...hästpratare...

[IngelaH]

Sv: ...hästpratare...

Vem som helst kan också kalla sig för tränare och åka runt och sparka hästar i magen. Även om det finns utbildningar, så finns det även outbildade tränare, vars ord många folk och ryttare tar som lag och rättesnöre. Vem reglerar det?

Det finns nämligen många privatryttare inom alla genrer som visa av sina egna tidigare års riderfarenhet, går ut och har privatlektioner utan adekvat utbildning. Vad är skillnaden där? Vem kvalitetssäkrar att såna lektioner blir rätt och fel. Och vem får stå med skägget i brevlådan, när olyckan är framme och häst har fått skador, pga felaktig träning?

Återigen, man kan inte dra alla personer inom olika genrer över en och samma kam. Allt är inte svart och vitt inom de olika genren. Det finns gott och ont inom allt.

 

[norrland65]

Sv: ...hästpratare...

Jo, det har du rätt i. Det finns kreti och pleti inom alla områden.

Men skillnaden som jag ser det är att det faktiskt finns bra utbildningar med examen för instruktörer. Både på gymnasienivå coh högskolenivå. Det är kvalitetsäkrat.

Sen är det upp till mig att välja den instruktör jag vill. Men jag har valet. Många ridskolor har krav på utbildade instruktörer (de större i alla fall, kan ju iof vara lite svårt på små orter med små ridskolor).

Däremot finns ingen kvalitetsäkring alls inom djurtolkeriet. Du som kund har ingenting som borgar för att djurtolken har en viss kunskap och en viss yrkesetik. Och det är ju inte direkt kvalitet.

Därför funderar jag på om det går att kvalitetsäkra området på något sätt?

Norrland

 

[mackan]

Sv: ...hästpratare...

Jag har godtagit din åsikt hela vägen Ingela. Men när du korrigerar mig som att min åsikt är den som väger minst, (för det är du som tog upp mitt påstående och envisas med att korrigera mig), fast tråden ombeder olika perspektiv, kommentarer och åsikter, ja det är då jag "tjafsar".

 

[IngelaH]

Sv: ...hästpratare...

Var i ser du skillnaden? Det finns veterinärhögskolor, det finns särskilda utbildningar för equiterapeuter, kiropraktiker, akupunktörer och gud fader vet allt... och även där är det väl upp till varje människa att själv välja?

Djurtolkar ersätter aldrig traditionell hästsjukvård om det nu är det, som diskuteras här. Det har vi försökt förklara hela tråden igenom, även om somliga bara läser det de vill läsa.

 

[norrland65]

Sv: ...hästpratare...

Som sagt - det finns avarter inom alla områden.

Ridinstruktörer/ridlärare har en kvalitetssäkring som beskrev innan.

Equiteraptepeuter utbildar sig och kan gå med i SVEF (svenska equiterapeutförbundet) då är de ansvarsförsäkrade och uppfyller de krav som förbundet ställer. Det är vedertagna behandlingsformer.

Hovslagarnas utbildning m.m. känner vi båda till.

Jag tror att om man på något sätt kan kvalitetsäkra även ex djurtolkarna så ställer det krav på dom som utövare. De har ju skapat ett helt nytt yrkesområde och tjänar rätt bra. Det är ju viktigt att det finns en yrkesetik som gäller alla. Det är ju en fördel för oss som kunder. Det handlar alltså inte om att ersätta vet med djurtolk. Det är vi överens om att så ska det inte vara! Det handlar mer om yrkesetiken.

Det kommer alltid att finnas kreti och pleti som sagt. Men finns alternativet så kan ju jag som kund välja att inte anlita "kreti och pleti". Det är skillnaden.

Norrland

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Tyvärr hjälper det inte att man är vuxen, finns otaliga exempel på vuxna som reagerat likadant som den fiktiva 14 åringen, där hästpratar råden har övervägt allt sunt förnuft och veterinär vård dessutom.

Visst finns det desperata vuxna människor också, tyvärr. Säger aboslut ingenting om den saken. Men just i expemplet i denna tråd så handlade det om att dra alla djurkommunikatörer över en kam pga av en exempel där 14-åringen är inblandad.

Det finns och kommer nog alltid finnas djurägare som inte tar sitt fulla ansvar som djurägare, tyvärr. I den perfekta världen skulle det inte behövas djurskydd, men nu är det som det är.

