...hästpratare...

[ginnies]

Sv: ...hästpratare...

• Så visst de som vill tro får göra det men ska då inte heller idiotförklara de andra.
• Så visst de som inte vill tro, slipper göra det men ska då inte heller idiotförklara de andra.

Hallelulja och Amen.

Vänligen G. som slipper sova ångestfyllt om natten av rädsla för att gå in i fel tråd.

 

[Lill-Tanten]

Sv: ...hästpratare...

Jag tror på hästprateri.
Har anlitat 3 som klockrent leverar svar efter svar på mina frågor.
Jag har kunnat kontrollera all fakta jag fått till mig via hästpratarna och kan bara säga UNDERBART!

Skitfolk finns i alla branscher!

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Jag tror på hästprateri.
Har anlitat 3 som klockrent leverar svar efter svar på mina frågor.
Jag har kunnat kontrollera all fakta jag fått till mig via hästpratarna och kan bara säga UNDERBART!

Skitfolk finns i alla branscher!

Jag är nyfiken på exakt vad det är du fått reda på - vill du utveckla?

 

[Allimac76]

Sv: ...hästpratare...

Mina stallkompisar är pensionerade lärare och de är precis lika frågande och vetenskapligt grävande som du och det är jag med... Men mina stallkompisar och jag, inser nog innerst inne att allt går nog inte att förklara till punkt och pricka, hur gärna man än vill och då får man helt enkelt bordlägga den frågan och acceptera läget.

Lärare? På vilken nivå?
Jag tror att man blir forskare av en anledning. Just därför att man inte vill bordlägga frågorna och acceptera läget, utan vill ta reda på varför saker och ting är som de är, och om de alls är så. Så med all respekt, jag tror inte att lärare är lika vetenskapligt grävande som en forskare, generellt.

 

[Miss]

Sv: ...hästpratare...

Jag är nyfiken på exakt vad det är du fått reda på - vill du utveckla?

Jag är också väldigt nyfiken!

 

[ginnies]

Sv: ...hästpratare...

.
Har anlitat 3 som klockrent leverar svar efter svar på mina frågor.

Varför anlita 3 olika när man är så supernöjd med den första?

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Om jag får försvara mig lite tycker jag inte att jag idiotförklarat någon. Det har åtminstånde inte varit mitt syfte.
Men, jag vill verkligen veta varför och hur... och ni som "tror" kommer liksom aldrig med nån förklaring till hur det kan fungera....vilket jag med min bakgrund (är forskare i naturvetenskapligt ämne) inte "nöjer mig" med. Men det är kanske så att det inte finns nån förklaring. Det handlar kanske bara om att tro eller att inte tro? Och i så fall finns det ju inte mycket mer att diskutera.

Första gången jag anlitade en djurkommunikatör så var jag väldigt skeptisk, testade det hela mer som en kul grej. Dock ville jag verkligen veta HUR det fungerade.

Jag fick det förklarat så här: Människan har 5 sinnen, syn- hörsel- känsel- lukt och smaksinne. Man kan också träna upp sitt 6:e sinne som enligt min svenska ordbok (nordstedts från 1977) är "en (nästan) övernaturlig förmåga att uppfatta företeelser som inte kan uppfattas med de övriga sinnena".

Vid djurkommunikation är det alltså det 6:e sinnet som används och det funkar på samma sätt som t ex, du går på stan och helt plötsligt, utan anledning, börjar du tänka på en människa som du inte träffat på hur många år som helst. Går runt ett gathörn och springer in i famnen på denna människa. Ett annat exempel, precis när man lyfter telefonluren för att ringa sin kompis så ringer just den kompisen. Vid dylika tillfällen är det det 6:e sinnet som signalerar, men man är inte medveten om det - utan upplever det mer som en märklig slump.

Djurkommunikation ligger på samma plan som ovanstående, men man har blivit mer medveten om sin kapacitet och kan träna upp den och använda sig av den.

Sedan är ju djurkommunikatörer just kommunikatörer - alltså de tolkar enbart bilder och/eller sensationer/känslor som de får till sig. Vissa är bra på att tolka och andra mindre bra.

