Sv: Hjälp! min hund har börjat morre åt mig men är glad?
Låtsas att jag hade skrivit det första inlägget om min rottis och att jag hade följt ditt råd om "visa vem som bestämmer" genom att neja honom och skicka iväg honom.
Nu har min hund inte kommit så till mig, men det är inte helt osannolikt att det kan komma ske en dag. Han har nämligen en ryggskada (just nu har han inga större problemm av det så länge jag är försiktigt med vissa saker.). Skulle han ha legat still en hel dag på något dragit ställe och blivit kall och stelnat till och sen reser hastigt på sig så han gör illa sig så skulle han mycket väl kunna komma ut och hälsa men låg och morrande.
Hade jag då tagit det som ett tecken på att "han försöker ta över" och att det vore bäst att "visa vem som bestämmer" så hade jag
1. Missat att hunden försöker tala om för mig att den har ont
2. Skadat hans förtroende för mig
3. Försökt korrigera bort hans varningsignaler och därmed knuffat hunden ett steg närmare till att "hunden bet helt oprovocerat och varnade inte ens".
Däremot hade ett skarpt " nej och gå bort" varit väl på sin plats om min lille rackare hade försökt muppa sig och försvara sin plats i soffan mot någon besökare till exempel. (Faktum med att det dessutom skulle ha skett handgripligen om han inte rört på fläsket i det rödaste rappet)
Hade jag bott sambo med en kompis och hans dåvarande hund och hans hund hade gjort samma sak som min lillskrutt - då hade inte det varit ett vettigt alternativ för mig att ryta åt hunden och skicka ned honom. Då hade han nog, i alla fall som unghund i alla fall TESTAT om han inte snarare skulle få ned mig från soffan om jag ska hålla på sådär....
Men det gäller ju att man kan läsa hunden och fundera på vad hunden faktiskt försöker säga och väger in alla möjliga faktorer!
Låtsas att jag hade skrivit det första inlägget om min rottis och att jag hade följt ditt råd om "visa vem som bestämmer" genom att neja honom och skicka iväg honom.
Nu har min hund inte kommit så till mig, men det är inte helt osannolikt att det kan komma ske en dag. Han har nämligen en ryggskada (just nu har han inga större problemm av det så länge jag är försiktigt med vissa saker.). Skulle han ha legat still en hel dag på något dragit ställe och blivit kall och stelnat till och sen reser hastigt på sig så han gör illa sig så skulle han mycket väl kunna komma ut och hälsa men låg och morrande.
Hade jag då tagit det som ett tecken på att "han försöker ta över" och att det vore bäst att "visa vem som bestämmer" så hade jag
1. Missat att hunden försöker tala om för mig att den har ont
2. Skadat hans förtroende för mig
3. Försökt korrigera bort hans varningsignaler och därmed knuffat hunden ett steg närmare till att "hunden bet helt oprovocerat och varnade inte ens".
Däremot hade ett skarpt " nej och gå bort" varit väl på sin plats om min lille rackare hade försökt muppa sig och försvara sin plats i soffan mot någon besökare till exempel. (Faktum med att det dessutom skulle ha skett handgripligen om han inte rört på fläsket i det rödaste rappet)
Hade jag bott sambo med en kompis och hans dåvarande hund och hans hund hade gjort samma sak som min lillskrutt - då hade inte det varit ett vettigt alternativ för mig att ryta åt hunden och skicka ned honom. Då hade han nog, i alla fall som unghund i alla fall TESTAT om han inte snarare skulle få ned mig från soffan om jag ska hålla på sådär....
Men det gäller ju att man kan läsa hunden och fundera på vad hunden faktiskt försöker säga och väger in alla möjliga faktorer!
Senast ändrad: