Nej, det är väl självklart att det inte ska handla om fickpengar utan att lönen som den ena parten drar in ska delas lika. Jag kan tycka att det är lite trist att det - stora - ansvarsfulla arbete som görs i ett hem inte räknas som lika fint som det arbete som görs utanför hemmet.
Sedan kan man ju fundera på föräldraledighet också. Där är det ju fortfarande så att de flesta inte alls delar lika på den, och stannar hemma lika mycket. Det kan man ju också tycka vore en självklarhet i ett jämställt samhälle?
Fast när folk verkligen var hemma genom tiderna och var "prästfru" eller "bondhustru" "nybyggarfru" eller borgarfru så innebar ju inte det att man tog hand om barnen. Utan man jobbade ju ändan av sig medan gammelmor och storebror tog hand om barnen.
Faktum är att iom alltfler feministiska historiker så har man insett att i England gick en mycket stor mängd av kvinnor, helt vanlig bybo, till jobbet om dagarna genom historien och även innan industrialiseringen. (har bara sett snippets av det nyligen men hade tänkt att kika mer)
Prästfru är ett så "riktigt" jobb att jag kände en kille som hade jobb som "prästfru" i svenska kyrkan i utlandet något år. En funktion att vara värdinna och ha hand om en del av den psykologiska hälsan i församlingen som prästen inte får.
Sedan väva, baka, byka, brygga, mjölka, ysta, räfsa, sy och vara go to läkaren i hushållet är ju en hel del jobb.
Att vara borgarfru var ju att vara så insatt i verksamheten att man kunde ta över den om mannen dog.
Om man läser avhandlingen Blått blod och liljevita händer så inser man att "adelsfru" var ett jättejobb! som att vara VD för ett stort företag medan mannen var typ styrelseordföranden och kanske ute i kriget dessutom.
Faktum är att mycket av det kvinnan ska göra i ett hushåll nu uppfanns av folk under industrialiseringen och sedan på 50-talet uppfanns allt mer av -barn som en uppgift. Det var ett reellt problem tyddligen att kvinnor blev av med en hel del av sitt jobb under industrialiseringen. Har en bok om husmoderns framväxt någonstans.
Så tänker att en orsak till att det inte räknas som lika mycket jobb som utanför hemmet är ju för att jämfört med historieni -vilket man gärna gör när man pratar hemmafru, så är det väldigt lite jobb kvar att göra jämfört med tidigare. Om man såklart inte är en hemmafru som är en textilkonstnär med ko och köksträdgård och krusar alla sina örngott.
1800-talets borgarfru, den verkliga hemmafrun, när verksamheten hade flyttat ut ur hemmet, tidigare var ju borgarfrun hemma och mitt i verksamheten, var ju omtalad för att få psykiska problem av sysslolösheten som resulterade.
På 50-talet togs 1800-talskopian av hemmafruar in på anstalter för att de kreverade ibland.
Så det finns bara två exempel på hemmafru historiskt sett 50-talet i staden och 1800-talets borgarfru och båda är kända för att ha fått psykiska problem av det. Som sagt så arbetades det ju mycket på att lära ut vad en husmor då skulle göra för att täcka tiden och bevara hälsan.