Hästar på lösdrift

[super]

Dert finns en hel del undersökningar om vad som fungerar bäst avseende temperatur för hästar.

Och det är svalt och kallt som gäller. Komforttemperaturen ligger snarare på minussidan på vintern.

Det är främst människorna som vill ha varmstall, för att slippa frysa själva och minimera problem med fruset vatten.

Här kommer också resonemang om sådant som täcken, och huruvida man ska/kan/borde klippa hästar.

Jag äger några täcken, som egentligen aldrig används. Klippa hästar? Nej, möjligen en lättare spårklippning på någon häst som arbetar hårt. Men "arbeta hårt" är i min värld arbete 5 dagar i vecka med att köra hem timmer/ved från skogen.
Alltså långt ifrån en timmes ridtur/körtur.

Fryser mina hästar som går på lösdrift? Nej, det har jag inte sett. Och jag tittar mycket på hästarna för att "läsa" dem.

Min häst har uppenbarligen inte läst dina undersökningar ang temperatur.. Han frös och skakade som ett asplöv efter ett bad efter ett svettigt ridpass trots att det var 19 grader varmt ute.. Jag vet att han är frusen men blev ändå ytterst förvånad och hade inget täcke med så fick stänga lite fönster i transporten på vägen hem så han skulle få upp värmen lite.. Så det är nog väldigt individuellt där med!

Ang tråden om hästar trivs på lösdrift så har jag testat det mesta med min bla iom skador och han trivs bäst med lösdrift och helst en riktigt stor ligghall. Han gillar även att få komma in på box men inte för många timmar för då blir han uttråkad. Den ligghall vi har nu tycker han nog är för liten men har vant sig så använder den mycket nu ändå. I början var den lite läskig, 18 kvadratmeter till två hästar varav den ena är en Fjording så han är lite mindre. Visst hade det varit bättre med en större ligghall men ibland kan man inte få allt. Hagen har allt från skogspartier och fält så dom har att pyssla med året runt så då fick vi kompromissa om ligghallen. Vi har gjort så att om en är skadad så delar vi av ligghallen och begränsar hagen utanför så den skadade hästen kan gå kvar med sin kompis. Det har fungerat utmärkt faktiskt.

 

[MML]

För två hästar är hur som helst en rundbal olämpligt. Den hinner mögla innan den blir uppäten.

Men att portionera ett dygns grovfoder i en eller flera, bra takade foderhäckar eller foderlådor är bra. Hästar som får äta hela dygnet, blir lugna trygga och harmoniska.

Men det gäller att skaffa ett grovfoder som passar för hästarnas näringsbehov.
De flesta bra producerade grovfoder i de flesta delar av Sverige, innehåller också det mesta av de mineraler som hästarna behöver. Om det är obalans i mineralerna, får man lägga till mineraler.

Hobbyhästar (som inte är dräktiga, digivande eller växande unghästar) behöver egentligen aldrig kraftfoder. Foderindustrin vill sälja på folk massor med produkter för att tjäna pengar.

Man söker ett grovfoder som ger det hästen behöver i form av protein och MJ - eventuellt andra värden som är väsentliga för hästindividen.

Hellre ett för "näringssvagt" grovfoder än ett för starkt, så att hästarna kan få äta och tugga hela dygnet.

Man kan dessutom placera ut flera foderstationer inom lösdriften, så att hästarna måste gå runt för att äta.

Det beror ju alldeles på hur stor rundbalen är, och vad det är i den. Torrt hö lär inte mögla snabbare för att det är i rundbal i stället för fyrkantsbal, till exempel.

Om man behöver ge kraftfoder eller inte är ju väldigt individuellt. Dels för att det inte alltid är helt enkelt att hitta ett tillräckligt bra grovfoder (vissa år har vi fått vara riktigt nöjda om vi fått tag på något med en kvot på knappt 4), och dels för att hästarna ju kan ha olika behov, så att det som är perfekt för den ena kanske inte är det för den andra.

