Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.
Alltså, jag tror inte jag håller med dig att det är 100% träff?
Absolut att man kan hitta rätt många gånger men jag tror man lika mycket kan "träffa" fel.
Exempel: Min dotter är lång och spinkig (1.76) och jag brukar "tetas" med henne om att hon är i total avsaknad av "kråser" dvs muskler.
Till sättet är hon väldigt lugn och metodisk - om något oförutsätt händer registrerar hon det, finner en utväg och tar sedan lugnt och metodiskt itu med problemet.
Hon kan uppfattas som lite disträ ibland - som om hon inte riktigt är på samma planet
Hästen är ganska liten, 155 cm, kort och kompakt. Han har väldigt lätt att bygga muskler och även vid vissa perioder när han inte egentligen är speciellt musklad kan man uppfatta honom som sådan.
Han ser alltid pigg och vaken ut, även när han bara strosar i hagen. Han är nyfiken som tusan och är man på gården och grejar med något som inte har med honom att göra så följer han efter en så långt han kan med hänsyn till att han är instängd i hagen och tittar vad man har för sig.
Vid ridning ute kan han vara en riktig fegis. Kan bli stirrig för minsta lilla sten på marken som inte ligger som den brukar. Kommer något riktigt skrämmande så som stav-gångare eller ryggsäcks-folk så kan han flippa ur ordentligt!
Jag tycker min dotter passar utmärkt med hästen. Med sin lugna, trygga läggning har hon fått denna "knäppskalle" till häst att övervinna mycket. En annan person med mindre lugn och säkerhet skulle antagligen slå helt fel.
Att korsa små vattendrag var omöjligt i början men trägen vinner! Lugn som en filbunke gav dottern honom endast ett alternativ - att gå över! Nu är det inget problem längre.
Första gångerna pålle såg stavgångare höll han på att hoppa ur skinnet men nu går han förbi utan problem om än kanske något misstänksamt sneglande
Varför min dotter valde just honom? Ja jag vet inte men jag tycker mig se ett mönster genom hela hennes häst-tid. (Började när hon var 4-5 år och är snart 19)
Hon har alltid förälskat sig i samma typ av häst dvs inte så himla höga men däremot lite grövre och kompaktare. Det har också alltid varit ponnyer eller hästar som inte står och sover utan som har en egen inre glöd och som ofta är väldigt personliga.
Denna tråd var rolig tyckte jag! Det är ju ungefär som uttrycket "sådan herre sådan hund" .... men det är inte alltid det stämmer.
Kanske det är så att de som inte väljer en häst som är likadan som dem själva är kanske sådana personer som gillar överaskningar och utmaningar i livet?
Alltså, jag tror inte jag håller med dig att det är 100% träff?
Absolut att man kan hitta rätt många gånger men jag tror man lika mycket kan "träffa" fel.
Exempel: Min dotter är lång och spinkig (1.76) och jag brukar "tetas" med henne om att hon är i total avsaknad av "kråser" dvs muskler.
Till sättet är hon väldigt lugn och metodisk - om något oförutsätt händer registrerar hon det, finner en utväg och tar sedan lugnt och metodiskt itu med problemet.
Hon kan uppfattas som lite disträ ibland - som om hon inte riktigt är på samma planet
Hästen är ganska liten, 155 cm, kort och kompakt. Han har väldigt lätt att bygga muskler och även vid vissa perioder när han inte egentligen är speciellt musklad kan man uppfatta honom som sådan.
Han ser alltid pigg och vaken ut, även när han bara strosar i hagen. Han är nyfiken som tusan och är man på gården och grejar med något som inte har med honom att göra så följer han efter en så långt han kan med hänsyn till att han är instängd i hagen och tittar vad man har för sig.
Vid ridning ute kan han vara en riktig fegis. Kan bli stirrig för minsta lilla sten på marken som inte ligger som den brukar. Kommer något riktigt skrämmande så som stav-gångare eller ryggsäcks-folk så kan han flippa ur ordentligt!
Jag tycker min dotter passar utmärkt med hästen. Med sin lugna, trygga läggning har hon fått denna "knäppskalle" till häst att övervinna mycket. En annan person med mindre lugn och säkerhet skulle antagligen slå helt fel.
Att korsa små vattendrag var omöjligt i början men trägen vinner!
Lugn som en filbunke gav dottern honom endast ett alternativ - att gå över! Nu är det inget problem längre.Första gångerna pålle såg stavgångare höll han på att hoppa ur skinnet men nu går han förbi utan problem om än kanske något misstänksamt sneglande
Varför min dotter valde just honom? Ja jag vet inte men jag tycker mig se ett mönster genom hela hennes häst-tid. (Började när hon var 4-5 år och är snart 19)
Hon har alltid förälskat sig i samma typ av häst dvs inte så himla höga men däremot lite grövre och kompaktare. Det har också alltid varit ponnyer eller hästar som inte står och sover utan som har en egen inre glöd och som ofta är väldigt personliga.
Denna tråd var rolig tyckte jag!
Det är ju ungefär som uttrycket "sådan herre sådan hund" .... men det är inte alltid det stämmer. Kanske det är så att de som inte väljer en häst som är likadan som dem själva är kanske sådana personer som gillar överaskningar och utmaningar i livet?
