Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[Midsommarblomster]

Jo och det lägger ju också ganska hårda krav på mannen. Han måste ju faktiskt förse med villan med det gigantiska köket och de blommiga klänningarna. Han måste ju offra sin tid med sina barn för att hon ska få mer tid med hans barn och fint grejs. Så det ökar ju också efterfrågan på en rik man och det finns ju inte hur många sådana som helst. Blir han ruinerad berättar 50-talsfilmerna vad som återstår för honom att göra.

Jag umgås en del med kategorin "rika män" och uppfattar att den psykiska hälsan kanske inte är på topp där, nej. Ojämställdhet slår åt båda håll (också).

 

[Hedinn]

Eller så är det så att kvinnan känner av mer press än mannen. Mer press att vara perfekt. Den perfekta mamman, den perfekta hustrun, med den perfekta karriären, med ett perfekt ansikte, ett perfekt hår utan grå (så man ska ha tid att färg det också) och en vältränad kropp som uppfyller normerna. Män får åldras utseendemässigt. Kvinnor "får" inte det enligt samhället. Män blir kallade silverfox och kvinnor gamla tanter som inte bryr sig om sitt utseende när håret blir grått. Kvinnor är i högre grad än män sjukskrivna p.g.a. stress. Som sagt, allt sammantaget talar för att kvinnor lever under större press än män och då är det inte konstigt att en del dras till hemmafrulivet.

Ja alltså jag menar det inte som kritik mot kvinnorna. Utan betoningen är på borde och rimliga - alltså att om det är svårt att få ihop barn och heltidsjobb så borde den naturliga tanken vara att båda föräldrarna ska gå ned i arbetstid för att båda ska orka med jobb och barn. Hade mannen tagit samma ansvar för barn och hem utöver sitt jobb hade ju garanterat han också velat gå ned i tid. Och två löner på säg 75% ger ju mer inkomst en en på 100% så det ekonomiska bör inte vara en faktor (vilket ju används ofta som argument till att just kvinnan ska vara hemma).

 

[Hedinn]

Det skulle jag inte ens kalla småsaker, det är ju en sak som är otroligt problematisk. Det går i princip inte att bli jämställd i föräldrarollen så länge alla runt omkring behandlar mammor och pappor helt olika.

Brukar ofta säga att skulle jag få vara en pappa så hade vi kunnat haft 4 barn. Inga problem, nu måste jag vara mamma och då vetefan om jag orkar.

Exakt så sa jag också tidigare i livet innan jag fick barn. Hade gärna varit pappa, men inte mamma.

Nu är jag mamma och vi har ett rätt jämställt föräldraskap - vi är separerade.

 

[Sharpless]

Vad är tradwives?

Traditional wife, alltså en fru som är snäll och lydig och gör precis vad maken säger till en om.

 

[Red_Chili]

Jag hade inte haft något problem med det OM de här "hemmafruarna" varit anställda av sina män. Alltså på riktigt anställda, så att det funnits kontrakt och lön och sådant som gör att det inte blir omöjligt att komma ur förhållandet vid behov osv. Nu verkar ju det inte riktigt vara så det ser ut...

Själv muttrade jag om det här för ett tag sedan när jag och sambon satt hemma i soffan. "Va? Det låter ju som en utmärkt idé!" sa han, och jag stirrade väl på honom som om han var helt dum i huvudet. "Ja, det verkar jättetrevligt om du går iväg och jobbar, så kan jag vara hemma och städa och klappa hundarna! Jag skulle nog bli en jättebra hemmafru!"

Nä. Jag tror mer på deltidsjobb som ändå ger en lön man kan klara sig på och att kunna ta det lite lugnare med allt. För alla (som vill).

 

[BernT]

Jo och det lägger ju också ganska hårda krav på mannen. Han måste ju faktiskt förse med villan med det gigantiska köket och de blommiga klänningarna. Han måste ju offra sin tid med sina barn för att hon ska få mer tid med hans barn och fint grejs. Så det ökar ju också efterfrågan på en rik man och det finns ju inte hur många sådana som helst. Blir han ruinerad berättar 50-talsfilmerna vad som återstår för honom att göra. (tänker kanske att varje mor nog önskar sitt barn ett bättre liv än det att jobba livet ur sig.)