Det finns bra och dåliga djurkommunikatörer, men att djurägare väljer att TRO PÅ och i FÖRSTA hand anlita djurkommunikatörer i stället för veterinär är ju knappast djurkommunikatörens fel. Är det sedan en "dålig" djurkommunikatör som lovar guld och gröna skogar så är ju katastrofen ett faktum. Men det är fortfarande djurägaren som är ansvarig för sitt djurs väl och ve.

Vet folk som tar ut ET i stället för veterinär vid hälta eller andra problem. En seriös ET hänvisar alltid till veterinär vid dylika problem, men alla ET gör inte det.

Hur man ska komma tillrätta med oseriösa djurkommunikatörer är inte alls helt enkelt, men om man ser att det finns djurägare som uppenbarligen låter sitt djur lida, då ska man anmäla det till djurskyddet. Okunnika djurägare kommer det nog tyvärr alltid att finnas. Det står i djurskyddslagen för häst att en sjuk eller skadad häst ska snarast ges nödvändig vård, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.

/Lizzie

 

[j_m_b]

Sv: ...hästpratare...

Vart är föräldrarna någonstans? Det är väl ändå föräldrarnas sak att se till att ponnyn blir frisk, eller tas bort om den inte kan bli frisk. Knappast något som ska lämpas över på en 14-åring. Det är väl självklart att en 14-åring i ren desperation lyssnar på ifall en "hästpratare" säger att hästen kan bli bra. Men har du hört "hästpratarens" ord - eller är det 14-åringens tolkning av vad "hästprataren" fick fram och hon hörde vad hon ville höra. Men det är fortfarande hästägarens ansvar att se till att hästen inte lider och är ägaren omyndig så är det faktiskt föräldrarna som har det ansvaret.

Så du kan inte skuldbelägga alla djurkommunikatörer bara för att det finns desperata djurägare som inte klarar av att avliva ett älskat djur.

En "hästpratare" är INTE en veterinär och även om jag tror på djurkommunikation så litar jag faktiskt mer på vad en veterinär säger än vad en "hästpratare" skulle få fram. Jag skulle kunna använda en "hästpratare" som ett extra hjälpmedel för att kanske få fram någon typ av ledtråd om vart ett eventuellt fel kan sitta, men jag skulle ändå låta en veterinär stå för de medicinska avgörande besluten huruvida min häst skulle kunna bli frisk eller inte.

/Lizze - som fick avliva sin älskade häst för 2 år sedan efter 3 år med behandlingar och konvalecenser. Ett beslut som togs i samråd med veterinär.

Om du läser mitt inlägg efter det du läste så får du svar på var föräldrarna var någonstans!

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Däremot finns ingen kvalitetsäkring alls inom djurtolkeriet. Du som kund har ingenting som borgar för att djurtolken har en viss kunskap och en viss yrkesetik. Och det är ju inte direkt kvalitet.

Därför funderar jag på om det går att kvalitetsäkra området på något sätt?

Norrland

Jag tror snarare att det är en fördel att det INTE finns någon "kvalitetssäkring" inom områden som är tveksamma (dit djurtolkeri definitivt hör). Detta eftersom man kan tänka sig att en sådan leder till mindre skepsis och ifrågasättande.
Däremot borde man kunna kräva någon slags etiskt handlande från alla veterinärer/hovslagare/djurtolkar/you name it. Men det ställer, som sagt, stora krav på mig som hästägare - också.

 

[norrland65]

Sv: ...hästpratare...

Jag tror snarare att det är en fördel att det INTE finns någon "kvalitetssäkring" inom områden som är tveksamma (dit djurtolkeri definitivt hör). Detta eftersom man kan tänka sig att en sådan leder till mindre skepsis och ifrågasättande.
Däremot borde man kunna kräva någon slags etiskt handlande från alla veterinärer/hovslagare/djurtolkar/you name it. Men det ställer, som sagt, stora krav på mig som hästägare - också.

Nä, i och för sig har du rätt. Det är ett ytterst tveksamt område och faktiskt mycket svårt att kvalitetssäkra. Det är kanske fel väg att gå.

Men jag tänkte som så att det här fenomet finns nu. Och jag tror inte att det kommer att försvinna inom en överskådlig framtid. (Dock med tiden så tror jag att det kommer att försvinna och ersättas av något annat som ligger i tiden då). Väldigt många anlitar djurtolkar, och det finns ingen som helst reglering av vad dessa djurtolkar gör. Eller över deras priser.

Någonslags etisk kvalietssäkring kunde vara bra, tänkte jag. Så att de inte kan ge helt galna "råd", utan att själva behöva ta något ansvar. Ex att halta ponnyn kommer att bli bra, så vet behöver inte tillkallas. Eller att den utdömda hästen "som säger att den vill leva", och därför väljer ägaren att tro på tolken. Vi vet ju alla att det är hästägaren, och endast hästägaren, som åker dit om denne litat på tokerier från djurtolken. Tolken går helt fri oavsett vilka råd denne gett. Det är fel, tycker jag. Visserligen måste ägaren ta sitt ansvar, självklart, men jag tycker även att den sk djurtolken ska ett ansvar om det går till att bli ett djurplågerifall.

Det finns många, många som tror blint på det här. Och det skapar en markand för vem som helst att tjäna pengar. Det är skrämmande, tycker jag.

Norrland

 

[Miss]

Sv: ...hästpratare...

*KL*

Är nu mycket förvirrad.....

En bra djurkommunikatör är en som visat sig ha rätt?

En dålig djurkommunikatör är en som visat sig ha fel?

Detta vet man ju först efteråt (om man inte själv dubbelkollat med hästen på telepatisk väg) Hur avgör man om det är en bra eller dålig kommunikatör? Procent rätt?

 

[MorvanMorr]

Sv: ...hästpratare...

Min känsla är att ganska mycket av det som hästarna "säger" är sådant som inte riktigt kan kollas upp strikt. Åtminstånde sade min häst (då för 10 år sedan..) saker som att han är bra på att hoppa, han gillar att "lura" de andra hästarna i hagen och att han tyckte han var fin och ville vara "kung". Ja - det stämmer in på min hästs personlighet men det finns ju mycket annat som inte finns med och jag fick öht inga indikationer på att något skulle vara "fel".

En annan häst i stallet, vars ägare undrade varför han käkade så mycket bajs, sade att han var hungrig och att bajset gjorde att det kändes som "gröt i magen". I detta fall var hästprataren guld värd - eftersom det fick hästägaren att faktiskt öka högivan till sin stoora, uppenbart hungriga häst. Att stallkompisarna (inga hästpratare, utan vanliga hästmänniskor) sagt samma sak till ägaren under ett halvårs tid betydde inte ett dugg...

 

[norrland65]

Sv: ...hästpratare...

*KL*

Är nu mycket förvirrad.....

En bra djurkommunikatör är en som visat sig ha rätt?

En dålig djurkommunikatör är en som visat sig ha fel?

Detta vet man ju först efteråt (om man inte själv dubbelkollat med hästen på telepatisk väg) Hur avgör man om det är en bra eller dålig kommunikatör? Procent rätt?

Nä, bra eller dålig har inte med huruvida tolken har rätt eller fel. Det är en fråga om kundens tro, de som tror på fenomenet tycker säkert att tolken har "rätt" i det mesta. Andra som inte tror, jag exempelvis, kanske skulle tycka att tolken har fel eller är luddig. Det går inte att mäta djurtolkeri.

Däremot tycker jag, som jag sagt, att etiken inom området måste diskuteras. Samt att djurtolkarna måste hållas ansvariga för sina "råd". Dvs om de "läser" såna saker om hästen som kan leda till att den far illa - ska de kunna ställas till ansvar på endera viset. Hur vet jag dock inte.

Norrland

 

[norrland65]

Sv: ...hästpratare...

KL på mig själv...

Egentligen är det konstigt att djurprateriet inte slagit igenom i exempelvis jordbruket! Tänk, det vore ju guld värt om kossan kunde tala om för bonden hur hon mår, vad hon behöver för att mjölka bra osv... Skulle ju kunna få riktigt snurr, utan dyra vet räkningar osv. Märkligt att de inte upptäckt denna fantastiska nyhet!

Norrland

 

[Miss]

Sv: ...hästpratare...

Nä, bra eller dålig har inte med huruvida tolken har rätt eller fel. Det är en fråga om kundens tro, de som tror på fenomenet tycker säkert att tolken har "rätt" i det mesta. Andra som inte tror, jag exempelvis, kanske skulle tycka att tolken har fel eller är luddig. Det går inte att mäta djurtolkeri.

Däremot tycker jag, som jag sagt, att etiken inom området måste diskuteras. Samt att djurtolkarna måste hållas ansvariga för sina "råd". Dvs om de "läser" såna saker om hästen som kan leda till att den far illa - ska de kunna ställas till ansvar på endera viset. Hur vet jag dock inte.

Norrland

Precis! Allt som bygger på tro är "livsfarligt"
Det rimmar ju jätteilla när det helt plötsligt är djurägaren eget fel och djurtolkaren bär inget ansvar what so ever....