Men sådant där har jag koll på

 

[skogaliten]

Det beror ju alldeles på hur stor rundbalen är, och vad det är i den. Torrt hö lär inte mögla snabbare för att det är i rundbal i stället för fyrkantsbal, till exempel.

Om man behöver ge kraftfoder eller inte är ju väldigt individuellt. Dels för att det inte alltid är helt enkelt att hitta ett tillräckligt bra grovfoder (vissa år har vi fått vara riktigt nöjda om vi fått tag på något med en kvot på knappt 4), och dels för att hästarna ju kan ha olika behov, så att det som är perfekt för den ena kanske inte är det för den andra.

Men sådant där har jag koll på

Storbal överlag. De är kompakta och utsätts för regn och snö i hagen, och blir otjänliga efter mer än en vecka ute.

Nej, man behöver nästan aldrig ge kraftfoder. Att hålla på och mickla med kraftfoder är en sanning som byggts upp av de som kan tjäna pengar på att hästägare köper tillskott och produkter av olika slag.

Man ser istället till att ge ett grovfoder som täcker behovet för den häst i flocken som har det lägsta behovet.

För hobbyhästar som inte är av en extrem ras åt ena eller andra hållet (extremt lättfödd - många Shettisar, eller extremt svårfödd, många fullblod), så är det inte heller så kinkigt som många försöker göra de. Det behöver inte vara rätt på milligrammet så att säga.

Vanliga ponnyer av inte alltför speciell ras, brukar kunna vara oproblematiska.

Jag föder sedan många år tillbaka upp Nordsvensk brukshäst, och de är teoretiskt sett "lättfödda", menå andra sidan är de anpassade till svenskt klimat och svensk växtlighet, och jag har egentligen aldrig sett till Nordsvenskar som går på lösdrift och som har fri tillgång på grovfoder, som har magproblem, eller att det skulle vara svårt att hålla dem i rimligt hull.

Gör det inte så svårt, gör det inte svårare än det måste vara.

Räkna först ut ungefär vilka värden som grovfodret borde ha, köp sedan analyserat foder. Ofta behövs mer protein, ge då lusern för att höja kvoten.

Se till att hästarna är i rimligt hull, fokusera på att ha trevligt med hästarna.

 

[skogaliten]

Min häst har uppenbarligen inte läst dina undersökningar ang temperatur.. Han frös och skakade som ett asplöv efter ett bad efter ett svettigt ridpass trots att det var 19 grader varmt ute.. Jag vet att han är frusen men blev ändå ytterst förvånad och hade inget täcke med så fick stänga lite fönster i transporten på vägen hem så han skulle få upp värmen lite.. Så det är nog väldigt individuellt där med!

Ang tråden om hästar trivs på lösdrift så har jag testat det mesta med min bla iom skador och han trivs bäst med lösdrift och helst en riktigt stor ligghall. Han gillar även att få komma in på box men inte för många timmar för då blir han uttråkad. Den ligghall vi har nu tycker han nog är för liten men har vant sig så använder den mycket nu ändå. I början var den lite läskig, 18 kvadratmeter till två hästar varav den ena är en Fjording så han är lite mindre. Visst hade det varit bättre med en större ligghall men ibland kan man inte få allt. Hagen har allt från skogspartier och fält så dom har att pyssla med året runt så då fick vi kompromissa om ligghallen. Vi har gjort så att om en är skadad så delar vi av ligghallen och begränsar hagen utanför så den skadade hästen kan gå kvar med sin kompis. Det har fungerat utmärkt faktiskt.

Varför skulle hästen bada efter ett ridpass?

Vad är vitsen med att hastigt kyla ner en häst som jobbat och som har glykogenbrist i musklerna?

Hästar är luftkylda, låt den vila istället.

