Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
hejsan! har halvsyster till din i stallet.. Dock inte lika arg" som din, men hon är en tjurig jäkel!! kan säga att henne går det inte att gulla med
nej, men jag skulle knappast skylla på hästen isånafall är det ju bättre att skicka den till typ hästarnas värn där folk har ork att ta hand om den.
Dock har jag inte följt TS, hon kanske gör framsteg med hästen?
nej men då kan det ju mycket väl handla om - som jag skrev ovan - något som inte står rätt till i skallen på hästen - på grund av dålig avel - vad vet jag?
precis och en sån häst kan må bäst av att tas bort.
2. Har tränat en del med att placera henne, backa henne så fort hon försöker gå förbi mig, flytta henne (främst bogen)... Att flytta henne genom tryck innebär oftast att jag måste lägga nästan hela min vikt emot henne för att hon ev. ska ge vika. Efter en stunds träning flyttar hon sig alltid bättre.
Ser också alltid till att ha TID när jag ger mig till att hantera henne, just för att kunna traggla saker och inte behöva stressa. Som jag har sagt innan ger jag mig inte. Ibland har hon vänt baken till när jag går in i boxen för att sätta på grimma. Då får hennes polare gå ut, hon får stå ensam. Ger henne en ny chans senare och hon får INTE gå ut innan hon stoppar in huvudet i grimman och låter bli att bråka. En dag kom hon inte ut förrän 14-tiden. En annan vid 12... Numera kommer hon med 80% chans redan första gången.
Som några här säger - man utmanar ödet om man försöker fodra med kraftfoder i hagen. Det är säkert sant, men jag vill verkligen ha den respekten att jag KAN göra det och FÅR göra det. På det viset är jag också dominant och vill att de ska acceptera detta, så småningom om inte annat. Är inga alls problem med de andra två.
Läget är idag så sluter hon oftast upp vid sidan om mig när jag har något ätbart. Därefter viker hon öronen bakåt och försöker hota. Jag motar henne så gott det går och säger åt henne att försvinna. Har inte sett några fler anfall på ett tag nu. Har även, när pisken funnits nära, slagit med den i marken för att visa att det är allvar. Då viker hon alltid undan, men jag känner inte att det är speciellt bra eg. Det är pisken hon har respekt för, inte den som håller. Dock kanske det kan hjälpa mig så länge.
Dessutom har något förändrats. Denna häst har varit solklar ledare för mina andra två hästar - ett 5 årig och ett 10 årigt sto... Men på senaste tiden har jag sett att 5 åringen hunsar henne. Hon biter henne och sparkar. Sen detta började tycker jag också märka att Flame (den lilla arga galningen) har blivit längre och mindre påstridigt. De andra hästarna har ju exakt de förutsättningar som jag saknar för att plocka ner henne - och detta dessutom på ett rätt naturligt sätt.
Det jag oroar mig för nu är att hon blir lite utstött. Synd om henne.... Men jag låter det vara så länge hon blir trevligare av det och de bara markerar, d v s inte skadar varandra.
Så på det stora hela får jag väl säga att hon verkar vara bättre nu. Men jag litar inte på henne och är alltid på min vakt. Jag vet ju att hon kan slå om från ena sekunden till den andra. Hon är dominant ja, som någon påpekade - mitt projekt blir väl att vara ännu lite värre när det kommer till detta... .
Vet inte om jag skrev det tidigare i tråden, men för ett par månader sen var hon ju nästan inriden också. Efter en veckas vila så blev hon 7 resor värre och var helt omöjlig, bockade och hade sig. Så som hon tidigare också gjort med folk som vågat sig upp på henne hos uppfödaren... :smirk:
Funderar nu lite på att jag vill ha henne till att ge sig på fler plan, helst alla. Att foga sig och rätta sig efter vissa regler (utan att ta till våld!)... För några dagar sen började jag därför om med ridningen också. Det är ju inget fel på henne, mer än hennes OTROLIGA envishet och humör. Efter vilan lyckades hon kasta av mig två gånger och då lät jag det vara, tills nu. Använde en westernsadel istället denna gång (stadigare) och var beredd på att få en strid. Det fick jag också, hon bockade och stegrade sig en hel del första passet... Tack vare sadeln så var det ju möjligt att sitta kvar, trots hennes krumsprång - satt av när hon lugnat sig, lät henne beta några minuter innan jag satt upp igen. O s v.
Idag var jag tillbaka ute med henne för att fortsätta. Hon var spänd och irriterad, funderade på att bråka. Gjorde antydan till en bockning en gång, men när jag drev på och sa till på skarpen, då la hon av. Därefter körde jag lite skritt - trav - halt (snarast halvhalt, vill inte ge henne tid för att hitta på dumheter) - trav - skritt m m utan att hon gjorde några större protester. Hade mest fokus på att sitta kvar oavsett vad, bestämma vägen samt driva framåt. Kanske, kanske (vågar inte ens hoppas...) lärde hon sig att det är större mening i att gå snällt (man blir av med ryttaren) än att bocka (lönar sig inte, ryttaren blir kvar).
Så nu återstår bara att se hur det kommer att gå för henne i fortsättningen. Kanske hon håller sig i skinnet, men antagligen inte.
Är jag världens hemskaste människa om jag erkänner att den hästen hade jag tagit bort?
Bråkstakar med stenhårt humör? Det känner jag inte igen, jag har en häst efter Mack the knife, en riktigt underbar häst