Nej jag fattar inte alls hur det livet lockar någon. Kan förstå att man i teorin kan tänka sig vara hemma och ha en rik man men tror inte det är superkul irl. Och det är väldigt få som är så superrika att de får det där livet.

 

[BernT]

Traditional wife, alltså en fru som är snäll och lydig och gör precis vad maken säger till en om.

Skulle jag föreslå för min man att jag ska va en sån hade han trott att jag drev. Känns som den kulturen inte alls finns i Sverige (tack och lov). ”Mannen i huset” och sån skit är så sunkigt.

 

[Tonto]

Jag hade inte haft något problem med det OM de här "hemmafruarna" varit anställda av sina män. Alltså på riktigt anställda, så att det funnits kontrakt och lön och sådant som gör att det inte blir omöjligt att komma ur förhållandet vid behov osv. Nu verkar ju det inte riktigt vara så det ser ut...

Själv muttrade jag om det här för ett tag sedan när jag och sambon satt hemma i soffan. "Va? Det låter ju som en utmärkt idé!" sa han, och jag stirrade väl på honom som om han var helt dum i huvudet. "Ja, det verkar jättetrevligt om du går iväg och jobbar, så kan jag vara hemma och städa och klappa hundarna! Jag skulle nog bli en jättebra hemmafru!"

Nä. Jag tror mer på deltidsjobb som ändå ger en lön man kan klara sig på och att kunna ta det lite lugnare med allt. För alla (som vill).

Problemet med deltidsjobb är väl att man får en kass pension om inte den andra partnern betalar in pension åt en.

Vi kommer att göra så om en är hemma mer än den andra, sätta in pension åt den som jobbar mindre och ett sparande så att man inte är ekonomiskt beroende och kan lämna partnern, men då får man ändå oroa sig över karriärs och lönutveckling.

 

[Marje]

Ja alltså jag menar det inte som kritik mot kvinnorna. Utan betoningen är på borde och rimliga - alltså att om det är svårt att få ihop barn och heltidsjobb så borde den naturliga tanken vara att båda föräldrarna ska gå ned i arbetstid för att båda ska orka med jobb och barn. Hade mannen tagit samma ansvar för barn och hem utöver sitt jobb hade ju garanterat han också velat gå ned i tid. Och två löner på säg 75% ger ju mer inkomst en en på 100% så det ekonomiska bör inte vara en faktor (vilket ju används ofta som argument till att just kvinnan ska vara hemma).

Jag håller med dig, men tyvärr är det flera yrken som inte tillåter att man går ner i arbetstid. Det är heltid eller inget, typ.

Spinner vidare. Jag tror att mycket av detta är en reaktion på den själsdöda tillvaron som många upplever med (meningslös) arbete, extrem individualism, kapitalismens baksidor och konsumerism. Men lösningen borde vara en omfattande samhällsförändring där vi värdesätter aktiviteter och relationer som på riktigt gör oss lyckliga istället för rena transatkionella värden som ser bra ut för Sveriges BNP eller vårt instagramflöde.

Mer konkret - inför 6 timmars arbetsdag. Och ta det därifrån.

 

[Lingon]

Ja alltså jag menar det inte som kritik mot kvinnorna. Utan betoningen är på borde och rimliga - alltså att om det är svårt att få ihop barn och heltidsjobb så borde den naturliga tanken vara att båda föräldrarna ska gå ned i arbetstid för att båda ska orka med jobb och barn. Hade mannen tagit samma ansvar för barn och hem utöver sitt jobb hade ju garanterat han också velat gå ned i tid. Och två löner på säg 75% ger ju mer inkomst en en på 100% så det ekonomiska bör inte vara en faktor (vilket ju används ofta som argument till att just kvinnan ska vara hemma).

