Är det något min mamma präntade in i mig så var det "bli aldrig ekonomiskt beroende av en man" och det har jag försökt leva efter. Hon var hemmafru en stor del av livet, fick usel pension och hade dessutom inte ekonomisk möjlighet att lämna äktenskapet när det egentligen var dags för det (sorry paps). De här unga tjejerna som sminkar upp det här som något slags feministiskt beslut att välja vara hemma ger mig akut hjärnblödning.
Min morfar, född 1921, sa åt sina tre döttrar att det enda han förväntade sig av dem var att de utbildade sig till något yrke så de inte behövde bli försörjd av en man (och gjorde, med de begränsade medel de hade, allt för att underlätta det för dem). Min mormor jobbade utanför hemmet en stor del av sitt liv också, jag har inget minne av henne som hemmafru.
Min mamma var den första i släkten med en högre akademisk utbildning (lärarhögskola) och jag den första i släkten att studera på universitet.
Morfar