Alla kan lära sig att använda sitt 6:e sinne - Hur ofta får man inte höra att man ska använda sin "magkänsla", och hur lättad blir man inte om man nu lyssnat på sin magkänsla och den visar sig att "den" visat rätt - vad det än må gälla.

Förklaringen till hur det hela funkar kanske inte är så vetenskaplig som du kanske skulle föredra . Men jag hoppas att det ger dig lite mer förståelse för dem som tror på djurkommunikation.

/Lizzie

 

[eternalsunshine]

Sv: ...hästpratare...

Hejsan hoppsan!
Såg att det blev en massa snack som inte hörde till själva frågan, men det orkar jag inte lägga mig i så jag kör mitt eget race

Jag är alltid skeptisk till saker och ting innan jag själv har fått uppleva dem. "Positiv eller Neutral till det okända tills dess att motsatsen är bevisad" ungefär mitt motto.

Själv har jag inte haft kontakt med någon själv. Men min kompis berättade när de i hennes stall tog emot besök av en hästpratare för skojs skull.
Och min kompis häst berättade mycket positiva grejor och sa att hennes matte ofta frös lätt och ofta fick urinvägsinfektion!
Vilket stämde helt korrekt. Och vem får för sig att hitta på någonting sånt och råkar få rätt?
JAg tror att det helt klart finns de som kan ta en djupare kontakt med djur. Det behöver inte vara konstigare än så..
Det är ju på samma sätt som en del lättare hanterar skygga hästar än andra, fast på ett annat plan då.

En annan vän hade också haft hem en hästpratare.
Stallets hästar ville inte gå in genom en av ingångarna till stallet. De reagerade nervöst och motvilligt, fastän inget hade hänt där.
Hästprataren berättade då att hästarna pratade om att de hände närheten av andra djurs rastlösa andar (ungefär) vid den platsen och därför tyckte de att det var obehagligt att gå där.
Senare kollade kompisen och stallägaren upp lite info och det visade sig att den platsen förr brukades användas som slaktplats.

Jag tycker att alla får tro vad de vill. Jag tror på det till viss del, Jag är inte helt övertygad ännu men nästan
Självklart finns det ju dem som bluffar, men det är ju en annan sak.
Man ska inte ta det alltför allvarligt så tycker jag att det mest är spännande, så länge man inte väljer hästpratare framför veterinär

Tjolahopp!

 

[eternalsunshine]

Sv: ...hästpratare...

Första gången jag anlitade en djurkommunikatör så var jag väldigt skeptisk, testade det hela mer som en kul grej. Dock ville jag verkligen veta HUR det fungerade.

Jag fick det förklarat så här: Människan har 5 sinnen, syn- hörsel- känsel- lukt och smaksinne. Man kan också träna upp sitt 6:e sinne som enligt min svenska ordbok (nordstedts från 1977) är "en (nästan) övernaturlig förmåga att uppfatta företeelser som inte kan uppfattas med de övriga sinnena".

Vid djurkommunikation är det alltså det 6:e sinnet som används och det funkar på samma sätt som t ex, du går på stan och helt plötsligt, utan anledning, börjar du tänka på en människa som du inte träffat på hur många år som helst. Går runt ett gathörn och springer in i famnen på denna människa. Ett annat exempel, precis när man lyfter telefonluren för att ringa sin kompis så ringer just den kompisen. Vid dylika tillfällen är det det 6:e sinnet som signalerar, men man är inte medveten om det - utan upplever det mer som en märklig slump.

Djurkommunikation ligger på samma plan som ovanstående, men man har blivit mer medveten om sin kapacitet och kan träna upp den och använda sig av den.

Sedan är ju djurkommunikatörer just kommunikatörer - alltså de tolkar enbart bilder och/eller sensationer/känslor som de får till sig. Vissa är bra på att tolka och andra mindre bra.

Alla kan lära sig att använda sitt 6:e sinne - Hur ofta får man inte höra att man ska använda sin "magkänsla", och hur lättad blir man inte om man nu lyssnat på sin magkänsla och den visar sig att "den" visat rätt - vad det än må gälla.

Förklaringen till hur det hela funkar kanske inte är så vetenskaplig som du kanske skulle föredra . Men jag hoppas att det ger dig lite mer förståelse för dem som tror på djurkommunikation.

/Lizzie

Superbra svar tycker jag ^^

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

min svenska ordbok (nordstedts från 1977)

Hoppsan - slant på tangentbordet min ordbok är från 1997. Inget annat!

/Lizzie

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Superbra svar tycker jag ^^

Tack!

/Lizzie

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Första gången jag anlitade en djurkommunikatör så var jag väldigt skeptisk, testade det hela mer som en kul grej. Dock ville jag verkligen veta HUR det fungerade.

Jag fick det förklarat så här: Människan har 5 sinnen, syn- hörsel- känsel- lukt och smaksinne. Man kan också träna upp sitt 6:e sinne som enligt min svenska ordbok (nordstedts från 1977) är "en (nästan) övernaturlig förmåga att uppfatta företeelser som inte kan uppfattas med de övriga sinnena".

Vid djurkommunikation är det alltså det 6:e sinnet som används och det funkar på samma sätt som t ex, du går på stan och helt plötsligt, utan anledning, börjar du tänka på en människa som du inte träffat på hur många år som helst. Går runt ett gathörn och springer in i famnen på denna människa. Ett annat exempel, precis när man lyfter telefonluren för att ringa sin kompis så ringer just den kompisen. Vid dylika tillfällen är det det 6:e sinnet som signalerar, men man är inte medveten om det - utan upplever det mer som en märklig slump.

Djurkommunikation ligger på samma plan som ovanstående, men man har blivit mer medveten om sin kapacitet och kan träna upp den och använda sig av den.

Sedan är ju djurkommunikatörer just kommunikatörer - alltså de tolkar enbart bilder och/eller sensationer/känslor som de får till sig. Vissa är bra på att tolka och andra mindre bra.

Alla kan lära sig att använda sitt 6:e sinne - Hur ofta får man inte höra att man ska använda sin "magkänsla", och hur lättad blir man inte om man nu lyssnat på sin magkänsla och den visar sig att "den" visat rätt - vad det än må gälla.

Förklaringen till hur det hela funkar kanske inte är så vetenskaplig som du kanske skulle föredra . Men jag hoppas att det ger dig lite mer förståelse för dem som tror på djurkommunikation.

/Lizzie

Det du skriver är helt begripligt för mig och väl uttryckt!! Jag har förståelse för de som tror och vill tro - men jag tror inte det skadar att försöka förhålla sig lite kritiskt och klura en stund till..

Jag är övertygad om att det du beskriver som ett "sjätte sinne" inte är något övernaturligt eller mystiskt. Det är en helt mänsklig egenskap som vi har - vissa mer och vissa mindre. Och - jag tror att man kan öva upp den. Jag förstår inte riktigt att företeelser måste förklaras med tarokort och mystik, när det går lika bra att förklara dem "på riktigt".

Vad man ska vara mycket medveten om när man diskuterar dessa frågor, är vår hjärnas förmåga att sortera information, att para ihop information som inte hänger ihop och att "förvränga" våra minnen. Hästen har som jämförelse ett mycket "sannare" minne - eftersom känslor och associationer inte är inblandade i deras sätt att minnas (men väl i vårt). Därför anser jag inte att en människas upplevelse av en händelse är en helt tillförlitlig källa. Jag är övertygad om att vi uppfattar mycket av det som hästar och medmänniskor förmedlar till oss men blir tvärskeptisk när jag hört hästar berätta att matte lätt får urinvägsinfektion (sorry eternal - jag snodde ditt exempel) eller något annat som omöjligt kan finnas i hästens begreppsvärld. Hur hästprataren kommer fram till det har jag dock inget som helst bra svar på..

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Det du skriver är helt begripligt för mig och väl uttryckt!! Jag har förståelse för de som tror och vill tro - men jag tror inte det skadar att försöka förhålla sig lite kritiskt och klura en stund till..

Jag är övertygad om att det du beskriver som ett "sjätte sinne" inte är något övernaturligt eller mystiskt. Det är en helt mänsklig egenskap som vi har - vissa mer och vissa mindre. Och - jag tror att man kan öva upp den. Jag förstår inte riktigt att företeelser måste förklaras med tarokort och mystik, när det går lika bra att förklara dem "på riktigt".

Vad man ska vara mycket medveten om när man diskuterar dessa frågor, är vår hjärnas förmåga att sortera information, att para ihop information som inte hänger ihop och att "förvränga" våra minnen. Hästen har som jämförelse ett mycket "sannare" minne - eftersom känslor och associationer inte är inblandade i deras sätt att minnas (men väl i vårt). Därför anser jag inte att en människas upplevelse av en händelse är en helt tillförlitlig källa. Jag är övertygad om att vi uppfattar mycket av det som hästar och medmänniskor förmedlar till oss men blir tvärskeptisk när jag hört hästar berätta att matte lätt får urinvägsinfektion (sorry eternal - jag snodde ditt exempel) eller något annat som omöjligt kan finnas i hästens begreppsvärld. Hur hästprataren kommer fram till det har jag dock inget som helst bra svar på..

Självklart så ska man förhålla sig kritisk till frågan, och att försöka förklara djurkommunikation som något mystisk företeelse gör ju inte saken bättre

I ditt exempel ovan om urinvägsinfektionen så har du helt rätt i att det inte finns i hästars begreppsvärld. Utan det är djurkommunikatörens TOLKNING att det handlar om urinvägsinfektion hos matte. Om JAG vore djurkommunikatör skulle jag inte veta att det handlar om en urinvägsinfektion om jag fick ta emot en känsla av hur det känns. Jag har aldrig haft urinvägsinfektion så jag vet inte hur det känns nämligen.

Så visst ska man granska djurkommunikatörens resultat av "samtal" med sin häst med kritiska ögon. De gånger jag haft ute en djurkommunikatör till mina pållar så har vi fört en diskussion kring resultatet. När det kommit fram saker som jag inte förstått eller inte tycker stämmer så vill jag föra en diskussion kring hur de fått fram informationen, vilka typ av bilder/känslor/sensationer var det som gjorde att kommunikatören drog en viss slutsats osv. I vissa fall har det hänt att jag själv tolkat viss information annorlunda. Det beror ju alldeles på vilka erfarenheter man har själv som människa.

En riktigt bra djurkommunikatör är ju duktig på att tolka från varje specifikt djur. En som är dålig, är väl i sådant fall en som har svårt att ställa in sin "kanal" på ett djur i taget och inte blanda in andra djur eller andra människors subtila budskap. Det kanske var matte själv som överförde att hon lätt får urinvägsinfektioner och djurkommunikatören uppfattade att det kom från hästen, när det i själva verket kom ifrån matte .

Så tänker jag i alla fall kring detta med djurkommunikation. Vet inte om det är rätt eller fel - om man nu säga att det finns rätt och fel när det gäller detta. Det finns duktiga djurkommunikatörer på detta forumet, men förstår om de inte orkar gå in och svara i denna tråd och förklara hur det funkar. Diskussionen har ju varit uppe tidigare om man säger så .

/Lizzie

 

[IngelaH]

Sv: ...hästpratare...

Jag är övertygad om att vi uppfattar mycket av det som hästar och medmänniskor förmedlar till oss men blir tvärskeptisk när jag hört hästar berätta att matte lätt får urinvägsinfektion (sorry eternal - jag snodde ditt exempel) eller något annat som omöjligt kan finnas i hästens begreppsvärld. Hur hästprataren kommer fram till det har jag dock inget som helst bra svar på..

Och här tror jag att de flesta här på bukefalos, även vi som verkar vara rabiata troende och sväljer allt med hull och hår, håller med dig.

JAG gör det i alla fall.