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Om du läser mitt inlägg efter det du läste så får du svar på var föräldrarna var någonstans!

Såg det senare, men då var det för sent att ändra mitt inlägg. Ibland är man lite väl snabb .

/Lizzie

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

Däremot tycker jag, som jag sagt, att etiken inom området måste diskuteras. Samt att djurtolkarna måste hållas ansvariga för sina "råd". Dvs om de "läser" såna saker om hästen som kan leda till att den far illa - ska de kunna ställas till ansvar på endera viset. Hur vet jag dock inte.

Norrland

Här håller jag absolut med dig!

När jag anlitat djurkommunikatör så har jag gjort det mer som en grej för att se om det går att få fram något om hästen och hur den upplever sin omgivning just då för tillfället. Jag har aldrig bett om råd eller fått några.

Men eftersom det finns okunniga människor och mindre seriösa djurpratare så skulle det absolut vara bra om djurkommunikatörer kunde hållas ansvarig om de ger helt galna råd. Bästa rådet är ju att hänvisa till veterinär om de känner att hästen har ont någonstans.

/Lizzie

 

[lizzie]

Sv: ...hästpratare...

*KL*

Är nu mycket förvirrad.....

En bra djurkommunikatör är en som visat sig ha rätt?

En dålig djurkommunikatör är en som visat sig ha fel?

Detta vet man ju först efteråt (om man inte själv dubbelkollat med hästen på telepatisk väg) Hur avgör man om det är en bra eller dålig kommunikatör? Procent rätt?

För att veta om en djurkommunikatör har rätt eller fel så gäller det ju också att veta hästens hela historia, t ex att man haft den från föl och vet allt den varit med om. Inte alla har ju den förmånen.

Och hur vet man om en djurkommunikatör har fel? Inte alls helt enkelt och jag tillhör dem som ändå tror på djurkommunikation .

Jag har helt enkelt gått på referenser när jag letat djurkommunikatör. Precis som jag gör när det gäller hovslagare, Equiterepeuter, veterinärer osv.

En bra djurkommunikatör tycker jag är en som kan förklara hur h*n kommit fram till sina slutsatser, varför h*n tolkat på ett visst sätt, vilka bilder/känslor/sensationer som h*n känt, kan ju vara så att jag som hästägare kan tolka bilderna på ett annat sätt, vilket har hänt.

Jag tycker också då att en dålig djurkommunikatör är den som INTE kan berätta hur och vad det är som gör att h*n har kommit fram till vissa saker. Utan bara säger att så här är det, så här säger hästen, utan att närmare förklara sig. En dålig djurkommunikatör är också en som uppenbarligen skor sig på desperata djurägare och säger det djurägaren VILL höra istället för att hänvisa till veterinär.

/Lizzie

 

[Ashtar]

Sv: ...hästpratare...

Jag har aldrig träffat någon djurpratare, men jag har egna erfarenheter av djurprateri. För tre år sedan fick jag en kattunge som kom att bli min bästa kompis , och jag har ett väldigt starkt band till honom nu. Det är med honom jag har upplevt.. telepati? Han är ute/innekatt och får komma och gå som han vill, och om jag vill träffa honom behöver jag bara koncentrera mig på honom så kommer han snart gående utanför huset. Jag har även haft ett "samtal" med bilder med honom, men jag kommer inte ihåg så mycket av bilderna, eftersom jag inte hade den blekaste aning om vad de betydde! Men en av bilderna var att människor satt på en rad och planterade blommor i cement (tillsammans med sorglig känsla). Hur min katt vet vad cement är kan jag inte förstå, men jag tvivlar inte på att det var han som "sa" det. Sedan är det lika med pållen när man går till hagen eller rider. Vissa (bra) dagar behöver jag bara tänka vart han ska gå eller göra så går han dit eller gör som jag vill. Förut kända jag inte igen "uppkopplad-känslan" men nu vet jag precis hur det känns när man ligger på samma "våglängd" som djuret, om ni förstår vad jag menar. Jag har endast lyckats med detta med mina egna djur och vissa vilda, men inte mer. MVH Frallan

 

[chik]

Sv: ...hästpratare...

Hästpratare får gjärna finnas,Men när dom tror att dom kan prata" hela "djuret friskt, då är det fel..
Då blir tredje lidande..Sen så är många godtrogan o det är många som tjänar lätta pengar på dom o det tycker JAG är fel..Men så länge ingen kommer till skada så får väl var o en tro på det dom vill.
Jag tror på mig skälv....