 

[Inte_Ung]

Ja, det är som sagt en självklarhet. Vad jag menar är att det rent praktiskt kan vara svårt att erbjuda precis det som varje individ föredrar allra mest

Då så får man se till att lösa det praktiska tycker jag.
Djuren har inte bett om att bli hållna i fångenskap.
Det är ett stort ansvar som vi tar på oss när vi låser in dem på olika sätt och utnyttjar dem för nöjes skull.
Då måste även djuren vinna på situationen.

 

[Inte_Ung]

Men jösses, jag tycker ts verkar ha som mål att hästarna ska må så bra som möjligt.

Jag tycker att begränsningen "efter sina förutsättningar" är dålig.
Om inte förutsättningarna är bra nog så får man ändra på dessa.

 

[Inte_Ung]

Jag gillar den idén väldigt mycket! Även om jag inte riktigt vet hur det skulle se ut rent praktiskt att bygga så.

Den beskrivs i boken som jag tipsade om.

Hästhållning i praktiken av Mats Mellberg

 

[Roheryn]

Vi vill nog ändå ha två boxar, just för att ha möjlighet att stalla upp dem vid behov. Jag tror att vi nog kan komma att använda boxarna ganska frekvent - för att låta hästarna äta kraftfoder i fred, stå inne och torka upp någon timme innan ridning o. s. v. Det känns helt enkelt mest praktiskt för oss att ha två boxar "redo", med plats för skötsel utanför.

Så som ni har det låter lite grann som dottern funderat på sitt drömstall (och det kan absolut vara något vi utgår från när vi om något år eller så ska bygga "det riktiga stallet"). Hon vill ha rymliga uteboxar, med yta med tak utanför, och så individuella små "uteplatser". Dessa ska sedan mynna till en större hage, och kunna öppnas upp eller delas av med flyttbara mellanväggar och staket efter behov. På så vis ska man kunna välja individuell uppstallning på box, individuella små lösdrifter, eller öppna upp helt till en stor lösdrift.

Jag gillar den idén väldigt mycket! Även om jag inte riktigt vet hur det skulle se ut rent praktiskt att bygga så.

Jag tycker det låter superbra att ha det så - ger väldigt mycket möjlighet till variation utefter de behov som gäller just för tillfället (vilket ju är föränderligt!)

 

[MML]

Storbal överlag. De är kompakta och utsätts för regn och snö i hagen, och blir otjänliga efter mer än en vecka ute.

Nej, man behöver nästan aldrig ge kraftfoder. Att hålla på och mickla med kraftfoder är en sanning som byggts upp av de som kan tjäna pengar på att hästägare köper tillskott och produkter av olika slag.

Man ser istället till att ge ett grovfoder som täcker behovet för den häst i flocken som har det lägsta behovet.

För hobbyhästar som inte är av en extrem ras åt ena eller andra hållet (extremt lättfödd - många Shettisar, eller extremt svårfödd, många fullblod), så är det inte heller så kinkigt som många försöker göra de. Det behöver inte vara rätt på milligrammet så att säga.

Vanliga ponnyer av inte alltför speciell ras, brukar kunna vara oproblematiska.

Jag föder sedan många år tillbaka upp Nordsvensk brukshäst, och de är teoretiskt sett "lättfödda", menå andra sidan är de anpassade till svenskt klimat och svensk växtlighet, och jag har egentligen aldrig sett till Nordsvenskar som går på lösdrift och som har fri tillgång på grovfoder, som har magproblem, eller att det skulle vara svårt att hålla dem i rimligt hull.

Gör det inte så svårt, gör det inte svårare än det måste vara.

Räkna först ut ungefär vilka värden som grovfodret borde ha, köp sedan analyserat foder. Ofta behövs mer protein, ge då lusern för att höja kvoten.

Se till att hästarna är i rimligt hull, fokusera på att ha trevligt med hästarna.