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Och här tror jag att de flesta här på bukefalos, även vi som verkar vara rabiata troende och sväljer allt med hull och hår, håller med dig.

JAG gör det i alla fall.

Det är ju bra. Då behöver jag inte vara så rädd...

 

[Lusidor]

Sv: ...hästpratare...

Kl

En sak som kan verka förvirrande är just ordmärkeri.. HUR kan en hÄST veta att matte har något som heter urinvägsinfektion...

Men, jag tror som så att det man kan få från hästens intellekt och tankar omtolkas till ord eller bilder som vi kan förstå.
Får "kommunikatören" bilder så tolkar h*n dom tioll ord så h*n kan förmedla sakerna till ägaren.

"Min" djurpraterska får direkt "översättning" i sitt huvud. Minns inte vad det kallas, men en del ser inre bilder, en del får känslor och en del, som är lite vassare, får rena ord, meningar och klockrena beskrivningar.

kan dra lite saker från alla sparade papper som jag själv tyckre var häftigt att få ta del av från mina hästar!

Från tiden utlånad. Saker som jag sedan fick bekräftade av fodervärden och själv fick ta till mig!

*Fodervärden rider, så gör det tväront och hon kliver av
(Hon berättade i telefon att hennes krock verkade ha skadat någon nerv, för hon får så ont att hon måste kliva av direkt efter några minuters ridning)
Vi frågade om hon har ont någonstans
* Tja, lite ålderskrämpor bara tror jag, tänk att få springa i full rulle, det vore kul!!!
(hon reds mest i lugn o ro, sakta o försiktigt pga ryggontet på fodervärden)
*jag vill ha något att göra, nu har jag ingen uppgift (avställd mycket pga skadan på fodervärden och fler hästar)
*Dom försöker vara mån om oss och ingen blir favoriserad, men ibland går det till överdrift.. de tror att de måste pilla och dutta överallt!
(jag skrattar högt, för det duttades en hel del av välmening och noggrannhet)

Den glada "rösten" ändrades till ledsen

Min matte skulle behöva hjälp, det är som att vara ihopsnörd från sista halskotan och uppåt.
(stämde så väl att jag blev gråtfärdig, mina symptom hade ökat såpass att det var svårt att gå och andas. kramp i nacken och yrsel.)
*matte och husse, jag vet vad som försigår där hemma, det ska ni veta! tänk igenom vad ni vill tillsammans, ha det lugnt, då mår ni bäst! (stress och kämpigt värre)
*Livet är en gåta ibland!
*jag blir ledsen, jag vill hjälpa men jag kan inte!
*jag skulle behöva vara hos någon som har tid för mig, oavsett om det är hos matte eller någon annan stans, så är det inte nu!
*Jag ska vägleda matte till rätt person, vi kan hjälpas åt, vi ska hjälpas åt, nu blir jag väldigt trött känner jag.
*Det bästa vore om matte kunde hitta en ny matte till mig, med tid och ork!
*Hälsa matte från mig, det vet jag att du gör! jag vill ha det lugnt!

I vår, hemma sedan en tid

* lasse går först, men det är ok!
*matte och jag har våra mysiga stunder!
*jag tycker om att träna och vara fin!!
*Vi har det bra jag och Lasse!
Frågade, har hon ont någonstans?
*tja, det är mest lite stelt!
Frågade hur det var på sista stället hon var.
*de ville väl, men ibland blev det lite tokigt...!

 

[Lusidor]

Sv: ...hästpratare...

Skriver ner ett långt samtal med travaren oxå.. Som jag hittade nu! Från förra våren.

*Vet du, jag mår väldigt bra just nu!
*Nu blir jag glad då jag ser matte o husse (hade innan vänt o gått då vi kom för att hämta)
*Allt är roligt, jag vet inte varför!!
*Jag vill springa o röra på mig, tjohoo!
jag blir inte sur och irriterad längre1
*Kan man inte ha ljusare inne i stallet?? Det är väldigt mörkt där!
(skäms, hade inte fått upp nattbelysningen än..)
*Jag vill sträcka på mig varje dag! (sträcker sig med ben åt alla håll!!)
*jag ser saker som jag inte sett förut!
*sadel, roligt!!
*Sova är skönt, man måste återhämta sig!
*Jag bryr mig inte om vädret, förut kunde jag bli arg på vädret!
*matte o jag har en speciell relation!
*jag vet vad matte o husse vill, men jag är inte riktigt redo än! (trav)
*jag ser männsikor som finns där, sedan så försvinner dom! (typ andar..)
*det är häftigt, som en ny värld som öppnat sig!
*jag vill ha mat, men RÄTT mat, mjuk mat!
*Det ska vara "lugn" mat
*mycket vatten!!

jag berättar, vi håller på att göra lösdrift, vad tycker du om det?
*Nog har jag koll på vad ni håller på med!
-man mår bäst ute!
*Dom komer att märka då jag är redo, jag lovar (att tävla)
Hur vill du träna?
*Backar o matteträning!

Den andra hästen

*jag har inte så mkt att säga, men jag vill känna mig viktig!
*Jag har inga speciella krämpor, men Lasse kan säga att han har problem, men inte jag!
*jag triv med livet men vill ta det lugnare än vad jag gör ibland.
*Jag vill kunna "coola ner mig" (stressad typ som varvar upp..)
*Tänk dig att kunna ta det lugnt och bara vara, det kan matte fixa!! (jasså du, kan jag?)
*I bland behöver jag stark träning i några dagar, sedan vila två dagar!
(hade tränat ungefär varannan dag ett tag..)

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Ja, här har hästen blivit psykolog också.
Jag är ledsen, men sådant här kan jag bara inte ta på allvar.


Den hästpratade jag hade ute till min häst för en massa år sedan (jo, jag har faktiskt haft det..) sade att min häst borde få en sidenpyamas...för att han tyckte han var så snygg - snacka om att vilja smörja matte...

 

[Lill-Tanten]

Sv: ...hästpratare...

Dessa tre skulle vara mycket bra och jag hade svårt att välja, SAMT att jag ville se om dom fick fram samma sak... vilket dom fick...

Jag skall vidarutveckla detta med vad dom fick fram men lunchtimmen håller på att rusa ifrån mig, återkommer ikväll med längre inlägg...

 

[Lusidor]

Sv: ...hästpratare...

Ja, här har hästen blivit psykolog också.
Jag är ledsen, men sådant här kan jag bara inte ta på allvar.

Gör absolut ingenting!
Tänker inte försöka intala någon något de inte tror på!
Men att "veta" själv är oerhört berikande och livet få en extra dimension, saker blir svårare att förhålla sig till, men samtidigt härligare!!

Fast, anar man att hästar kan kommunicera mentalt, som vi kan med varandra oxå, så är ju steget inte långt till att faktiskt kunna snappa upp våra behov och mentala status, och bry sig om sina människor och ha åsikter om vad vi gör! de är oxå olika högt utvecklade, precis som vi. Vår ena kallblodsvalack är rätt trist att prata med. han pratar om att äta, vila och träna.
Första gången vi pratade med honom stod han och spejade utanför föntret och sa förvirrat, va, vem är det, hallå??
Så kom han fram till oss med förundrad min och pannan mot gallret och sa
-Va, fungerar det här?? kan vi prata såhär??

och så sa han några ord om mat o att det var skönt att röra på sig, så var den pratstunden slut.
Medans araben kunde prata i detalj om oss, sig själv, lite dåtid och lite framtid! Hästpraterskan sa att det var den mest talföra och precisa häst hon stött på. mest tankar och mest utvecklat intellekt.
Stallägaren kom in helt skeptisk, skrattade åt oss o sa, kan ni fråga vad hon tycker om mig Hahaha! Hästen tittade lite på honom och förmedlade, tja, han kommer med mat ibland... och så hade hon inget mer att säga om honom.
Om sin husse sa hon bekymrat att, husse måste sluta stressa, annars kommer han bli sjuk!! Vilket var så sant..