Hästars ansiktsuttryck (och fysiska reaktioner) vid träning/ansträngning

[Ray]

Eller full galopp, häster springer så snabbt hon vill för att jag gett det stödet, frågar med skänkeln-går det att springa snabbare. Svar ja och hon ökar steglängden. Hon kanske tar i lika mycket som jag skulle när jag springer snabbt, jag vet ju inte, men jag själv har alltid älskat att springa snabbt, allt jag kan och känslan efteråt, men man är ju också lite vek efteråt, lite försvarslös. Trots att hästar verkligen verkar gilla att galoppera snabbt, gör de det inte i hagen själva, inte allt de kan? Eller gör de? Det är kanske för att de är flyktdjur, de vågar inte ta ut sig trötta om ingen kan försäkra om att hen tar hand om ev rovdjur sedan.

De kan ju springa full kareta om de släpps i en ny stor hage med kompisarna. Sen springer de ju mer i ruscher då- ökar upp till max och sen väntar de ju in resten.
En häst som släpps ut till kompisarna som är långt borta kan ju också springa precis allt vad den har tills den är i kapp övriga.

 

[MJLee]

Michael Jung och Sam när de båda fokuserar till max. Och har nästan samma ansiktsuttryck.

 

[Mirtai]

Eller full galopp, häster springer så snabbt hon vill för att jag gett det stödet, frågar med skänkeln-går det att springa snabbare. Svar ja och hon ökar steglängden. Hon kanske tar i lika mycket som jag skulle när jag springer snabbt, jag vet ju inte, men jag själv har alltid älskat att springa snabbt, allt jag kan och känslan efteråt, men man är ju också lite vek efteråt, lite försvarslös. Trots att hästar verkligen verkar gilla att galoppera snabbt, gör de det inte i hagen själva, inte allt de kan? Springer sig svettig om de inte är väldigt oroliga? Eller gör de? Det är kanske för att de är flyktdjur, de vågar inte ta ut sig trötta om ingen kan försäkra om att hen tar hand om ev rovdjur sedan. Förser med en trygg plats att vila på.

Eller hur! Har ett tillfälle i våras när jag red ut i skogen och Fager verkligen bad om att få galoppera. Vi har en lång sträcka med bitvis ordentligt uppförslut. Han fick springa precis hur fort han ville (och det var fullt ös medvetslös) och när vi kom till slutet av sträckan var han så andfådd att jag satt av och spände upp sadelgjord och nosgrimma och promenerade hem. Det var alldeles frivilligt från hans sida och han var totalt genomsvettig och andades som en blåsbälg efteråt.

 

[Badger]

Visa bifogad fil 133624

Michael Jung och Sam när de båda fokuserar till max. Och har nästan samma ansiktsuttryck.

En till focusface tänker jag, även om inte i full fart så öronen ligger inte bakåt ännu. Men det kommer ju så snart han smätt till bollen och alla vet vart de ska. (troligen kandar eller Pelham? )

 

[MJLee]

En till som mer känns som focus face än pain face? Sedan, att Jung red Sam med ett vanligt tränsbett och inte ens en martingale i terrängen ska han ha cred för. Även Ingrid Klimke brukar rida utan martingale med ett vanligt enkelt tränsbett i terrängen. Där man verkligen behöver ha full kontroll, mer så än i dressyr.

Och i terrängen pressar man ju verkligen hästarna till max.

 

[MJLee]

Kanske en stor del av problemet är att man avlat fram för stora reaktiva hästar med en helt annan gång än tidigare som också kräver en helt annan ridning? En lösning kanske skulle vara att återgå till forna hästtypen som @Badger la in? Lättare att vara följsam med mindre gångarter. Kandar användes enbart i högre klasser. De hade väl också allmänt stadigare humör och var inte lika känsliga. Även om, naturligtvis, man inte var lika uppmärksam på pain face som idag.

 

[Badger]

Kanske en stor del av problemet är att man avlat fram för stora reaktiva hästar med en helt annan gång än tidigare som också kräver en helt annan ridning? En lösning kanske skulle vara att återgå till forna hästtypen som @Badger la in? Lättare att vara följsam med mindre gångarter. Kandar användes enbart i högre klasser. De hade väl också allmänt stadigare humör och var inte lika känsliga. Även om, naturligtvis, man inte var lika uppmärksam på pain face som idag.