Nä, det är inte så garanterat faktiskt. Min man tar ett mycket stort ansvar hemma! Han lagar mer mat än vad jag gör. Han tar allt ansvar för att mat inhandlas till bra priser och sköter både priskoll och inhandlingen. Han är inte lika sliten som jag ändå. Han gör mer hemma för att han av någon anledning orkar mer.

 

[Midsommarblomster]

Jag håller med dig, men tyvärr är det flera yrken som inte tillåter att man går ner i arbetstid. Det är heltid eller inget, typ.

Vad jag sett i min omgivning är också att arbetsuppgifterna förblir desamma och folk presterar precis likadant men med 80% lön. Så jag förstår om folk inte är så taggade på det.

 

[Lingon]

Jag håller med dig, men tyvärr är det flera yrken som inte tillåter att man går ner i arbetstid. Det är heltid eller inget, typ.

Spinner vidare. Jag tror att mycket av detta är en reaktion på den själsdöda tillvaron som många upplever med (meningslös) arbete, extrem individualism, kapitalismens baksidor och konsumerism. Men lösningen borde vara en omfattande samhällsförändring där vi värdesätter aktiviteter och relationer som på riktigt gör oss lyckliga istället för rena transatkionella värden som ser bra ut för Sveriges BNP eller vårt instagramflöde.

Mer konkret - inför 6 timmars arbetsdag. Och ta det därifrån.

Jag hade mycket hellre haft 4 dagar x 8 timmar än 5 dagar x 6 timmar trots att det blir 2 timmar mer i veckan. Tredagarshelg varje vecka med bibehållen lön hade varit drömmen!

 

[Smoothi]

Sen har vi ju yngre kvinnor som slåss om att få vara med äldre rika män och leva lyxliv. Så får dom åka omkring i en egen Ferrari, gå på restaurang i Monaco, ta yachten till nån Söderhavsö, gå på alla galor å sola sig i glansen. Å så får dom kläder o smycken för miljoner, fnittrar lite och så får dom ännu mer
Så lyckliga dom är. var väl ett program på tv om det, när vet jag inte.

 

[monster1]

Jag håller med dig, men tyvärr är det flera yrken som inte tillåter att man går ner i arbetstid. Det är heltid eller inget, typ.

Spinner vidare. Jag tror att mycket av detta är en reaktion på den själsdöda tillvaron som många upplever med (meningslös) arbete, extrem individualism, kapitalismens baksidor och konsumerism. Men lösningen borde vara en omfattande samhällsförändring där vi värdesätter aktiviteter och relationer som på riktigt gör oss lyckliga istället för rena transatkionella värden som ser bra ut för Sveriges BNP eller vårt instagramflöde.

Mer konkret - inför 6 timmars arbetsdag. Och ta det därifrån.

Många kollektivavtal har som krav att man får arbeta deltid fram till 12 års ålder på yngsta barnet och man har även rätt att ta ut föräldrapenning i deltid upp till 8 års ålder.

 

[Badger]

borttaget

 

[Lightzone]

Jag känner väl lite som @Tonto och @Red_Chili

Det känns som att det kommer med en del disclaimers, det kan funka OM en hel drös med saker har setts över...
(pension, lön, oberoende, faktiskt ha tänkt på vad det gör med ens jobbmöjligheter etc..etc.)

Alltså inte att hela trenden kan funka, men att upplägget "hemmapartner", kan fungera för vissa enskilda individer.
Men det är nog väldigt få?

Jag och min partner har ungefär liknande idé som @Tonto , att om en är hemma mer så ska den personen fortfarande kunna spara och få in lika mycket till pension som om båda jobbade.
Redan nu är det lite åt det hållet, då lönespannet och "framtidutsikter" är så vitt skilda åt. Dvs vi ser till att den som tjänar mindre också kan spara minst lika mycket som den som tjänar mest, ofta lite mer eftersom pensionen skiljer sig.

Sedan är väl en tanke, om det räknas som att "bli hemmapartner" om en slutar arbeta vid 40-50, för att man vet att det går ihop ekonomiskt även om man skiljs åt, eller om det snarare räknas som att gå i pension tidigt

Väldigt flummigt detta inlägg.
Men jag ser stora problem med att det är en trend, som blir eftersträvad utan att man egentligen vet vad det innebär.
Medan jag ser mindre problem på individnivå. Nåja.

Detta är dessutom skrivet utan barn i bilden, varken nu eller sedan, så jag saknar definitivt en stor del av bilden som ofta förutsätts gälla för hemmafruar.

 

[monster1]

Jag har valt att vara hemmafru, teoretiskt är jag väl beroende av min man men det känns inte så. Vi har gemensamt konto, alla inkomster kommer in på samma konto som vi båda kan styra lika mycket över. Vi trivs alla med att ha det som vi har men ibland saknar jag det sociala som ett jobb ger. Blir lite ensamt här hemma ibland, fast aldrig långtråkigt.

Hur har ni löst det om ni skiljer er eller han dör plötsligt?

 

[skiesabove]

Ja alltså jag menar det inte som kritik mot kvinnorna. Utan betoningen är på borde och rimliga - alltså att om det är svårt att få ihop barn och heltidsjobb så borde den naturliga tanken vara att båda föräldrarna ska gå ned i arbetstid för att båda ska orka med jobb och barn. Hade mannen tagit samma ansvar för barn och hem utöver sitt jobb hade ju garanterat han också velat gå ned i tid. Och två löner på säg 75% ger ju mer inkomst en en på 100% så det ekonomiska bör inte vara en faktor (vilket ju används ofta som argument till att just kvinnan ska vara hemma).

Det är ju det som är en del av problemet, att det är inte alls säkert att två löner på 50% (motsvarande att en är hemma heltid alltså) är samma som en på 100%.

Lönegapet är fortfarande stort, även i Sverige.

 

[Midsommarblomster]

Hur har ni löst det om ni skiljer er eller han dör plötsligt?

Nu ska jag inte svara för @turbofling men jag tror överlag att väldigt många behöver göra förändringar i sitt liv om någon part går bort eller man skiljer sig. I varje fall där jag bor och boende är dyrt. Vi är två arbetande föräldrar men skulle vi skilja oss så skulle vi behöva sälja huset och skaffa boenden anpassade efter en inkomst. Om någon dör har vi livförsäkringar. Men jag tror det är få som har ett liv som fungerar för alla olika scenarion, det vanligaste är nog att man bygger upp ett liv med de gemensamma förutsättningar man har här och nu. Det viktiga är ju, som du kanske fiskar efter, att det finns en plan som fungerar om allt skiter sig.

 

[monster1]

Nu ska jag inte svara för @turbofling men jag tror överlag att väldigt många behöver göra förändringar i sitt liv om någon part går bort eller man skiljer sig. I varje fall där jag bor och boende är dyrt. Vi är två arbetande föräldrar men skulle vi skilja oss så skulle vi behöva sälja huset och skaffa boenden anpassade efter en inkomst. Om någon dör har vi livförsäkringar. Men jag tror det är få som har ett liv som fungerar för alla olika scenarion, det vanligaste är nog att man bygger upp ett liv med de gemensamma förutsättningar man har här och nu. Det viktiga är ju, som du kanske fiskar efter, att det finns en plan som fungerar om allt skiter sig.

Men du har ju ett jobb så du har en inkomst är du hemmafru har du ingen inkomst alls, du har heller ingen arbetserfarenhet på x antal år så det blir svårt med jobb och du har ingen sgi. Möjligen kan du efter att ha sålt av allt du äger som har någon form av värde få en inkomst via soc. Att skiljas eller förlora sin partner när den dör plötsligt är svårt nog utan att inte ha någon som helst inkomst att falla tillbaka på. Har du inget jobb och ingen inkomst kan du heller inte få ett lån eller hyra en bostad + att bostadsrättsföreningar inte vill ha dig som delägare. Så även om ni har en gemensam villa som säljs så kommer du inte kunna köpa en lägenhet om du inte har ett jobb (och en inkomst på över 15000 kr efter skatt).