Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

Är det något min mamma präntade in i mig så var det "bli aldrig ekonomiskt beroende av en man" och det har jag försökt leva efter. Hon var hemmafru en stor del av livet, fick usel pension och hade dessutom inte ekonomisk möjlighet att lämna äktenskapet när det egentligen var dags för det (sorry paps). De här unga tjejerna som sminkar upp det här som något slags feministiskt beslut att välja vara hemma ger mig akut hjärnblödning.

Min morfar, född 1921, sa åt sina tre döttrar att det enda han förväntade sig av dem var att de utbildade sig till något yrke så de inte behövde bli försörjd av en man (och gjorde, med de begränsade medel de hade, allt för att underlätta det för dem). Min mormor jobbade utanför hemmet en stor del av sitt liv också, jag har inget minne av henne som hemmafru.

Min mamma var den första i släkten med en högre akademisk utbildning (lärarhögskola) och jag den första i släkten att studera på universitet.

Morfar :heart
 
Min mormors syster var trogen hemmafru i hela sitt liv. Skötte hemmet, tog hand om barnen, etc. När hon var 57 år så träffade hennes man en ny och lämnade henne. Att vara en ensamstående 57 årig kvinna utan utbildning eller arbetslivsfarenhet var ett helvete. Hon blev en fattigpensionär och klarade sig pga att hennes man ändå hade lite dåligt samvete och betalade ett litet underhåll utan att vara juridiskt förpliktigad att göra det.

tradwife är en fruktansvärd kvinnofälla. Lite liknande det förrförra regeringen (KD) införde med vårdnasbidraget där (95% gissar jag) var nysvenska kvinnor som redan står långt från arbetsmarknaden ansökte om det. Därmed försämrades deras chanser till arbete och konsekvensen blev också sämre pension.

Kvinnorna i Sverige slogs med näbbar och klor för ökad jämställdhet, frihet, ekonomisk självständighet. Att se hur dagens kvinnor, utan att reflektera över vad tidigare generationer kämpat för är sorligt och skrämmande. Betald föräldraledighet, subventionerad förskola, generös vab, arbetslagstiftning som ser till kvinnors rättighet - ett exempel är att kvinnor inte kan avskedas under graviditeten - är något tradwives drar nytta av utan att inse var de rättigheterna kommer ifrån och att de bärs upp av andra kvinnor.

Sveriges välfärd är också byggd till på att kvinnor jobbar och bidrar med skatteintäkter. Skulle en större andel stanna hemma så kommer antalet skattebetalare minska. Tradwives är ju inte de kvinnor som redan står utanför arbetsmarknaden, dvs outbildade nysvenska kvinnor, utan bara öka antalet som inte bidrar till samhället ekonomiskt.
 
I morgon går bindningstiden för min tremånadersränta ut. Idag har man höjt den räntan till 4.84 från att den har legat på 4.74 i över en månad. Det var likadant för tre månader sedan när den förra bindningstiden gick ut. Jag undrar vad det är som händer?

Jag tror att bankerna nu är måna om att putta upp räntan så mycket de bara kan nu innan det som alla vet kommer om ett tag - krav på sänkta räntor. Så fort styrräntan sänks kommer ju media att ligga på med frågan om vilken bank som sänker först och mest, och för att kunna ligga bra till då behöver bankerna skaffa sig ett bra utgångsläge.

Tyvärr ur ett vanligt svenssonperspektiv, för det ju alltid vi som drar det kortaste strået. Blev så irriterad på den bank-VD som nyligen försvarade bankens stora bolånevinster med att många privatpersoner äger aktier i banken, så att banken nu gör stora vinster på bolånen ska egentligen ses som en hjälp till dem som har det tufft nu ekonomiskt...🤷‍♂️
 
Är det något min mamma präntade in i mig så var det "bli aldrig ekonomiskt beroende av en man" och det har jag försökt leva efter. Hon var hemmafru en stor del av livet, fick usel pension och hade dessutom inte ekonomisk möjlighet att lämna äktenskapet när det egentligen var dags för det (sorry paps). De här unga tjejerna som sminkar upp det här som något slags feministiskt beslut att välja vara hemma ger mig akut hjärnblödning.