Ja och jo, jag tror ju fullblod är mer annorlunda reaktiva. Dvs mer uppmärksamma och frågvisa. Men såklart antar jag mer markbunden gång.
Men jag tror det vore helt underbart med mer fullblod, Angloarab och Akhal teke i dressyren igen tillsammans med såklart iberiska och halvblod.

Jag tror, antar, gissar att det var både mer högt och lågt "förr". Om du ridit en häst varje dag, många timmar i flera år, levt tillsammans, gjort allt, fodrat, nattat, samarbetat, arbetat ihop. Så kan det ju funnits personer som både var bra mycket mer uppmärksamma på hästen än många är idag, mer av en hundrelation, och hårda iskalla typer som var bra mycket värre.

 

[Badger]

borttaget

 

[Badger]

Ja, tittar man på de kontona blir man inte direkt inspirerad, för att vara ärlig. Jag vill GÖRA saker tillsammans med min häst, inte bara mata den runt ridbanan och eventuellt gå promenader i långsam skritt i skogen....

Känns liksom så sorgligt att jag skulle vara tvungen att mata hästen konstant för att han ska vilja vara med mig eller göra saker som jag föreslår. Då kan han lika gärna få gå i hagen och äta, känner jag.

Jo jag är lite inne på ditt spår. Jag såg filmerna kände en underlig känsla och kunde inte riktigt sätta fingret på det. Sedan tänkte jag på hur det skulle kännas att uppfostra mitt barn med morötter/gelehallon i all interaktion. (istället för någon gång ibland ) Sitter fortfarande på gärdesgården på den. Har fått prova också och det föll halvkass ut (alltså med häst).

 

[JohannaB]

Jag tänker att både R+ och hur man ska rida på kanda/med stång förtjänar egna trådar och inte riktigt hör ihop med användandet av Pain face och stress reaktioner på hästar i arbete/under ansträngning

 

[JohannaB]

Öronen bakåt under ridning har nämnts i tråden.
Hur ser ni på det?
Uppmärksamhet eller ovilja? Hur ser man skillnad på de olika sätten att ha öronen bakåt?

 

[Ray]

Öronen bakåt under ridning har nämnts i tråden.
Hur ser ni på det?
Uppmärksamhet eller ovilja? Hur ser man skillnad på de olika sätten att ha öronen bakåt?

Den undersökningen jag såg från England menade att just när hästen över hinder och i landning har bakåtvända öron är en indikator på något slags obehag. Hästar ska normalt sett komma över hinder med öronen framåt.
Sen är det inte normalt att hästar går med öronen vända bak långa stunder när man rider utan det bör vara så att öronen rör sig.
Överlag har jag förstått det som att när hästen fastnar i en min så är det värt att fundera på. Medan ett rörligt minspel troligen mer reflekterar samspelet med ryttaren. Typ öronen bakåt när man lägger skänkel på betyder just att hästen visar motvilja mot just skänkeln. Men är öronen kvar bakåt efter skänkelhjälpen kan motviljan betyda en hälta till exempel eller kanske att sadeln är obekväm och klämmer.

 

[MiniLi]

Öronen bakåt under ridning har nämnts i tråden.
Hur ser ni på det?
Uppmärksamhet eller ovilja? Hur ser man skillnad på de olika sätten att ha öronen bakåt?

Har inte koll på någon forskning, men öronen bakåt kan ju både vara liksom slickad bakåt och mer vända bakom som i att de vänder uppmärksamheten mot ryttaren. Tänker jag dressyr så känns det väl som att slickade bakåt alltid är tecken på någon form av obehag, medans att öronen rör sig och mer är vända bakåt händer frekvent utan konstighet.

 

[MiniLi]

Den undersökningen jag såg från England menade att just när hästen över hinder och i landning har bakåtvända öron är en indikator på något slags obehag. Hästar ska normalt sett komma över hinder med öronen framåt.

Hmm, var tvungen att kolla på video från vår senaste hoppning och ser att öronen rör sig ganska mycket innan-under-efter. Mer spetsade framåt innan, lite rörelse i öronen över hindret (sådär lite åt sidorna, som jag kopplar typ till koncentration), tillfälligt lite bakåt just i landningen och sedan spetsade framåt igen.