Foder har jag som sagt koll på, men tack för delade erfarenheter i alla fall

 

[MML]

Då så får man se till att lösa det praktiska tycker jag.
Djuren har inte bett om att bli hållna i fångenskap.
Det är ett stort ansvar som vi tar på oss när vi låser in dem på olika sätt och utnyttjar dem för nöjes skull.
Då måste även djuren vinna på situationen.

Jag tycker att begränsningen "efter sina förutsättningar" är dålig.
Om inte förutsättningarna är bra nog så får man ändra på dessa.

Jag har lite svårt att förstå vad du försöker förmedla här. De allra flesta har begränsade tillgångar, både ekonomiskt och tidsmässigt. Att konstant ändra förutsättningarna till "ännu bättre", av någon anledning som jag inte riktigt förstår vad du syftar på, är för de allra flesta omöjligt.

Självklart är, om inte alla så de absolut flesta, begränsade av rådande förutsättningar. Jag förstår inte vad du syftar på när du skriver "om inte förutsättningarna är bra nog så får man ändra på dessa", eftersom jag hela tiden varit tydlig med att jag inte pratar om att få hästhållningen till nivån "bra nog", utan att "bra nog" är en lägstanivå som jag ser det, och jag funderar kring hur man kan göra det ännu bättre.

Till exempel skulle det kunna vara att en hage av en viss storlek är "bra nog", och det är den mark jag har tillgänglig. Trivs hästarna där, marken räcker till, jag har gjort det arbete som krävs för att ha lerfria ytor året om o. s. v. så är det absolut "bra nog". Menar du att jag trots det bör köpa mer mark, för att erbjuda en större hage, bara för att jag arbetat inom förutsättningarna?

Eller om vår ena ponny skulle behöva stå inne på nätterna under en period på någon/några veckor, och den andra ponnyn skulle få finna sig i att vara sällskap i egen box eller tillsammans i ligghallen. Det här är alltså en helt hypotetisk situation, för att ge exempel på vad jag menar med att göra det bästa efter sina förutsättningar. Givetvis förutsätter jag att båda ponnyerna klarar av att stå på box en period, även om den andra skulle föredra att vara ute.

Det bästa utifrån förutsättningarna skulle i det läget kunna vara att se om ponnyerna trivs bäst i varsin box, eller i ligghallen. Kanske att det skulle gå att ha en liten "rasthage" utanför boxen åt den som inte behövde "stängas in". Menar du att det då inte är "bra nog", utan att vi i ett sådant läge skulle behöva köpa (minst) två hästar till (och kanske bygga ut stall, ligghall, hage o. s. v. ) ?

Jag skulle vilja påstå att det är extremt orealistiskt att tro att de flesta kan ha häst på det sättet. De absolut flesta, vill jag säga, arbetar utifrån sina förutsättningar.

 

[mars]

Jag tycker att begränsningen "efter sina förutsättningar" är dålig.
Om inte förutsättningarna är bra nog så får man ändra på dessa.

Ja jag tror och hoppas iaf att de flesta vill sina djurs bästa.
Sen är det svårt att ha djur efter någon annans förutsättningar än ens egna.

 

[Grazing]

Jag har redan skrivit att det inte alls är något fel i sak att vara nöjd med "bra nog". Tvärt om, mår hästen bra så är det naturligtvis tillräckligt bra!

Vad jag funderat vidare kring är runt det här med att "tvinga" hästen till något, och att ge den möjlighet att "välja vad den föredrar". Hur man egentligen vet vad hästen helst av allt skulle välja, om den hade helt fritt val. I synnerhet hur man vet detta, och hur man är säker på att den hästhållning man har är den bästa, om man inte har möjlighet att testa "allt". Det är kanske främst en filosofisk fråga att tänka kring, än något som går att direkt besvara med ett enkelt svar.

Det är inte alls tankesättet "det här är inte bra nog", tvärt om. "Bra nog" är lägstanivån, men ur hästvälfärdsperspektiv funderar jag gärna kring hur "ännu bättre" kan se ut.