Min morfar, född 1921, sa åt sina tre döttrar att det enda han förväntade sig av dem var att de utbildade sig till något yrke så de inte behövde bli försörjd av en man (och gjorde, med de begränsade medel de hade, allt för att underlätta det för dem). Min mormor jobbade utanför hemmet en stor del av sitt liv också, jag har inget minne av henne som hemmafru.

Min mamma var den första i släkten med en högre akademisk utbildning (lärarhögskola) och jag den första i släkten att studera på universitet.

Morfar :heart
Jag har ibland tänkt på hur bakåtsträvande mina föräldrar ändå är. Visst, vi barn skulle utbilda oss och det var bara universitetsstudier som dög, helst skulle det ha varit högre examen än vi siktade in oss på.

Men då jag fått barn blev det ett väldigt gnällande om att jag måste stanna hemma tills barnen börjat skolan, dagis var skadligt för barn, mamma trivdes ju själv så bra som hemmafru, de (mina föräldrar alltså) skulle nog betala mig någon liten fickpeng så vi klarade oss 🙄 och så vidare. De såg det också som ett enormt misslyckande från barnens pappas sida att han inte tjänade tillräckligt för att vi skulle ha kunnat leva på en lön, så jag fick ofta höra hur dåligt jag valt.

Och det här var alltså på 2000 talet, inte 1950.

Givetvis stannade jag inte hemma utan fortsatte jobba efter föräldraledigheten. Men jag kan ännu undra hur de egentligen tänkte. Antagligen försökte de hitta ännu ett sätt att styra mig på.
 
Jag har valt att vara hemmafru, teoretiskt är jag väl beroende av min man men det känns inte så. Vi har gemensamt konto, alla inkomster kommer in på samma konto som vi båda kan styra lika mycket över. Vi trivs alla med att ha det som vi har men ibland saknar jag det sociala som ett jobb ger. Blir lite ensamt här hemma ibland, fast aldrig långtråkigt.
 
Är det något min mamma präntade in i mig så var det "bli aldrig ekonomiskt beroende av en man" och det har jag försökt leva efter. Hon var hemmafru en stor del av livet, fick usel pension och hade dessutom inte ekonomisk möjlighet att lämna äktenskapet när det egentligen var dags för det (sorry paps). De här unga tjejerna som sminkar upp det här som något slags feministiskt beslut att välja vara hemma ger mig akut hjärnblödning.
Fast tror inte dessa tjejer att de ska leva lyxliv hemma med städhjälp mm?
Som de ser vissa på tiktok och insta göra?
 
Jag har valt att vara hemmafru, teoretiskt är jag väl beroende av min man men det känns inte så. Vi har gemensamt konto, alla inkomster kommer in på samma konto som vi båda kan styra lika mycket över. Vi trivs alla med att ha det som vi har men ibland saknar jag det sociala som ett jobb ger. Blir lite ensamt här hemma ibland, fast aldrig långtråkigt.

Har ni planerat din framtida inkomst också, så att du har en okej inkomst även om du inte får ett jobb på äldre dar och när du är pensionär, ifall ni inte lever tillsammans då?
 
Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill men jag fick en otäck känsla i magen.. Vill vi verkligen gå tillbaka i utvecklingen på det viset?

Nu hittar jag inte klippet igen. Var från nåt svenskt program men vilket? Det är också störigt.
Jag kan trösta dig med att jag tog del av en studie nyss där majoriteten tillfrågade män och kvinnor föredrog ett delat ansvar över barn och hushåll. :) Alltså få såg det som önskvärt att en var hemma och tog hela hem, barn och hushåll, medan den andra jobbade heltid.
 
