Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Min ponny är inte räd för något, om han är är han bra på att dölja det. Hingsten bryr sig inte heller om mycket, rådjur, vildsvin, älgar..... stör honom inte ett dugg, men gröna soptunnor, speciellt de som ligger ner med öppen mun, beredda att svälja en häst med ryttar är livsfarliga. Grävlingar är också läskiga.. Tror ni att man kan hänga ett rådjur i ändan på spöet?? Plastpåsar, fåglar, lammungar och sådant jams bryr sig Leo inte så mycket om. Värre är det om det dyker upp rådjur förstår ni, för det vet väl alla att de älskar att äta en och annan liten häst till lunch!!
Jag funderar ... Tror ni att man kan hänga ett rådjur i ändan på spöet??
Man kan kanske låna en hund och klä ut den som rådjur!
Du har en häst som ser ut som en Tapir, moholmarabs har en hon kallar giraff och Cizma har en kamel. Kelly ser ut som en köttbulle med fyra tandpetare och Gubbtjyv har ett elände. Är det ingen här som har en riktig häst??
KL
....Det är många som kom in i tråden men sedan "varit tysta". Är ni kvar? Vad håller ni på med just nu? Det vore kul med fler aktiva!....
Jag är kvar men har inte haft så mycket att berätta när det gäller ridandet tyvärr
Situationen är den att jag har ju nått mitt delmål med vikten. (Hade ju bestämt mig för att sitta upp efter 25 år utan ridning när jag nått 85 kg)
Det är höst och inga bromsar längre som skrämmer slag på pålle ( skyllde jag på innan).
Jag är så FRUKTANSVÄRT sugen på att sitta upp och jag känner att bara ett litet varv eller två runt gårdsplanen skulle kännas som ett stort steg framåt!
Men varje gång jag kommer upp till stallet så hittar jag på den ena anledning efter den andra till varför det inte passar just idag!
Min häst är verkligen snäll, han varken bits eller sparkas och är ingen sån där som illvilligt försöker med vilje att få av sin ryttare.
Däremot kan han vara väldigt "testande" genom att vägra gå, backa etc - detta visade han väldigt mycket när dottern började rida honom i början och jag har även sett det långt senare när han fick någon tillfällig och ny ryttare på ryggen.
Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för - jag har inte tänkt att rida ut på honom i början utan jag ska absolut hålla mig här vid gården i en av de nedbetade hagarna.
Hur hade ni andra det när ni bestämde er för att rida igen efter ett längre uppehåll?
Som det känns nu så sviktar jag gång på gång men samtidigt så känns det ändå som om jag närmar mig det stora steget att kliva upp.
Kanske det får ta sin lilla tid och att jag till slut gör det?