaget via exet.
Idag lever jag i en väldigt fin relation med en som är helt jävla godhjärtad på alla vis. Hen är min klippa!

Det har hänt 2 gånger nu senaste året (vi har känt varandra i knappt 4 år, sovit ihop ungefär lika länge) att hen börjat kladda på mig i sömnen. Jag har då varit vaken och både sagt nej samt flyttat undan hens händer. Men partnern har fortsatt en stund. Aldrig med våld på något vis.

Jag tycker det där är så sjukt obehagligt och det skaver verkligen i mig. Båda gångerna har partnern sovit på soffan i flera nätter efteråt. Hen minns ingenting alls och jag tror på det. Det här hade aldrig någonsin hänt om hen varit vaken.

Men jag blir så illa berörd. Och tycker det är så respektlöst ändå, fast att det kanske då inte är medvetet. En liten del av mig tänker att ”ja det är ju lätt att skylla på att man sover”. Men jag vet ju att hen gör det.

Jag tycker ändå jag har rett ut efterförloppet av all misshandel ganska bra - så går inte runt till vardags och mår dåligt över det direkt men klart det har satt sina spår.

Och jag vet fan inte hur jag ska tänka. Kan parterapi hjälpa? Jag vill inte ha delade sovrum. Jag vill kunna (om det händer igen) lappa till honom, säga skärp dig jag sover, sen släppa det. Jag vill inte behöva vara ledsen i veckor efteråt.

Partnern är helt färdig, hen menar verkligen inget illa och skulle som sagt aldrig uppföra sig så här vaken. Finns inte en enda gång jag känt mig otrygg med hen annars.

Jag har tyvärr inte jättemycket råd att komma med, men känner med dig. Jag har inte blivit utsatt så som du har men jag tyckte ändå det var oerhört jobbigt när mitt ex skulle smeka, klappa och klämma på mig på nätterna. Han sov också, garanterat. Men jag vaknade ändå varenda gång, kände mig obekväm och fick ångest. Slutade med att jag sov ”på vakt” så långt ut på min kant som möjligt. Nu tog det slut av andra orsaker och det blev ingen lösning på det för oss. Ville bara säga att du inte är ensam.

 

[Lingon]

Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar.

Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i bagaget via exet.
Idag lever jag i en väldigt fin relation med en som är helt jävla godhjärtad på alla vis. Hen är min klippa!

Det har hänt 2 gånger nu senaste året (vi har känt varandra i knappt 4 år, sovit ihop ungefär lika länge) att hen börjat kladda på mig i sömnen. Jag har då varit vaken och både sagt nej samt flyttat undan hens händer. Men partnern har fortsatt en stund. Aldrig med våld på något vis.

Jag tycker det där är så sjukt obehagligt och det skaver verkligen i mig. Båda gångerna har partnern sovit på soffan i flera nätter efteråt. Hen minns ingenting alls och jag tror på det. Det här hade aldrig någonsin hänt om hen varit vaken.

Men jag blir så illa berörd. Och tycker det är så respektlöst ändå, fast att det kanske då inte är medvetet. En liten del av mig tänker att ”ja det är ju lätt att skylla på att man sover”. Men jag vet ju att hen gör det.

Jag tycker ändå jag har rett ut efterförloppet av all misshandel ganska bra - så går inte runt till vardags och mår dåligt över det direkt men klart det har satt sina spår.

Och jag vet fan inte hur jag ska tänka. Kan parterapi hjälpa? Jag vill inte ha delade sovrum. Jag vill kunna (om det händer igen) lappa till honom, säga skärp dig jag sover, sen släppa det. Jag vill inte behöva vara ledsen i veckor efteråt.

Partnern är helt färdig, hen menar verkligen inget illa och skulle som sagt aldrig uppföra sig så här vaken. Finns inte en enda gång jag känt mig otrygg med hen annars.

Parterapi? För att han rör vid sin partner i sömnen? Du får väl väcka honom försiktigt och sen be honom sluta. Står du inte ut med det får ni väl ha separata sängar/sovrum.

Alltså, jag har gjort många konstiga saker i sömnen. Inget jag minns efteråt men har fått berättat för mig. Men om min man hade velat gå i parterapi för nåt jag gjort i sömnen hade jag blivit väldigt förvånad och sårad. Som att jag kan hjälpa vad jag gör när jag sover.

Och hade han slagit mig när jag sov hade jag lämnar honom på studs!! Det är så långt över gränsen för vad som är ok så det finns inte!! Att du ens tänker tanken!!? Hur kan du tycka att han skulle förtjäna det?

Väck honom lugnt och säg att nu gör han så igen. Eller sov i olika sängar.

 

[tanten]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

 

[aiquen]

Parterapi? För att han rör vid sin partner i sömnen? Du får väl väcka honom försiktigt och sen be honom sluta. Står du inte ut med det får ni väl ha separata sängar/sovrum.