Jag kan trösta dig med att jag tog del av en studie nyss där majoriteten tillfrågade män och kvinnor föredrog ett delat ansvar över barn och hushåll. :) Alltså få såg det som önskvärt att en var hemma och tog hela hem, barn och hushåll, medan den andra jobbade heltid.
Låter hoppfullt ändå!
Hoppas bara det inte svänger, verkar ju som skrivits i tråden vara en trend på sociala medier bland unga kvinnor med något slags hemmafruideal..
 
Jag blir upprörd av en "hemmafru"-trend av flera skäl:
  • Varför en hemma-fru-trend och varför inte en hemma-förälder-trend? (Mitt luttrade jag tror svaret är att det framförallt handlar om att paketera och sälja in "traditionella värderingar". Vi har redan haft ett femtiotal och ett trettiotal, de behöver inte gå i repris)
  • Den som stannar hemma med barn och inte lönearbetar och har kontakter utanför hemmets väggar är väldigt utlämnad till sin partner. Och i förlängningen blir även barn och kanske även äldre släktingar väldigt beroende av partnern.
  • Om man har en bild av en hjältemodig, kärleksfull hemmafru tar hand om barn och gamla är det större risk att samhället tar mindre ansvar. Vård och omsorg blir åter kvinnofrågor och i ännu högre grad sådant som man ska lösa privat med obetald arbetskraft.
Och argument 1. Barnen. Vi måste faktiskt tänka på barnen. I ett samhälle där barnomsorgen är helt ett privat ansvar och en privat angelägenhet. I ett samhälle med "traditionella värderingar" är det väldigt lätt hänt att barn ses som ett tillbehör till sina föräldrar och inte som riktiga människor med egna både mänskliga och barnsliga rättigheter helt oavhängiga vems gener de bär på. I ett sådant samhälle är det väldigt lätt att lägga allt ansvar för de små människorna på föräldrarna. Att argumentera att man inte ska skaffa barn om man inte har råd (vilket ofta framförs om redan existerande ungar. Även här på Buke :rage:) och använda det argumentet för att inte ge barnen den hjälp de behöver för att växa upp till starka, lyckliga och produktiva vuxna. För det ska föräldrarna göra.
Tack för en mycket viktig aspekt av störningen!
 
Ett perspektiv jag fick med mig från en video jag såg som diskuterade ämnet var att sociala medier inte bara ger en skev bild om hemmafru-idealet när det gäller att visa upp en polerad verklighet. Det perspektivet var att de absolut populäraste kreatörerna egentligen inte alls är arbetslösa hemmafruar utan inkomst, utan snarare skodde sig ganska bra på sina konton, samarbeten etc. Det ger ytterligare en skevhet i vilken bild de målar upp.
 
Det jag tycker känns obehagligt med Tradwife trenden är inte direkt att man valt att vara hemma med barnen utan mer att det verkar komma med en massa väldigt bakåtsträvande andra åsikter typ "mannen ska leda sin familj" och "kvinnan ska se upp till sin man" verkar också vanligt med allehanda åsikter kring att all köpt mat är gift och antivax och sedan sprids det på TikTok och Instagram med mjuk musik och fladdrande gardiner där unga kvinnor får för sig att det där livet är mer NATURLIGT än allt annat och att det bara handlar om att vara hemma och ta hand om sina (perfekta) barn och baka muffins
 
Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill men jag fick en otäck känsla i magen.. Vill vi verkligen gå tillbaka i utvecklingen på det viset?

Nu hittar jag inte klippet igen. Var från nåt svenskt program men vilket? Det är också störigt.

Jag tror att det är en konsekvens av trenden att man som kvinna ska göra allt samtidigt: Man ska jobba (helst heltid och helst göra en viktig karriär), man ska vara mamma (en perfekt sådan!), man ska ta hand om hemmet, partnern, hinna träna så att man ser ung ut så länge som möjligt, färga håret så att man gud förbjude inte visar sina grå. Jag tror att hemmafrutrenden är en backlash där folk som känner att de inte orkar göra allt som samhället förväntar sig av dem försöker hitta nånstans där de kan leva sina liv med mindre krav på perfektion på alla områden samtidigt.