För min del kanske det där korta ögonblicket när öronen rör sig lite bakåt vid landningen är kopplad till att häststackarn behöver stå ut med mig som inte klarar av att hålla balansen och vara följsam hela vägen över hindret, så det känns ju logiskt att det är lite obehagligt när ryttaren inte håller balans i slutet av språnget. Men inte så obehagligt att hon inte vill hoppa mer.
Kollade på filmer från i våras när hon hade duktig hoppryttare på ryggen, då såg inte öronen ut att röra sig bakåt. Bara växla mellan framåt och det där "koncentration".

 

[JohannaB]

Har inte koll på någon forskning, men öronen bakåt kan ju både vara liksom slickad bakåt och mer vända bakom som i att de vänder uppmärksamheten mot ryttaren. Tänker jag dressyr så känns det väl som att slickade bakåt alltid är tecken på någon form av obehag, medans att öronen rör sig och mer är vända bakåt händer frekvent utan konstighet.

Jag tror också så, öron som är helt strukna bakåt är en aggressiv signal (dvs adrenalin) och beror antingen på ilska eller rädsla, och det kan nog aldrig vara rätt i en träningssituation?
Men öron bakåt, ej strukna, kan nog också vara ”obekväm signal” om jag tolkar mina egna hästar rätt. Eller frågande, det som kallas uppmärksamhet eller koncentration (jag tolkar det mer som just frågande, man vet inte riktigt vad som väntas eller önskas så man är lite på tå. Behöver inte vara fel men är inte direkt en bekväm signal heller).

 

[MiniLi]

Jag tror också så, öron som är helt strukna bakåt är en aggressiv signal (dvs adrenalin) och beror antingen på ilska eller rädsla, och det kan nog aldrig vara rätt i en träningssituation?
Men öron bakåt, ej strukna, kan nog också vara ”obekväm signal” om jag tolkar mina egna hästar rätt. Eller frågande, det som kallas uppmärksamhet eller koncentration (jag tolkar det mer som just frågande, man vet inte riktigt vad som väntas eller önskas så man är lite på tå. Behöver inte vara fel men är inte direkt en bekväm signal heller).

Jag tänker på när de liksom vänder öronen lite lätt bakåt samtidigt som de liksom hänger lite ut åt sidorna. Som när man pratar med hästen från ryggen och den liksom bara lyssnar bakåt. Det har jag aldrig kopplat som att det skulle vara obehag eller obekvämt?
Jag vet inte om vi tänker på samma sak, är så svårt att förklara när man skriver..

 

[JohannaB]

Jag tänker på när de liksom vänder öronen lite lätt bakåt samtidigt som de liksom hänger lite ut åt sidorna. Som när man pratar med hästen från ryggen och den liksom bara lyssnar bakåt. Det har jag aldrig kopplat som att det skulle vara obehag eller obekvämt?
Jag vet inte om vi tänker på samma sak, är så svårt att förklara när man skriver..

Lite osäker på om mina hästar gör så men det är ju svårigheten med att bedöma minspel och uttryck under ridning, man hinner inte se så mycket och sitter bakom hästens huvud dessutom

 

[MiniLi]

Lite osäker på om mina hästar gör så men det är ju svårigheten med att bedöma minspel och uttryck under ridning, man hinner inte se så mycket och sitter bakom hästens huvud dessutom

Min gör nog det ganska mycket. Hon har överlag ofta öronen lite sådär "floppy" vid arbete, alltså att de hänger lite lätt åt sidorna men växlar hur de är riktade. När vi gör något lite svårare och hon koncentrerar sig eller om jag ger någon form av röstsignal vänds de lite mer bakåt, men är fortfarande sådär "gungiga"/avspända. Vid röstberöm pendlar de mellan sådär att hon lyssnar bakåt och spetsar framåt som att hon blir supermallig och stolt
Generellt är de nog lite svajiga men svagt vända framåt.

 

[Badger]

Öronen bakåt under ridning har nämnts i tråden.
Hur ser ni på det?
Uppmärksamhet eller ovilja? Hur ser man skillnad på de olika sätten att ha öronen bakåt?

Jag brukar nog tänka att när lurarna är vända bakåt men öronen fortfarande är uppåt så lyssnar de in ryttaren.

Sedan slickat bakåt att det kan vara skydd mot vinddrag i full galopp. Eller riktigt arg såklart. Medan lätt bakåt är irriterat?

Känns väl inte helt osökt att man inte vill ha vinden i öronen hela tiden?

 

[Badger]

Det här har jag svårt att tolka

Den bruna, närmsta, är ju lätt provocerad och irriterad. Men de andra, blåser det? (vilda mustanger)