Alltså, jag har gjort många konstiga saker i sömnen. Inget jag minns efteråt men har fått berättat för mig. Men om min man hade velat gå i parterapi för nåt jag gjort i sömnen hade jag blivit väldigt förvånad och sårad. Som att jag kan hjälpa vad jag gör när jag sover.

Och hade han slagit mig när jag sov hade jag lämnar honom på studs!! Det är så långt över gränsen för vad som är ok så det finns inte!! Att du ens tänker tanken!!? Hur kan du tycka att han skulle förtjäna det?

Väck honom lugnt och säg att nu gör han så igen. Eller sov i olika sängar.

Jag tycker ju inte att ansvaret kan skjutas över på @Amaranthe. Det är hen som blir utsatt för något mot sin vilja. Att partnern inte verkar vara medveten om vad hen gör i situationen får väl anses vara en försvårande omständighet men det här är ju definitivt något de måste ha en gemensam dialog om, speciellt som det finns trauma i bakgrunden. Jag tänker: Vad är partnerns förslag på lösning?

Parterapi behöver nog inte vara någon dålig idé om det kommer till ett låst läge, men båda har viljan att förstå varandra och hitta ett gemensamt sätt att ta sig förbi det här.

 

[Görel]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

Det är alltid den som är utsatt som bestämmer hur något uppfattas, inte den som utsätter. Att ts har ett bagage får inte användas emot henne och hennes reaktioner. Mår hon dåligt får den som utsätter henne backa, det är inte hon som ska ändra sin uppfattning på grund av sin historia, det är partnern som behöver sluta utsätta henne för något hon inte vill.

 

[Zpunk]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

Antar att du menar bland annat mig, god netikett är att vända sig direkt till den man menar

Ditt svar här har ju en helt annan ton än den bulldozer du körde med i ditt tidigare inlägg där du kallar TS rektion vrickad när hon redan i första inlägget skrivet att hon blivit utsatt, lägger till att det är så det är för många (vilket ju inte är samma som att det är trevligt för alla!), och jag tycker det osar gammaldags syn på relationer där kvinnor får acceptera mäns beteende. Att saker görs oavsiktligt gör det inte okej, inte heller i lagens ögon.

 

[gulakatten]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

Nej, tanten, du kan inte backa ur det du skrev genom att låtsas som att det inte var så knäppt som det faktiskt var. För det var jätteknäppt.

TS skriver att hon tidigare blivit utsatt för sexuella övergrepp. Nu blir hon tagen på mot sin vilja, av en fin partner som inte gör det med flit. Din reaktion är att kalla hennes starka reaktion på detta VRICKAD. Du skrev det. Vem anfaller i den här tråden, om inte du? Du verkar inte förstå att har man blivit utsatt för övergrepp så kan vissa saker komma att vara obehagliga och man kommer att reagera starkt. Att bli tagen på mot sin vilja är således inte en konstig sak att reagera starkt på, alls.

Vad de kan göra? Ja, exempelvis det jag föreslog. Parterapi för att reda ut hur de kan leva tillsammans på ett sätt som båda mår bra av. Och skilda sängar för att freda TS tills de kan må bättre tillsammans. Det vi inte ska göra är att attackera TS med knäppa idéer om att man alltid måste uppskatta att ens partner tar på en, i alla lägen och situationer. För det är 2022, inte 1822.

 

[gulakatten]

Jag tänker: Vad är partnerns förslag på lösning?

Ja, jag tänkte samma sak. TS partner har ett problematiskt beteende. Hur vill han lösa det?

 

[tanten]

Det är alltid den som är utsatt som bestämmer hur något uppfattas, inte den som utsätter. Att ts har ett bagage får inte användas emot henne och hennes reaktioner. Mår hon dåligt får den som utsätter henne backa, det är inte hon som ska ändra sin uppfattning på grund av sin historia, det är partnern som behöver sluta utsätta henne för något hon inte vill.

Helt rätt.
Men hur kan han backa? I sömnen?
Separata bäddar tills vidare är väl en vettig lösning tills hon hittar sin ro. Många par sover i separata bäddar.

 

[gulakatten]

Separata bäddar tills vidare är väl en vettig lösning tills hon hittar sin ro.

Måste man vilja bli tagen på av sin partner, hela tiden och när som helst? Du vet inte ens hur TS partner tar på henne. Om jag märker att min make, i sömnen, stoppar in ett finger i mitt underliv. Ska jag då hitta min ro och uppskatta det eller ska min make söka en lösning på sitt sömnproblem?

 

[aiquen]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

Just det, två personer. En som blir utsatt för något mot sin vilja och en som utsätter sin partner för starkt obehag.

Ändå skriver du:

”Det vrickade är din reaktion. Hans ömhet möts av din vilja att klappa till honom och att han ska respektera ditt nej. HAN SOVER.

Det är inte han som ska respektera dig.”

TS beskriver trauma och får höra att hens reaktion är helt vrickad? (Och helt oavsett tidigare upplevelser finns ju reaktionen uppenbarligen där och är både okej att ha och rimlig.) Partnern behöver inte ha någon respekt för hur TS påverkas av det hen de facto gör?

Herregud.