Jag tror också att det är om man aldrig funderar över alternativ, om det kan vara "ännu bättre", så är risken större att man tror att hästen är mer nöjd än vad den i själva verket är. För att ta min egen häst som ett exempel igen - hon har inga problem med att gå själv i hagen. Hon mår inte dåligt när hon gör det, så jag kunde absolut tänka att hon var nöjd så och att det var bra nog. Men efter att hon även haft hagkompisar, märker jag att hon mår ännu bättre med en kompis i hagen. Då känns det förstås bättre för mig att hon får ha en hagkompis, även om jag vet att hon är nöjd och tillfreds med livet även utan kompis i hagen.

Jag skrev inte att man inte ska fundera över hur man kan göra saker och ting bättre för både en själv och hästarna. Du skriver, som jag tolkar det, som om du aldrig är glad med att hästarna bara är nöjda, att vara nöjd, då är man bara på lägsta godkänt nivå. Den lägsta nivån om man gör på det sättet höjs ju konstant, det finns ingen ände på det. Du skriver precis som att när du nåt ett steg så så ska hästarna ha det direkt ännu bättre oavsett hur bra dom har det. Den strävan efter perfektion som faktiskt inte är möjlig tror jag inte är sund alls.

Det är liksom inte svart eller vitt, självklart ska man vara uppmärksam på sina hästar och vad dom vill och mår bra av, men att vara glad för att hästarna är nöjda och glada och tillfreds innebär inte på något sätt att man "bara är nöjd med lägsta okej nivån" liksom. Det innebär bara att man är medveten om att perfektion aldrig kommer kunna uppnås och att jaga det leder inte till något bra varken för häst eller människa.

 

[Inte_Ung]

Ja jag tror och hoppas iaf att de flesta vill sina djurs bästa.
Sen är det svårt att ha djur efter någon annans förutsättningar än ens egna.

Att ha djur efter djurens förutsättningar är det bästa tycker jag.

 

[Inte_Ung]

Jag har lite svårt att förstå vad du försöker förmedla här. De allra flesta har begränsade tillgångar, både ekonomiskt och tidsmässigt. Att konstant ändra förutsättningarna till "ännu bättre", av någon anledning som jag inte riktigt förstår vad du syftar på, är för de allra flesta omöjligt.

Djurhållningen skall utgå från djurens bästa och inte efter ägarens förutsättningar.
Om tillgångarna begränsar djurens välfärd så får man nog acceptera att man inte kan ha djur.
Husdjur är ingen mänsklig rättighet utan det är ett ansvar som man måste kunna axla.
Både praktiskt, tidsmässigt och ekonomiskt.

 

[Grazing]

Att ha djur efter djurens förutsättningar är det bästa tycker jag.

Låter galet, djurens förutsättningar är beroende på ägarens förutsättningar. Däremot så ska djur leva och få det dom behöver utifrån deras behov.

 

[mars]

Att ha djur efter djurens förutsättningar är det bästa tycker jag.

Då tror jag inte varken du, jag el någon annan ska ha djur. Utan att de bör återgå till de vilda.

 

[MML]

Jag skrev inte att man inte ska fundera över hur man kan göra saker och ting bättre för både en själv och hästarna. Du skriver, som jag tolkar det, som om du aldrig är glad med att hästarna bara är nöjda, att vara nöjd, då är man bara på lägsta godkänt nivå. Den lägsta nivån om man gör på det sättet höjs ju konstant, det finns ingen ände på det. Du skriver precis som att när du nåt ett steg så så ska hästarna ha det direkt ännu bättre oavsett hur bra dom har det. Den strävan efter perfektion som faktiskt inte är möjlig tror jag inte är sund alls.

Det är liksom inte svart eller vitt, självklart ska man vara uppmärksam på sina hästar och vad dom vill och mår bra av, men att vara glad för att hästarna är nöjda och glada och tillfreds innebär inte på något sätt att man "bara är nöjd med lägsta okej nivån" liksom. Det innebär bara att man är medveten om att perfektion aldrig kommer kunna uppnås och att jaga det leder inte till något bra varken för häst eller människa.

Du tolkar nog det jag skriver på ett helt annat sätt än jag menar

För det första: Att "bara" vara nöjd med lägstanivån är inget negativt! Det är vad jag försökt förmedla - att jag ser "bra nog", d. v. s. det som är tillräckligt för hästen, som en lägstanivå för vad som är bra hästhållning. Det räcker bra att nöja sig där - det är ju just bra nog!

Men jag vill inte "bara" nöja mig där, utan jag vill fortsätta fundera kring/testa mig fram till vad min ponny (och framöver även dotterns ponny) trivs allra bäst med.

Jag är inte alls missnöjd med hur min ponny har det nu, även om det finns mycket jag gärna skulle testa att ändra på. Men så som hon har det nu är absolut bra nog, och jag är nöjd med det i nuläget samtidigt som jag funderar kring vad som skulle kunna vara ännu bättre på sikt.

Men allt är liksom på, eller över, lägstanivån eller "bra nog"-nivån, och så länge det är det så är jag inte missnöjd eller strävar efter perfektion. Det är mest "bara" att jag inte vill bli för bekväm i "så har man alltid gjort"-tänket, och missa möjligheter att göra det ännu bättre.

 

[MML]

Djurhållningen skall utgå från djurens bästa och inte efter ägarens förutsättningar.
Om tillgångarna begränsar djurens välfärd så får man nog acceptera att man inte kan ha djur.
Husdjur är ingen mänsklig rättighet utan det är ett ansvar som man måste kunna axla.
Både praktiskt, tidsmässigt och ekonomiskt.

Vilken tur att länsstyrelse, veterinärer m. fl. har lite mer verklighetsförankring än så!

De brukar nämligen anse att så länge djurens behov blir tillgodosedda, så är det helt okej (kanske till och med rimligt?) att arbeta utifrån sina förutsättningar. Och tur är väl det för alla oss som har djur, och samtidigt bara har 24 timmar på ett dygn, bara har två armar (som mest), och kanske inte har fullständigt obegränsade ekonomiska tillgångar. D. v. s. de allra, allra flesta.

 

[MML]

Då tror jag inte varken du, jag el någon annan ska ha djur. Utan att de bör återgå till de vilda.

Räcker ens det?

Vi (som i "vi människor") har ju domesticerat många djur. Jag vet inte om de skulle klara sig särskilt väl - speciellt inte på våra breddgrader, om vi inte tog hand om dem?

"Efter djurens förutsättningar" innebär nog, rent krasst, kanske även ett större lidande för djuren? En häst som bryter ett ben, till exempel, skulle ju efter djurens förutsättningar antingen släpa sig fram hjälpligt och försöka hitta föda, tills den svalt ihjäl eller blev dödad av rovdjur. Alternativt, om benbrottet satt riktigt illa till, mer eller mindre lägga sig ner och självdö.

Med utgångspunkt i ägarens förutsättningar kanske hästen i stället kommer till klinik och blir opererad, eller avlivas så skonsamt som möjligt.

 

[Inte_Ung]

Vilken tur att länsstyrelse, veterinärer m. fl. har lite mer verklighetsförankring än så!

De brukar nämligen anse att så länge djurens behov blir tillgodosedda, så är det helt okej (kanske till och med rimligt?) att arbeta utifrån sina förutsättningar. Och tur är väl det för alla oss som har djur, och samtidigt bara har 24 timmar på ett dygn, bara har två armar (som mest), och kanske inte har fullständigt obegränsade ekonomiska tillgångar. D. v. s. de allra, allra flesta.

Att lägga sig på den nivån handlar ju om det egna samvetet.
Miniminivå är ju inte lika med optimal nivå.
Jag anser att vi som har djur för vårt eget höga nöjes skull kan bättre än så.