Jag tycker att det är för stora krav. Jag jobbar heltid och har ett barn som behöver extra stöd. Trots att jag har en underbar man som drar ett tungt lass hemma så har jag svårt att orka med. Allt blir lite halvdant. Utan barn hade jag kunnat satsa mer på karriären. Utan karriär hade jag kunnat ge mitt barn, mitt hem och min man mer. Nu skulle jag aldrig kunna vara hemmafru. Hade klättrat på väggarna. Men jag kan förstå de som skulle trivas med det att det är något de vill. Om man har ekonomin till det.
 
Jag tror att det är en konsekvens av trenden att man som kvinna ska göra allt samtidigt: Man ska jobba (helst heltid och helst göra en viktig karriär), man ska vara mamma (en perfekt sådan!), man ska ta hand om hemmet, partnern, hinna träna så att man ser ung ut så länge som möjligt, färga håret så att man gud förbjude inte visar sina grå. Jag tror att hemmafrutrenden är en backlash där folk som känner att de inte orkar göra allt som samhället förväntar sig av dem försöker hitta nånstans där de kan leva sina liv med mindre krav på perfektion på alla områden samtidigt.

Jag tycker att det är för stora krav. Jag jobbar heltid och har ett barn som behöver extra stöd. Trots att jag har en underbar man som drar ett tungt lass hemma så har jag svårt att orka med. Allt blir lite halvdant. Utan barn hade jag kunnat satsa mer på karriären. Utan karriär hade jag kunnat ge mitt barn, mitt hem och min man mer. Nu skulle jag aldrig kunna vara hemmafru. Hade klättrat på väggarna. Men jag kan förstå de som skulle trivas med det att det är något de vill. Om man har ekonomin till det.
Jag tycker dina tankar känns rimliga, kanske för att mina tankar om barn/inte barn började inom just det här området.
 
Jag tror att det är en konsekvens av trenden att man som kvinna ska göra allt samtidigt: Man ska jobba (helst heltid och helst göra en viktig karriär), man ska vara mamma (en perfekt sådan!), man ska ta hand om hemmet, partnern, hinna träna så att man ser ung ut så länge som möjligt, färga håret så att man gud förbjude inte visar sina grå. Jag tror att hemmafrutrenden är en backlash där folk som känner att de inte orkar göra allt som samhället förväntar sig av dem försöker hitta nånstans där de kan leva sina liv med mindre krav på perfektion på alla områden samtidigt.

Jag tycker att det är för stora krav. Jag jobbar heltid och har ett barn som behöver extra stöd. Trots att jag har en underbar man som drar ett tungt lass hemma så har jag svårt att orka med. Allt blir lite halvdant. Utan barn hade jag kunnat satsa mer på karriären. Utan karriär hade jag kunnat ge mitt barn, mitt hem och min man mer. Nu skulle jag aldrig kunna vara hemmafru. Hade klättrat på väggarna. Men jag kan förstå de som skulle trivas med det att det är något de vill. Om man har ekonomin till det.
Fast då borde ju den rimliga tanken istället vara att båda föräldrarna går ned i arbetstid för att ha mer tid till barn och hem, än att mannen ska jobba heltid och kvinnan sköta markservicen obetalt.
 
Jag tänker tre saker.

1. Jag tycker att det är sunt att vi har börjat vända blickarna mot det lilla livet här och nu och vår hemmiljö. Vi kan inte konsumera och resa som vi gjort, och då måste andra trender ta plats. Att det pratas om att vårda hem, barn och jord tycker jag är fint.
2. Störigt som fan om det bara gäller kvinnor, och problematiskt på tusen plan. Både män och kvinnor har ansvar för hem, barn och hållbar samhällsutveckling.
3. Det är riskfyllt för alla att sätta sig i en situation där en blir beroende av någon annan (s ekonomi).
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 519
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp